Hatkärlek

Jag har sagt att jag tror på ödet.
Men tror jag verkligen på ödet?

Igår var det en som sa något om att "Det är ödet!".
Och jag flinade och tänkte "ja.. kanske det".

En snubbe jag började prata med igår fick jag direkt någon sorts hatkärlek för.
Vi började bråka direkt, var dryga mot varandra, sa spydiga saker.
Och det var roligt.
Sen blev det mer normalt snack, som sen pendlades med ännu mer drygheter.
Nu har han fått för sig att vi ska ses någon gång.
Och det är väl okey, men jävligt läskigt också.

Nu kommer det till ödet-grejen.

Snubben är, vad jag tror, samma snubbe som ofta går på bussen då jag är påväg hem. Snubben som jag ofta då sitter och glor på vareviga gång. Det vore rätt komiskt om så var fallet.


Ödet?