En jävla massa frågor

Nervös?
Jo, frågan är om det ens går att komma undan.

Förväntningar?
En jävla massa, men försöker pressa ner dem lite då och då. Vet inte ens vilka förväntningar som är ärliga eller inte. Ärliga som i riktiga. Svårt att veta då man ständigt springer tillbaka i diverse minnen av närgående saker.
Det här är skitsvårt.
Men skulle kunna vara fan så mycket svårare, men det tänker jag inte tillåta.
Huvudet har alltid en förmåga att ränna iväg i tankar, men nu får hjärnan lov att vila lite.

Förhoppningar?
Ja.. det har man alltid. Kommer aldrig ifrån det. Men om förhoppningarna är samma sak som viljan är något som tåls funderas på.

Vill?
Sluta ge mig så svåra frågor nu för helsike!


Nej, jag ska försöka släppa det mesta och bara ta saker som de kommer.
Det är förmodligen det bästa sättet att ta sig igenom det här.
Särskilt när man heter.. det jag heter.


Jag har ett mål.
Och dit kommer jag nå.
Till hundra procent.
Det är jag säker på.

Jag ska krama en gammal vän. :D