Nu är det slut.

Nu har jag hoppat av det rullande tåget.
Passade på då tåget saktade ner.
Det känns konstigt, men som om det var det rätta.
Men vemodigt.
Ögonen svämmade närmast över då jag lämnade det förflutna bakom mig. (ja, det är nu det förflutna, avslutet.)
Jag har lyckats med mycket.
Mer än vad jag anade från början.
Men ändå har jag så djävulskt mycket kvar.
Trots det så får det fanimej vänta.
Nu är det tid för att slappna av.
Det sista jag vill ha in i mitt huvud just nu är skräckkänslorna.

Nu är det slut.. *blåser i trumpet som i fem myror är fler än fyra elefanter*