måndag, maj 29, 2006

Från Svensson till Kändis

Jag började fundera på vad det är för särskilt som lockar läsare till en blogg.

Man kan skriva om vad som helst, bra ämnen, dåliga ämnen, intressanta, intelligenta, slarviga och konstiga ämnen, men ändå inte ha en särskilt stor publik. Man bygger en blogg som bara är en axelryckning för andra som läser den. Oavsett om du skriver lika bra som den kändaste kändisen så kommer du aldrig upp i de läsarsiffror den kändisen skulle ha kommit upp i.

Svensson blir ofta inte synlig för omvärlden, man måste alltid göra något enormt stort, eller litet, som skapar ett djupt intryck en enda gång. Någon måste självklart få syn på det. Har man lyckats med detta har man all chans i världen.
Plötsligt blir Svensson en känd person som skriver intressanta saker. Likadana saker som sin granne som ännu inte är känd. Men du lever på vågen från det djupa du en gång skrev.

Det existerar en sådan just nu. Den person som fick mig att starta min egen blogg.
Personen lyckades lämna ett intryck på många människor, som senare spred sig, och nu spelar det ingen som helst roll ifall det skrivs tråkiga saker på bloggen eller inte. Det är inte betydelsen i orden som är grejen, det är enbart att orden existerar på sidan som är det viktiga (utesluter dock inte att personen i fråga skriver intressanta saker).
Personen kan till och med låta bli att skriva ett tag, ändå kommer det strömma in människor till sidan för att uppdatera sig. De tröttnar aldrig.
Svensson har plötsligt blivit känd och det spelar inte längre någon roll vad den gör.
Bara den gör något, om ens det.

Trogna läsare, kallas det.


Och förmodligen är det en sådan publik man själv söker efter.
Vad är det man ska skriva för att lämna ett långvarigt intryck som man sedan kan glida på som på en räkmacka?

Jag har dock en liten skara jag med, en jag blir glad över.
Det är roligt att skylta med sitt liv.
Lite egocentriskt, men det verkar gå hem.
Som för alla andra bloggare.


Förövrigt ska inget av det jag just skrev tolkas negativt, det är bara dumt.

Inga kommentarer: