Överlägsen som bara fan.

Åter igen har jag fått känna på känslan av att vara den duktigaste.
Känner mig överlägsen, men sådant får man inte säga högt..

Yrkesekonomi.
Jag gör ifrån mig massa pustande läten då vi för tionde gången tar om saker som jag redan förstod för två veckor sedan. Läraren söker min blick och ler då hon förstår att jag inte väntar på alla andra att räkna färdigt ett tal, som hon sa att man skulle göra, utan fortsätter tills pappret är slut.
Sedan möter hon upp mig på rasten där hon frågar närgånget "Vad vill du göra? Vill du fortsätta med det vi gör, eller något helt annat?". Hon frågar ingen annan.
Jag är den som förstår mest, den bästa helt enkelt. Personen som alla andra frågar.

En "klasskompis", som ofta häver ut sig flera kommentarer, säger "..i skolan var jag bäst på matte - nu är jag sämst."
För mig är det snarare tvärtom.
Sämst har jag dock aldrig varit - självklart. Vad tror du om mig? (hmhm). Men väldigt trögtänkt.
Nu gäller andra bullar.


Och nejdå, jag skryter inte alls..


Nu ska jag ringa min syster och fråga om hon vill ha en tv.
Jag är inte bara bäst och intelligent, jag är snäll också.