En riktig pappa

Ibland önskar jag att jag hade den där far och dotter-relationen. Ofta tillägnar jag det inte ens en tanke, men den flög på mig nu.
Tänk om jag hade en pappa som hörde av sig lite då och då, som jag bara skulle kunna ringa till då jag känner för det.
En relation där jag kastade mig om halsen då vi möttes, och kysste på kinden och kunde tillbringa en eftermiddag med att äta glass och prata om senaste pojkproblem eller diverse politiska frågor, eller vad tusan som helst.
Någon jag kunde förlita mig på, någon som alltid fanns där i vått och torrt.
En riktig pappa.

Men så är det inte.
Och kommer inte att bli.
Tanken att ha en sådan relation känns helt och hållet bortom skyarna.

Men tänk om allt hade varit annorlunda..