Stopp?

Det finns vissa saker i livet som inte går att undfly, som hela tiden jagar en tätt i hälarna efter, och som gärna bitar sig fast där det kommer åt.
Och jag hatar det.
Men jag antar mer att jag har en sorts hatkärlek för det.
Jag hatar att älska det, eller jag älskar att hata det.
Jag vet inte riktigt vilket som stämmer mest in på det.

Jag har hela tiden varit rädd för att säga stopp, för att jag vet vad jag senare kommer att gå miste om.
Och det är något jag vill ha mest utav allt i världen, ofta är det så.
Därför är det svårt att säga stopp till det, när man samtidigt så gärna vill åt det.

Men det är svagt att aldrig säga stopp.
Man blir trampad på om man aldrig säger stopp.
Men man blir också ensam, ifall man nu lär sig att säga stopp.
Till saken hör dock den att man ofta redan är ensam innan man ens hunnit säga stopp.

Jag vet bara att jag behöver sluta älska att hata, eller att hata att älska.

Och för dig som inte fattad vad fan jag pratar om - fråga mig inte.