Hur vet man?

Vissa stunder vill jag bara glömma och gå vidare med tankar till andra saker. Vissa stunder känner jag mig obekväm och vill gå därifrån. Vissa stunder vill jag blunda och räkna till 5 för att försöka sluta känna att jag stör mig på saker. Vissa stunder vill jag skita i allt.

Andra stunder kan jag inte släppa tankarna, utan de följer med dagen igenom tills jag somnar, och då jag vaknar kommer de åter igen fram. Andra stunder vill jag tillbaka igen och bara vara. Andra stunder längtar jag med åtminstone en del av kroppen, men med hela huvudet. Andra stunder vill jag bara blicka ut och känna sinnestämningen förändras och andas in doften av trygghet. Andra stunder vill jag omfamna och ta för mig av allt jag skulle kunna ta för mig av.

Men hur gör man när man inte vet vilken stund som har övertaget?
Och vad gör man när det inte är accepterat att gå ett steg närmare?
Och vad gör man när man inte riktigt kan och vill släppa taget om en annan?
Och vad gör man när man inser att man inte kan eller vill släppa taget om en annan bland annat av orsaken att det ändå inte är någon idé att släppa taget, för det förändras ändå inget?

Och vad gör man då man ena stunden råkar visa tendenser av känslor som man kanske inte har, men de tolkas på det viset, och man får en kommentar om att man ska ta det lugnt och hålla sig på avstånd?
Och vad gör man, då man har berättat att tolkningen var fel, och att man trivs som det är, när alla tecken på närhet och kanske-möjliga-känslor dyker upp från den tidigare tolkaren och avståndstagaren?
Hur ska man reagera, hur ska man bete sig?

Hur ska man våga möta läpparna i en puss eller kyss utan att vara rädd för att det ska tolkas som något mer?
Och hur ska man våga möta läpparna i en puss eller kyss utan att man ska börja känna något mer?
Och hur vet man om man känner något överhuvudtaget?
Och hur vet man om man inte känner något överhuvudtaget?
Och vad innebär "överhuvudtaget"?

Och hur ska man våga ge sig in i något som möjligen senare kan utvecklas till något stort och hållbart, när man planerar att dra utomlands i ett år till hösten?
Hur ska man våga släppa in någon när man snart måste skjuta undan?
Och hur ska någon våga släppa in någon i sitt liv när vetskapen om att den insläppningen snart kommer att stängas för avsked?

"Det är långt till hösten, det är ingen idé att tänka på det redan nu, mycket kan hända under sommaren."

Men hur vet man om man vill eller inte vill?
Eller vad det är man vill eller inte vill?