Barndomskompisen Å

Jag gick med i facebook för några dagar sedan, för att kolla vad det var för något.
Och efter att ha läst ett inlägg om just facebook, så blev jag lite nyfiken på vad jag kan hitta för människor där.
Så jag gick in, och sökte på namn.

Jag hittade min barndomskompis. Hon jag satt ihop med, i vått och torrt. Hon som var den enda, förutom min mamma, som förstod mitt eget språk.
Jag var nära på döv när jag var liten, eller var döv, pågrund av vätska innanför trumhinnan tror jag. Mamma förstod att något var fel tillslut, då jag inte reagerade som jag borde, och inte lärde mig ljuden som alla andra barn lyckades få ur sig.
Så jag uppfann ett eget språk.
Min pappa hade ingen aning om vad jag sa, han ansträngde sig inte för att förstå sig på mig.
Mamma visste precis.
Och min barndomskompis Å.

Min mamma var dagmamma när vi var små, för hon ville inte lämna oss på dagis, och för att vi skulle få många vänner blev hon helt enkelt, som sagt, dagmamma.
Hela kvarterets barn kan man säga. (med fyra egna barn naturligtsvis också).
Å var en av dem. Vi måste ha varit 2 eller 3 år då vi blev kompisar.
Hennes lillebror var också hos oss, och det var min lillebrors kompis. Han var nära på en bebis.
Vi var jämngamla. Hon och jag, han och han.

Vi gick även samma klass i lågstadiet, med alla gatans barn.
Det kom in en tredje person i våran vänskap strax. Hon heter E.
Jag vågade först inte vara med och umgås, för jag var så rädd att jag skulle bli retad för mitt uttal. Pga min hörsel inte ordnades förrän sent som liten så låg jag efter med mitt talspråk. Jag gick hos talfröken i lågstadiet.
Därmed blev jag även livrädd för att andra skulle reta mig för talfelet.
Så jag höll mig inne, då Å lekte med E.
Men tillslut vågade jag mig ut, och vi alla tre blev kompisar.

Och det är de två barndomskompisarna som jag saknar, tycker det är så synd att vi drogs isär.
Jag flyttade därifrån när jag var 10 år. Vi fortsatte dock att hålla kontakten, genom brev, och jag åkte dit och sov över, medan de kom hit en gång på mitt födelsedagskalas.

Några orsaker till att vi tappade kontakten var min blyghet, osäkerhet, tysthet och försiktighet.
Och det är det jag har ändrat på och fortfarande jobbar på.
Jag har försökt ta kontakt med Å en gång förut, skickade ett långt brev för några år sen, jag vet inte om hon har fått det..

Nu funderar jag på om jag ska säga "Hej!" eller om jag ska vänta lite.
Vänta på att jag ska bli färdig med en sak.


Jag var tvungen att stirra länge på kortet, och titta på flera kort, för att se om det verkligen var hon. Håret stämde, ansiktet stämde, men ändå var hon förändrad.
Barnansiktet finns ju inte kvar längre.
Och hon har blivit enormt vacker!
De kort hon har där påminner mig om fotomodellskort.

Det är läskigt med gamla kompisar.
Man vill så väl att allting ska vara som förut, trots att man har gått hästlängder framåt.

Förövrigt har båda två hållt på med sång och musik.
Vilket jag också har haft som sysselsättning.

..och det här kan jag skriva om i evigheter..

Politik eller inte politik?

Jag har avstått ifrån att skriva något politiskt på denna blogg, mest pga feghet att bli kommenterad osv.
Men jag är rätt politisk av mig, trots att jag är mer eller mindre dålig på faktasaker, jag är mer för sakfrågor där man kan tycka hur mycket man vill.

Men nu till saken.

Häromdagen skrev jag ett lite politiskt inlägg, om 9/11, och direkt fick jag två positiva kommentarer, några som höll med mig och gav mig lite kött på benen.

Och det var roligt, och uppskattande!

Möjligt att jag vågar mig på att visa mer av mina åsikter. Vi får se.

En händelserik natt

Jag har haft väldans mycket att göra inatt kan jag lova.

Det hela började med att jag var i något hus, såg lite ut som huset som jag bodde i i Vargön, men ändå var saker och ting helt annorlunda. Jag, mamma, och någon mer, antingen Pappa eller B, satt vid ett bord, och plötsligt blev det fruktansvärt dåligt väder, och mitt i allt detta, en bit bort, ser jag något runt som snurrar.. och jag informerar mitt sällskap om detta, att det är något som kommer hit.. liknar en stor boll, som en tornado som rullar.
Efter mycket om och med inser vi alla att jag har rätt! Så vi springer fort som fan iväg till andra sidan av huset, jag hinner slita med mig en katt - som visar sig vara tjejkatten hos mamma (inte min egna, tydligen fanns han inte..), och pressar henne hårt mot min famn för att hon inte ska bli rädd och studsa ur och slitas med i den snurrande stormen.
Jag står pressad mot trappan och skriker upp mot min storebror "H...... DET ÄR EN SYKLOP SOM KOMMER!". (Jag vet inte vad jag fick det namnet ifrån.. Det varken stavas på S eller är en tornadoboll.). Men ner kom han, springandes.
Strax blickar vi ut genom fönstret igen och upptäcker att solen skiner och himlen är blå och allting är borta, så jag klättrar upp på brädor som är på taket för att blicka ut bakom huset, och långt där borta - på en strand- ser jag denna boll rulla.. och den vänder igen mot oss!
Men vi har tur att den rullar förbi huset bara...

Strax går det två arméklädda män förbi oss, över våran trädgård och ställer sig en bit ifrån den rullande tornadon, som nu har stannat precis framför vattnet. De lyfter en stor bazooka och skjuter iväg en stor raket som självklart träffar en bit ifrån målet.
Jag minns att jag nu har "Red Alert" i mitt huvud, det där spelet man krigar mot olika armeér.
De skjuter en gång till, men missar även nu.
De är tvungna att skynda sig eftersom bollen närsomhelt kan rulla iväg igen.
Vi blir också informerade om att väderprognosen INTE hade varnat för detta.. särskilt inte väderprognoserna ifrån kanarieöarna, på deras bild fanns inte ens stormvarning där stormen kom.


Nu flyttar jag på mig, drömmen har bytt plats, jag är nu åter igen på Mallorca, och Smonkanna och Bernhard som jag träffar där, ifrån Sthlm, kommer springades med en blodig hand - annas blodiga hand. Hon har tydligen blivit biten av en råtta, med rabies tror hon. Och hon har tagit sig ända till alcudia där jag håller till, ifrån huvudstaden Palma 40min bilväg, samt ännu en bit ifrån deras hotell. Tydligen tror de att jag kan fixa detta.. Jag leder dem till sjukhuset som jag vet befinner sig runt hörnet.


Men nu byter jag dröm igen.. Denna gång står jag på våran gräsmatta igen, utan någon tornadoboll, och någon - jag har ingen aning om vem - vet bara att jag tydligen känner personen - står och skjuter pilar med en pilbåge..
Han verkar försöka träffa oss, och en stor pil träffar mig rakt i ryggen, trots att jag står med framsidan mot honom.. Möjligt att den tränger in i mig när jag böjer mig ner.
Och så förjävla ont det gör.
Jag känner mig förlamad samtidigt som jag kan röra mig helt fritt.
Smärtan har gjort mig förlamad ifrån smärtan konstigt nog..

Jag lyckas gå runt där en stund, och nu är jag åter igen på Mallorca, tills jag själv hittar en läkare som lägger mig på en brits i ett rum.. Jag minns att jag ligger på rygg trots att pilen är i min rygg.. Jag har nämligen sagt att jag inte kan vara vaken när pilen ska ut (detta är mer som ett spjut än en pil..) och jag får därför en tub med någon salva att smeta ut vid alla andningshål, för att få mig att lukta på något som söver mig.. Det funkar inte alls, luktar ingenting, så jag pekar på en tub jag har med mig hemifrån, fotsalva! Men den har en väldigt stark lukt som döver, tydligen, och den är inte giftig, men eftersom den är svensk så får den inte användas här!
Jag tar dock utan att läkaren ser, och smetar ut överallt i ansiktet, och får äntligen den sövande effekten.
Nu ligger jag åter på rygg, och jag känner att han drar och sliter i spjut-pilen.
Jag önskar att han ska göra det fort så att jag inte hinner vakna innan.
Jag känner att allting inom mig, i ryggan, sitter fast i själva spetsen, men ändå lyckas han dra loss den utan att få med innehållet.. och på det sätter han en stor vit plåsterlapp.. och så var allt färdigt.
Det hela kostar 630 euro, vilket jag pungar ut med direkt. I drömmen är jag uppenbarligen rik.
Och 50-euro-lapparna är tydligen värda 500euro i drömmen.


Jag befinner mig fortfarande på Mallorca, med denna stora plåsterlapp på ryggen, min lillebror är också här, och vi missade flyget hem i söndags! idag är det tidig onsdagmorgon, alternativt natten till onsdag, och syrran sover.. det är idag flyget går hem, det vi fick boka om till. Därmed var vi tvungna att packa ihop allt och sen väcka syrran.. Vi var tvungna att ta bussen sa jag, men direkt sa syrran att, jag kan köra er! Eftersom du har köpt ett hus, så ska jag väl kunna hyra en bil! (Jag vette fan när jag köpte ett hus..). Jag säger dock att, jag kan betala denna gång! Hyrbilen alltså.
Jag går in i badrummet och försöker hitta schampooflaskor att packa ner, och där stor Igor, syrrans jobbarkompis och boendekompis, han har just kommit ut ur duschen, så han har bara en handduk runt sig. Uppenbarligen har även jag bara en handduk.. och han försöker se det stora plåstret.
Sen säger jag att vi måste säga hejdå nu eftersom jag nu åker hem, och han kramar om mig.. Och så påpekar han då detta att han bara har handduk, och inget mer under, men det gör inget säger jag, för det har inte jag heller! Han suger sig fast med munnen mot min hals och jag blir helt lealös och sjunker ner på en stol med benen brett isär. Vi reser oss lite upp igen för att inte råka.. ja.. göra något, eftersom båda bara har handduk på sig.. Men åter igen glider jag ner på stolen..
Tillslut så släpper han och jag springer in i ett rum för att klä på mig kläder, eftersom vi strax måste åka. Lillebror håller på att packa det sista.

Och här vaknar jag..
Och noterar att jag ligger kors och tvärs i min säng, och har uppenbarligen använt alla tre kuddarna, samt två täckena jag har.. Hela sängen med andra ord, under natten. Jag äger en 180säng numera.

Vilken jävla natt!

Blogtop

Nu har jag lagt till mig på blogtoplista, vi får se vart det bär!

9/11

Jag kan inte låta bli.. men jag är en sådan där människa som inte enbart kan koncentrera mig på en stor händelse, inte när jag själv har "varit med om andra".
Allt detta som hände med World Trade Center har satt spår ut över en stor bit av världen, förmodligen inte alla människor som tänker på det inträffade, eller sorgen efteråt, eller de skyldiga som utförde det.
Jag minns tvbilderna väldigt väl, hur katastrofalt overkligen det kändes, som att titta på en amerikansk actionfilm.
När jag kom till skolan ropade några glatt runt sig, "Jippi!" och tyckte inte det var sorgligt alls. Det var de politiska, de som stod långt åt vänster. Jag har alltid varit en av dem. De log glatt eftersom Amerika är en stormakt, och att de förtjänar att få katastrofer på sig.
Jag har dock aldrig kunnat tänka så. Okey, Amerika är stormakt men folket förtjänar inte att dö för det. Det hade varit annat om Bush fått en blåtira i fejset, men att oskyldiga människor dog i ett terrorattentat, det är inget att gå runt och hurra för.

Sen är jag även en av dem som inte förstår mig på varför man ska framhäva denna katastrof framför allt annat som har hänt här i världen. Finns så stora katastrofer som glöms bort.

Igår pratade jag om det här datumet, och påpekade att det var samma datum som Anna Lindh dog för 4 år sedan. Hon mördades.
Jag vaknade imorse och började prata med en, vilket jag åter igen nämnde detta då han informerade folk om 9/11, att det även är 4 år sedan något annat skedde.
Men direkt så mötte jag motstånd.
9/11 symboliserar WTC, inget annat.
Sen fick jag alla möjliga andra händelser som skedde 9/11 andra år.
Att den tyska offensiven hejdas vid Marne.
Ford Pinto lanseras.
Marie Fredriksson upptäcker att hon har en tumör.
Okey, dessa är också stora händelser, men detta drogs fram för att få mig att inse att 9/11 enbart är för terrorattackerna som skedde år 2001, och inget annat.
Symboliken tillhör det.
Och inte att Anna Lindh mördades.
Och jag blir bara mer och mer irriterad.
Allt annat blev ju därmed en bagatell - visst, det har hänt, men det är inget i jämförelse med WTC. Och det är den biten som jag har så svårt för att se.

Sen började vi argumentera emot om det verkliga datumet.
Hon blev knivhuggen 10 september, därför blev hon även mördad 10 september, enligt honom. Kanske det funkar så juridiskt, jag vet inte. Men jag vet att hon dog en tidig morgon den 11 september. Det är å andra sidan lite svårt att mörda någon på ett operationsbord då den såkallade mördaren inte är i närheten. Men hade hon överlevt så hade det inte blivit kallat för mord, snarare försök till mord. Hur kan hon då blivit mördad 10 september, om hon inte dog förrän 11?
Jag vet ingenting om juridik, men det låter ju en aningens konstigt.
Trots att det säkert är så.

Men jag förstår fortfarande inte. Det känns ofta som om det är förbjudet att även tänka på andra saker, att framhäva andra saker, på vissa stora datum, eftersom det inte är tillräckligt stort.
Jag minns Anna Lindh's död, mordet på Anna Lindh, i nära på samma skala som WTC.
Detta hände även i Sverige.

Jag vet att symboliken kring 9/11 enbart är för terrorattackerna emot World Trade Center, men kan man inte få nämna något mer stort som inte skedde för så längesen, och som också har påverkat, faktiskt vårat eget land. Som det som skedde 1986. Inget jag drar upp eftersom jag inte upplevde det överhuvudtaget, eftersom jag bara var 2 år gammal.

Jag har helt enkelt alltid haft svårt för att bara koncentrera mig på en enda sak i taget. Det känns så fel och orättvist.

Å andra sidan hade kanske mordet inte fastnat lika mycket i huvudet på mig om det inte hade skett på samma årsdag, vem vet.

Ett steg närmare mysteriet!

Idag hade jag fått ett inkassokrav från min hyresvärd, för pengar jag ska betala för ngn tapet i min gamla lägenhet. Jag betalade direkt jag kom hem i söndags, eftersom jag hade glömt av att göra det innan.
Men nu kom som sagt brevet, där det hotas med att gå vidare till kronofogden. Jag har redan betalat! Så självklart var jag tvungen att ringa dit.
De skulle kolla upp detta.
Sen avslutade jag det med att..

"...jag har en till sak att fråga.. det var dock längesen, men jag ringde till er om att det luktade något i trappuppgången, och nu undrar jag vad det var? Jag har mina teorier redan."
Hon som jag pratade med var vikarie, men lovade att luska reda på det, om någon vet, och informera mig om det senare. Det med pengarna kommer hon, eller någon, ringa om senast torsdag eller fredag, så då ska jag fortsätta utfrågningen.

Så, min journalistiska grävningsanda har inte dött!
..men kanske något i min trappuppgång har.

De har förövrigt bytt ut ett namn på en dörr under mig. Någon som flyttat snabbt eller vaaaaad har hänt?

Vi får se om jag får något svar.

Hur stor chans har jag på dig?

Jag minns inte ifall jag skrev om festen jag var på innan jag åkte till mallorca? Eller om killen som jag sov över hos..
Jag hamnade på en hemmafest, och mötte en som känner ett par av de jag känner. Vi pratade en hel del, och jag frågade vad han tycker om att bara sova med en person, vilket då var jag. Det slutade med att jag följde honom hem och sov över.
Inget sex. Vi myste. Vilket var bra.
Vi bytte inga uppgifter eller någonting sen på morgonen.
Jag försökte få tag i mail och allt vad jag kom på, men lyckades inte få tag i.
Jag skrev dock ett mail till honom innan jag åkte iväg.

Igår fick jag veta att samma person hade liten fest, och att samma kille skulle komma dit igen.
Dock hade jag fått reda på innan av någon att han hade skaffat tjej.
Snabba ryck.
Jag tog reda på vilka som var singlar, och vem som hade tjej.. utan att visa för mycket att jag bara ville veta just hans status.

Jag bestämde mig för att gå dit ändå, blir det inget annat, eftersom han har tjej, så kan man väl bli kompisar istället.
Nervös som sjutton.
Men dit kom jag, och han hejjade och log och tackade för senast, jag log tillbaka och sa något.
Sen började vi prata, han satt mitt emot mig, och jag frågade om hur han haft det osvosv.
Saker och ting hade kunnat vara bättre.
Jag skrev i ett sms "Hur stor chans har jag på dig?" och gav mobilen till honom.
Jag fick ett positivt svar. Inget som går än, men relationen får honom att må dåligt, och han pratade innan om att ta sg ur den, så han menade på att han måste fixa det han har först. (Det återstår att se hur han fixar det.)

Så jag gav honom en lapp med min msn, mitt mobilnummer och hemnummer.
Och han sa att han skulle lägga till mig på msn.

Så nu får vi se.
Hur det här går, och om han kommer höra av sig / lägga till mig.
Om vi blir vänner eller mer.

Uppenbarligen hade jag blivit mer intresserad av honom än vad jag visste. Har ändå inte riktigt kunnat sluta tänka på.
Spänningen tätnar!

Sing Hallelujah!

Igår ringde min bästa jobbarkompis till mig, Anneli, hon informerade mig om att många, många folk från jobbet har pratat ihop sig om att ses på en restaurang på kvällen, och hon frågade om M hade ringt mig.. Vilket hon inte hade nej, roligt att åtminstone en ringer och informerar mig!
Två timmar efter samtalet samlas vi alla på restaurangen, och vi blev 26 stycken.
Och min arbetsledare som inte är kvar längre kom dit, och det var så roligt att se honom igen trots allt skit som varit. Det känns sorgligt att han inte ska vara kvar, han är ju ändå en stor bit av jobbet. Han berättade även hur allt hade gått till, att det inte var så som vi hade fått berättat för oss.
Han och den sjukskrivna kvinnliga arbetsledaren fick varsin kram av oss alla.
Han gav oss alla ledigt imorgon (idag)! Nu när han inte har några befogenheter kan han ju säga vad som helst.

Men det jag skulle komma fram till med detta var att.. påvägen dit, då jag satt och väntade på bussen, mötte jag min gamla klasskompis ifrån Estet. Han jag gick alla tre åren med, och även tre åren i Mellanstadiet. En av dem jag alltid varit mest förtjust i!
Jag mötte honom även två veckor innan jag drog till mallorca, då jag skulle fixa pass, och då berättade han att han bodde nära på granne med mig, har dock inte sett honom sen dess.
Men iaf, igår. Han berättade att han var påväg in till Trollhättan för att sjunga med i Kammarkören, han hade varit där två gånger innan, och denna gång skulle han få sjunga på prov för att se om han platsar.
Och självaste Olle är körledaren!
Min underbara älskade favoritlärare! Han som.. egentligen alla borde ha haft!
Han som fick oss alla att ställa oss upp på bänkarna och göra rörelser med händerna samtidigt som vi nära på dansade, för att komma ihåg ett mattetal.
Vilket jag kommer ihåg.
Vi hade honom även i estetkören, och han är bäst!
Jag har saknat att sjunga i kören allra mest av allt man blev av med då man tog studenten.
Och så detta!

Jag fick Olle's mobilnummer av C, precis innan jag skulle gå av bussen.
Och idag ska jag ringa till honom och fråga om det finns någon chans för mig att komma dit eller få vara med!
Han vet hur jag låter, om han nu minns, och det vore himlans roligt!

Tänk om..

Dagen då allt tar slut

Jag känner att ögonen börjar översvämmas och strax rinner det tårar ifrån dem, ner på mina kinder. Känslan är så synlig, man kan nära på ta på den, och jag vet mycket väl hur det kommer att kännas den dagen då det händer. Det jag aldrig vill ska hända.
Den dagen du hittar någon annan.

Det gör ont i mig att ens tänka tanken, men jag vet att det någon gång kommer att ske.
Det är en sådan stor bit av mig som gör så ont, som inte kan plåstras om av någon annan. Inte ens du kan göra det, för du vet inte hur man gör. Du vill inte veta hur man gör. Du väljer att blicka åt ett annat håll samtidigt som du håller i min hand.

Förlåt.
Sorry girl.
Jag kan inte.
Jag har för mycket att göra.
Jag vet inte.
Förlåt.

Det är ju viljan som brister när de orden kommer fram.
Men jag vet det redan så väl redan, du har sagt det rätt ut flera gånger, men ändå försöker jag igen och igen och igen.
Jag måste hitta ut, det vet jag. Men det är svårt att slita sig ifrån något som man så gärna vill ha, som man ibland får sig en dos av.. men det är aldrig tillräckligt.
Tillräckligt för stunden, men jag vill ha mer.
Hela tiden, alltid, varje minut.
Jag vill andas in dina andetag.

Det är det som är så drygt att veta om, att erkänna för sig själv.

Det var delvis det jag insåg ännu mer på Mallorca.
Då jag tillbringade några minuter i någon's annan famn, flera andra famnar. Det kändes så fel, det fungerade inte, det var helt fel famn. Det jag ville ha då fanns inte där att få.
Ingen hade kunnat ge mig det, förutom du.

Därför kommer det göra så fruktansvärt ont den dagen du kramar om någon annan.
Den dagen då allt tar slut på riktigt.

Jag vill vara så här glad varje dag.

Länkat.

Jajust ja, jag har kanske glömt att nämna att detta inlägg jag skrev för ett tag sedan.. det var bara påhittat.
Kände för att skriva en text där allting som jag hoppas på ska hända - händer.

Lukten av kyla

Det är verkligen höst nu, eller påväg att bli höst.
Jag känner det på lukten.
Den känns ända in.
Lukten av kyla.

Jag tycker om hösten, men jag ogillar att tillbringa den ensam.

I'm home!

Jag är hemma igen.
Kom hem i söndags, och det första jag gjorde var att köpa en kebabpizza!
Och äta upp den också.

Men det kändes väldigt tomt.. efter att ha haft folk runt mig hela tiden (syrran bor med sina jobbarkompisar i ett stort hus) och bara klä på sig för att sen gå till hotellet för att äta en stor frukost, och hälsa på folk, och lägga sig vid en pool och sola och bada och bara vara.. så blir det konstigt när man kommer hem till sin lägenhet där det är tyst och brist på folk, dock med en katt som jamar utav helsike. Han har saknat mig.

Jag ville inte riktigt åka hem, trots att det är rätt skönt att vara hemma nu ändå.
Men resan var delvis konstig, vilket gjorde att all saknad förstorades upp multum och saker i mitt huvud blev väldigt rörigt.

I söndags fick jag ett löfte om att få besök på måndagen, igår. Det krävdes inte mycket tjat eller övertalning. Knappt något alls. Och ett löfte kommer sällan därifrån.
Men innan det löftet kunde infinna sig var jag tvungen att cykla till AF och fixa saker.. Det första jag får göra när jag kommer hem är att fixa med sjuhundratrettioåtta papper.. jag hatar det.
Måste skicka in allt pånytt till akassan. Yay!
Sen blev det affär för att inhandla tacosgrejer för att senare äta upp allt.

Sen infann sig löftet, besöket kom.
Det var D.
Saknaden hade blivit stor och mysbehovet jag fick på Mallorca gjorde mig knäpp.
Vi lagade iordning tacos - fast det var han som fixade allt.. hackade och stekte, jag stod bredvid/bakom och tittade på. Väldigt trevligt må jag säga.

Och nu sitter jag här, med lite tacosgrejer i kylen jag tänkt äta som frukost, och minnen om att ha fått spendera tid i en varm, välbekant famn.

Nu är jag tillbaka igen!

Kort ifrån resa finns att finna på min bilddagbok. Klicka bara på denna rad. Och börja kika ifrån den 19 augusti.

Resfeber

Jag har fått lite resfeber..
Väldigt nervös.

Jag hade ont i magen igår av nervositet, men det försvann totalt då jag fick besöket..
Jag begravde mig i en famn och tänkte på helt andra saker.
Nu har jag inte besök, inget sällskap, och nervös har jag blivit igen..

Skulle vilja få den där famnen igen, känna den där handen mot min rygg lämna ett varmt avtryck.
Bli omhållen efter att ha sagt Godnatt och känna tryggheten med att ligga strax intill någon.

Det är en sådan där typiskt kväll då jag känner mig ensam, och blir sorgset påmind om att det inte längre står någon i min dusch, som snart kommer komma ut därifrån, och avfyra ett stort leende. Och inte heller känns det som om att jag om sisådär.. 6 timmar kommer sitta i en bil påväg till Landvetter.

Men det kommer väl det också..

Trappuppgången

Fredrik - Jag har inte lyckats ta reda på något angående den konstiga lukten i trappuppgången.
Och om några timmar åker jag till flygplatsen för att flyga till Mallorca.
Fortsättningen får ske då jag kommer hem, om 2 veckor.
Om nu folk vill berätta för mig vad tusan det var.
Vi får se!

Sista natten

Jag fick sovsällskap inatt.
Det kändes bra.
Sista natten hemma innan jag åker iväg på min långa resa.
Det innebar kramar och retsamma ord och gegga.

Han fick lust för att hålla andan några gånger, varpå jag försökte ge munmotmunmetoden genom att försökta öppna hans mun med tungan.
Geggigt.

Han åkte just och jag sitter och äter lite frukost. Bestämde mig för att inte somna om, eftersom jag ändå kommer behöva, förmodligen, lägga mig tidigt ikväll, för att gå upp tidigt inatt. (om jag ens sover alls.. men det blir nog bäst att sova lite).

Nöjd över närheten!
Jobbigt bara att ha mens när man ligger på en kille.
Men men, då finns det andra saker att göra.

Nu ska jag få mig till att packa mer, och städa!

Packad

Jag packar! Hej och hå vad jag packar.
Förr i tiden, såsom ungefär 2 år sedan, ägde jag på ett ungefär.. 3 plagg? jag gick alltid runt i 3 plagg åtminstne.. Ibland blev det kanske 5 om jag räknade ihop allt.
Allt gick i svart förövrigt.
Jag hade fyra likadana svarta tshirts tror jag, så det blir egentligen fler antal plagg, men likadana!
Och så en munktröja, den i svart självklart, och svarta byxor!
Det var min klädsel.

Idag? Idag är det turkos, det är rosa, grönt, rött, gult, vitt, lila.. och lite svart. Men inga tshirts eller munktröjor!
Och en massvis av korta kjolar.
Och en jävla massa skor.

Man kan väl säga så här att jag packar en hel del.
Jag ska ju tusan till Mallorca!

Men för att återgå till ursprungsämnet.
Jag packar!
Man får ha 15 kg som bagage, samt 10 kg som handbagage.
Jag fick lite panik i början, det räcker ju inte långa vägar!!
Men nu har jag packat, som sagt, och vätskor får man ju inte ha med sig som handbagage, därav la jag det i det stooora bagaget, men den väskan vägde ju inte ens 10 kg!
Därför tog jag ännu en, men nu fick jag ihop nästan 16 kg!
Nu har jag med andra ord kommit på att jag kommer få ha med mig 3 väskor!
Lugnt så sätt, jag får ju ihop kg.
Men, hur fan ska jag bära dessa?

Jag har skapat mig ett I-landsproblem.
Hur ska jag bära alla väskor med alla kläder jag köpt för alla dyra pengarna, som jag ska ha med mig till en resa till Mallorca, för att gotta mig lite i solen och spendera ännu mer pengar och bara slappa?
Jaaahadu.


Nu är det 36 timmar kvar tills flyget går!

Stadstidningen

Jag var just på stadstidningen och bad dem skriva en artikel om ett arbete jag skrev på komvux, om någon närstående som har en sorts sjukdom som just nu är ett väldigt hett ämne, ett väldigt aktuellt ämne.

Det är ett väldigt beskrivande arbete som drar igenom hela personens liv för att ge en bild på varför och hur saker och ting kan ha blivit som det har blivit.
Jag skrev det då jag gick Psykologi B.
Jag fick högsta betyg för det.
Jag hoppas nu på att stadstidningen tar det som det är och gör någonting utav det.
De har världens chans nu att dra fram något äkta, något som faktiskt finns rätt framför näsan och inte alla små fall som knappt är några fall överhuvudtaget.

Sa till dem att det inte behöver skriva hela arbetet, välj ut de viktigaste delarna och gör det till en fråga. Ska det verkligen vara så här?

De fick mina kontaktuppgifter, och information om att jag drar till mallorca på söndag, därför fick de även familjemedlemmars uppgifter också.
Det kommer väl börjar rulla lagom tills nästa vecka.
Det här ska bli intressant.

Det finns en stor möjlighet - ifall de nu verkligen fattar vad det är för ord de får präntade framför sig - att något JAG skrivit hamnar i tidningen som en ARTIKEL!
Som startar debatt.
Med inte bara folket.
Utan liksom ännu mer.

Det vore hur coolt som helst.

Förövrigt så frågade D mig ifall jag hade varit där och sökt jobb, då jag informerade om att jag just kom därifrån.
Det fick mig att komma på..
Varför inte gå dit då jag kommer hem igen och fråga dem om de har något?
Skadar ju aldrig att prova.
(Särskilt inte ifall nu mina ord kommer räcka för dem att förstå att det är ett hett ämne och en bra chans för dem och sätter in det i tidningen!).

Yrke: Stressigt och tungt.

Jag är så våldsamt lättad över att jag nu inte ska jobba på åtminstone minst 2 veckor framåt.
Jag har befunnit mig i ett yrke - efter att ha gått 40 veckors utbildning på företaget jag fortsatte på, med teori som flätades ihop med praktik, som sedan avslutades med 10 veckors (hela förra sommaren) praktik med allt vad det innebar. Jobba som ordinarie personal, heltid, med bara ett aktivitetsstöd. Ingen lön med andra ord. Gratis när man ser från företagets syn.
Sen fick jag slutligen anställning, för ett år sedan, och har jobbat där sen dess..
Med undantag av uppsägningen innan jul, som dock inte innebar att jag slutade jobba, det med minst 75% hela våren ändå, samt heltid ännu en gång, hela långa sommaren, fast denna gång med lön.

För att inte redan nu avsluta inlägget måste jag tillägga vad det är för yrke egentligen.
Kanske jag redan nämnt det, att det handlar om mat.
Det är dock inte på en restaurang, trots att vi faktiskt också har en, men där jobbar bara en till två stycken. Och inget hotell har vi, men fackligt ingår vi i Hotell och Restaurang. (Det blir billigare så.. ja, inte för oss arbetare då..)
Det skulle egentligen vara någon sorts Handel tror jag.

Men för att återgå..
Jag blev placerad, eftersom jag verkade vara gladast där, på en avdelning där enbart två stycken jobbade, jag blev med andra ord den tredje personen.
Där har jag varit sen maj 2006.
Det är den allra stressigaste avdelningen på hela företaget.
Från tiden man stämplar in, 06.15 till tiden man stämplar ut, 16.15, är det full rulle hela tiden. Främst på morgonen till runt lunch.
Det finns en stor avdelning på företaget, och tre små, om man bortser från den jag befinner mig i.
I den stora avdelningen finns det tre småavdelningar som kallas för Sallads, Baguett(och sandwich) och Tårtavdelningen. I dessa avdelningar finns det mängder av personal, alla börjar inte 06.15, många kommer även 07.15, men såfort de stämplar in kommer de vilja påbörja sina uppgifter, med andra ord starta igång produktionen med alla tillbehör som behövs för att bygga matprodukter.
Min avdelning rensar och hackar frukt och grönsaker. Från grunden.
Då vi stiger in med våra fötter påbörjar rushen, om någon minut kommer det komma in flera stycken som frågar "är det färdigt? är det färdigt? är det färdigt?".
Många av dem kan aldrig få in i sina huvuden att vi började samma tid som dem, det är med andra ord lite svårt att vara färdig med allting i tid till att alla andra ska få allting samtidigt.
Vi har även 3 olika maskiner, samt en tomatklyftgrej.
Och vi är oftast 2 stycken som jobbar.
Räkna ut det matematiskt hur det ska gå ihop.
Alla maskiner behöver vara igång samtidigt, alla fyra olika sysselsättningar, ibland behövs även förberedning ifall vi inte har hunnit göra det dagen innan. Med andra ord skulle det behövas 5 personer direkt på morgonen för att lyckas hinna göra allting som alla andra avdelningar direkt vill ha.
Och till råga på allt har vi två av de små avdelningarna som också ofta vill ha saker ifrån oss.

Vi har lärt oss ungefär vilka tider allt börjar starta. Vi har lärt oss vad som är bäst att börja med, och vi har lärt oss att vi alltid måste tillbringa flera timmar varje dag åt att förbereda till nästa dag.
Ofta är vi två dagar framåt, vi kan inte enbart tänka på hur det går med dagens produktion eftersom allting går back om två dagar ifall vi inte lyckas idag.
Vi är förmodligen den avdelning som alltid blickar in i framtiden, istället för att stå i nuet.

Det är ofta som jag har fått vara själv i avdelningen, med hjälp av antingen extrajobbare eller sommarjobbare, vilket innebär att hjälpen stjälper en hel del.
Det krävs nämligen av mig att förklara allting varje gång jag ger en ny arbetsuppgift, att visa och sen svara på frågor var tionde sekund.
Då jag var ny var detta något som fick mig så uppstressad att jag fick panik och hade ont i magen, klarade knappt av att sitta på rast, för jag visste att det och det och det måste vara färdigt för 10 minuter sedan.
Nu går det bättre, eftersom jag har större koll och vet allt som behöver göras och när och hur. Men det förändrar dock inte denna stress med att allting ska vara färdigt på samma gång.

Det här är ett yrke som är så uppstressat, och enormt tungt, eftersom vi får lyfta väldigt tunga byttor, kantiner och lådor varje dag.
In i våran kyl körs det, varje dag, in nya färska grönsaksvaror. Det innebär bland annat runt 150kg salladskål, 100kg isbergssallad, 150kg gurka, 100 kg körsbärstomater, ännu mer vanliga tomater, och över 100kg vitkål - i 15kgsäckar.
Och varje dag ska vi lyfta av allting och ställa tillrätta och förbereda och hinna med allt annat uppepå det.
När vi kommer hem är vi både kroppsligt och mentalt trötta.
Ofta orkar jag ingenting göra när jag väl kommer hem, jag går mest runt och är jävligt trött.
Vi står även upp under hela arbetstiden, 9 timmar per dag (+ en timmes rast sammanlagt, fördelat på tre raster (10timmar på jobbet)), det finns inga stolar att sätta sig på, och om det nu hade funnits skulle det oftast påverka produktionens takt eftersom många arbetsuppgifter inte kan hanteras på en stol.
Jag brukar dock sätta mig på en vagn då det är dags att skala 40kg lök.
Jag gråter förövrigt inte när det gäller löken, jag är van.

Då all produktion ut till de andra avdelningarna är färdiga är det dags för oss att plocka fram många olika frukter såsom meloner, ananas, passionsfrukt, kiwi med mera, för att förbereda. Vi förbereder även fläskfilé som vi skär upp i skivor (många kg, beroende på hur många beställningar vi har fått), samt 1-kg brieost, delar varje i fyra bitar och paketerar in i plast.
Samt sköljer krispsallad.
När allt detta är färdigt är vi redo att lägga festfat med kött och frukt på.
Köttet har vi tidigare beställt ifrån någon som står vid en skärmaskin ute i en annan avdelning (vi beställer genom att gå igenom alla beställningar och räkna ut allt mängd kött som ska vara på varje fat), sen sätter vi igång.
Ofta står vi och lägger fat i kanske 6 timmar per dag. (Vi måste därför skynda oss extra mycket varje dag med hela produktionen för att sen hinna göra våra egna arbetsuppgifter som då är fat.) När detta är färdigt ska lappar sättas på backarna som faten läggs i, dessa skriver vi för hand. Det är en lapp per kund. Vi har väldigt många kunder.

Sen när allt detta är färdigt är det dags att städa iordning allting.
Det tar ofta 30-45minuter, beroende på om vi redan städat de två största maskinerna.

Sen går vi ner till omklädningsrummet och byter om och går hem.

Det känns väldigt skönt idag att få sova lite, och sitta och inte göra någonting alls.
Men det jag främst är glad över att få slippa är vissa personer som jobbar där, vissa nya.
Igår ville en av dem förändra lite saker, och pratade med mig och min medarbetare om detta.
Vi sa emot lite, jag försökte vara vänlig, men det gick inte så bra..
Jag påpekade att vi redan har det väldigt stressigt i våran avdelning, och att det är väldigt kämpigt, varpå jag får ett hånskratt rätt upp i ansiktet av denne.
Som om mitt arbete, enligt personen i fråga, är en ren dans på rosor.
Jag ifrågasatte vad den menade med det, men fick inget svar.

Denna mentalitet har befunnit sig där hela tiden, men jag har aldrig fått det skrattat upp i ansiktet tidigare.


Jag tror nu att jag har förklarat rätt beskrivande hur mitt jobb är, och vad det går ut på och vad sliten man blir av det.
Det dumma är att det finns så många människor som har samma sorts jobb, med lika låg lön.
Å andra sidan är jag van att leva på mindre pengar, därmed känns lönen mycket mer än okey för mig, men om man ska börja jämföra..

Min första semesterdag, som egentligen inte börjar förrän på Måndag, men jag har ordnat semestern själv utan att prata med mina arbetsledare. Mitt schema tog slut och jag har några dagar kvar att ta ut och min syster befinner sig på Mallorca och tyckte jag skulle komma dit.
Visst sjutton tar jag tillfället.

Det ösregnar utanför fönstret.
Men jag är åtminstone hemma.

Tomorrow is the day

Imorgon går jag på semester.
Jag har jobbat sen maj 2006 i streck, därmed hela förra sommaren samt hela denna sommaren.
Det är fan ett helvete. Aldrig få någon semester, aldrig får andas ut - som alla andra på samma arbetsplats..
Men nu äntligen, jag har tagit mig minst 2 veckor.
Jag drar till Mallorca om 4 dagar.

Fy fan vad skönt!

Ljuvliga måndag

Gårdagen var en sådan där konstig dag som får mig att le ända upp till öronen såfort jag kommer att tänka på veckodagen "Måndag".
Den dagen som har varit en av de värsta dagarna på veckan. Första dagen på en ny skolvecka alternativt arbetsvecka.
(Fast söndag är förstås värst, sista dagen på ledigheten.. om man då inte har ett jobb som jag har, då man ofta jobbar på söndagar - därmed en ännu jobbigare och tråkigare dag.)

Jag vaknade, som jag brukar göra varje morgon, men denna gång slapp jag höra mobilens tjutande alarm, utan jag vaknade med solen i ögonvrårna och småfåglars sång någnstans i fjärran.
Strax möttes jag av något mjukt mot min arm och del av mitt ansikte, vilket visade sig vara min älskade lillstora katt. Jag la armen om honom och gosade in mitt ansikte i hans mjuka päls och pussade honom på huvudet.

Strax ringer telefonen, det är en mansröst som frågar om jag vill hitta på något.
Glad av det tar jag mig en lagomt lång dusch, känner verkligen att detta kommer bli en bra dag. Stiger ur duschen, ren och skinande som en nyponros, och börjar klä på mig de finaste och bekvämaste kläderna jag äger, fäster i mina favoritörhängen och sätter upp håret bak i en stor krusidull med min stora hårnypa.

Jag kliver ut i solskenet, ut på gården och mot parkeringen och möter honom jag ska umgås med hela dagen, han som ringde strax innan jag klev in i duschen.
Han kramar om mig och tar snart tag om min hand och leder mig bortåt mot något jag inte vet var det är, än.

Det visar sig vara en klippa, en öde klippa. Dit har han även tagit med sig en korg med en stor filt och dryck samt frukt av olika slag. Vi ska ha picknick!
Han vill ha mitt huvud i sitt knä, vilket han genast får, och han börjar mata mig med vindruvor som Julius Ceasar förmodligen ofta fick uppleva.. Han stryker mig lätt över håret och möter min blick med ett leende.
Vi börjar prata om allt och inget, och under samtalets gång flätar vi samman våra fingrar i en symbolik som säger "det är vi nu".
Jag sätter mig upp och sneglar på honom en stund, smeker hans kind med ena fingret och nuddar hans läppar med min mun. Jag tycker så mycket om dig, och jag är så lycklig. Jag har aldrig känt mig lycklig tidigare.

Jag sätter mig placerad med ryggen mot hans mage, med hans armar runtomkring mig, med mitt huvud mot hans nyckelben, och känner tyngden av hans huvud mot mitt.
Vi flätar åter samman våra fingrar och blickar ut mot solnedgången.
Timmarna har flugit iväg.

Vi återvänder hem, han kramar om mig en lång stund utanför min dörr och släpper sen iväg mig, trots att han fortfarande håller tag om min hand. Jag vänder mig om och ler och möter hans läppar.
Vi säger hejdå och jag går in till mig.

Efter några minuter ringer telefonen, det är han igen. Han undrar vad jag gör och hur jag mår, han säger att han saknar mig, att det känns som en evighet sedan vi sågs senast. Han frågar om jag vill hitta på något imorgon igen. Jag ler och känner det bubbla inom mig.

Senare på kvällen öppnar jag min mail där jag ser att jag fått ett nytt.
Det står att jobbet jag har sökt gärna vill träffa mig och menar med säkerhet att det är mitt bara jag vill ha det. Det är ett drömjobb trots att jag innan inte visste att det var just det jag ville ha.
Jag svarar direkt att jag kan träffas närsomhelst och att jag tackar något enormt mycket över möjligheten!
Jag ringer upp till honom igen.
Han blir så glad åt mina vägnars att han bjuder in sig själv till mig, för att få krama om mig och säga grattis.

Och nu sitter jag här, dagen efter.. Min, ja.. Min underbara, omtänksamma, enormt gulliga pojke ligger i sängen bakom mig och läser en tidning, med min hand i sin lite då och då. Han kan inte låta bli att röra mig, mitt skrivande blir därför lite hoppigt, eftersom jag ibland bara kan skriva med en hand.
Jobbet är mitt om jag vill ha det, och jag börjar lagomt tills jag kommer hem från Mallorca.
Det är helt fantastiskt!

Och så var det dags att sova.
Han bestämde sig för att stanna kvar, så jag ska linda in mig i hans varma famn hela natten, och älska tills gudarna slutar att andas.

Måndagar är kanske inte så dåliga ändå..

Ännu mer lista

Ta fram mobilen och skriv namnet på den som står vid respektive nummer

2 - AnnaKarn
8 - Daniel
20 - Hugo
16 - Helene
1 - Anna-syster
11 - Dotanuki
4 - Gun bageri
19 - Hubbe
13 - Emelie
10 - Djurkliniken
6 - Carola

F: Har du pussat nummer 13?
S: Näe, det har jag ju inte gjort.

F: Vilket är ditt bästa minne tillsammans med nummer 16?
S: Haha jadu. någon av gångerna då vi skrattade som mest. :)

F: När ska du träffa nummer 1?
S: På söndag! Mallorca!

F: Är nummer 11 söt?
S: Ja, det är han.

F: Vad var ditt första intryck av nummer 10?
S: Öh.. ja.. något bra som kan knipsa av min katt's manliga kulor?

F: Hur träffade du nummer 2?
S: På jobbet.

F: Gillar du nummer 8?
S: Ja, och det är väl kanske inte det allra bästa.

F: Har du träffat nummer 8 den senaste månaden?
S: Det var nog exakt en månad sedan vi sågs.

F: När såg du nummer 13 sist?
S: I onsdags!

F: Har du varit i nummer 19 hus?
S: nope.

F: När är nästa gång du ska träffa nummer 4?
S: Jadu, förmodligen aldrig? min chefliknande på bageri jag var på.

F: Är du nära vän med nummer 20?
S: Njae, det kan jag väl inte direkt påstå. Dock är det en av mina närmaste vänner's pojkvän och sambo!

F: Har du gått på bio med nummer 8?
S: Nope, dock nämnt det någon gång.

F: Skulle du kunna gå ut med nummer 13?
S: Haha javisst, som kompisar!

F: Vad pratar du och nummer 10 oftast om?
S: Om min katt förmodligen.

F: Känner du nummer 1?
S: Jo, hon är ju ändå min syster.

F: Skulle du kunna ge nummer 6 en kram?
S: Nja, är väl inte riktigt något jag känner för.

F: Hur är vänskapen mellan nummer 16 och 10?
S: Jadu.. den funkar säkert. Dock är det väl inte direkt någon kontakt som man så väldigt gärna vill ha.

F: Hur länge har du känt nummer 11?
S: Känt och känt.. pratat några år, längesen nu. Träffat en gång.

F: Har nummer 2 ett förhållande?
S: Ja, hon är gift och har barn.

F: Har du velat slå 8 i ansiktet?
S: Slå och slå.. men jo, något ditåt.

F: Hur träffade du nummer 11?
S: På internet.

Listor

Jag har tråkigt.. och sammanträffande nog hittade jag en hel drös med listor!

--
Fem SKULLE

Skulle du vilja vara längre?
Nej, jag är nöjd som det är.
Skulle du vilja väga mer?
Haha nej, snarare mindre.
Skulle du bli arg om din pojkvän gjorde slut om du har/hade någon?
Enormt ledsen och sen arg. Brukar gå den vägen.. Om jag nu har någon.
Skulle du vilja ha sex med en kändis?
Är han het så visst.
Skulle du vilja dricka dig full nu?
Möjligt faktiskt, vore rätt nice. Jobbigt imorgon då bara, att jobba.

Tio KAN

Kan du röra på öronen?

Nepp

Kan du slicka dig på näsan?

inte det heller.

Kan du kolla i kors med ögonen?

vill inte prova, blir yr i huvudet.

Kan dina föräldrar lita på dig?

Hm, jo, jag är ärlig av mig.

Kan du låta bli att prata på 4 timmar?

haha jadå, fast möjligt att jag får anstränga mig.

Kan du vara på fest utan att dricka?

jJupp, men rätt tråkigt om alla andra dricker.

Kan dina vänner lita på dig?

Ja, självklart.

Kan du tänka dig att pierca naveln?

Det vore fräckt, men knappast i nuläget.

Kan du suga?

Haha ja, jag kan det ja..

Kan du låta bli att spendera pengar i en affär om du har pengar?
Kan kan jag.

Femton HAR

Har du någonsin ljugit för dina föräldrar?

Jo, det har jag nog gjort.. "...jag är ärlig av mig.."

Har dina föräldrar sagt att dom älskar dig?

Min mamma iaf.

Har du ett syskon?

Storebror 79, storasyster 81 och lillebror 86.

Har du varit full den här månaden?

Ja, senast i fredags!

Har du någonsin haft sex med någon?

Jo :)

Har dina föräldrar ljugit för dig?

Förmodligen

Har du redan tröttnat på dom här frågorna?

Jag tröttnar aldrig på frågor!

Har du borstat tänderna den senaste timmen?

Nej, inte sen imorse.

Har du pussat någon som är fyra år äldre?

Ja, senast i fredags.

Har du haft sex med någon som är fyra år äldre?

yesyes, men inte i fredags :P

Har du haft ett förhållande med någon som är fyra år äldre?

Något ditåt iaf..

Har du funderat på hur det skulle vara att testa droger?

Jo, men jag vill inte.

Har du blivit påkommen när du har haft sex, om du har haft det?

Hm.. nästan? någon förälder kom in en gång, fast möjligt att man hann gömma sig i tid..

Har du haft sex med mer än tre personer?

Ja, det har jag. Men inte samtidigt.

Har du ljugit på någon fråga än då?

Nej!

Tjugo VEM

Vem är din bäste vän?

Jag har rätt så delade platser där. Varierar mellan Helene, Janna och Emelie. Beroende vilken dag. :)

Vem älskar du?

Fler än vad jag vågar erkänna.

Vem hade du senast sex med?

Mr T.

Vem vill du bli full med?

trebor, han är rolig!

Vem är den bästa artisten?
Ingen aning..

Vem pratade du senast i telefon med?

Anneli, min favoritarbetskompis!

Vem har du en liten crush i?

liten? Känns som om jag har det i alla..

Vem är snyggast i världen?

vet inte.

Vem skulle du ge en miljon till om du var tvungen att ge bort det?

Delar av min familj.

Vem är snällast i världen?

Bamse?

Vem är din bästa kompis?

Ja, det har inte ändrats sedan sist.
Vem vill du prata med?

Någon rolig.

Vem sov du med senast?

S.

Vem såg du full senast?

Det måste vara S ja..

Vem vet allt om dig?

Jag tror inte att någon vet allt.. men Helene och Janna är väl de som vet mest. Emelie knappar in också.

Vem kysste du senast?

Det var S.

Vem kramade du senast?

Och S igen.

Vem kan berätta allt för dig?

De jag kan berätta allt för, kan berätta allt för mig.

Vem kan du berätta allt för?

.. läs ovan.
Vem hatar du?
Dumt att hata.

--

Vad blir ditt namn baklänges?
Nnasus

Har du gjort en snöängel i år?
Nej, inte än!

Hur lång tid är det längsta du legat på sjukhus?
Hum.. aldrig, förutom när jag kanske föddes?

Har en dröm gått i uppfyllelse?
Ja, några stycken. Inte bara bra drömmar.

Tycker du att sengångare är söta?
sengångare? De ser mest lustiga ut.

Har du någon gång testat karate?
Nej, men tae kwon do!

Första sporten du gick på?
Det var någon gymnastik när jag var en plutt.

Minimorötter eller pommes frites?
Pommes frites

Vad längtar du mest till just nu?
Till söndag då jag åker till Mallorca!

Hur gammal har du tänkt bli?
Tills jag med gott samvete kan blunda.

Har du haft vattkoppor?
Ja, fyfan.

Vad drömde du inatt?
Ingen aning..

Vilken tv-serie är bäst?
Gilmore girls. Slutat. :(

Vad åt du senast?
Stekt falukorv med idealmakaroner.

Höga eller låga strumpor?
Helst låga, så de inte syns i skorna knappt. vore dock fräckt att ha knästrumpor.

Vad är du mest rädd för i hela världen?
Livrädd för ekonomisk kris.

Läser du på baksidan av mjölkpaketen?
Ja, ibland.

Vad har du för färg på ditt påslakan?
Ett gult och ett grönvitt.

Bikini eller baddräkt?
Bikini!

Snyggaste läraren?
Min gamla pianolärare (och hobbypsykolog) nikos!

Är du mörkrädd?
Bara när jag går ensam ute på kvällen. Och kanske efter någon älskade skräckfilm.

Har du någon gång haft på dig ett par trosor?
Haha ja, som typ nu.

Riktig gran eller plastgran?
Riktig, luktar godast.

Tänt eller släckt när du ska sova?
Det ska vara mörkt!

Godaste drickan till frukosten?
Mjölk

Vill du bli president?
Nej. Alldeles för mycket ansvar och folk som hatar.

Har du spelat tjej i en teater?
Yes, en nunna!

Duscha eller bada?
Duscha om man vill bli ren, bada om man vill slappna av och värma sig.

Har du gråtit i skolan nån gång?
Ja, det har jag.

Hur tar du dig till jobbet?
Jag cyklar.

Har du någonsin sminkat dig som punkare?
Haha ja, om det räknas som punkare att måla sig svart runt ögonen..

Sjunger du på toa?
Hm nej, det tror jag inte.

Vilken färg har din jacka?
Jag har många.. en vit, en röd, en jeanssvart.. och fler svarta.

Använder du långkallingar?
Nej, knappt använt någon gång tror jag.

Är du höjdrädd?
ibland kanske

Vilket land vill du åka till?
Spanien! Mitt favoritland då jag var liten, nu åker jag äntligen dit.

Vad var det senaste som fick dig att skratta?
Tror det var när jag spelade xbox mot trebor och jag dödade hans gubbe hela tiden!

Vad ska du göra NU?
Jag ska nog fortsätta svara på frågor..

--
Pratar du fortfarande med personen du kysste senast?
Hm njae, försöker dock komma i kontakt med, men inte lyckats än.

Har du sett din bästa vän gråta?
En av dem.

Vilka vitaminer åt du när du va liten?
Bio-strath. Mamma har köpt dem till mig igen.. hhm.

Vad åt du senast?
Mat.

Har du fått någon komplimang idag?
Nej, jag lever fortfarande på det jag fick i fredags. "Jag förstår inte.. du som är så snäll och söt och snygg..!"

Har du varit med i en rättegång?
Näe.

Är du polare med grannarna?
Inte direkt. Säger "hej" ibland.

Vilka språk talar din mamma?
Mest svenska.

Vilka länder har du bott i?
Sverige.

Senaste piercingen?
Öronen?

När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
Trollhättan kanske, för någon vecka sen.

Gay?
Njae, mer åt bi isåfall, but i don't know.

Har du däckat/spytt för att du druckit?
Ja, för massa år sen. Det sistnämnda.

Har du äggat ngn?
Haha nä.. snarare eggat.

Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Nej

Suger det här?
nejdå..

Har du varit på stranden?
Nope, inte iår, bara på klippa. Ligger dock på stranden på Mallorca om exakt en vecka!

Har du haft en stalker?
Ja.

Minns du din/dina musiklärares namn?
Ja, typ allihopa.

Hur bra är din syn?
Jävligt bra med linser och/eller glasögon.

Har du varit på ett party?
yes

Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
vore coolt, men vågar nog inte.

Vad skulle du säga om jag sa att jag va kär i din bror?
Jahaja, så trevligt.

Har du varit utomlands?
Ja, kreta, österrike, tyskland och danmark.

Har du sett din bästa vän naken?
Näe. En av dem bara halvnaken.

Vilket är de bästa bröllopet du vart på?
Hm.. vet inte. Det jag serverade på kanske? fast det var rätt så irriterande folk i efterhand.
Var dock aldrig på själva bröllopet.

Var är dina syskon just nu?
Storebror är väl i Gbg och härjar i sin lägenhet, storasyster jobbar på Mallorca och lillebrorsan försöker ta körkort i nässjö.

Vad var den senaste drömmen du minns?
Minns bara litegrann, om någon pojke.

Vilken tid gick du upp i morse?
05:30

Vad ska du göra i helgen?
Packa inför Mallorca, och sen åka!

Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
"HEMMA? :)"

När va du riktigt sjuk senast?
Mars någon gång kanske.

Vem är den senaste kändisen du tog på?
Ingen aning.

Vad finns i din bakficka?
Ingenting.

Har du färglinser?
nope.

Vad gjorde du kl 2 inatt?
sov.

Vad är det första du gör på morgonen?
stänger av mobil-tjutet.

Vad ska du göra efter det här?
det vill du inte veta.

Mysteriet i min trappuppgång - Del 2

Fick en kommentar idag av någon Fredrik, som frågade efter en fortsättning på mysteriet, eftersom jag aldrig har kommit med någon trots att jag skrev att det skulle komma.

Jag vet faktiskt inte vad det var eller är.
Det har gått två veckor nu tror jag, och jag åkte bort helgen efter att jag ringde.
Sen när jag kom hem fanns fortfarande lukten kvar i hela trappuppgången, därför antog jag att ingen varit där, alternativt ingen har fått för sig att gå in i någon lägenhet med huvudnyckel.. så jag väntade.
Lukten avtog lite grann under veckan, men den fanns ändå.

Jag har väntat mig värsta kalabaliken, om jag nu hade rätt i min aning!
Tänk om jag missat?

Jag har funderat på att ringa till hyresvärd igen bara för att fråga vad tusan det var, av ren nyfikenhet. Anar dock att de inte tänker säga sanningen om det nu är ett lik.
Vilket då, i min fantasi, gjorde att jag sa vad jag hade gissat på. När de hör att jag tar det med godan ro (jomenvisst), så kanske de vågar berätta sanningen?
Men då hör det till saken att jag inte ringt dit, jag har inte kommit till skott.. jag har inte tagit mod till mig.

Men efter att kommentaren ploppat upp i min mail så bestämde jag mig för att slå numret och fråga.
Dock hade jag inte lika mycket tur nu som sist, telefonsvararen gick igång.
Och inte tänker jag ställa frågan på en telefonsvarare...

Jag ska komma med ännu en fortsättning!
Förhoppningsvis innan jag åker iväg på semester.

Jag får fortfarande för mig att lukten är kvar.. men är inte riktigt säker längre.

Innehållslöst

Jag försöker komma på något djupt att skriva om.
Det går ganska trögt.
Får mig inte ens att skriva om det senaste som är pågång och igång.
Försynta blickar och smittande leenden.
Men det kommer någon annan gång, gissar jag på.

Hoppsan

En konversation som kom igång då jag just hade vaknat och klivit upp.
Och för att förklara lite..
Igår fick jag något som verkade vara månadsperioden, mens alltså. Men det var konstigt eftersom det då var 2 veckor för tidigt, så jag undrade vad fan som nu hänt med kroppen..

[10:30:36] <Sussilago> nejmen hej spacewoman
[10:30:48] <spacewoman> tjatja :)
[10:30:53] <Sussilago> :)
[10:31:06] <Sussilago> jag vette fan om det var mensen som kom igår.. typ nada
[10:32:56] <spacewoman> ojoj, du kanske är gravid :P
[10:33:12] <Sussilago> haha
[10:33:30] <Sussilago> fy, vore jobbigt. T som är pappan isåfall:P
[10:33:41] <spacewoman> hehe
[10:33:48] <Sussilago> får hoppas att kondomen höll:P
[10:34:04] <Sussilago> eller vänta här
[10:34:08] <Sussilago> det går ju inte förresten
[10:34:10] <Sussilago> han kom i fel
[10:34:11] <Sussilago> haha
[10:34:11] <Sussilago> :P
[10:34:15] * Sussilago skrattar
[10:35:30] <spacewoman> hahaha


Nu har du åtminstone lite mer ledtrådar till det jag skrev om i tidigare inlägg. "Det blev förövrigt en andra gång för en sak den där natten nyss. Gissa vad?"

Annars såå.. Puh!

Shopping

Jag har just köpt kläder för 2000kr.
7 stycken korta kjolar, 4 toppar/linnen och en bh.
Jag fick även en bh av mamma, som hon betalade.

jatjena vad rik jag kände mig, men tjena vad fattigt det blev nu.

Jag har en jävla massa kjolar nu iaf. Två gula, en lila, tre svarta, en laxrosa, en svart/vit, en svartröd-och-andra-färger-randig och en röd.

Jag har ju inte brist på det nu iaf.

Förövrigt har jag ändå pengar på sparkontot för att ha med till mallorca, och så kommer jag hinna få nästa lön medans jag är där. Så ekonomin löser sig!
Sålänge lönen är högre än tidigare så ;D

Så här är det

Och ja, det var Mr.T. förrförra inlägget handlade om.

Och påtal om det så känns det som en lättnad nu efter att ha pratat med D i några minuter. Saker och ting blev ju korkat igen, och vi pratade inte på 1½ vecka. Förut fick jag tag i honom, och ifrågasatte det han gjorde och det han inte gjorde etc.
Framhävde även att vi måste ses på tumanhand först för att jag ska lyckas omställa mig inför bara vänskap. Det kommer dock inte göra det så mycket enklare, men det är bättre att ses själva före man råkar stöta på varandra någonstans, alternativt umgås med andra vänner samtidigt.
Då har man inte riktigt hunnit med i svängarna..

Han verkade fatta. Wow.
Dock drar han till England imorgon, kommer förmodligen hem om någon vecka.

Får hoppas det löser sig i slutändan. Jag kan inte gå runt och ha det som jag har det. Och jag tycker det är förjävla jobbigt att se andra vänner prata med honom som om ingenting har hänt, eller hur hjärtligt som helst, så sitter jag här och är hur sårad som helst, och ledsen och saknar etc. Det är svårt att få folk att förstå.
Och att jag hamnade hos T iförrgår innebär inte att jag kommit över D.
Och inte heller att jag är igång att inleda något igen med T. Mycket möjligt att man ses fler gånger, det har jag ingen aning om, uppenbarligen är det aktuellt lite då och då, med mellanrum. Inget jag säger nej till.

Det finns inga skyldigheter i detta,
Jag försöker bara ta mig vidare.
Och så är det med det.

Det blev förövrigt en andra gång för en sak den där natten nyss. Gissa vad?

Jag

Singelliv

Nu lever jag det där singellivet igen.
Det jag minst av allt vill vara, singel, och det jag helst av allt vill ha, ett förhållande, det både finns och inte finns.
Så jag får göra det bästa utav det helt enkelt.

Helt oplanerat cyklade jag iväg igårkväll. Efter att ha jobbat, och tränat, och var allmänt trött.
En kvarts prat blev en kväll med liveprat och lite saker i en säng. Och efteråt blev det mer prat och flin och musiklyssning, och sen blev det sömn.
Cyklade till jobbet därifrån, vi skulle upp samtidigt.

Grejen är väl mest att jag för bara några dagar sedan kom underfund med att tiden är förbi, att jag inte har lust att engagera mig där igen, att inte göra något igen.
Men det ändrades visst huxflux.
Det skulle dock inte ha skett ifall saker och ting var annorlunda.

Men tydligen ska jag fortsätta vara singel..
Och då får jag väl leva som det också.

Det var förjävla trevligt igår!

Mysteriet i min trappuppgång

Igår morse då jag skulle hämta posten ifrån min postkorg som hänger på ytterdörren så kände jag en väldigt konstig lukt.. Trodde självklart att det kom ifrån min egen hall, men då jag öppnade ytterdörren blev lukten enorm, det verkligen stank!

Sen kl 17.00 hade jag tvättid, så det var att gå ner för alla trapporna, och stanken höll i sig, både på min våning och våningen under. Första våningen var helt fri.
Det luktar som en blandning av stark fotsvett och en jävlans massa äckliga sura handdukar.
Först tänkte jag att någon städerska har skurat trappuppgången med en sur svabb eller något liknande, men teorin stämmer inte i praktiken då bara två våningar av tre har lukten ingrott.

Jag fastställde därför att det måste vara ett lik i någon av lägenheterna!
Vad annars liksom? :-P


Imorse när jag gick till jobbet var lukten fortfarande kvar.. och när jag kom hem likaså.
Så jag bestämde mig för att ringa ett telefonsamtal till hyresvärden för att påpeka och informera om detta, samt se ifall de vet vad det är.
Och jag var inte den första som ringt!
Det var en tjej som svarade och hon frågade vilken våning jag bor på, vilket lägenhetsnummer, och var det luktar mest.
Jag kunde bara svara på att det börjar lukta lite sött på andra våningen, men jag inte riktigt vet om det luktar mest på andra eller tredje.
De uteslöt alltså min lägenhet, att det är inifrån den som allt kommer ifrån. Får se vem som är boven i dramat, och om den är levande eller död.

Det lät som om det skulle undersökas imorgon.


Mysteriet tätnar!
Och fortsättning följer..

Jeansrumpa

Jag har alltid undrat hur min rumpa ser ut i ett par jeans.
Nu vet jag!
Fickan ser lite missbildad ut bara.
Blir ännu tightare när de är tvättade!

Skojigheter på högnivå

Imorgonkväll ska jag träffa D, här hemma vad jag vet, och prata igenom allt vad vi ska ha nu och allt vad vi inte ska ha nu.

Jag tror jag behöver ett "Lycka till!!!!!"

164 cm lång!

Idag mötte jag en gammal klasskompis jag gick fyran-femman-sexan med, och även alla tre åren i estet-musik-klassen.
Vi har inte sett varandra på flera år, vi tog studenten för fyra år sedan, men kan kanske tippa på att iaf tre år har gått.
Han berättade att han just flyttat till samma område där jag har bott i tre år.
Han bor i gården bredvid.

Vi åkte buss ihop, båda skulle in till Trollhättan, så vi fortsatte prata där.
Sen när vi slutligen kom fram till platsen båda skulle gå av på sa vi att vi säkert kommer ses, och vi får höra på något sätt, vi bor ju ändå nästan grannar.

Jag blev glad av att möta honom! Han log mycket, jag är ju rätt så förändrad, och jag är mer pratig också.
(Självklart hoppas man ju på att han är singel. Man är ju inte mer än en... närhets-och-kärlekstörstande människa. bah.)
(Men det sa jag inte högt.)

Vi sa hejdå och gick åt varsitt håll, han till sitt ena jobb, biografen, och jag till farbror blå, polisen!
Jag skulle fixa pass, vilket gick väldigt fort.
Och tydligen är jag 164cm lång.
Jag fick mäta mig, då var jag 165½, sen tippade vi på att mina skor var 1½ cm höga.
Jag har undrat hur lång jag är i många, många år.
Nu vet jag.

På måndag kan jag komma och hämta passet.
Dock är jag inte hemma då, kommer inte kunna hämta det förrän torsdag, om det inte går att någon annan hämtar åt mig, men förmodligen inte.

Sen tänkte jag gå runt lite i odenhuset, ett shoppingcenter, men jag bestämde mig för att spara 30kr på bussen och ta den direkt hem till Vänersborg igen, och gå runt i affärer där istället.
Jag skulle ju köpa födelsedagspresent till E!
Och jag hittade värsta grejerna.
Du skulle bara veeeta!

Sen kom jag hem, och posten hade anlänt, två gånger om. I posten fanns det en postlapp!
Det betydde att min mobil hade kommit, så jag tog cykeln direkt och cyklade iväg och hämtade hem det.
Mycket farande fram och tillbaka.

Sen dess har jag lekt med mobilen, och installerat skojiga program i datorn, och kopplat i mobilen med en usb-sladd, och sen förstått mig på hur saker och ting går till.
Jag satt och sms'ade på datorn, det var rätt fräckt.
Eller jävligt fräckt.
Hade usb-sladden ikopplad i mobilen, sen klickade jag upp ett program som kunde se allting som fanns i mobilen, klickade fram inkorgen på meddelande, tog fram ett jag hade fått, klickade att jag skulle svara, och där kunde jag skriva allt i ett fönster, på datorn, sen sände jag iväg.. fortfarande i datorn, och strax kom det en leveransrapport - till mobilen!
Hur makalöst som helst!

Jag blev helt frälst i tekniken.

Och kameran är hur frän som helst!
Jag är laddad inför Mallorca nu!

Men först ska det bli en Linköpingresa igen, och där ska jag också ta många fina bilder!

Bloggkartan

Jag måste göra som Tina, och visa min plats på bloggkartan.
Finns dock bara 6 bloggar i min stad, men ser du vem som ligger först?

N73

Jag har fått en ny mobil!

Bättre andningsmöjligheter

Jag har kommit in i en rätt skön anda.
Den där splittringen, det där avslutet med D, den gjorde ont och den fick mig att gråta så att jag inte klarade av att ligga ner i sängen utan var tvungen att sätta mig upp. Saknaden var något så enorm att jag inte visste hur jag skulle bete mig, vad jag skulle göra härnäst.
Vetskapen att inte få ha honom bredvid mig i sängen mer vad helt overklig.
Det var min reaktion.

Nu har det gått en vecka. Och de närmaste dagarna har varit så mycket lättare. Jag kan andas fritt.
Det känns som om en stor börda har lyfts bort ifrån mina axlar, jag kan nu gå rak i ryggen, och röra mig fritt utan att behöva vara rädd för att tyngas ner lite extra eller tappa greppet.

Det är som den där liknelsen jag skrev för några inlägg sedan, den där om att andas då man är tvungen utan att veta, och då man får ta luft om man vill, men man ska fortfarande hålla andan så länge man kan.
Nu har jag vetskapen.
Visst, tillfällen kommer då jag fortfarande har svårt för att få mig att hålla andan tillräckligt länge för att det ska räknas som en vinst, men jag vet om att jag kan ta en paus.

Jag har varit så osäker på vad det är vi har haft, jag och D.
Eftersom vi inte har setts varje dag som jag har velat, utan jag har fått vänta, eller fått tjata, så har jag heller inte vetat hur det där med att träffa andra samtidigt har funkat.
Tänk om jag träffar någon annan, och han får reda på det, och allting är kraschat, eftersom han har känt saker för mig och har varit beredd på att ta mig helt och hållet?
Det är så mina tankar har cirkulerat.
Jag har varit rädd för att äventyra allting.
Jag har känt mig instängd, eftersom jag ingenting har vetat.

Men nu är jag fri.
Nu vet jag.
Saknaden kommer nog komma tillbaka, men nu finns det ingenting som hindrar mig.
Inte ens jag själv.
Vill jag så kan jag, jag äventyrar ingenting längre.


Det var en som frågade mig igår eller förrgår ifall jag har för starka känslor för honom kvar för att lyckas se mig om efter andra.
Mitt svar blev att, nej, det har jag inte. Jag har varit beredd på det här länge, och jag hade redan börjat se mig om efter lite annat. Och att han inte fångade mig helt igen denna andra gång, det gick inte. Han sårade mig för mycket sist att jag inte lyckades skrapa ihop allt igen.
Ingenting blev likadant, kyssarna fick mig inte att smälta likadant som sist, jag var inte helt betagen som sist.
Allt det där fanns, men inte lika starkt längre.

Vi behåller kontakten, vi är vänner, vi kommer ses, kommer umgås, vi har gemensamma vänner och vi pratade sist igår.
Och jag lär säkert vilja krama på honom igen, men saker och ting ska inte ske efter någon annans villkor eller viljan.
Nu kan jag äntligen bestämma själv.
Och jag är singel när jag ska till mallorca.

En kärleksfull husse

Jag sitter i samtal på irc och berättar om Mallorca-resan..

[11:59:59] Sussilago: jag lyckades glömma av pyret :P mamma sa då hon ringde från mallorca nyss "då blir vi kattvakter då!" och jag "oj jävlar.. jag glömde av honom"
[12:00:01] Sussilago: <-- snäll
[12:01:05] Sussilago: (jag ska nog vänta med att skaffa barn)

Jag låter väldigt ansvarsfull och har en stor förmåga att tänka innan jag handlar ja..

Mallorca!!

Nu har jag bokat och betalat min flygstol till och från Mallorca.
Jag åker 19 augusti, och hade tänkt komma tillbaka 26 augusti, men då jag lyckades få tag i min syster på hennes spanska nummer, så sa jag något om att jag skulle kunna stanna till 2 september, och det blir 200-300kr billigare, och då tjöt hon.
Så jag kommer inte hem förrän den 2 september.
Jag är alltså borta i närapå 2 veckor.


Och nu hittade jag mitt pass, det gick ut 30 juni 2005.
Jippi.
Köpa nytt pass också.

Wohoooo!
Jag ska till Mallorca!!!!

Flottig kladdkaka

Igår bestämde sig två på mitt jobb att vara lite elaka.

En jobbarkompis stekte en jäklans massa kött vid stort stekbord, och efteråt då allt var färdigt skrapade personen ifråga ihop allt som alltid ligger på stekbordets bottnen, det där äckliga, svarta, stekfett och annat "smått och gott".
Personen plattade ihop och formade till en fyrkantig hög.
Det var då, sammanlagt två personer, fick snilleblixten att lura deras jobbarkompisar..

De formade äckeldegen ännu mer och skar den i smådelar, så att det påminde om kladdkaka.
Sedan hämtade de stärkelse, sådant som man har i mat, och pudrade det över de såkallade kakorna, som om det vore florsocker.
Jag och ***, som jag jobbar med, fick reda på allt detta då en av dem kom in i våran avdelning för att hämta några jordgubbar att skära och lägga på, så att det ser ännu godare ut!

Så var stunden inne, vid lunch då jag öppnade kylskåpet stod där ett litet fat med de såkallade kladdkakorna på, inplastade, och på plastet stod det "Varsågoda!"

Det är bara jag och tre till, förutom de två som tillverkade det, som vet om att det är liiiite fejk.
Och jag blir illamående såfort jag kommer att tänka på det.
Tänk den som tar en tugga..
För det ser faktiskt riktigt gott ut, sålänge man inte kommer ihåg vad det faktiskt är tillverkat av..

Idag när jag kom på sista kvartrasten så var en av bitarna borta.
Någon ätit upp?
Han eller hon måste ha spytt, eller spottat som fan.
Men ingen har sagt något! Ingen har hört något.
Så det är bara att fortsätta vänta och se vad som händer.. vem som är åpen(?), glupsk.
Imorgon är en stor dag, vilket innebär att allihopa är på jobbet.
med andra ord minst 30 stycken.

Sedan inatt.. då kommer plockarna, de som tar hand om alla tillverkade varor på kvällen och natten för att sen skicka iväg allt till olika butiker, de kommer öppna kylskåpet inatt.
Vi får se imorgon hur många som finns kvar, och vilka som tar sig en smakbit.

Det här är som sagt megaelakt, men hur roligt som helst.. eftersom jag vet om det.

Det är även rätt komiskt att se vem som är snäll och avslöjar och vem som inte gör det.
Vet en av de jag alltid pratar med.. hon vet om det, jag har fått veta att hon vet, men jag vet inte om hon vet att jag vet. Hon har inget sagt till mig om det.
inte heller den andra, killen.
Jag hade dock inte tänkt säga något heller, för att vara jävlig, men det är rätt skoj att se vilka som håller tyst utan att veta att jag har vetskapen.

Så här roligt har vi på mitt jobb iaf!




Jag censurerar lite namn utifall att någon som vet vilka personerna är läser detta. :-P
Det får komma fram vilka de är på andra sätt!

Positivt?

Det här förde åtminstone med sig något positivt.
Jag lyckades för första gången öppna mig själv tillräckligt mycket för att våga och klara av att visa känslor öppet.
Åtminstone för en person.

Hörde av mig till Emelie direkt då jag fick ord på allting, och hon satt i sin bil och väntade på parkeringen på att jag skulle komma ner. Jag satte mig i bilen och det började rinna tårar.

Efter ett par timmar stod vi i deras kök, och allt forsade på mig igen, ur mig.. Hon kramade om mig och jag började gråta.
Slet mig dock undan då Magnus var påväg in, vill inte visa för alla.. känns jobbigt.

Men jag lyckades öppna mig tillräckligt mycket för att visa mig ledsen, något jag aldrig gör, aldrig gjort, aldrig kan. Alltid varit ensam när jag gråtit, varit ledsen.

Så.. det finns väl alltid någon positiv sak i allt.

Smärta

Tidigare idag, för några timmar sedan, rann det svett nerför min panna och nacke.
Konditionsträning i en timme.. tre olika maskiner, 3*20min.

Nu rinner det nerför mina kinder och ner på halsen.
Men det är inte svett, det är tårar.

Det är meningen att det är över nu.
Vi ska prata igenom det på riktigt, och jag ska lyckas få helt klart för mig att det är helt över, att det inte finns en liten liten chans till.
Båda vill ha vänskapen, han vill ha vänskapen.
Det gör bara så förbannat ont.

Jag har anat hela tiden att det någon gång kommer ske.
Jag har varit rädd för att dra upp ämnet pågrund av att jag egentligen visste att det skulle sluta negativt.
Nu tog han tag i det själv, och denna gång på ett moget sätt.

Och han vill gärna umgås med mig.
Jag vet bara inte hur jag ska lyckas att ha honom bredvid utan att få röra.
Så jag har ont nu.
Enormt ont.

Jag var försiktig i början, eftersom vi hade det konstigt innan, men sen släppte jag på allt, och släppte in honom igen, och saker och ting kändes bättre.
Lyckades t.o.m umgås med varandra bland massa andra folk.
Men sen tog det stopp.
Stopp.

Och det var lite mer än en vecka sen jag hade honom i min famn, i min säng, sovandes.
Lite mer än en vecka sen som jag höll i hans hand, inflätade fingrar.
Lite mer än en vecka sen som vi kysstes.
Lite mer än en vecka sen som jag pillade på hans mage.
Aldrig mer?

Vi får se när jag kommer lyckas umgås med honom som enbart vän utan att längta ihjäl mig efter mer.

Jag hatar att det gör så förbannat ont.

Mallorca

Någon som har något tips på billig flygresa, enbart flyg tur och retur, till och från Mallorca - alcudia?
Det vore himlans bra!
I mitten av augusti förövrigt.

..från Göteborg.

Just nu

Jag vet vad man ska göra, men jag vet inte hur jag ska göra det.

Det gör ont när saker blir krasade under en fotsula.
Såfort jag tänker på det känns det som om något fyller upp hela mitt bröst och trycker på utav bara helvete. Men bröstet öppnar sig inte, istället kommer det ut i form av tårar rinnandes ner för mina kinder.

Det värsta är vetskapen om hur saker inte kommer bli nu.
Vad som kommer fattas.
Det jag suktar efter mest kommer fattas.
Och just nu vet jag inte hur jag ska lyckas hantera det.

Jag vet att det kommer bli bra tillslut, men just nu är inte tillslut.
Just nu är.. just nu.

Förbannade idioter!

Jag kan aldrig förstå våldtäkter som sker gång på gång på gång..
Förstår de inte att de förstör liven för ungdomarna, för barnen?
Hela barndomen krasas under deras fötter.

En får njutning för en stund, medan en annan får men för livet.

En våldtäkt, ett sexuellt utnyttjande - det är inget man kommer över efter några dagar.
Det är något som stannar kvar i minnet, i kroppen, i själen, hela livet.
Många lära sig att leva med den hemska upplevelsen, lär sig att hantera minnet och lära sig gå vidare, att leva sitt liv trots det som hände.
Men varför ska man behöva lära sig att leva med en sådan ond sak?
Det förstör synen på saker och ting, ingenting blir som förut, och man måste kämpa för att ta sig upp och vidare.

Varför i helvete ska människor förstöra så för sina medmänniskor?
Straffet blir ofta skadestånd, ibland knappt ens det, eftersom det inte alltid faller på att det är förövarens fel.
Jag kan inte förstå hur pengar kan plåstra om de öppna såren hos ett såkallat offer.

Det finns dock ingenting som kan plåstra om såren.
Ingenting.
Mer än sin egen viljestyrka.
Det ligger i slutändan bara på sig själv.
Och det är det jag blir så djävulskt förbannad på.

En människas såkallade misstag blir en annan människas ärr för livet.
Kan ni inte förstå det?

Helan och halvan

Jag är värdelös på att vara utan sällskap.
Trots att jag har levt flera år av mitt liv med att vara ensam, så har jag ändå inte lyckats lära mig att vara det.
De senaste åren har jag fått känna på hur det är att umgås med folk, att ha någon nära, att ha någon att ringa, någon att träffa när man möjligtsvis får lust och någon att krama till tidernas ände. Nästan åtminstone.
Jag borde ha lärt mig leva med ensamhet lite då och då efter de år jag varit mer eller mindre, mest mindre, tvungen till det. Man är dock aldrig tvungen till något, inte när det är en själv som bestämmer.
Finns alltid val att ta. Vägar att välja och vraka på.

Igår och idag har och är jag dålig på ensamheten.
Det är inte direkt någon stor ensamhet, det är mer att.. jag är hemma och inte har något sällskap.
Jag känner mig på något sätt halv.
Och jag vet vad det är som får mig att känna mig hel.

Den vetskapen är rätt så.. distraherande och krånglig.
Jag har en sådan saknad inom mig att det ibland gör ont i bröstet, att det känns som om jag snart ska sprängas inifrån. Mina ögon tåras och jag vet inte hur jag ska ta mig till, hur jag ska lyckas att inte försöka få tag i personen i fråga som jag så gärna vill ha nära. Varje dag.
Men man kan inte få det varje dag, inte just nu åtminstone.
Och jag borde kunna leva mitt liv för mig själv också, och inte bara leva på saknad.

Det är något jag måste lära mig helt enkelt.
Trots att det inte är helt enkelt att lära sig det.

Tycker man om något så vill man ha det något så nära sig som möjligt mest hela tiden.
Får man inte det så blir saknaden något så enormt att man inte riktigt kan hantera det.
Trots att det bara gäller några dagar..
Men värst är det när dagarna aldrig riktigt tar slut, när man inte vet när nästa gång sker.

Det är som när två olika personer får komma och göra ett test.
Den ena blir instängd i ett rum där luften tar slut och han måste hålla andan för att överleva en viss tid. Han vet inte hur länge rummet han sitter i kommer vara slutet, han vet bara att testet går ut på att hålla andan så länge som möjligt. Men eftersom ovetskapen finns där, han vet inte sin tidsgräns, det enda han vet är att.. om han inte lyckas hålla andan och försöker kippa efter luft så finns det ingen luft att kippa efter, och paniken börjar snabbt krypa in på skinnet.

Den andra blir också instängd i ett rum, fast i detta rum finns det fri tillgång till syre.
Men han ska ändå hålla andan så länge som möjligt, för att se hur länge han lyckas.
Han vet om att, blir det jobbigt, så kan han bara släppa på allting och börja andas in.
Han vet om det.
Vetskapen finns.
Vem tror du lyckas hålla andan längst?

Det är ungefär där jag står.
Jag har ingen vetskap om när nästa sällskapliga tid uppenbarar sig. Jag vet bara att jag kan stå och hålla andan en viss tid, jag vet inte när jag kommer kunna ta luft nästa gång.
Därför blir saknaden ännu större, brist på sällskap känns ännu starkare och jag blir tokig såfort det har gått någon dag.
Hade jag nu haft denna kunskap, att jag kommer få sällskapet som jag så saknar om några dagar, säg 4 dagar, då skulle det vara enklare att vänta, enklare att hålla andan, enklare att inte sprängas inifrån.
För då vet jag, jag vet då vilken tidsgräns som finns.
Det är alltid bättre att veta än att inte veta.

Men samtidigt behövs kunskapen att kunna andas och leva sitt liv utan någon nära ändå.
Det blir annars ett beroende, och ingen vill väl sitta fast i ett beroende?

Trots att jag igår, under en promenad, kom underfund med att jag känner mig halv just nu, och att den andra halvan faktiskt finns där någonstans, så måste jag ändå lyckas leva som halv.
Jag kan inte vricka foten såfort jag går själv.
Det gör allting bara värre.
Mycket svårare att gå med en vrickad fot.
Och det tar längre tid att ta sig fram till målet.

Träning

Jag var på gymmet idag igen, var där även i onsdags.
Det blev styrke för andra gången. 7 olika maskiner med olika träningssaker och vikter.
Får träningsvärk av det.
Och det är så roligt!

Imorgon funderar jag på att dra dit igen, men denna gång köra konditionspasset.
Tre olika maskiner denna gång. Blir första gången.

Nu ska man komma igång med träning regelbundet!

Sådan matte, sådan katt.

Han är likadan som sin Matte.. lika på, närgången.

Det sa jag till D angående Pyret, min katt.. han stod på honom och försökte gosa och nosa.
Medan jag satt bredvid och fick hålla mig ifrån att inte göra samma sak.

Fick ett stort igenkännande leende som svar.

Ickekroppslig närhet

Han är så fin.
Särskilt när han ler.
Hans ögon är så söta.

Han gick just härifrån.

Skickade sms och sa att han skulle bli sen, tillräckligt sen för att pizzerian inte skulle ta emot folk som satt och åt där, om man inte åt snabbt. Så vi gick upp till mig ändå - han som valde.
Jag sa "jag får ju ändå inte bestämma".

Satte oss i soffan, kikade på tv, pratade och skojade. Jag frågade ifall jag fick sätta mig nära honom, som vi brukar göra, men nej, inte idag. Han vill nog prova att hålla mig på halster.
Jag bad honom hålla i min hand så jag fick pilla lite, men inte det heller.
Han var så nära, bara att sträcka ut handen, men vi rörde inte varandra någonting.

Och nu när han åkte kramades vi hejdå, jag bad om en lång kram, men han nekade, "man får inte alltid vad man vill ha" med leende i ögonen.
Och jag påpekade att det var första gången han åkte hem, han inte sov över, det kändes konstigt.
Men det är väl bra? Jodå, det är bra, men konstigt.

Jag la handen lite mot hans rygg när han gick ut genom dörren, för att känna närheten.
Ha det så bra på jobbet imorgon!
Vi kan väl ses snart igen?
Jadå, jag hör av mig.
Bra, ha det så bra, hejdå.
Hejdå, och med en liten vink med ena handen.

Han är så fin.
Och jag känner mig så.. längtansfull.
Jag vill ju ha honom nära, och nu fick jag ha honom nära, men inte kroppslig närkontakt.
Men det är något jag måste lära mig också, att inte bara sitta ihop i varandra, utan kunna umgås utan att kramas massor.
Han vet lika väl som jag att det slutar med sex, om man börjar kramas.
Det har det alltid gjort innan.

Nu var det första gången som vi inte hade sex.
Och det är otroligt.

Men fy så jag saknar.

Händerna på täcket

Imorgon ska jag på träningsrådgivningsmöte för att lära mig lite om gymgrejer och sen vet jag inte riktigt vad som mer händer.. jo, personligt träningsprogram, eller så blir det senare.
Klockan 17.00 ska jag vara där, och efteråt ska jag fortsätta träna själv.
Jag gör som E, byter om innan och drar dit, och stannar kvar.

Hela dagen imorgon är faktiskt fullbokad..

Det kom nämligen ett förslag, eller någon bestämde något.
Jag frågade D om han kunde komma hit idag.. men han var upptagen, istället sa han att han tyckte vi ska ses imorgon efter att jag har tränat.
Redan där blev jag paff.
Klockan 20.00 ska vi ses.
Och inte ska han sova över..
Så jag frågade om vi ska äta något, då sa han på pizzerian.
Och nej till att gå upp till mig sen.

Vi ska med andra ord äta ute ihop, och umgås som riktigt folk, och prata, och.. herrejösses.
Det är det jag har velat hela tiden, tillbringa tid med honom, lära känna honom.. Umgås med honom.
Och nu föreslog han det helt själv.

Men jag blev skitnervös över det.

Ska bli intressant, och läskigt.

Nu blir det verkligen händerna på täcket.

Inflyttningsfest

Jag hade inflyttningsfest i lördags, och de roligaste kom!
Inte alla jag bjudit, men det blev en liten internetträff på ett sätt. Alla som var där pratade på internet i samma irckanal för 8 år sen, och några år till.

Två av dem hade aldrig ens träffats, rätt skoj.

Och D kom, min chokladtomte.

Men mer orkar jag inte skriva om det nu.
tji fick du!