Bränd

Jag blev bränd för snart två veckor sedan.
Inte för att jag har någon aning om varför, eller har hängt med överhuvudtaget, inga ord är sagda, och jag vet egentligen ingenting. Men bränd har jag tydligen blivit.
Jag sjönk lite någon dag efter de onda aningarna, sen bestämde jag mig för att strunta i att sjunka och låta dagarna gå framåt.
Sagt och gjort.
Dagarna sprang iväg.
Jag har knappt haft tid att tänka tanken, trots att den alltid har befunnit sig där i bakhuvudet.
På tungan.

Jag valde att hålla tyst, av flera orsaker. Jag ville inte säga något, jag ville inte att folk skulle göra saker som de oftast gör vid sådana tillfällen.

Nu har jag kommit till den stunden då jag inte har kraft att hålla uppe den där masken jag så ofta har burit. Jag har jobbat så mycket och sovit alldeles för lite att jag går runt med huvudvärk i flera dagar irad, vaknar med huvudvärk, somnar med huvudvärk.
Tröttheten gör min mask osynlig, och när jag är hemma så brister det.

Det händer nu att jag somnar gråtandes, och nu föll några fler tårar, då jag vaknat.
Huvudvärken är förövrigt kvar.
6 dagar nu.
Och ikväll ska jag jobba igen.
Och sen hinner jag sova i ungefär 5 timmar, sen ska jag jobba åter igen.
Det är ett härligt liv jag lever.

Jag gråter av att se en video där folk kramas.
Jag har sett den förr, för längesen, och så såg jag den idag igen.
Tårar föll.
Varför?
För jag har blivit bränd.