Sista chansen att backa ur

Det vore skönt att stanna hemma och strunta fullkomligt i att åka till Göteborg och gå på det sablans mötet. Men det är jag som har bett om det, och jag som ska genomföra det.
Men just nu vill jag inte.
Beror helt på att jag inte vet vad som kommer att hända, och när jag inte har vetskapen backar jag hellre.
Det kan man ju inte riktigt tro när man ser tillbaka på allting jag har gjort, men ofta döljer jag det rätt väl. Att jag hellre backar än går framåt.
Folk ser det liksom ofta inte, bara vissa.

Men jag har sovit konstigt. Vaknade med kramp i vaden. Har du haft det någon gång? Det gör så inihelvetes ont så man blir helt galen. Hela vaden är helt spänd och det gnistrar smärta om det. Det enda som hjälper är då man både slår på den och masserar.
Jag hatar det.
Det händer någon gång då och då.
Jobbigt.
Som fan.

Sen vaknar jag lite då och då och får för mig att jag ska gå upp. Men jag gav mig sovmorgon, ju.
Och sen att Pyret är så sablans smart att han märker då jag "sover för länge" och börjar skrapa på dörren, gör inte saken så himlans mycket bättre.
Jag har märkt det där nämligen.
Så fort jag har varit ledigt och sovit längre än de dagar då jag går upp vid 5, ja, då tar han tydligen notis om det och börjar försöka väcka mig.
Jävligt irriterande.
Men duktig katt.

Jag ska till Göteborg snart.
Ha.
Ja.
Hu.
Kommer nog inte ens att träffa någon rolig, förutom studievägledaren.
Gaaaaaaaah!

Tur att jag har skojig antennsak i hörlurar till mobilen, kan jag lyssna på radio och drömma mig bort i tåget och utanför tåget och var jag nu vill göra det.
På taket kanske?