Min mormor, är en historia för sig.
Lite då och då träder hon in i mina tankar och får mig att fundera..
Hon är snart 90 år, närmare bestämt 88 år, och livet fortsätter säkerligen inte så mega mycket längre till.
Men ändå är det svårt att hantera henne när det väl gäller.
Hon är en sådan som häver ur sig saker utan att tänka.
För vänlighetens skull förstås.
Hon är ju bara snäll.
Liksom, vem tar inte tacksamt emot snälla ord om hur ful man är på en skala från 1-10. Oftast hamnar det självklart på en 10'a, och den stora tacksamhetskänslan som snart svämmer över är enorm.
Man vill alltid träffa mormor, det är sant. Men efter 5 minuter skulle man himlans väldigt förbaskat gärna dra åt pipsvängen.
Det jag mest minns när jag tänker på henne är allting hon sa till mamma en julafton för sisådär några år sen. En mor-till-mor-omtanke förstås som mamma snällt skulle tacka och ta emot som en glädjande påminnelse om vilken god och förtjusade mor hon faktiskt är.
Min älskade mormor sa tre varnande saker till mamma, men just nu räcker det att presentera min absoluta favorit, eftersom den riktade sig särskilt mot mig.
3. Hon kommer ju bli våldtagen! Norrlänningar är ju översexuella! För att någon förutom de som hörde detta ska förstå måste här förklaras lite saker.
Jag skulle åka upp till Jokkmokk, låååångt upp i norrland. Min allra första långa tågresa, alldeles själv. Personen jag skulle bo hos var förstås då även en riktig norrlänning, som jag tidigare aldrig träffat. Det gick alldeles utmärkt. Men mormor var stenhård på det där om översexuella norrlänningar.. Jag har absolut ingen aning om vad hon fått det ifrån, men det kändes rätt roligt att få denna kunskap så jag var ju tvungen att undersöka saken.
Sagt och gjort, jag avslöjade detta för norrlänningen. Och vad fick jag som svar?
...det hör till en annan historia..
Eller. nej, nu ska vi inte vara såna.
Jag fick ett stort skratt som svar.
En av mormors ypperligt trevliga och snälla kommentarer om hur bra mamma hanterar oss barn. Låter en av oss åka upp och bli våldtagen. Vet hut.
Förmodligen ser du inte vad själva grejen med mormor är, att hon är en stor jäkla pain in the ass. Men vad jag har förstått så ses hon som en söt och rolig gammal tant av utomstående.
Men hur gör man? Att vilja träffa, men snabbt springa så långt bort som möjligt för att undgå pågrund av att man blir så ledsen av hennes giftiga kommentarer. Samtidigt vet man att tiden snart kan vara över, så man borde ju kunna stå ut för att få uppleva tid med henne innan det där.. andra sker. Men ändå måste man ju få henne att fatta hur hon beter sig! "Man kan inte lära gamla hundar sitta" är ett ordspråk som stämmer så jäklans bra. Men ändå försöker man, för skit vägrar man för helsike att ta.
Ge mig tips kära blogg.
Hur hanterar man en 88årig förbannat jobbig #%!&#! som är ens älskade mormor?
Det vore rätt bra att veta.
Faktiskt.
Har du någonsin funderat över hur en dum blondin blir som snart 90åring?
fredag, februari 17, 2006
88 årig dum blondin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar