Leva i nuet?

Folk säger att man ska leva i nuet, och det låter ju bra tycker jag.
Men jag har alltid levt i det förflutna.
Dumma saker man har fått uppleva eller omfamningar som man aldrig vill ska ta slut.
Sen har jag vänt mig åt framtiden, och fantiserat om det jag vill ha istället, föreställt mig dessa mysiga omfamningar och kyssarna på de rätta ställena som får mig att pirra iväg i ett lyckoskutt.

Det är ju inte direkt så att man ligger och onanerar med en fantasi som man aldrig har upplevt.
Åtminstone inte jag. Man måste ha något verkligt att spinna vidare på, eller spinna på alls. Och då kan man ju inte leva i nuet överhuvudtaget. För hur tändande vore det att tänka på "åh, jag smeker mig själv, åh vad skönt, och så går jag lite uppåt och smeker fortare, och åh vad jag vill ha min hand där.."?
Eller, tänker folk så?

Så, nuet.
Det är roligt att leva i nuet när man har den mysiga omfamningen precis bredvid sig, eller när man faktiskt just precis nu går igenom den, och får kyssarna på rätt ställe, och någon annan smeker och sköter onaneringen.
För visst sjutton fantiserar man om sex jämt och ständigt. Och inte fan har nuet något med det att göra. För när nuet träder in så träder fantasin ut.

Så, ska jag nu leva med nuet för att göra positiva folk glada? Jag ser mig själv som positiv iofs.
Och jag var påväg att få mig att försöka leva i nuet ibland åtminstone, och just nu lyckas jag ju rätt bra eftersom jag sitter här och är lite down, men samtidigt skriver jag om detta jag skriver om - vilket för mig osökt till dåtiden.

Jag ville lära mig leva i nuet, men som alltid får man sig en snedvriden högerkrok rätt i magen som förändrar det mesta, och då önskar man mest av allt att man var tillbaka i dåtiden, alternativt att allt vore annorlunda i framtiden.

Leva i nuet?
Bara när man är helt lycklig och har allting man någonsin har önskat sig väljer man att leva där.
Och har man det någonsin?
Ja, i framtiden.