Jag åkte för att köpa en hårfön, men kom hem med hål i öronen.

Igår bestämde jag mig för att åka till ett köpcenter för att köpa en hårtork/fön för att lyckas fixa mitt hår på ett nästan likadant sätt som frisören gjorde. (Alla vet dock att det aldrig går att göra likadant, men försöka duger..)
Jag fick med mig mamma dit, som chaufför.
Dock fanns inte hårfönen, den hade tagit slut, så vi gick vidare till lite andra affärer.
Medan mamma gick in i en tvålluktande affär, som gav mg huvudvärk, gick jag istället in i Guldfynd. Det är numera skoj att kika på smycken nämligen.
Sagt och gjort, jag fann ett par roliga örhängen, tre ringar som sitter i varandra.
Jag berättade till mamma efteråt att sådana; SÅDANA ska jag ha den dagen jag tar hål i öronen!

..precis när jag sa det där så gick vi förbi en hårsalong, så mamma tyckte vi skulle gå och fråga om de tar hål i öronen på ett sånt ställe; vilket de gjorde; sen frågade jag vad de tar för pris.
Jag tänkte att det kan vara bra att veta vid något framtida tillfälle.
Medan mamma fortsatte att fråga om de har tid att ta hål NU.

Jaha, tänkte jag. Jag tror jag dör.
Vi fick en tid då vi skulle tillbaka igen, och jag gick runt och funderade samtidigt som jag blev rädd.
Jag har pratat om att jag funderar på att ta hål i öronen, för jag upptäckte för ett tag sedan att örhängen såg rätt roliga ut. Men jag har aldrig varit den där tjejen som har velat ha hål i öronen, jag har aldrig känt mig manad och det har bara känts.. nej, inte min grej helt enkelt.

Så gick jag där och berättade för mamma att jag sköt fram att skaffa linser i 1½ år eftersom jag tyckte det var läskigt att sätta i dem i ögonen.
Funderar man på det kan man lika väl göra det direkt! Sa mamma då.
Och ja, hon har ju rätt.

Jag tog ut pengar och efter många minuter gick vi tillbaka.
Blev ledd till en stol framför en spegel, fick välja ett par örhängen och sen lyssna på pistolsljudet som ofta får folk att rycka till. Men det får man inte göra, rycka till alltså.
Sen var det dags.
Hon frågar ifall jag vill att hon ska räkna ner, och under tiden jag funderar på om jag vill eller inte så PANG! Försent, nu har jag redan ett hål.
Sen andra örat, där var jag mest rädd för just själva ljudet av pistolen, inte av smärtan, för så ont gjorde det egentligen inte.

Vi betalar, vi går ut och jag går runt och flinar.
Nu sitter jag här, och har hål i öronen.
Och jag har fortfarande inte förstått att jag har gjort det.
Jag vet att jag har gjort det, men inte att JAG har gjort det.

Det är väldigt fascinerade om jag får säga det själv.