Vill-synas-kåt.

Jag är verkligen en sån där.. sakta-men-säkert-människa.

Som folk som har följt mig och som jag även pratar regelbundet med så satte jag igång mig själv med att gå ner i vikt sommaren 2005, genom att först ändra mat och röra mig minilite till och få igång inställningen i huvudet.
Jag tog till mina egna små knep, och efter ett halvår tog jag hjälp av en dietist för att få mig en extra knuff framåt. Men det var ett år sedan jag slutade hos henne, jag har gått ner 10 kg av mig själv sen dess.
på 1½ år lyckades jag gå ner ~20kg.

Och nu har jag fortsatt.
Jag har börjat väga mig på måndag morgon just innan frukost, för att hålla lite mer koll.
Och idag stod vågen på -22,9kg.
Det är ju rätt coolt när man tänker efter.
Nu på morgonen har jag ett enda hekto kvar till den där vikten jag aldrig någonsin skulle gå över för ett par år sen. Ja, jag vägrade att väga mer än det.
Jag dök över den gränsen med 23 kg.

Snyggt jobbat. :P
Men nu är jag där nere igen.. och fajtas, och ska ner, ner, ner.

Men det går sakta, men jag tror på det där med att.. skyndar man sig så slutar det tillslut illa. Långsiktigt.
Och man kan skynda långsamt om man ska skynda alls.
Det viktiga är inte att lyckas direkt, det är att lyckas överhuvudtaget.
Och jag ska lyckas.


Det coolaste är att jag klär mig i kläder jag hade senast i början av gymnasiet.
Färgglada skjortor som jag sist jag provade dem, inte kunde stänga utan hade några centimeter kvar.
Och igår klädde jag mig i ett par 44or som jag inte haft sen flera år tillbaka.

Men det allra roligaste är att jag känner mig snyggare nu än vad jag gjorde då.
Jag trivs bättre i mig själv överhuvudtaget.
Och kroppen har förändrats ju äldre jag har blivit, så det är bara positivt.
Jag har vägt detta jag gör nu förut, och då tyckte jag det var bedrövligt.
Nu älskar jag det.

För ett år sedan förändrade jag min klädstil, från att ha klätt mig i svarta tshirtar och munkjackor och svarta byxor, och haft svart hår, så ändrade jag allt fullständigt. Det svarta håret hade jag tröttnat på att sköta om något år innan, men de svarta kläderna..
Jag ville inte synas, och jag mådde dåligt, och jag lyste verkligen upp ett rum med må-dåligt-tankar.
Osäkerhet.
Nu vill jag synas, nu väljer jag de kläder som har de starkaste färgerna, nu visar jag halva kroppsdelar för att jag tycker det är skoj att jag äntligen insett att jag är en tjej, att jag har vissa kroppsdelar som är roliga att skymta med.

Jag har ju faktiskt ett par bröst som har gömt sig i säckiga kläder, jag använde aldrig kläder som inte täckte allting förutom halva armarna.
Men nu är det iofs inte brösten jag skulle koncentrera mig på.
Trots att de är ett par väldigt läckra tillbehör..

Jag fick en kavajliknande sak med luvtröja inuti av Helene, den har jag nu som måttstock. Jag kan inte stänga den, det är en bra bit kvar, men den ska jag fanimej lyckas stänga tillslut.

Det är så roligt att förändra sig själv!