...but as tough as wanting something can be, the people who suffer the most are those who don't know what they want...

Pucko

Inatt hamnade jag i en bil med D, han som har funnits i min skalle sen november, han som var så underbar fram till mitten av februari, han som kastade om allting och slet av en bit av mitt känsliga hjärta och fick för sig att det var lika hårt som sten när det istället var skört som en snöflinga på en varm tunga. Han som sårade mig tills jag inte längre visste vad jag helst av allt ville ha eller inte ville ha.
Han, vars famn var så mjuk att jag skulle behöva anställa en hel armé av spjutbeklädda monster för att hindra mig ifrån att omslutas av den i min fantasi.
Han som jag aldrig mer ska tillåta mig komma nära, ändå är det hans läppar med trevande tunga som klistrat sig fast i mitt huvud.

Vi satt i samma bil i 1½ timme.
Jag såg hans vita tänder lite då och då när han log.

Idag sa jag ord som att det var intressant att träffa honom igen, men väldigt skumt. Och att det inte var det roligaste jag någonsin upplevt eftersom han sårat mig en hel del. Och att han var jättebra förut, men sen blev han jättedålig. Och att jag tycker det är onödigt att slösa bort ett liv på att vara obekväm och ovänner och att det inte fungerar att bara försöka komma överens på något plan enbart ifrån ett håll. Så jag sa att han måste fundera vad tusan han vill. Någon relation, eller ingen relation alls.
Jag sa det.
Och jag är beredd på att få höra att det inte ska bli någon relation alls, och att jag då kommer få känna en bit av mitt hjärta slitas av igen och användas som en sten emot ett bollplank, när det egentligen är lika skört som en snöflinga mot en varm tunga.
Men det jag är mest rädd för egentligen är att han kommer säga att han vill ha en relation.
Kanske en kompisrelation.
Jag är mest rädd för det eftersom jag då kommer träffa honom, och jag vet att det inte existerar några armeér med spjutbeklädda monster som kan hindra mig ifrån att glida in i den där mjuka famnen igen, så jag måste själv vara ett fantasimonster i verkligheten och stoppa mig själv ifrån att jag ska bli som gelé i hans närvaro och att min blick enbart kommer sjunka till munnivå och jag kommer sitta och fundera över hur det skulle kännas ifall han närmade mig och la sina läppar mjukt mot mina och åter igen treva med sin varma tunga och göra mig het, och därmed låta hela samtalet försvinna iväg.


Jag såg just en romantisk komedi, the holiday, och det har en väldigt stark bidragande faktor till dessa tankar. Men tankarna finns.
Det är svårt att skilja på tid och tid, när den ena var bra och den andra dålig, särskilt när man inte hänger med i svängarna. Det goda segrar ju alltid till sist sägs det. Hur ska man då kunna övertyga sig om att det dumma då väger tyngst?

Men det ska inte bli något möte hemma hos mig, inte i min soffa.
Jag vet inte ens om det kommer ske något möte överhuvudtaget.
Men lite vett i skallen måste jag då ha.

Jag satt i samma bil som D inatt, i 1½ timme. Han var sig lik, men han hade skägg.
Och vi fick ögonkontakt, och han vinkade till mig, och jag visste och tänkte då att han är ett pucko.
Och det är rätt dumt, för Pucko-drickan är ganska god.
Och jag är ju rätt logisk har jag hört.

JAG VILL SNURRA!

Jag har extremt svårt för att låta bli att snurra på de sablans örhängena!
Men man skulle vänta i en hel vecka, EN VECKA!

Jag åkte för att köpa en hårfön, men kom hem med hål i öronen.

Igår bestämde jag mig för att åka till ett köpcenter för att köpa en hårtork/fön för att lyckas fixa mitt hår på ett nästan likadant sätt som frisören gjorde. (Alla vet dock att det aldrig går att göra likadant, men försöka duger..)
Jag fick med mig mamma dit, som chaufför.
Dock fanns inte hårfönen, den hade tagit slut, så vi gick vidare till lite andra affärer.
Medan mamma gick in i en tvålluktande affär, som gav mg huvudvärk, gick jag istället in i Guldfynd. Det är numera skoj att kika på smycken nämligen.
Sagt och gjort, jag fann ett par roliga örhängen, tre ringar som sitter i varandra.
Jag berättade till mamma efteråt att sådana; SÅDANA ska jag ha den dagen jag tar hål i öronen!

..precis när jag sa det där så gick vi förbi en hårsalong, så mamma tyckte vi skulle gå och fråga om de tar hål i öronen på ett sånt ställe; vilket de gjorde; sen frågade jag vad de tar för pris.
Jag tänkte att det kan vara bra att veta vid något framtida tillfälle.
Medan mamma fortsatte att fråga om de har tid att ta hål NU.

Jaha, tänkte jag. Jag tror jag dör.
Vi fick en tid då vi skulle tillbaka igen, och jag gick runt och funderade samtidigt som jag blev rädd.
Jag har pratat om att jag funderar på att ta hål i öronen, för jag upptäckte för ett tag sedan att örhängen såg rätt roliga ut. Men jag har aldrig varit den där tjejen som har velat ha hål i öronen, jag har aldrig känt mig manad och det har bara känts.. nej, inte min grej helt enkelt.

Så gick jag där och berättade för mamma att jag sköt fram att skaffa linser i 1½ år eftersom jag tyckte det var läskigt att sätta i dem i ögonen.
Funderar man på det kan man lika väl göra det direkt! Sa mamma då.
Och ja, hon har ju rätt.

Jag tog ut pengar och efter många minuter gick vi tillbaka.
Blev ledd till en stol framför en spegel, fick välja ett par örhängen och sen lyssna på pistolsljudet som ofta får folk att rycka till. Men det får man inte göra, rycka till alltså.
Sen var det dags.
Hon frågar ifall jag vill att hon ska räkna ner, och under tiden jag funderar på om jag vill eller inte så PANG! Försent, nu har jag redan ett hål.
Sen andra örat, där var jag mest rädd för just själva ljudet av pistolen, inte av smärtan, för så ont gjorde det egentligen inte.

Vi betalar, vi går ut och jag går runt och flinar.
Nu sitter jag här, och har hål i öronen.
Och jag har fortfarande inte förstått att jag har gjort det.
Jag vet att jag har gjort det, men inte att JAG har gjort det.

Det är väldigt fascinerade om jag får säga det själv.

Födelsedag och hål

Jag har fyllt år, haft födelsedagsfest och idag tog jag hål i öronen!
Ja, mycket händer och sker.
Men jag är för seg för att skriva om allt, förhoppningsvis blir det av snart.

Skulle bara berätta!

Hål i öronen?

Hm, jag funderade just, då jag har ett par örhängen jag fått i en premie på posten framför mig.. Om jag inte ska ta hål i öronen?

Det är något jag liksom aldrig ha känt mig manad till att göra. Aldrig haft en vilja.
Men.. jag är på förändringens stig, och idag kändes det som en jädrans rolig grej att göra.

När vi var små förbjöd mamma oss det tills vi fyllde 18 år och fick bestämma själva. Och det var pågrund av nickelallergirisken. Det har jag inte tyckt varit något problem, att vara förbjuden.

Men visst vore det coolt att kunna ha häftiga örhängen som kan framhäva min nya coola stil?
Bara en tanke.

Det gör ont va? Att ta hål.

Drömmar

Jag bestämde mig för att baka lite idag, inför min födelsedag samt födelsedagskalas/fest.
Och det första målet blev; Drömmar!
Jag lärde mig dem på bageriet för 1½ år sedan.
Självklart tog jag före och efterbilder!

Före

Efter

Nedräkning

Hittade denna lista hos Silverfisken.

Tio första

Första bästa kompis: Åsa Persson, min barndomskompis ifrån Alingsås.
Första bil: Inte ägt någon, men den jag minns i familj är en blå herrgårdsvagn. Tror det hette så.
Första kärlek: Anders Lundstedt, aka Putte. Storebrorsans kompis. Jag var väl.. 6-7-8-9-10 år..
Första husdjur: Affe, våran undulat. Han kunde prata, och var med oss överallt nästan.
Första semester: Någon bilsemester gissar jag på. Vi åkte runt i sverige och sov i våran bilbuss. Och lite vandrarhem ibland, eller hotell, för att få oss att känna på hur det kändes. Annars var det Legoland i Danmark. Där gjordes förövrigt jag i deras hotell..
Första jobb: Aftonbladetutdelare i Vargön. Varje lördagmorgon, och söndag? eller tvärtom. Tjänade storkovan när jag fick 10kronor i dricks.
Första köpta skiva: Michael Jackson - You are not alone, singeln. I Stockholm, vid hotell Najaden, Haninge.
Första riktiga kärlek: Hm. Första riktiga Kär-het var nog Rickard. Men jag har än sålänge inte haft någon riktig kärlek. Den var nästan påväg nyss tror jag.
Första piercing: Har ingen!
Första konsert: Hm. räknas festival? Augustibuller, punk-funk-festival. Annars så är det Nightwish.

Nio senaste

Senaste alkoholdrycken: Någon drink jag fick smaka flera gånger av en på krogen, jag kallade den för "Godis!".
Senaste bilfärd: Till pizzerian samt hem till Magnus och Emelie, med Emelie som chaufför.
Senaste filmen du såg: Bilar. Den tecknade filmen. Såg den med han som nu sårat mig något så förbaskat.
Senaste ringda telefonsamtal: Till mamma igårkväll. Fick panikartad ångest över pengar och flytt och hela fadderullan.
Senaste bubbelbadet: Oj, bubbel. Det måste vara för en jädrans massa år sedan i gbg hos naemi och bertil. Den förstnämnde finns tyvärr inte längre.
Senaste spelade cd: Jag spelar inte sånt längre! Men.. hm, ja, gospelskivan som jag fick bränd inför en gospelfestival jag deltog i för 1½ år sen. Hittade den häromveckan.
Senaste kyss: Med Mr T. Den första med honom också. Några dagar sedan.
Senaste gången du grät: Natten till igår. Jag kunde inte somna, låg ihopkrupen och bara grät. Förvandlades till en snorboll. Det gick så långt att jag ringde till en vän för att lyckas somna. Jag är sådan som aldrig ringer någon när jag är ledsen, fixar inte sånt egentligen.
Senaste måltiden: Nyss, jag kom på att jag inte ätit frukost, så jag tinade två grova bröd och la på köttbullar. Mums.

Åtta har du nånsin

Dejtat en av dina bästa kompisar: Nope, tyvärr. haha.
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: Njae.. bara lite oskyldigt flirt.
Blivit kär vid första ögonkastet: Blivit intresserad åtminstone.
Fastnat med blicken i någons urringning: Haha ja, självklart!
Fått ditt hjärta krossat: Ja, jag har oturen att få det gång på gång. Senast nyss.
Haft ett one night stand: Ja, eller nästan iaf. Träffades två gånger, den andra gången blev det sex.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Hm, nej. Men jag har heller aldrig sagt det, bara skrivit en gång, och det kändes rejält skumt.
Busringt till någon: Ja, väldigt många gånger när jag var yngre.

Sju saker du har på dig just nu
1. Svarta åtsittande byxor.
2. En väldigt lila urringad topp.
3. Vita stumpor som slutar precis över foten.
4. Linser.
5. En vit bh.
6. Svarta spetstrosor.
7. Och hade jag varit utomhus nu skulle jag ha burit min fräcka röda jacka!


Sex saker du gjort idag

1. Satt på skärmen som varje dag.
2. Pratat med lite folk.
3. Funderat över vad jag ska göra och hinna inför min födelsedagsfest.
4. Ätit frukost.
5. Tänkt på D och försökt vända tankarna mot T istället.
6. Klätt på mig kläder eftersom jag insåg att det är väldigt dumt att börja med denna lista då jag enbart satt i två plagg och listan innebar 7.

Fem favoritsaker utan rangordning

1. Datorn.
2. Tvn.
3. Min nya jacka.
4. Min alldeles egna nyinköpta tavla!
5. Webkameran.

Fyra personer du kan berätta allt för

För stunden så berättar jag allt-allt för en enda person.

1. Spacewoman, Janna.
Dock får även en till veta saker.
2. isecore.
Den som stod som nummer ett förut har kommit lite i skymundan, men hon finns kvar och ska bli starkare snart igen.
3. Helene.
Och två som får en sorts delad plats just nu..
4. Emelie och Magnus. Magnus och Emelie. Ja, utan inbördesordning. :-P

Tre val

Blått eller rött? Alltid rött, alltid rätt!
Sommar eller vinter? Sommar, tror jag, kanske.
Choklad eller chips? Chips. Alternativt choklad med puffar eller liknande i.

Två saker att göra innan du dör

1. Finna kärleken.
2. Göra allt jag på något sätt hindrar mig ifrån att göra.

En sak du ångrar

Jag ångrar aldrig något. Det enda man skulle kunna ångra är saker man aldrig gjort, eller gjorde. Vågade göra. Men allting har sin orsak.

Fräck brud i lyxförpackning

Jag gick just till stan och mötte upp mamma för att gå och kika på den underbara röda soffan jag beslutat mig för att köpa lagom tills jag flyttar in i min kära tvåa.
Den är så vacker och jag är så nöjd med den, och jag beställde den så den dyker upp hos mig den 4 Juni. Då har jag hunnit flytta in och Pyret har hunnit bekanta sig med lägenheten och allting.
Prislappen var på 13,800kr, men eftersom hon först sa 13,600kr men hade fel, så skojade mamma lite att "äsch, vi kan ta den för 13,600kr ändå" och tanten tyckte att det gick så bra så. Prutade 200kr. Värsta grejen.

Och när vi gick ut därifrån kände jag mig genast väldigt ångestfylld och hela fadderullan. Min första möbel jag köper, min första dyra möbel. Nästan 14.000kr! Heeeerrejösses!

Sen fikade vi.

Men självklart vill mamma gå i lite mer affärer så jag släpade mig efter henne, och in i en klädesaffär, veramoda eller vad den heter. Jag ville inte kika på några kläder alls. Och när mamma hittade en tröja och tog med sig den in i klädesaffären så suckade jag lite, men efter en halv minut fick jag syn på en röd jacka som hängde snett framför mig, och snabbt gick jag dit och ryckte tag i den, gick in i provrummet och sa "mamma, jag är bredvid och provar jacka!".
Och den passade så bra, den är skitfräck! Och jag var tvungen att gå till en tjej som jobbar där för att fråga vad hon tyckte, och hon plockade fram en scarf som passade så bra till.
Och jag bestämde mig för att slå till.

Så då blev jag nära på 500kr fattigare.
Fick låna pengar för att få ihop det, har ändå mer på sparkontot men det kan jag inte ta ut med mitt maestro på stan.

Men iaf.
Jag känner mig helt glad och uppfylld av fräckhet och fattigare än någonsin!
Dock har jag inte betalat soffan än, men nu har jag ännu mindre råd att köpa den, som jag sa till mamma och Bertil efteråt.
Men den tiden den glädjen.. :-P

Så kom vi slutligen till Bertil igen, där han satt på en krog/restaurang med en snubbe som jag mötte på krogen i fredags. Han har blivit god vän med mamma och Bertil.
Jag påpekade att det var mig han hade träffat i fredags, och samtidigt som jag drog på mig denna snygga jacka för att visa hur den ser ut så bjuder han upp mig på dans i restaurangen, så vi står där mitt i allt och dansar och gör piruett och allt vad det är.

När vi gick sa jag "Vi syns på fredag!", med glimten i ögat.

Jag strosade runt i stan med min snygga fräcka jacka och scarfen och kände mig megaglad.
Och nu sitter jag här. :-D
Livet är underbart ibland.

Fylla och sex

Min helg blev rätt intressant, rolig och underhållande.

Fredagen började med att man jobbade i 5 timmar, sen mata vänners katter och vidare hem för att göra iordning sig inför kvällen.
Jag skulle ju ut på krogen, med två jobbarkompisar.
Och jag hade bestämt mig för att bli full, enormt full!
Yes, det var det jag var ute efter. Bli så full som möjligt.
Och jag lyckades.
Som alltid känner jag av när det är dags för mig att sluta dricka, vilket jag följde även i fredags, trots att de jag var ute med hade enormt starka åsikter om att jag borde dricka mer, mer, mer!
Varför har folk så svårt för att inse vad man säger?

Jaja, vi gick till krogen, och jag var full och go. De trodde inte jag skulle komma in pga det, men jag är duktig på att spela nykter när det väl gäller. Självklart kom jag in.
Och där släppte jag loss totalt.
Stod på dansgolvet hela kvällen och hoppade, viftade och rörde på alla kroppsdelar.
Gned mig mot lämpliga killar bakom mig och smällde bort tafsande händer och fick hjälp av en tjej att knuffa bort en kille som höll fast mig.
Tusan så de håller på.
Tjejen som hjälpte mig var en gammal utbildningskompis, det var skoj att se henne igen. Vi dansade en del ihop och fixade mobilnummer så jag kunde kontakta senare någon dag - vilket jag redan gjort!
Tillslut fattade killarna galoppen och jag kunde hoppa runt och släppa loss utan att tänka på att skydda mina bröst ifrån tafsande händer.
Tjejen, som heter Sara, tittade på mig upp och ner och undrade vad jag har gjort.
Jag har förändrat mig totalt som de flesta redan vet.
Det var skoj att hon märkte det direkt.
Annat hår, linser istället för glasögon, annan klädstil, 20kilo mindre.

Tyvärr fanns det inga snyggingar på stället, ingen som lockade mig åtminstone.
Jag och Maria kom hem till mig igen runt kl halv4, och somnade direkt.

Lördagen var väldigt seg, tog det mest lugnt, matade katter igen och gick sen till mamma, bror och B för att äta lite påskmat.
Promenerade hem igen och satt framför datorn.
Senare på kvällen började T prata med mig.
Och när det gått ett tag började snackat gå in på sex.
Jag satt där och funderade fram och tillbaka.
Jag saknar D samtidigt som jag bestämt mig för att inte låta tanken på honom stoppa mig ifrån att göra saker jag skulle kunna göra. Jag har inga som helst förpliktelser helt enkelt.
Det slutade med att jag gick till T.
Och denna gång avbröt han inte mitt i och var dryg.
Denna gång var han allt annat än dryg.


Så min natt till söndag var av ett väldigt trevligt slag.
Som bara grundade sig på en enda sak.
Jag behövde det där, behövde glömma D för ett tag.
Jag saknar honom fortfarande, men saknaden ska inte få hindra mig.

Söndagen var också väldigt seg, och jag fick stor lust att göra om samma sak igen, haha.
Men inte det inte.
Och så var vi på måndag, idag.
Kattmatning och hämta kläder jag beställt ifrån ellos.
Och topparna var återigen fina!

Det var min helg.
Händelserik?


Jag känner just nu att jag vill bli uppfylld igen.
Får man säger så? :-P
Jaaa, jag får!

En sjuhelvetes känsla

Jag skrev på kontraktet idag.

Lägenhetstyp 2 rok
Area m2 60,5

Exakt så står det. Med samma adress som innan. Sen har jag även fått min första hyresavi, för Juni månad. Det är rena rama otroligt. Eller coolt. Eller något annat fräckt ord.
Men det mest fantastiska av allt är att jag nu står helt fri, helt på mina egna ben.
Det har jag suktat efter ända sen jag tog steget och klev ur gyttjan jag satt fast i hemma, då jag tog steget och fann mig en egen lägenhet, där jag kunde visa vem jag egentligen är, och att jag klarar mig själv.

Då jag flyttade hemifrån för snart 3 år sedan var det socialkontoret som hjälpte mig ekonomiskt. De hjälper egentligen inte vem som helst, man måste tydligen har någon särskild orsak till det - eftersom det handlar om en flytt hemifrån, det innebar ju en större utgift för dem. De hjälpte mig. Men pågrund av mitt leverne, då jag fann min lägenhet, så var jag tvungen att ha en underskrift ifrån en borgensman, som i mitt fall blev en kvinna i form av min syster. Hon skrev på papper.
Hon skulle med andra ord ta smällen om jag inte kunde betala hyran. Eller om något annat sabbade sig. Det fanns med andra ord fortfarande ett kryphål ut ur vuxenvärlden, ur jag-klarar-mig-själv-och-står-på-egna-ben-världen. Den som jag tidigare inte har varit tillåten att stå i, trots att jag blev kastad dit alldeles för tidigt.
Jag insåg idag då jag gick ifrån hyresvärdens kontor och hem mot mig att jag numera, om två månader, är fri.
Totalt fri.
Jag är själv, jag är beroende av mig själv. Oavsett ifall jag aldrig varit beroende av min borgensman tidigare, så har den ändå funnits där. På papper. Teoretiskt.

Det är kanske ingen stor sak för många, but it's a big deal for me.

Hyresvärden sa till mig då jag skrev på kontraktet att jag nu faktiskt inte behöver en borgensman längre. Jag visste inte det innan jag klev dit, hon nämnde tidigare att det förmodligen kommer bli likadant som sist. Men jag slapp.
Jag har ändrat mitt leverne.
Jag har blivit fri.

Och nu flyger jag, utan skyddsnät.

Och det är en sjuhelvetes känsla.

En obeskrivlig känsla

Det är en märklig känsla man har inom sig när man, efter en alltför lång väntan, äntligen ser honom, och man sätter sig bredvid med en växelspak mellan.
Det är svårt att tro att det verkligen sker, trots att det bara är att vända på huvudet för att få det bekräftat. Men ändå klarar man knappt av att möta blicken, därför väljer man hellre att snegla in i backspegeln när han koncentrerar sig på vägen framför sig. Ibland får man dock ögonkontakt och man viker undan blicken.
Skämt faller platta, några försök att få kontakt med mig faller också platta.
Jag är lämnad åt mina sårade känslor och jag behöver svaren jag suktat efter.
Han vill gottgöra mig och frågar hur, jag svarar att jag inte vet.
Jag vet inte om det går.

Allt känns märkligt. Vi parkerar på vägen bredvid mitt hus, efter att ha suttit där och känt mig fånig så frågar jag om han ska följa med upp eller om han ska åka hem. Det verkar som om han är osäker på vad han ska säga eller göra. Vi tittar på Bilar, vi sitter bredvid varandra, på exakt samma platser som sist vi satt där och kikade på film och han höll om mig på det där sättet och vi hamnade liggandes i soffan i djupa pusskyssar.
Det kändes fortfarande konstigt, skumt. Magen pirrade lite, som sist, men hjärnan och min kropp var alldeles för ovan för att kunna ta till sig närhet. Det kändes bara.. konstigt.
Tillslut nuddade våra händer varandra, och vi höll lite i några fingrar, rörde dem fram och tillbaka. Jag la huvudet mot hans axel.
Efter en väldigt lång tid drog han upp armen och la den runt mig så jag hamnade liggandes med huvudet mot hans bröst. På det där sättet som sist.
Det kändes konstigt. Men bekant.
Jag kände mig lite ledsen av närheten.
Efter en bra stund ber jag honom att bara kramas, så han drar mig upp ståendes och håller om mig. Jag pillar med fingrarna i hans nacke och hårfäste och placerar ansiktet mot hans hals.
Jag har han i min famn nu, ståendes, han jag inte träffat på tre månader, han som sårat mig så mycket den senaste månaden, han som jag var kär i.
Nu vet jag inte längre vad jag känner.
Han sover över. Det ofrånkomliga sker, jag säger högt att jag inte kan stoppa.. Jag är dålig på att vara konsekvent. Båda har blivit berörda av närheten. Jag säger att jag inte vet om jag vågar få munkontakt med honom igen, jag lägger läpparna mot hans hals och kind, men vågar inte gå längre. Tillslut möter han mig, och båda två är försiktiga, som om vi inte riktigt vågar någon av oss. Men så blir kontakten likadan som sist, välbekant. Smakar samma sak fortfarande, men utan det där magiska som strålade över det sist. Det är borta. Det är nertrampat med de sårade känslorna.
Han rör vid mig, i mitt inre, och jag släpper taget om allting och bara flyter med.
Innan vi somnar lägger jag mig framför honom, med hans armar över och under mig, inkrupen i hans famn. Så som jag vill ha det.
Jag behöver stiga upp och hämta vatten, sjuk som jag är, och stunden försvinner.
Vi somnar, men vaknar strax igen och jag känner att han fortfarande ligger där bredvid mig.
Jag lägger armen om honom, och strax känner jag hans hand treva efter mig.
Vi blir nära igen, och det känns fortfarande skumt.
Jag bekräftar att han finns kvar.
Känslan jag får då han kommer in i mig är obeskrivlig.
Jag vet inte. Så nära man kan komma, men ändå så långt bort.

Han måste åka till jobbet, han påklädd och jag står där i bara tshirt. Jag håller kvar honom lite i hallen i min famn, säger att jag bara ska hålla honom en stund. Andas in hans hals. Sen säger vi hejdå, och något om att vi ses ikväll.

Han vill gottgöra, men jag vet inte hur.

Manlighetstest

Jag gjorde ett manlighetstest som jag fann, och det var tur att jag inte blev man över huvudtaget, annars hade det varit lite jobbigt. Menar, jag måste ha missat något i min utveckling i annat fall..

"Din poäng: 25
Du är antingen en pojke i 10 årsåldern eller så är du väldigt omanlig.
Trots att manligheten under få, korta, och inte viljeutlösta tillfällen lyser igenom så är du inte manlig."

Min älskade tvåa

Jag har, så långt tillbaka jag kommer ihåg, alltid haft en stor önskan om att få bo i en tvåa. En lägenhet med två rum och kök - det har varit en av mina stora drömmar.
Men jag har ändå tänkt att det inte kommer att ske, dels pågrund av ekonomiska anledningar och dels för att jag har fått för mig att jag ändå inte kommer att flytta förrän jag flyttar ihop med någon, och då vill jag hellre bo i en trea. Min tvåa har liksom inte fått plats då.

Men nu är något annat pågång.
För någon dag sedan gick jag ut på min hyresvärd's hemsida och fann två tvåor som skulle hyras ut om några månader. Den ena tvåan kändes bäst och smartast, och jag skickade in en intresseanmälan på den och fick igår ett mail om tider och datum över visning.
Jag ska därmed gå på visning, vilket jag tror är nu på måndag.

Jag har nu en lägenhet på 41½ kvm. Det är en etta. Och jag betalar 2885kr per månad i hyra.
Denna tvåa jag fann är på 60½kvm och kostar 3 975:- per månad.
Med andra ord 19kvm större och 1 090:- mer i månaden.
Efter att visningen har varit ska jag bestämma mig över ifall den ökade hyran är värt flytten eller inte. Vilket jag förmodar kommer vara värt det.

Nu till det roliga..
Lägenheten som jag gjort en intresseanmälan på ligger granne med min, dörren bredvid. I samma trappuppgång. Jag slipper adressändra, det enda som krävs är att flytta mitt namn till dörren bredvid. Samma våning och allt.
Snacka om att det är enkelt att flytta.

Så vi får se hur det går.
Får jag min älskade tvåa?

Håll om mig, släpp inte taget.

Jag skulle ha städat idag, hade jag planerat, istället sitter jag som i en dvala.
Då och då går jag till soffan och sätter mig i ena hörnet, ihopkuren, med min röda filt runt omkring mig och bara stirrar rätt fram.
Sen sätter jag mig vid datorn igen och bara degar ihop.
Sen kommer jag ihåg att jag åter igen inte har ätit något, andra dagen irad.
Okey, frukost har det blivit varje dag.
Men inget mer.

Igår fick jag i mig mat runt 22. Efter att ha varit utan hela dagen.
Idag ser det ut att bli likadant.

Då och då märker jag att min syn blir lite suddig, och när kinderna blir våta förstår jag varför. Sen svär jag och frågar mig själv varför i helvete jag håller på.
Hur märkligt som helst.

Sen börjar jag gå igenom människor som skulle kunna skrika hål i huvudet på mig och få mig att ändra kurs och gå mot rätt håll igen. Men jag kommer inte på någon.
Men efter en stund kommer jag att tänka på den enda människa som har blivit lite irriterad över att jag inte ätit mat.
Då vill jag att han ska komma online.
Den som åtminstone verkar bry sig.

Sen sitter jag där igen, och tar inte tag i någonting.
Jag kikar på en serie, där en skådespelare påminner mig om någon.
Vilket får mig att se suddigt igen.
Men jag kan inte sluta titta.

Sen kommer jag åter igen på att jag inte ätit något, och funderar över varför jag inte är så krampaktigt hungrig som jag blir annars. Istället känner jag bara av det ibland, som jag lätt kan koppla undan.

Och nu tycker jag allt det jag just skrivit är fullständigt vansinnigt.
Vad fan sysslar jag med?

That's the question

Why will i wanna be attached to someone who doesn't wanna be attached to me?

Frukost

6 stycken rågrut knäckebröd, en burk med pizzasallad från igår, några hasselnötter och sötmandel och russin + ett stort glas vatten.
Det är dagens frukost.

Vad blir då dagens mat?

En jävel på att tända brasan

Jag undrar vad jag pysslar med, har jag startat någon slags tävling för mig själv?

Jag satt och var galen och ville träffa en, men eftersom inte det verkade fungera så började jag koncentrera mig på en andra.
Och jag lyckades göra honom tänd.
Ja, tänd.
Dock tog han sig en kalldusch efter ett tag och gick och la sig.
Då fortsatte jag med en tredje, och gjorde även honom tänd.
Och vi hade säkerligen träffats också ifall saker och ting hade varit lite annorlunda.

Hur lyckas jag?

Idag på stan då jag knallade runt med Emelie så spanade jag efter killar hela tiden - samtidigt som jag var skraj och nervös inför att springa på den första killen.

Jag vill ha en enda, men eftersom det krånglar så springer jag runt som fan med ögonen och tankarna?
Är det mitt sätt att försöka komma över eller försöka skärma av eller trubba av saker?

Jag vet inte.

Men tydligen är jag en jävel på att tända killar.

Utmanad!

Utmanad av Tina.

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.


1. Jag är enormt beroende av handkräm, och klarar inte av att mina händer är torra - trots att de inte är torra. Varje gång jag har tvättat händerna, diskat, duschat, varit utan det en längre stund och händerna känns.. torra, dock aldrig nariga, aldrig så det syns, så måste jag smörja in dem. Just nu har jag två tuber atrix bredvid mig.

2. Jag är en stavningsfascist och har extremt svårt för att se felstavade ord, eller särskrivna. Jag får fnatt, blir galen och störd utav bara helsike. Jag blir även sur på folk som påstår att datavärlden förändrar det svenska språket. Sur eftersom jag känner mig stött av det, jag skriver ju inte annorlunda. Dock blir jag inte förbannad om någon påpekar att jag själv har stavat fel. Det kan gå så långt ibland (sällan, med ord man inte använder ofta) att jag själv blir osäker på hur ord stavas och att jag måste öppna ordlexikon på internet här för att undersöka innan jag skriver det.

3. Jag känner direkt av sinnesstämningar hos folk, det märkliga här är att det ofta förekommer i skriftspråket. Jag ser direkt då något är förändrat, då ett utropstecken som brukar befinna sig just på den platsen är borta, eller när meningen är lite kortare än vanligt. Det är med andra väldigt svårt att dölja för mig när man mår dåligt.

4. Jag kan diskutera emot folk med åsikter jag inte själv har, men kan sätta mig in i situationen och låtsas att jag själv har dem. Och det kan gå så långt att jag försvarar åsikten med näbbar och klor och försöker få den motdiskuterade personen i fråga att fatta vart det är jag vill komma, innan jag avslöjar att jag egentligen inte tycker så egentligen, men att man faktiskt kan förstå den andra sidan av saken trots att man står för något annat. Det slutar ofta med bråk. Men jag vill ju att folk ska förstå mig! (mmmmhmmm..)

5. Jag älskar att hoppa i vattenpölar, särskilt de som bildas på jobbet efter att ha tvättat något med vattenslangen. Folk stirrar på mig när jag gör det - stela jäklar. Sen att jag är en expert på att låta en del vilket får också folk att stirra på mig som om jag vore dum i huvudet. Vi gör ofta sönder lådor på jobbet, genom att stampa på kanterna när de ligger på golvet, ibland får jag för mig att skrika "Haaaaaaaaaaaaaaaiiiiaaaaa!" och göra ett ninjaslag i luften samtidigt. Stampandes går ju så mycket bättre då..

6. Jag har problem med att våga skriva saker till folk, eller be dem göra något, som till exempel den här utmaningen. Därför är min största utmaning med det här att finna personer att utmana. De 4 första gick bra, sen kom det svåra. Utmana folk jag inte har någon personlig relation till.. Ja tjena. Jag lyckades våga den femte, trots att jag får för mig att personer som inte känner mig blir arga över utmaningen. Den sjätte hoppar jag nog över. Man måste inte vara bäst jämt, eller?


Jag utmanar:
isecore
yrvaken

emmlish
tragica
Silverfisken
Sen är jag för feg för att utmana någon jag knappt har pratat med, den sista jag valde är ändå jäkligt läskigt.
Sådetså.

Drunknar

Jag minns första dagen på utbildningen då vi skulle prova ut våra arbetskläder, och sen gå fram till våran dåvarande ledare och säga vilken storlek på byxor respektive skjorta vi hade.
Högt självklart, framför alla.
Det var min stora skräck.

Skjorta var enkelt att hitta, självklart storlek XL.
Det fanns XXL också har jag för mig, men det var lite att ta i.
Sen var det dags för byxor.
Jag fann inte några som passade mig, så jag fick smyga fram - mitt bland alla andra - och försöka viska fram "jag hittar inga byxor som passar mig.. finns det inga större?"
och hon frågar om jag provat de största?
Det visar sig att det finns ett par som jag hade missat, storlek 60.
Den största storleken.
De kom på mig, precis. Nästan på gränsen.
Jag kände mig som en flodhäst.
Särskilt när man sen även skulle säga sina jävla storlekar högt så hon kunde skriva ner dem.

Det var för lite mer än ett år sedan.
Oktober 2005.

Nu är det Mars 2007, och igår fanns det inte tillräckligt med tvättade byxor, så jag fick ta en annan storlek - närmare bestämt storlek 58, en storlek under den största som jag var tvungen att använda den där första dagen.
Det var lite problematiskt hela dagen. Jag fick gå runt och lyfta upp byxorna hela tiden, och jag kunde, på ett ungefär, dra upp dem till armhålorna..
Och det var 5-10cm mellan magen och byxorna.

En alldeles för stor storlek med andra ord.

Jag har numera storlek 56 i jobb-byxor. 2 storlekar mindre än från början.
De har dock blivit lite för stora i rumpan och benen, så det är snart dags att dra på mig ett par 54or.
På skjortan har jag numera storlek 54 och det är Medium.
Två storlekar neråt i den också.
Jag minns för ett år sedan då jag försöka få på mig en Large, det var antingen precis att det gick, eller så var det precis att det inte gick.

Det är intressant och konstigt att man drunknar i kläder som nästan var för små för ett år sedan.