Om bara blickar kunde döda..

Det är farligt att kika på folk och få ögonkontakt med dem har jag märkt.
Åtminstone efter att jag har fått en ny stil, där jag inte är lika intetsägande längre.

Jag och en jobbarkompis gick ut på stan igår, efter att jag fått i mig lite alkoholhaltiga drycker. Det var någon slags stadsfestivalsak här, och är fortfarande.
Vi gick runt omkring lite mest för att se ifall vi kände igen någon trevlig människa, men de enda vi mötte var stirrande manliga varelser, det var vad jag uppfattade det iaf.
Alla stirrar på mig!
Jag kollar iofs ofta på dem också, men man måste visst passa sig.

Det satt en snubbe framför mig som iakttog mig en bra stund, så jag kikade tillbaka för att se vad tusan han sysslade med. Det slutade med att han stirrade ännu mer och jag gömde mitt ansikte i min jacka för att slippa. Han hade även bestämt sig för att försöka locka mig till sig då han flera gånger kom förbi bordet och försökte prata med mig. Pratade inte svenska.
Tillslut satte han sig bredvid mig och gjorde sitt bästa för att se mig i ögonen och flirta lite.
Och det var då jag gjorde det jag aldrig förstått att man borde göra förr.
Ignorerade totalt.
För inte fan var jag intresserad.
Jag tittade envist bort mot ett annat håll, och vägrade svara på tilltal.
Det fungerade!

Jag har inte bara blivit ett blickfång, jag har även blivit en jävel på att ignorera.
Visst brukar jag försöka vara trevlig mot folk, men trevligheten tolkas uppenbarligen som något helt annat.
..tänk om jag hade haft den egenskapen i Alingsås då vännen H raggade upp det där slemmot till mig. Hu. Minnet får mig fortfarande att rysa.

Men tja.
Note to myself: Sluta kolla folk i ögonen!