Sluta fega ur, kör på!

Vi hade (jag och N), som jag skrev här, ett samtal om våran relation, om vad vi tycker om saker och ting och upplevt.
En av sakerna som togs fram var självklart en bit av hur han upplever mig.
Jag tänker inte peka på exakt vad, och inte heller vilka saker som jag upplevt om honom - jag väljer att låta det tillhöra det privata.
Men det jag tänkte säga nu var att, jag har beslutat mig för något.
Jag har bestämt mig för att vara jag, och hela jag.
Att sluta tänka på vad som händer om jag säger det och det, och sluta vara ängslig över ifall vissa handlingar kanske påverkar relationen negativt på det sätt att vi kanske kommer sluta träffas.

Vi vet inte riktigt var vi står eller har varandra, och ingenting blir ju bättre av att man fortsätter i samma takt och bara plockar fram saker då och då, och resten av tiden fundera på om man gör rätt. Det är egentligen inte jag att göra så.

Jag har ingenting att förlora. Tänker jag på något, så kan jag säga det högt, känner jag för att göra något - så tänker jag göra det. Känner jag för att ringa mitt i natten, så tänker jag göra det och strunta i ifall jag kanske ringer olämpligt.
Det enda som kan hända är att jag inte får något svar, eller råkar väcka.
Vad mer?
Skulle den handlingen göra att vi aldrig mer kommer träffas så var det inte handlingen i sig som var felet.

Jag ska inte hindra mig från saker helt enkelt. Jag ska köra på. Vara mig själv, göra allt som faller mig in. Just nu kan jag bara vinna på det.

Visar det sig sen att inget förändrades av att jag mer drog fram mig själv, så har jag åtminstone inget att ångra efteråt.
Pratet fick mig att öppna ögonen mer och inse att jag måste ta för mig, för sjutton gubbar!
Och skita i konsekvenserna.

Klart jag kommer ha upp och ner-perioder där jag tvivlar på allt igen, men just nu låter det åtminstone väldigt bra!
Jag har hittills skickat iväg ett "puss"-sms, för jag fick det infallet.
Det är väl bara trevligt att få såna.

Mitt nya motto: Sluta fega ur, kör på!