Håll om mig, släpp inte taget.

Jag skulle ha städat idag, hade jag planerat, istället sitter jag som i en dvala.
Då och då går jag till soffan och sätter mig i ena hörnet, ihopkuren, med min röda filt runt omkring mig och bara stirrar rätt fram.
Sen sätter jag mig vid datorn igen och bara degar ihop.
Sen kommer jag ihåg att jag åter igen inte har ätit något, andra dagen irad.
Okey, frukost har det blivit varje dag.
Men inget mer.

Igår fick jag i mig mat runt 22. Efter att ha varit utan hela dagen.
Idag ser det ut att bli likadant.

Då och då märker jag att min syn blir lite suddig, och när kinderna blir våta förstår jag varför. Sen svär jag och frågar mig själv varför i helvete jag håller på.
Hur märkligt som helst.

Sen börjar jag gå igenom människor som skulle kunna skrika hål i huvudet på mig och få mig att ändra kurs och gå mot rätt håll igen. Men jag kommer inte på någon.
Men efter en stund kommer jag att tänka på den enda människa som har blivit lite irriterad över att jag inte ätit mat.
Då vill jag att han ska komma online.
Den som åtminstone verkar bry sig.

Sen sitter jag där igen, och tar inte tag i någonting.
Jag kikar på en serie, där en skådespelare påminner mig om någon.
Vilket får mig att se suddigt igen.
Men jag kan inte sluta titta.

Sen kommer jag åter igen på att jag inte ätit något, och funderar över varför jag inte är så krampaktigt hungrig som jag blir annars. Istället känner jag bara av det ibland, som jag lätt kan koppla undan.

Och nu tycker jag allt det jag just skrivit är fullständigt vansinnigt.
Vad fan sysslar jag med?