Lill-lördag

Det börjar gå smått utför med mig.
Kan man få för sig.

Sitter här med en mugg innehållandes tequila rose utblandat med mjölk. Skitgott. Samma som dooleys blandat med mjölk, fast jordgubb då..

För första gången tänker jag använda det namnet, för denna dag, som jag verkligen avskyr.
Lill-lördag.

Från Svensson till Kändis

Jag började fundera på vad det är för särskilt som lockar läsare till en blogg.

Man kan skriva om vad som helst, bra ämnen, dåliga ämnen, intressanta, intelligenta, slarviga och konstiga ämnen, men ändå inte ha en särskilt stor publik. Man bygger en blogg som bara är en axelryckning för andra som läser den. Oavsett om du skriver lika bra som den kändaste kändisen så kommer du aldrig upp i de läsarsiffror den kändisen skulle ha kommit upp i.

Svensson blir ofta inte synlig för omvärlden, man måste alltid göra något enormt stort, eller litet, som skapar ett djupt intryck en enda gång. Någon måste självklart få syn på det. Har man lyckats med detta har man all chans i världen.
Plötsligt blir Svensson en känd person som skriver intressanta saker. Likadana saker som sin granne som ännu inte är känd. Men du lever på vågen från det djupa du en gång skrev.

Det existerar en sådan just nu. Den person som fick mig att starta min egen blogg.
Personen lyckades lämna ett intryck på många människor, som senare spred sig, och nu spelar det ingen som helst roll ifall det skrivs tråkiga saker på bloggen eller inte. Det är inte betydelsen i orden som är grejen, det är enbart att orden existerar på sidan som är det viktiga (utesluter dock inte att personen i fråga skriver intressanta saker).
Personen kan till och med låta bli att skriva ett tag, ändå kommer det strömma in människor till sidan för att uppdatera sig. De tröttnar aldrig.
Svensson har plötsligt blivit känd och det spelar inte längre någon roll vad den gör.
Bara den gör något, om ens det.

Trogna läsare, kallas det.


Och förmodligen är det en sådan publik man själv söker efter.
Vad är det man ska skriva för att lämna ett långvarigt intryck som man sedan kan glida på som på en räkmacka?

Jag har dock en liten skara jag med, en jag blir glad över.
Det är roligt att skylta med sitt liv.
Lite egocentriskt, men det verkar gå hem.
Som för alla andra bloggare.


Förövrigt ska inget av det jag just skrev tolkas negativt, det är bara dumt.

Jävla frys

ibland är det dumt att vilja äta frukost..

Jag gick till köket för att plocka ut bröd ur frysen och märker att brödet är tinat. Tänker, vafan?
Allt är tinat! Frysen är antingen avstängd eller fungerar inte. En underbar start på dagen, på min lediga dag.
Det visar sig sen att en knapp som sätter på och av frysen har blivit intryckt. Slutar även med att jag slänger halva frysens innehåll i soporna och plockar ut saker som inte tål att frysas in igen och stoppar in i kylskåpet för att senare göra ett jävla storkok.
Jag måste tillbringa mina lediga dagar åt att laga en jävla massa mat.
Som jag sedan stoppar in i min frys igen.

Jamen vad skoj!

Jag tänkte tanken att avfrosta frysen för längesen.
Jag ska fanimej aldrig mer tänka den tanken.
Tydligen går allt i uppfyllelse.
Utan min vetskap.

Nu är jag hungrig.
Fan.

Ännu mer drömmar

Okey, om jag har tur så handlade förra nattens dröm inte om att jag saknar personen i fråga eller vill ha honom tillbaka. Snarare tvärtom.
Inatt drömde jag om två andra.

P, han som jag dansade med på företagsfesten, delägaren, var en av pojkarna i drömmen.
Han kom och satte sig bredvid mig och började prata med mig.
Han tyckte om hur jag hade varit den kvällen sa han, och tyckte att jag hade sjungt vackert, dock med lite fel här och där.
Jag svarade med ett skratt och att jag var rätt så packad så tonerna hamnar kanske inte alltid rätt överallt. Istället för att säga emot mig började han demonstrera hur man använder magstödet rätt, och pekade var de kan hamna fel. Helt naturligt att peka på sidan av magen och säga "hamnar tonerna här blir det ofta fel" i drömmen.
Och så tog han i och sjöng ut starka toner till en välkänd låt.
Han är inte bara söt, han sjunger även bra.
Ett litet krav jag har haft som aldrig har blivit uppfyllt, och så sitter han bredvid mig.

Sen kastades jag över till en annan dröm.
Jag var i ett rum tillsammans med två pojkar. Den ena är en som har försökt fånga mig ett långt tag, den andra är en jag var kär i för flera år sedan. Någon som har betytt väldigt mycket.
De pratade om att kramas med mig i min säng. Båda två samtidigt.
Dock mest den första.
Då han, alltså den första som försökt fånga mig, gick iväg en stund och tittade bort, kröp den andra ner under täcket hos mig i smyg. Han la sig över mig och tryckte sig mot mig.
Helt okey i drömmen.
Sen låg vi bara där och myste.
Strax kom den första tillbaka och då han kom närmare sängen drog vi över täcket på den andra så han inte syntes och jag låtsades sova.
Tror dock han förstod.
Men där låg vi.
Snart drogs tydligen min bh bort och kastades ner på golvet, och hux flux var tröjan borta. Minns inte hur.
Efter en stund skulle tydligen båda två till en pizzeria, och då han som jag befann mig med i sängen skulle iväg sa han bara "jag kommer snart tillbaka.." med ett pillemariskt leende.
Men drömmen hann inte så långt.

Det är nu jag funderar på vad sjutton det är jag drömmer.
Jag är öppen för förslag samtidigt som gamla jobbiga pojkar springer runt i mitt bakhuvud?

Det roligaste med dröm nummer 2 är denna ovilja att vilja tillbringa tid i sängen med pojk nummer 1. Det säger mer än det mesta.
Något jag redan visste med säkerhet.

Sorry du, men du kommer inte lyckas fånga mig hur gärna du än vill.

En drömtydare vore bra att ha nu.
Eller så tar jag det bara som det är.
En enorm saknad efter närhet.
Men inte tillräckligt stark för att ta vem som helst.

Cool brud i linser

Nu har jag skaffat mig ett par linser.
Det känns som om en helt ny värld öppnar sig för mig.

Jag gick ut en kort stund förut och ett leende spreds sig över mitt ansikte ju mer jag lyckades fånga i min blick.
Allt var så klart och vackert. Som det brukar vara då man fått ny styrka i glasögon, men denna gång hade jag inget hinder framför mina ögon.
Ingen sol som reflekterade, inget smuts som var ivägen, ingen kant som förstörde synen, ingen tyngd på näsan. Jag såg allting såsom jag gjorde då jag var liten.
Med en klar blick.

Friheten som det pratas om är verkligen äkta.

Jag blir närmast frälst.
Av ett par linser.

Nu måste jag fanimej skaffa mig ett par solglasögon.
Haha. Jag kommer inte ifrån glasögonen.
Men äsch, ska man vara cool får man lida pin?

Drömmen om han som borde tystas

Jag trodde att det var över och förbi, istället drömmer jag dröm om det.

Han var plötsligt här, hemma hos min familj och pratade och grejade. Jag visste inte vad jag skulle göra då jag såg honom. Jag sa ingenting. Sa bara "Oj". Sysselsatte mig med saker utan att få ögonkontakt. Distraherade mig ifrån att titta på. Undrade vad sjutton han gjorde där.
Det var ju så längesen.

Mamma och någon skulle åka och köpa dricka, brorsan satt vid datorn.
Han, med stort H, gick fram till mig, jag undvek fortfarande att titta på.
Han frågade om han fick papper.
Han ville nämligen åka till affären och köpa något fint till mig, något som betydde något.
Han ville lägga ner sin själ i det.
Sedan försökte han krama om mig.
Jag visste inte hur jag skulle krama.
Höll handen mot hans rygg, sen tog jag bort den, sen samma sak igen.
Till slut tog han tag i mig och höll om mig helt.
Jag suckade av två anledningar.

Han viskar i mitt öra, med sin fina röst, att han vill sova med mig igen och ha sex med mig.
Jag sliter mig loss och tittar ner i golvet.
Jag vet inte om jag vill.
Det var så längesen.
Jag kände mig sårad.
Jag var fortfarande ledsen.
Jag vågar inte titta på honom igen.
Nu när jag har chansen att befinna mig i hans famn igen, den famnen jag trivdes bäst i, den jag så länge har längtat efter.. då vet jag inte längre om jag vill.
Jag blir bara ledsen.
Hur kan han komma så här långt efter och fråga en sån sak?

Jag sätter mig och knyter mina skor medan han sitter bredvid och tittar på.
Jag vägrar att titta på honom.
Jag vet inte vad jag ska göra.


Nu vaknar jag från drömmen, jag suckar och säger hans namn högt och inser att det var en dröm.
Sen förbannar jag mig själv.
Varför drömmer jag sånt?
Jag vill inte drömma.
Jag vill inte uppleva det.
Jag trodde det var glömt och förbi.
Jag vill inte ha det igen.
Jag blir arg på mitt huvud.
Fan.
Jävla dröm.

MacGyver

Jag var kär i MacGyver när jag var liten, jag bara älskade honom.
Nyss var han på tv igen, för några minuter sedan.
Kände mig tvungen att kika.
Jag blev nära nog kär på nytt.

Vad är det för särskilt med MacGyver egentligen?
Är det hans hockeyfrilla, hans intelligensnivå när det gäller att komma på snabba lösningar, eller är det helt enkelt att han heter just MacGyver?

Nattliga äventyr

Inatt vaknade jag och började leta efter mina kuddar.
De har en förmåga att försvinna i sömnen.
Ofta på golvet, eller vid sidan om mig. Aldrig under huvudet.
Denna gång var de spårlöst försvunna, båda två.
Jag fick sätta mig upp för att hitta, och där låg de.
På golvet.
Nedanför sängen.
Vid mina fötter.
Liksom.
Hur har de hamnat där?
enda sättet för kuddarna att ta sig dit är ifall jag har satt mig upp och lagt dem där eller helt enkelt kastat dit dem.
Det har jag inget minne av.
Hur sjutton lyckades jag placera dem där, i sömnen?

Det får mig osökt att minnas en annan natt..
En natt då jag vaknade med en stor telefonkatalog under huvudet.
Den är gul.
Min kudde är gul.
Jag anar att jag trodde telefonkatalogen var kudden.
Men jag förstår tusan inte varför jag inte reagerade på att kudden var jävligt hård?

Jag och mina nattliga äventyr är helt åt helsikes konstiga helt enkelt.
Och fullständigt omöjliga att förstå sig på.

Avlopp

Nu duschade jag, i hopp om att jag lyckades spola ner all dynga i avloppet.
Brukar det funka?

Förstår inte..

Usch, det är något som börjar bli riktigt fel känns det som.
Flera gånger kommer jag på mig själv att sitta och vara nära på att gråta.
Men jag gör det aldrig.
Men det känns tungt och jag suckar och sedan försöker rycka upp mig igen.

Det är inte gamla spöken som hägrar, det känner jag.
Det är något helt annat.

En saknad som bestiger mig, tar över mig och vägrar ge sig av.
Lämnar efter sig små fotspår av tomhet lite varstans som blir allt större och större.

Dejt

Jag känner för att gå på dejt, någon som är på?

Hard Rock Hallelujah

Igår var det Eurovision Song Contest.
Det var hur skoj som helst att Hårdrockarna vann, Lordi.
Roligt att de skapar en liten bit historia nu.
Dock säger jag som min syster.
Det finns så mycket bättre hårdrockslåtar ute i världen, och egentligen var låten inte så megabra. Den var okey, men inte jättebra. Hade varit roligare om de hade haft en BRA låt.
Folk röstade förmodligen mest på den pågrund av att det var Hårdrock och inte för att låten var bra.

Men skoj att smälla schlagerfantaster i fejset med detta.
Trots att jag själv älskar schlager.
Men också hårdrock.

"Are children afraid of Mr. Lordi? “No, not at all. It’s their parents being afraid that make the kids afraid.“ "

Det är så sant så. Det är oftast inte barnen som är rädda för saker och ting, det är föräldrarna som gör dem rädda.

Företagsfesten

..och så var företagsfesten över.

Jag hade lyckats planera tiden så väl att jag slutade 2 timmar före de andra (Jobbade en timme övertid i tisdags, och började en timme tidigare på fredagen, därav fick jag sluta tidigare) vilket resulterade i att jag både hann duscha, göra mig iordning och få i mig lite drickbara saker. Det sistnämnda gick iofs inte så jättebra, gick snarare trögt...

Tillslut, efter lite försening, kom vi till hotellet där vi skulle infinna oss. Många hade redan anlänt, några var som vi försenade. Det var roligt att se hur alla ser ut utanför jobbet, utanför de fula arbetskläderna. Vita byxor och skjortor, med en sorts mössa man stoppar in håret i. Med andra ord hur snyggt som helst..
Efter ett tag kom även denna A som har mitt delade intresse, trots att jag försökt få bort det stannar det ändå kvar.
Alla fick två barbiljetter var och strax sprang jag och M dit för att skaffa dricka. Vi blev positivt överraskade då de räckte över oss 2 flaskor var. Såg inte alls dumt ut, gick runt med en flaska i varje hand. Vi fick en tredje biljett var av en tjej som inte skulle dricka alkohol, vilket resulterade i 6 flaskor sammanlagt.

Sen var det dans..
Ännu en gång hänger jag med och dansar som tusan bland alla de andra. Snart ångrar jag att jag tog på mig de sablans skorna. Jag förbannade mig själv, borde ha tagit mina normala skor, men icke. Ibland är det dumt att inte följa sin vardagliga stil, men har man dem i garderoben och de är snygga så.. då får man helt enkelt tåla att få blåsor på lilltåna. Usch, idiotiskt.

Vi, alla jobbarkompisar, ställde oss i en ring på dansgolvet och gned oss mot varandra. Man kan också kalla det att vi dansade.. A stod och kladdade på en annan tjej i klassen, kändes superbra att se. Dock inte att han gjorde det, snarare att hon var med på det. Fast jag måste nämna att hon drog bort hans händer från hennes bröst ett antal gånger.
Hu, haha, pojkar alltså.
Blev strax meddragen in till mitten av en annan pojk, som faktiskt är delägare i företaget, vi dansade en stund. Senare på kvällen stod vi i samma cirkel och hade fullt upp att sjunga till musiken och röra på kroppen. Strax tar en hand tag i mig och drar in mig i mitten av cirkeln, jag förstod först inte vem det var, men det visades sig visst vara P igen, delägaren. Nu dansade vi ännu mer, både mot honom med ryggen och magen, och sen lite piruetter. Jättefint. Oh ja.
Samtidigt klappade några andra händerna och tjöt.
Lyckades få ögonkontakt med honom några gånger, och även han som har hand om oss elever, han som är personalansvarig, han som man inte ens tänker tanken på att vara närmare. Kändes lite smått konstigt.

Stället var abbonerat klockan 23 då vi alla drog iväg. M fick mig och J att dra till ett annat partyställe där tydligen A skulle vara, vilket han inte var.
Lyckades få tag i honom snart och bestämde att vi skulle träffa honom utanför systemet och sen knalla hem till honom på efterfest. Jag, J och M.
Jomenvisst.
Jag minns hur man går dit, var han bor. Men ja, vi hamnade hos A. Satt i hans soffa och glodde på honom då han var hur packad som helst och viftade med armarna till musik.
Snart lyckades jag hamna i hans säng. Rätt så duktigt gjort av mig.
Jag var lite trött..

Sen drog vi hem.
Och ja, jag utelämnade lite där med mening. ;-)

Always look at the bright side of life

Det måste finnas en jävla lag på att allting alltid måste gå åt helvete.

Igår planerade jag att börja en timme tidigare på jobbet för att få ta del av alla de saker de redan gjort färdigt då jag kommer dit i vanliga fall. Det innebär även att jag får sluta en timme tidigare än i vanliga fall.
I dessa planer fanns även en tanke om att hinna åka och handla lite snabbt innan min tvättid börjar. Vore ju trevligt ifall katten som exempel fick lite mat.
Eftersom jag i annat fall enbart har cirka en kvart på mig att fixa iordning smutstvätten innan det är dags att kuta ner till tvättstugan, har jag lite svårt för att se mig själv hinna dra till affären innan mellan varven.

Sagt och gjort, den enormt morgontrötta S, vilket då är jag, tar sig upp en hel timme tidigare, närmare bestämt klockan 05.00, och gör iordning sig. Hela tiden känner jag ett slags vemod över att komma iväg så tidigt, mest över att jag som alltid är nervös över nya arbetsuppgifter.
Jag har ju aldrig kommit till jobbet vid denna nya tid.
Precis då jag dragit på min jacka hör jag en bil åka förbi, det låter som om bilen kör i vatten så jag springer snabbt till balkongen och öppnar för att se ifall det regnar.
Mulet.
Jag beslutar mig för att snabbt som sjutton klä på mig den andra jackan istället, den som tål vatten, sen bär det av ut.
Efter halva vägen börjar jag fundera på hur många som åker bussen vid den här tiden, och strax kommer jag på en sak och letar febrilt i fickorna.
BUSSKORTET!
Den jäveln ligger i den första jackan, som alltid.
Jag gräver efter pengar istället och hoppas på att jag i alla fall har glömt lite pengar i fickorna. Men icke, självklart stoppade jag bara ner maestro och idkortet. Men vad jag har hört är det liiiiiiiiiiiiiiiiiiite svårt att åka buss med dem.
Jag går hemåt med sprudlande tankar om att.. äh.. helvete, jag kommer inte hinna, fan, jag missar bussen, varför i helvete händer det här? självklart att det skulle hända!
Men då jag kommer upp i trappuppgången snabbar jag på lite. Kanske, kanske, kanske har jag tur? Det vore ju himmelskt om bussen IDAG vore försenad, eller hur?
Jag kutar tillbaka till bussen och hoppas på att det är massor som börjar jobba vid denna tid.
Då jag börjar springa inser även jag att jag komma vara helt död på bussen om den väl uppenbarar sig i tid för min del. Men så kommer ögonblicket då jag blir tvungen till att bromsa in och sucka och vända mig om. Den blå jävla bussen åker förbi. Jag får knalla hem igen. Och sitta och göra nada i en hel timme.
HELVETE!

Men jag har hört att man ska försöka se positivt på allting. Always look at the bright side of life, som kocken som just slutat på jobbet sjöng då han just tappat ut all dagens lunch över en brunn där man skrapar ner vatten.
Så, okey. Min tur.

1. Jag fick öva mig på att lägga mig lite tidigare.
2. Jag, den oerhört morgontrötta människan, övar sig även på att ta sig upp tidigt.
3. Förmågan att inse att det är brutalt idiotiskt att köra en bil tidigt på morgonen så att jag hör den, därför är det väldigt bra av mig att jag inte har tagit körkort än!
4. Det är ingen idé att gå till balkongen och titta ut, när vädret uppenbarar sig bör man bara känna sig överraskad, livet blir mycket roligare då. Uppenbarligen.
5. Det är bara onödigt att byta jacka, den första jackan var ju ändå snyggare, men HEY, nu vet du det!
6. Jag fick en del morgonmotion. Jag gick ju ändå fram och tillbaka, och delvis sprang. Måste ju vara för något som jag var helt varm och äcklig då jag åter igen kom hem. Det sägs vara bra att träna på morgonen.
7. Det var helt enkelt inte meningen att jag skulle börja tidigt idag, det var med andra ord bra att jag missade bussen, annars skulle jag ju börjat jobba utan att veta att jag inte borde ha gjort det!
8. Jag får ett tillfälle att öva mig på att tänka positivt då jag mest av allt känner för att lägga mig i sängen och mögla.

Så.. always look at the bright side of life..

Jag fick ju ett himmelskt bra inlägg till min blogg, eller hur?
Jomenvisst vettu..
Och jag har lyckats sitta och skriva länge, så nu har jag bara 16 minuter kvar tills jag måste gå till bussen!
..nu är det bara för mig att komma ihåg att busskortet numer ligger i den andra jackan.

Häckspaning

Jag har förbannat svårt för mellanting har jag märkt.
Antingen allt, eller inget.

Sätter någon en chipspåse framför mig så lär jag inte ställa in en full chipspåse i skafferiet, den hamnar snarare i sopen - tom.
Jag måste förbjuda mig själv från saker för att lyckas.
Noll tolerans.
Helt.

Men nu tänkte jag på pojkar.
Inte på chips.
Jag hade svårt att välja, svårt att inse vem jag tänkte mest på.
Båda blev jobbiga.
Jag la ner den första.
Sen la jag ner den andra.
Allt eller inget.
Nu är mitt dilemma att jag inte vet om jag verkligen inte är intresserad..
Inte så att jag ogillar dem, och inte heller så att jag är störtförälskad i dem. Men.. något måste det väl finnas. Ska jag verkligen skita helt i dem? Och om inte, i vem av dem?
På fredag ska jag på en företagsfest (afterwork) där en av dem kommer deltaga.
Det är dumt.
Dumt, dumt, dumt.
Jag borde fortsätta på detta jag lyckas följa ett tag nu. Strunta i dem.

Senast idag spanade jag in hans häck.
Jag vet inte vad jag sysslar med.

Uh.
Denna blogg blir ju bara mer och mer intressant, eller hur?
Hujedamej.

Jag kostar 3000kr

Denna helg har jag spenderat minst 1,500kr. Det är ordentligt duktigt kan jag lugnt säga.
Jag vet inte riktigt vad jag har lyckats förvandla mig själv till egentligen.
Det var som jag sa till H; "Det är rätt coolt att jag har lyckats vara glad hela dagen, i andra fall skulle jag ha varit sur utav bara helvete efter högst en timme."
Ja, jag, H och J spenderade 6 timmar i en jäklars massa klädesaffärer.
Och Jag var den som kom hem med flest klädesplagg.

För några år sedan satte jag upp en mål.
Ett mål för mig själv, mitt liv, mitt mående.
Jag skulle ha löst mina skelett i garderoben lagom tills jag fyllde 25 år. Jag kände mig tvungen att sätta en ålder på målet för att ha något att rikta in mig på. Då jag fyllt 25 år kunde jag börja tänka på att trycka ut en unge ur mig. Jag har alltid velat ha barn, men jag har inte tänkt låta mig skaffa några förrän jag står stadigt på båda fötterna. På många olika vis.
Jag skapade mig samtidigt flera delmål på vägen.

Mitt första delmål var psyket.
Jag ska ha lyckats gräva upp alla gamla spöken och sedan krama om dem och bli vän med dem, lära mig att leva med dem helt enkelt, och gå vidare med mitt liv.
Jag har kommit en bra bit på det delmålet. Att lära mig att leva med det och att komma över det, är dock två helt skilda saker. Men jag är påväg.

Mitt andra delmål var det sociala.
Och med det sociala syftar jag på människor runt omkring mig. Jag har skapat mig en helt ny krets med människor runt mig, jag har folk som jag skulle kunna kalla vänner. En är en väldigt nära vän, med säkerhet. Jag har visat en sida av mig själv som jag tidigare nästintill har döljt. Jag har blivit mig själv. Det delmålet anser jag att jag har lyckats med. Sen finns det alltid fler småvägar att gå.

Mitt tredje delmål var mitt yttre.
För att må bra visste jag med all säkerhet att jag måste vara nöjd med mig själv på flera sätt.
Jag krymper mig själv. Har lyckats en bit på vägen även där. Har en bit kvar.
Jag gör det för min egen skull, för att jag ska vara glad över att vara den jag är. Jag ska dock inte sitta och ljuga om att andras blickar också avgör hur jag mår. Tittar någon snett på mig eller säger någon elak kommentar så tycker jag allt mindre och mindre om mig själv.
Men, har jag tagit mig så långt att jag faktiskt mår bra, och jag är nöjd med mig själv, att jag har lyckats ta mig så här långt helt av egen kraft - då är det mycket svårare för mig att trycka ner mig själv genom att lyssna på vad andra har för åsikter. På sätt och vis har jag alltid haft förmågan att låta negativa blickar mot mig rinna av mig. De enda gångerna då jag låter mig bli nedtryckt är då jag ser på mig själv med exakt samma blickar som de ger mig.

Mitt fjärde delmål var att bli en ny jag.
Även där syftar jag på det yttre.
Då gäller det alla tygtrasor man trär på sin kropp.
Kläder.
Jag har aldrig tyckt om att gå i klädesaffärer, alltid blivit sur och irriterad efter bara en liten stund. Jag har inte varit en tjej helt enkelt, för att låta sexistisk. Men nu låter jag mig vara den jag faktiskt tycker om att vara. Jag har spenderat tid i klädesaffärer, jag har hittat kläder som passat mig. Förr hittade jag aldrig någonting. Jag har vågat gå och hämta sådana kläder jag aldrig tidigare har valt. Linnen, tröjor, urringat. Mer min systers stil. Den äkta tjejen av syskonen. Nu är vi två.

Jag mår bra helt enkelt av att vara denna nya jag. Personligheten har dock funnits hela tiden, jag har bara inte visat den förr. Inte ens för mig själv.
Jag har bara låtit det sova, helt enkelt.
Men nu har jag viljan att ta mig vidare.
Att bli en bättre version av mig själv.
Inte för någon annan.
Bara för mig själv.

Så, ja. Jag har en bit kvar tills jag är framme vid målet.
Jag har ett par år dit.
Och har jag riktigt jäkla otur kommer det bli en dyr resa.
Ser man bara på den senaste månaden så..
runt 3000kr har jag spenderat.
På att bli en ny jag.
Det finns visst ett pris på allting.

Träningsnarkomanens födsel

Okey, det är så här.
Jag håller på att genomgå en förändring när det gäller både kropp och själ.
En förändring jag själv har tagit tag i och genomfört en bit av redan.
Idag kom jag till en fjärde del.

Få igång min kropp.

Jag vet att jag aldrig kommer iväg på olika träningspass eller liknande, med mycket folk, så istället tog jag hem träningspasset hit. Kort och gott; jag köpte en träningsvideo.
Friskis och svettis, 54 minuters träning på många olika vis.
Jag satte igång den direkt jag kom hem, då jag hämtat den.
Och jag höll ihop igenom hela.
Helt otroligt.
En början till något bättre.

Nu är jag fruktansvärt trött och svettig utav bara helsike.
Och golvet var dammigt..

(Tror du på dagens rubrik så måste du inse att du inte känner mig för fem öre.)

Företagsfest

Så, nu är det beslutat att vi såkallade elever också får tillträde till företagsfesten som ska hållas den 19 Maj.
Det är på den festen man inte vill skämmas ut sig. Eftersom det fortfarande pratas lite smått om företagets julfest är det ju inte direkt svårt att räkna ut att denna fest kommer vara ett mycket hett samtalsämne även till jul..

Typ, lycka till?

Åh, det ska bli skoj!
..bara rätt personer kommer dit nu bara.
Undrar om det går att locka med en chipspåse, eller ger det helt fel signaler..?
(Snart är det väl dags att sluta länka till den där texten, men jag kan inte låta bliiii!)

Jag är hulken!

Besöket gick väldigt bra, jag hade inte behövt vara så nervös som jag lyckades bli.
Det var dock lite svårt att komma på något att göra..
Vi har ju inte direkt haft som vana förr att umgås som vänner. Bara vänner.
Var osäker hur planerna var nu, och vad jag själv ville etc.

Kvällen spenderades i soffan framför några filmer, tre stycken. (skoj att kika nu när jag har sladdar mellan tv och datorn..). Madagascar, Batman Begins och Alexander. Alla tre var bra på olika vis. Två av dem hade jag inte kikat på förut.
Drack lite alkohol gjorde vi också, och som vanligt började jag känna vissa saker efter att ha fått i mig ngr klunkar av den första cidern. Jag har alltid en förmåga att bli.. hm. sugen.. på vissa.. saker.. då jag fått i mig cider. Vilket höll i sig eftersom jag drack två till. Men samtidigt var det något som sa emot att något skulle ske.
Blev inget mer dricka för mig sen, kände mig inte sugen att hälla i mig massa explorer som inte ens är så gott och till råga på allt bli stupfull och göra saker som jag kanske inte ens känner för att göra. Typ, springa naken på torget och ropa "Jag är hulken!". Det vore ju rätt olämpligt.
..eller ha intimt umgänge.

Nej, mina känslor är helt borta, vilket kändes väldigt betryggande.
Kände inte ens för att sova ihop med, så jag gav sängkläder till honom där han satt i soffan - vilket talade för sig självt.
Tror vi stod på samma nivå där.
Får väl fråga om inte annat hur han såg på det.

Men det här kändes bra!
Jag kan faktiskt tacka nej (trots att inte frågan kom upp, men ändå).
Och han är fortfarande söt.
Men inte söt på det viset att jag kan falla för honom igen.
Den tiden är förbi.
Och det är bra.

Jag fick en händelserik helg trots allt.

Och jag är glad!
Hihi.

ps. Han hade med sig chips.. (Klicka här för att förstå)

Nervös

Nu har jag lyckats bli meganervös..
Fick ett mail nyss där en berättade att den inte hade något att göra, och befann sig i en stad inte så jättelångt härifrån.
Sagt och gjort.. snart tar personen tåget hit.
Jag har inte träffat personen sen i somras. Senast jag träffade den helt ensam var för över ett år sedan.
Det här är himla läskigt.
Särskilt när man har en historia bakom sig med personen i fråga.

Hujedamej.

intensivt sex i 3 timmar och 11 minuter

Kikade runt på en sida och fann en sorts undersökning då det gäller kalorier och motion.
Man skulle välja något ätbart och sedan se vad som krävs motionsvis för att radera att man ens ätit det. Förstår vad jag menar?
Jag skrev in 100g chips.
Det som krävs av mig efter att ha smällt i mig det är att ha intensivt sex i 3 timmar och 11 minuter. Helt okey för min del. Jag äter gärna 10 påsar chips om det ska låta på det viset.
Lugnt.
Jag lovar.

Faktiskt.

Striptease2

Jag skrev för ett tag sen att jag skulle återberätta striptease-kvällen.. tänkte göra det mycket detaljerat. Men se hur det gick..
Kanske kommer den, kanske inte.
Men jag kan lova dig att det var väldigt trevliga nästan-nakna pojkar om man säger så..

Blödig?

Mina tårkanaler är inget vidare avancerade om man säger så..
Det räcker med att slå på en TVkanal där folk tävlar i antingen sång eller dans, med glada ansikten, och det sätter igång. Dock inte mer än ngn tår.
Nyss läste jag en artikel om en kvinna som slängt ut sin bebis från balkongen då hennes lägenhet brann, en förbipasserande tog emot bebisen. Tårarna började rinna.

Antingen är jag väldigt blödig, eller mjukt känslosam.
Det sista låter bäst.

Stora bröst

Imorgon fyller mormor år, hon blir lika gammal som antalet texter jag sparat här på bloggen. Nämligen 88.
Idag var vi där, nästan hela familjen.
Hon var inte så förvirrad idag som hon annars ofta är.

Vi satt och smaskade tårta runt bordet då jag upptäcker att hon sitter och tittar på mig. Låter blicken vandra upp och ner över mig och sen säger hon "Vad stora bröst du har! Du har fått större bröst!". Bredvid mig sitter mina två bröder, mamma och B. Jag svarar "..öh.. ja..hm" och de andra skrattar medan jag sätter upp armarna framför mig för att dölja samtidigt som jag skrattar.
Hon påpekar även vad söt jag är, att jag ser ut som en liten docka. Den nya tröjan som jag hade på mig var jättefin och passade mig bra.
Och ännu en gång vänder hon sig till mig och utbrister "Du har ju nästan lika stora bröst som mig!" samtidigt som hon sätter händerna på sina egna bröst för att jämföra.
Vad svarar man sin gamla mormor på det där med familjen runt sig?
Hur roligt som helst, men haha. ja.
Idag hade jag även en liten rumpa.

Till saken hör den att vi alltid får höra negativa saker om oss då vi träffar mormor.
Hur fula respektive tjocka vi är.
Idag var jag söt, hade liten rumpa och stora bröst.
Jag börjar tycka om min mormor. ;-)