Börjar om...

Jag är inte lika mycket "skriv om allt som händer i ditt liv"-bloggaren längre.
Jag har till och med börjat radera inlägg som jag har skrivit, för att det kändes för öppet.
Mognadsgrej?
Eller bara rent "jag orkar inte visa fram allt längre".
Jag vet inte.

Jag flyttar snart.
Till en tvåa - ensam. Fast med mina två katter förstås.
Det känns dubbelt.
Just nu längtar jag tills jag får nyckeln, men jag misstänker att jag kommer grina en hel del innan jag för sista gången stänger dörren in till denna lägenhet.
Sambolägenheten.

Jag är påväg mot något helt annat - vad vet jag inte riktigt.
Jag gör allt på en gång.. som vanligt..
Avslutar förhållande, flyttar, går ner i vikt (-13,5kg än så länge!) pluggar och försöker samtidigt vara något så där balanserad så att båda fötterna står på marken.
Går inte alltid så bra.

Men vad är det alla 40-50åringar säger?
- Jag är ju bara barnet, 26 år, jag har hela liiiiivet framför mig!

Häromdagen satt jag och fantiserade om att jag födde en unge och gick med min barnvagn och allt till kompis L och lät henne pyssla om min älskade bebis.
Okey?
Det var ju en passande fantasi så att säga..
Ingen aning vart den kom ifrån.

Jag är trött på att hela tiden börja om..
Men nu börjar jag om igen.