Radio - och TVtjänsten.

Intet ont anande (jo, lite grann, jag ogillar när det ringer på dörren.. det är jäkligt jobbigt att få på sig byxor fort som tusan nämligen..) gick jag sakta fram till dörren då det plingade på. Kikade ut genom titthålet och noterade att det var något särskilt med gubben utanför, men jag valde att låtsas som om jag inte var hemma. Sagt och gjort; det fortsatte plinga, 3 gånger! Jag gick och hämtade mina byxor (ja, jag har alltid en tendens att ta av mig dem då jag kommer hem. Blev det för mycket information nu så får du gärna blunda en stund och föreställa dig att du simmar i ett ishav. Hjälpte? Bra.), lyfte upp katten i famnen och öppnade dörren. Min första tanke var "usch, ännu en försäljare.. orka!"
Men så lyfte varelsen framför mig upp ett kort samtidigt som han sa "Hej, jag kommer från Radio och TVtjänsten och undrar om du äger någon TV.". Mitt hjärta började dunka snabbt och hårt som tusan och tyst inom mig sa jag om och om igen "gulp, hoppas inte TVn syns nu, shit, helsike, vad läskigt!". Mitt svar blev "Nej, jag äger ingen TV" och som försvar höll jag upp katten framför mig som om han skulle skydda mig med sitt liv. Nu var jag beredd på att gubben skulle försöka tränga sig in i min lägenhet eller hota mig med något läskigt, men det enda svar jag fick var "Då ska inte jag störa mer".
Puh. Där räddade han mitt liv.
Tacka fan för att jag 10 minuter innan stängt av TVn..
Och tacka fan för att jag har läst på allt vad TVavgift är.

Jag lever farligt.

Och nejdå, jag äger ingen TV.
Det enda jag har är en manick som gör bilder och ljud för sig.
Min TV är sönder och slängd.
Precis.