Närhet

Läste en grej jag fortfarande står för.. Trots att jag har förändrats i mina behov.. Några saker som var en del av mig har försvunnit. Men jag gillar fortfarande denna text som jag skrev för många år sen.

Börjar om...

Jag är inte lika mycket "skriv om allt som händer i ditt liv"-bloggaren längre.
Jag har till och med börjat radera inlägg som jag har skrivit, för att det kändes för öppet.
Mognadsgrej?
Eller bara rent "jag orkar inte visa fram allt längre".
Jag vet inte.

Jag flyttar snart.
Till en tvåa - ensam. Fast med mina två katter förstås.
Det känns dubbelt.
Just nu längtar jag tills jag får nyckeln, men jag misstänker att jag kommer grina en hel del innan jag för sista gången stänger dörren in till denna lägenhet.
Sambolägenheten.

Jag är påväg mot något helt annat - vad vet jag inte riktigt.
Jag gör allt på en gång.. som vanligt..
Avslutar förhållande, flyttar, går ner i vikt (-13,5kg än så länge!) pluggar och försöker samtidigt vara något så där balanserad så att båda fötterna står på marken.
Går inte alltid så bra.

Men vad är det alla 40-50åringar säger?
- Jag är ju bara barnet, 26 år, jag har hela liiiiivet framför mig!

Häromdagen satt jag och fantiserade om att jag födde en unge och gick med min barnvagn och allt till kompis L och lät henne pyssla om min älskade bebis.
Okey?
Det var ju en passande fantasi så att säga..
Ingen aning vart den kom ifrån.

Jag är trött på att hela tiden börja om..
Men nu börjar jag om igen.

En utmaning

Jaha, jag blev Utmanad av Emelie, och jag är inte den som brukar banga! :P

4 tv program:

Biggest Loser (USA)
Greys Anatomy
Cougar Town
NCIS

4 saker jag gjort idag:
*Gått på promenad till och från affären med musik i öronen!
*Rivit ut allt ur frysen för att strukturera mer och insett att jag inte har någon aning om ifall jag kommer få plats med all mat i nästa lägenhet. :P
*Surfat runt och försökt hitta vetenskapliga artiklar inför skolarbete.
*Ätit två bars!

4 saker som jag längtar efter:
*Min nya lägenhet
*Min nya kropp som jag är på väg att forma!
*Julmat! Har börjat känna sug efter julskinka, köttbullar, ägg med räkor på och rödkål!
*Till söndag, då jag ska bli spådd.


4 saker på önskelistan:
*Ett förhållande som gör mig enbart gott!
*Finna det rätta yrket för mig, efter att ha gått färdigt utbildningen.
*Trivas med mig själv till 100%
*Att jag om 20 år fortfarande ska ha min bästa vän som just bästa vän!

4 saker som jag avskyr:
*Sorg
*Alla orättvisor överallt i världen
*Gråa dagar
*Att vilja men inte kunna

4 saker jag tycker om att göra:
*Älskar att läsa!
*Att hjälpa folk med olika saker
*Pussa och krama på mina katter
*Skratta :)


4 saker jag ätit idag:
*3 fjärdedelars bar
*En halv bar
*En halv bar till
*1 liter vatten (haha.. diet liksom..)

4 utmanade:
Ingen
Nada
None
Keine

Grop

Mitt liv känns helt upp-och-nedvänt just nu, och ibland har jag svårt för att få rätsida på åt vilket håll jag ska gå. Eller borde gå.

...

En grop i marken är faktiskt just bara en grop i marken.

TV4kändis

Svenska biggest loser

Ja, det är jag som är med i reklamtrailern inför Svenska Biggest loser, Tv4.
Hon som kommer upp från vattnet till bassängkanten i slutet av trailern.

Coolt va?

En helt ny värld.

Det har blivit en omstrukturering som heter duga!

Jag har härmed förändrat i stort sett allting.. Både på gott och ont.
Avslutat mitt nästan ett och ett halvt åriga förhållande, samboskap och allting.

För att sammanfatta anledning och allting i några korta ord;
Jag orkade inte mer.

Men det är inte roligt, jag mår kasst och jag vill inte egentligen, men jag känner samtidigt att det är det bästa för mig. Och så är det, jag måste tänka på mig nu.
Har tänkt alldeles för mycket på någon helt annan än mig själv.

1 november är datumet då våran gemensamma lägenhet går till historien.. Och det känns inte alls roligt, för jag älskar lägenheten.. Men det är ingen idé att bo kvar, skulle kännas fel. Jobbigt.
Nu har jag en tvåa som står och väntar på mig, och samtidigt känner jag en sorts glädje över att få pyssla lite och planera över hur jag ska möblera och fixa nytt.

Det är väl så.. Man får försöka glädja sig över något iaf, det som finns, och koncentrera sitt huvud på sånt som är skoj.

Jag börjar mitt andra år snart på högskolan, närmare bestämt om en vecka. Men redan nu måste jag börja plugga till en av två omtentor.. Jag sparar den värsta till senare.
Jag måste verkligen satsa mer på skolan, jag orkade inte riktigt sista halvåret..

Men nu ska det gå i lite gladare tankar.
Och jag har redan lyckats köpa ett nytt köksbord med stolar!
Är så trött på det jag har, och killen som bor i lägenheten som jag ska flytta in i skulle göra av med sitt - vilket var supersnyggt och passade extremt bra in i köket där!

så.. 1-0 till mig i rolighetsgrad iaf.

Omstrukturering

...och 1½ år senare efter krisen befinner hon sig i slutet av sitt första år på högskolan.
Framför sig har hon en omtenta, en b-uppsatspresentation och ännu en tenta.
Sedan är det sommarlov med arbete, träning, sol och bad samt grillning som gäller!

Vad jag vill med denna blogg?

Fråga mig något annat.

Hjärta

Var inne hos Heja Abbe och skickade in ett sms för att bidra till hjärt och lungfonden.

Extra roligt när man får se sitt namn i hjärtat! Gör det du med!

Jaha, vad hände nu?

I go down to the river.. *sjunger*

Nej, kanske inte till the river, men ner går det.
Jag har hamnat i en neråtperiod har jag förstått, och det är ju mer djävulens påhitt än något som jag har kommit på själv.

Jag vill ha egentid och ensamhet, men när jag får egentid och ensamhet så blir jag helt modställd och jaha-vad-fan-gör-jag-nu-då? och det är en pärs att ens komma utanför dörren. (Vilket jag dock gjort idag!)
Men jag har börjat träna, en dag hittils - igår! Jag och Lotta har satt igång, vi började med att åka till gymmet kl 9 (!!!) på morgonen och styrketränade och konditionerade, och avslutade med 10 minuters vattenmassage.

Och kl 18 på kvällen drog vi dit igen och körde en timmes pass Afro Power Dance!
Och vi har bokat upp fyra dagar nästa vecka. Tisdag - gym på morgon, Bodybalance på kvällen. Onsdag - gym på morgonen. Torsdag - Bodybalance på kvällen. Fredag - gym på morgonen.

Vi går hårt ut, men skoj är det! Resulterar dock i onda kroppsdelar och svårigheter att ta sig framåt ståendes.

Och imorgon drar jag in till Göteborg och träffar 8 stycken klasskompisar från nuvarande klass på högskolan för att partaja och dra ut i Göteborgs nattliv.

Och hur känner jag idag? Urkburk, orkar inte, blähä!
Men ändå försöker jag rycka upp mig genom att faktiskt dra ut på såna där grejen! I need it.
Och träning gör mig glad och det är roligt att träna med en kompis.

Och plugget då? Ojoj vad bra det går.. tappat gnistan helt sen jul.
Och nu ska jag ju balansera mitt fina humör med mitt nyfunna intresse för träning OCH pluggning.
Shit tjena.

I go up from the riiiiver...*sjunga*

En glödlampa innebär inte alltid en Aha-upplevelse

På torsdag har vi den sista Salstentan innan "jullovet" (självstudier) börjar. Och på lördag kör vi över hela stora flyttlasset till nya lägenheten, och veckan som sen följer ska jag befinna mig på föreläsningar i skolan från kl 09.15 till 16.00 varje dag - förutom onsdag.. då lägenheten också ska slutbesiktigas.
Jag ska alltså städa den också..
Ja, allt detta inom en vecka.

Och efter det ska jag hinna med julbak och jobba två dagar innan julafton kommer!

Och vet ni vad jag passade på att göra idag?
En glödlampa krossades i min hand så glasbiten skar in och upp två ställen på handen. En stor bit slets upp, och det vägrade sluta blöda. Mitt handfat bytte färg.
Nu har jag två hårt fasttejpade plåster runt långfingret och nedanför tummen.

Jag upprepar.
På torsdag ska jag sitta och skriva en tenta i flera timmar.. sen ska jag packa och flytta, och sen skriva massa mer på föreläsningar och städa och baka.
Med en söndrig hand.

Åh vad roligt!

Samboskap

Jag ska försöka ta mig tillbaka till skrivandet.
Jag lovar dock ingenting!

Jag läste nyss en tjej som skrev om sina inredningsfunderingar och förvirringar angående och inför sin lägenhet hon gemensamt ska flytta in i med sin pojkvän.
Hon ska bli sambo.
Det där känner jag igen!
Jag ska också bli sambo, om sisådär en vecka plus ett par dagar.

Inredning ja, och möblering och tankar om att jag vill flytta NU och GE-MIG-NYCKEL-NU-tankar och så fort den kommer så ska jag dra dit direkt bara för att känna av atmosfären och andas in mitt nya boende - vårat nya boende. Våran Sambolägenhet!
Jag drömmer om hur vi ska ha det, jag drömmer om att jag går in i lägenheten för första gången.

Jag kan ringa min pojkvän direkt då jag kommer på "..får jag börja packa in lite lådor om inte du hunnit komma dit än?" eller "får jag välja garderob utan att fråga först?" eller "Hade vi ett hel-kylskåp eller hur var det?" "Vilka tapeter var det, minns du det?" "Ska vi ha rött och svart i badrummet?", och detta kan vara närsomhelst på dygnet (eller ja, inte på nätterna, då brukar jag inte vakna).
Och min pojkvän?
Han förstår inte vad jag håller på med..
Han har inte samma entusiasm - det är så jag ser det iaf!

Och samma gällde denna bloggare, hennes kille kände inte heller samma entusiasm.
Och då känns det som om det inte finns något intresse.
Men så är det ju inte! Han eller de är bara inte lika galna som oss.. ursäkta, men.. tjejer!

Ibland blir jag liksom lite ledsen av det, jag är så entusiastisk och jag hoppar upp och ner och bara längtar tills jag kan börja bära in alla ihoppackade lådor jag har här.
Medan han får den känslan då han väl flyttat in.
Så jag får väl hålla mig.

Dock inte stänga in min känsla, men bara acceptera att jag får ha känslan för två nu - och det gör mig ju inget - den är i överflöd!

Och som en parentes - första samboskapet för mig!

Gratis biobiljetter

Jag vill ha Gratis Biobiljetter!
Bli medlem gratis och samla poäng du med!

:D

Klicka här!

Vad är det som gör att jag slutar skriva?

Jag funderar ibland på varför jag helt tappat intresset i att skriva här.
Inte helt iofs, iom att jag faktiskt skriver nu..
Men ja, det försvann samtidigt som då jag åkte till USA och började skriva i resedagboken, sen har jag inte fått igång det igen.
Helt plötsligt blev min privata värld alldeles för privat för att berätta om för folk.

Personerna runt omkring blev plötsligt för känsliga för att skriva detaljerade saker om.
Jag har dock alltid sagt att jag inte skriver för detaljerat på grund av människors integritet, vilket jag hoppas att jag har hållt till åtminstone en viss grad.

Men vad är det som stoppar mig nu?

Allt som hände i USA, mitt mående och allting? Hur jag kraschade då jag anlände till svensk mark igen och stapplade mig fram på marken som om jag inte visste hur jag skulle sätta ena foten framför den andra i en jämn rytm?

Alla kvällar då jag inte kunde somna pga. att jag bara grät och grät och grät, då jag gick ut till köket och satte mig vid köksbordet och frågade min mamma vad det är som är fel med mig? I två veckor pågick detta och B spådde att det skulle ta en tid innan det försvann.
Var det därför jag inte fortsatte skriva då jag kom hem?

Tappade jag mitt stora intresse till att printa ner varje litet ord som formades i mitt huvud, som färdades ut i mina fingertoppar i samma fart som om jag sa dem högt?

Varför var jag inte detaljerad i skrivandet då jag träffade killen som blev min första riktiga pojkvän och som fortfarande finns i mitt liv sen snart 8 månader tillbaka?
Som snart blir min Sambo.
Som gör mig livrädd men ändå förväntansfull.
Var det helt plötsligt alldeles för privat att skriva om?

Jag har skrivit om sexuella möten med killar, jag har skrivit om händelser med vänner som fått andra att tycka att jag är en bra målande skribent.
Jag har höjt folk till skyarna här och skrivit episoder ifrån mig själv och mitt eget liv från förr.
Jag har varit öppen, min syster har ogillat öppenheten för att jag klär mig alldeles för naken framför publiken och att det då är lättare att skada mig.
Medan jag själv anser att det är mer skadligt att visa sig naken rent kroppsligt, än att skriva sig naken.
Men ändå har jag slutat?

Jag drömde ett tag om att jag inte hade sagt vad jag hette i denna blogg, att jag inte hade lagt ut mitt fotografi och att jag inte hade berättat om denna blogg för mina vänner som vet vem jag är i "verkliga livet".
Jag hade isåfall kunnat skriva helt fritt om vad fan jag ville, som många andra gör.
De säger sig vara öppna och vågade, iom att de printar ner varje liten sak av deras liv.
Men väldigt fega samtidigt iom att de inte visar sitt riktiga jag, de står inte för vad de skriver.
Det kanske var därför jag inte fortsatte på att skriva på den hemliga bloggen jag faktiskt startade?
Jag skrev ett inlägg tror jag, sen gav jag upp.
Det kändes inte rätt.

Jag får igång mitt skrivande nu, och mina funderingar, men det kommer nog inte ändra det faktum att detta ännu en gång bara är ett inlägg som senare kommer att leva i det förflutna utan fortsatta ord efter några dagar. Jag brukar vänta i några månader innan det är dags, förr tänkte jag direkt på "hur ska jag formulera detta på bloggen?" då jag gjorde något.
Nu glömmer jag av den.

Så.. vad är det som gör att man slutar skriva?

Ett halvår

Imorgon firar jag och F ett halvår tillsammans - 6 månader. Det är inte illa pinkat!
En fin present från mig, och färska räkor med tillbehör kommer skådas här imorgon.

Lycka

Jag börjar sakta men säkert (för det är väl så man säger..?) smälta in i all förändring och livet som har blivit efter jag återvände hem igen.
Mycket saker har hänt och mycket saker har också inte hänt.
Sjukhusvistelser, pojkvän, vänner och bilköp.
För att korta ner alla historier.

Längst vägen har jag tappat ett par vänner, trots att någon av dem fortfarande finns kvar. Men när förändringar sker, kriser uppenbarar sig - ibland för bägge två på samma gång - så kan det bli så ibland.
Men de som är betydelsefulla kommer alltid att förr eller senare dyka upp igen.
Jag vet åtminstone vad som är viktigt, och folk som gör en besviken är kanske ingen framtid?

Jag blev så lycklig igår. Ja, lycklig.. Jag har kommit underfund med att mina många tårar hela tiden, så fort jag pratar med Fredrik, så fort jag träffar honom, så fort jag ska säga hejdå, så gråter jag som tusan.. Jag har inte kunnat hantera känslorna, för jag har aldrig upplevt dem innan.
Igår överraskade han mig med en röd ros, och jag fällde lyckliga tårar.
Lite mysko att jag skriver det där, för jag har aldrig kallat mig själv för lycklig. Men då var jag det.
Och det är påväg.

Har träffat hans syster nu, och imorgon kommer jag träffa hans pappa.

Sen kommer vi ta en vecka eller så upp till Stockholm i augusti då jag är ledig. Jag föreslog det igår. Semestra lite. Han ska få visa mig där han växt upp. Det ska bli skojigt!

Nu är vädret enormt mulet och jag ska dra till jobbet alldeles strax.
Jag tar bilen dit.

Jag tycker megamassor om min pojkvän

Stolt bilägare

Mycket händer och sker.. Idag köper jag en bil!

Ännu en sådan där långrandig uppdatering

Jag skriver fan bara här en gång i månaden, och det är ju helt katastrofalt egentligen!
Men jag får tusan inte fram det där behovet av att skriva.
Det kanske är för att jag inte riktigt kan sortera ut bitar som jag kan skriva om, jag vill inte längre skriva om allt som händer, alla detaljer och beskriva allting så jäkla iklädande..
Det gjorde jag alltid förut.

Så istället blir det uppdateringsinlägg - tills vidare.

Vad har hänt sen sist då?

Min favorittant försämras alltmer och snart känner hon förmodligen inte igen mig.

B har åkt in akut till sjukhuset igen.. andra gången på några månader som man tror det allra värsta. Det får fanimej vara nog nu!

Jag har opererat mig. ja.. det blev av. Jag har inte längre någon gallblåsa. Titthålsoperation, för en vecka sedan.. Jag har rätt ont i naveln fortfarande, särskilt när jag reser mig upp efter att ha suttit. Väldigt svårt att sova.. måste sova på rygg och ibland lite sida. Och jag som alltid sover på mage!
Vänjer mig inför graviditet?

På lördag åker jag och F till Alingsås för att gå på potatisfestivalen, syrran ska som vanligt uppträda, och hennes S kommer också vara med på scenen!
Jag och F fick inte plats i bilen från början, och får nog inte nu heller - Vi bestämde därför för att hyra en bil! Jag hittade en för 299kr dygnet! Så vi hämtar den på lördag och lämnar på söndag.
Hur skoj som helst, första hyrbilen!
Bara för att jag kan!

Sen var jag på högskolan idag för det särskilda urvalet.
Ja, det har jag ju inte skrivit om heller..
Förra året sökte jag in dit också, det är en extra chans utöver betygen och högskoleprovet att komma in på det Socialpedagogiska Programmet, och då gick jag inte vidare i det särskilda urvalet. Dock kom jag in på utbildningen tillslut ändå - resten vet du..

Men iaf, detta år kom jag med!! Så idag var jag där en heldag och gjorde ett skriftligt prov - en uppsats, min grej! Man skulle skriva någon aktuell samhällsfråga som engagerar mig och argumentera och förklara och så.
Stort ämne, men tillslut kom jag på "Nedskärningar" och drog paralleller mellan vården och skolan och denna stora Arena som vänersborg bygger och dragit över budget med mängder av miljoner.. Och jaddajadda.
Sen blev jag interjvuad två gånger, först av en föredetta elev, en äldre sådan, gick ur för ett år sedan, och av en lärare.
Gick bra på första, andra kändes sådär, men i det stora hela gick det nog bra.
63 stycken var antagna i detta.. och jag tror det var 23 som skulle gå vidare, nåt liknande.
Får hoppas jag är en av dem!
Annars får jag hoppas på betygen igen. Det var typ 100 fler sökande iår än förra..

Ja.. var det allt?

Nej!
Jag ska få en till katt! Pyret ska få en kompis. En liten flicka, hon ska hela Truls.
Och så ska köket snart renoveras.

Och Emelie och Magnus är föräldrar närsomhelst!!

Tiden bara rinner iväg

Nu har det gått över en månad sedan som jag skrev här senast..
Tiden har bara rusat iväg trots att jag tycker den har gått förjävla långsamt på samma gång..

Den 23 April firade jag och F 1 månad tillsammans.
Om några veckor är det 2 månader.

Just nu sitter jag här och känner mig tom, och varje gång jag byter rum i lägenheten så förväntar jag mig se honom sittandes, liggandes eller något vadsomhelst, men han är ingenstans! Snart kommer det knacka på dörren, eller så hör jag ljudet av nyckeln som vrids om, och rösten som ropar "Tjena!".
Men nej, inte det heller..

Vi sa hejdå för 2 timmar sedan, och jag känner mig helt gråtmild.

Ena stunden vill man bara dra iväg och bli ensam ett tag.. men i andra stunden vill man inte släppa taget och blir megaledsen när man skiljs åt.
Skumt.

Imorgon ska jag gå och hälsa på min favorittant på jobbet.. hon har blivit sjukare och klarar inte av att bo hemma längre, befinner sig på ett tillfälligt boende just nu. Den tant som varit friskast nästan, som klarat allt själv, som bara har haft tillsyn. Tanten som tycker om mig mest, som jag har haft kontakt med även då jag var i USA, utan att vi pratat ed varandra. Tanten som jag skickade ett långt brevt till då hennes man dog - medan jag var i USA. Hon som alltid blir megaglad såfort hon förstår att det är JAG som kommer, och bjuder alltid på coca cola och särskilda kakor och vi kan ligga i sängen ihop och läsa skvallertidning eller ta långa promenader ihop eller bara kika på tv.

Min absoluta favorittant håller på att försvinna.

Usch.

Men imorgon ska hon få träffa mig igen - jag hoppas bara att hon fortfarande känner igen mig.

..Jag ser väldigt många anledningar till varför det sket sig i USA..