Jag kostar 3000kr

Denna helg har jag spenderat minst 1,500kr. Det är ordentligt duktigt kan jag lugnt säga.
Jag vet inte riktigt vad jag har lyckats förvandla mig själv till egentligen.
Det var som jag sa till H; "Det är rätt coolt att jag har lyckats vara glad hela dagen, i andra fall skulle jag ha varit sur utav bara helvete efter högst en timme."
Ja, jag, H och J spenderade 6 timmar i en jäklars massa klädesaffärer.
Och Jag var den som kom hem med flest klädesplagg.

För några år sedan satte jag upp en mål.
Ett mål för mig själv, mitt liv, mitt mående.
Jag skulle ha löst mina skelett i garderoben lagom tills jag fyllde 25 år. Jag kände mig tvungen att sätta en ålder på målet för att ha något att rikta in mig på. Då jag fyllt 25 år kunde jag börja tänka på att trycka ut en unge ur mig. Jag har alltid velat ha barn, men jag har inte tänkt låta mig skaffa några förrän jag står stadigt på båda fötterna. På många olika vis.
Jag skapade mig samtidigt flera delmål på vägen.

Mitt första delmål var psyket.
Jag ska ha lyckats gräva upp alla gamla spöken och sedan krama om dem och bli vän med dem, lära mig att leva med dem helt enkelt, och gå vidare med mitt liv.
Jag har kommit en bra bit på det delmålet. Att lära mig att leva med det och att komma över det, är dock två helt skilda saker. Men jag är påväg.

Mitt andra delmål var det sociala.
Och med det sociala syftar jag på människor runt omkring mig. Jag har skapat mig en helt ny krets med människor runt mig, jag har folk som jag skulle kunna kalla vänner. En är en väldigt nära vän, med säkerhet. Jag har visat en sida av mig själv som jag tidigare nästintill har döljt. Jag har blivit mig själv. Det delmålet anser jag att jag har lyckats med. Sen finns det alltid fler småvägar att gå.

Mitt tredje delmål var mitt yttre.
För att må bra visste jag med all säkerhet att jag måste vara nöjd med mig själv på flera sätt.
Jag krymper mig själv. Har lyckats en bit på vägen även där. Har en bit kvar.
Jag gör det för min egen skull, för att jag ska vara glad över att vara den jag är. Jag ska dock inte sitta och ljuga om att andras blickar också avgör hur jag mår. Tittar någon snett på mig eller säger någon elak kommentar så tycker jag allt mindre och mindre om mig själv.
Men, har jag tagit mig så långt att jag faktiskt mår bra, och jag är nöjd med mig själv, att jag har lyckats ta mig så här långt helt av egen kraft - då är det mycket svårare för mig att trycka ner mig själv genom att lyssna på vad andra har för åsikter. På sätt och vis har jag alltid haft förmågan att låta negativa blickar mot mig rinna av mig. De enda gångerna då jag låter mig bli nedtryckt är då jag ser på mig själv med exakt samma blickar som de ger mig.

Mitt fjärde delmål var att bli en ny jag.
Även där syftar jag på det yttre.
Då gäller det alla tygtrasor man trär på sin kropp.
Kläder.
Jag har aldrig tyckt om att gå i klädesaffärer, alltid blivit sur och irriterad efter bara en liten stund. Jag har inte varit en tjej helt enkelt, för att låta sexistisk. Men nu låter jag mig vara den jag faktiskt tycker om att vara. Jag har spenderat tid i klädesaffärer, jag har hittat kläder som passat mig. Förr hittade jag aldrig någonting. Jag har vågat gå och hämta sådana kläder jag aldrig tidigare har valt. Linnen, tröjor, urringat. Mer min systers stil. Den äkta tjejen av syskonen. Nu är vi två.

Jag mår bra helt enkelt av att vara denna nya jag. Personligheten har dock funnits hela tiden, jag har bara inte visat den förr. Inte ens för mig själv.
Jag har bara låtit det sova, helt enkelt.
Men nu har jag viljan att ta mig vidare.
Att bli en bättre version av mig själv.
Inte för någon annan.
Bara för mig själv.

Så, ja. Jag har en bit kvar tills jag är framme vid målet.
Jag har ett par år dit.
Och har jag riktigt jäkla otur kommer det bli en dyr resa.
Ser man bara på den senaste månaden så..
runt 3000kr har jag spenderat.
På att bli en ny jag.
Det finns visst ett pris på allting.