Ögon som svartnar

Idag vaknade jag enormt snorig och med ett väldigt tungt huvud, bestämde mig genast för att inte cykla iväg till träningen jag skulle vara på.
Istället har jag mest hållt mig i sängen, och fått ta en liten paus såfort jag ställt mig upp pågrund av att det svartnar framför mina ögon.

Idag var dagen jag skulle ta tag i och skriva denna överklagan till stockholm om akassans beslut.
Det var även dagen då jag skulle skriva om hela texten och låta fler ta del av den.
Sedan ringde mamma och tipsade om ett jobb, så det ska jag också skriva, en jobbansökan.

Tre saker.
Jag har försökt dem alla tre, men det bildas bara någon mening i mitt huvud, sen blir jag för yr.
Inget hänger med.

Jag ligger och läser mest hela dagen, och nu blev boken utläst, Camilla Läckberg - Stenhuggaren, och med ens är det kolsvart ute, och som på senaste tiden så känner jag mig enormt ensam.
Jag kommer nu ihåg varför också..
Jag har varit sysselsatt sen februari 2004, utbildning, praktik eller jobb.
Nu har jag plötsligt ingenting.
Okey, någon gång i veckan om jag har tur, fast just nu försöker jag motverka det pågrund av allt som just har hänt.
Men, fy så isolerad jag plötsligt känner mig.


Sååå.. när jag har fått mitt huvud lite bättre på att använda de hjärnceller som fortfarande existerar, så ska jag skriva en sjuhelvetes jobbansökan till det jobb som jag tror skulle passa mig som handen i handsken. Det gäller bara att övertyga den eller dem som läser den!
Har lite större chans också eftersom det inte bara söks efter en enda person.

..men nu ska jag.. ringa pizzerian efter en god pizza, plocka fram chokladboll från kylen och poppa lite popcorn för en trevlig lördagskväll där jag är en hel del ifrån att vara frisk.

Önsketänkande :-P
Det får bli lite soppa och vatten istället!
Vore dumt att ge sig själv tarmvred och "belöna" sig efter två veckors ren kamp med att lyckas genomföra det jag tagit mig för.

Egentligen är jag inte ens sugen på mat ;-)