Ett annat skede av mitt liv

Jag gick och sa hejdå till min lägenhet nu.
Min etta, där jag har bott i exakt 3 år.
Ett skede av mitt liv.

41½ kvm av en himlans massa minnen.

Jag tycker det alltid är lite vemodigt att lämna saker, att gå vidare, men samtidigt känns det superduper att kliva in i denna lägenhet jag sitter nu och skriver i. Min nya, ett nytt kapitel av mitt liv.

Det kommer bli så bra!

Min kära Tvåa

Nu är jag trött, nu orkar jag inte mycket mer.

Igår väckte jag mig själv kl 07.45 för att få tag i nyckeln så snabbt som möjligt, fick tag i den 08.10 och började direkt, efter att ha tagit en snabb blick över nya lägenheten, med att bära över saker. Och det pågick till runt 14.00 kanske, med hjälp som kom runt 11, men då var det dags att börja städa..
Jag orkade fram till kring 18.00-18.30, sen gav jag upp.
Och så var det denna dag..
Klev upp, efter att ha sovit den allra första natten i min alldeles nya tvåa, lagom till att börja sätta igång med städning igen kl 11.00.
Nu är klockan 18.50 och allt blev färdigt för några minuter sedan.

Jag har värk i armarna, de där musklerna som finns där, och mitt lilla huvud är segt.
Värre än vanligt.

Jobbet har försökt få mig till att komma dit och jobba flera gånger, de har lite svårt för att lyssna på att man inte riktigt har tid.
Och just nu hade det varit väldigt skönt att inte jobba imorgon, men strax efter jag tänkte den tanken ringde telefonen.
06.15 ska jag vara på jobbet.

Men nu är flytten färdig!
Imorgon 08.15 ska den besiktigas, mamma får den äran att fixa det eftersom jag uppenbarligen jobbar.
Det enda jag har kvar där inne nu är min basstation till den bärbara telefonen.
Eftersom min telefon inte flyttas förrän imorgon, 1 juni, så är det onödigt att ta över telefonen redan nu. Går dit ikväll och hämtar den.
Och då är grejen sådan att.. ja, nu är jag granne med min gamla lägenhet.
Den ligger nämligen vägg i vägg, och det är därför min bärbara telefon fungerar i min nya lägenhet.
Sträckvidden är tillräckligt lång.
Perfekt!

NU HAR JAG EN ALLDELES EGEN TVÅA!

Slappna av och andas

Nu börjar jag kunna andas igen, slappna av och sluta vara så jävla nervös som jag har varit en lång tid nu.
Självklart inför flytten som ska ske senast på torsdag.
Till min älskade tvåa!

Jag har gjort allting som jag var nervös över nu..

Ring för att flytta elen. - check!
Ring för att flytta internet. - check!
Ring för att flytta telefonen. - check!
Ring för att höra om ny elleverantör. - check!
Ring för att se till att få ledigt den helgen jag ska ha inflyttningsfesten på. - check!

Nu kan jag fortsätta med att packa och röja upp och sen sitta och vänta på att nyckeln ska uppenbara sig så att jag kan springa över med allting!

Äntligen är jag påväg!
TJOOOHOOOOOOOooooOOOO!

Karamellkungens Godistest

Jag gjorde nyss ett test - närmare bestämt Karamellkungens Godistest.

Ditt testresultat visar att du i huvudsak är en Segofys - en person som föredrar segt godis.
21% av de som har gjort testet är Segofyser.

Segofyser är utpräglat envisa och ibland på gränsen till överdrivet noggranna. De har starka åsikter om det mesta och tvekar inte att säga dem högt. Ibland kan sega typer uppfattas som egoistiska, men de är i själva verket mycket omtänksamma och demokratiska. Segofyser brinner för det fria valet - sitt eget lika mycket som andras. De är därför mycket tydliga med vad de vill ha, men minst lika måna om att andra också får sitt. Av någon anledning är det ganska många småsyskon som är Segofyser.

Nummer 5, tack.

I augusti skrev jag att jag "bara" hade haft sex med två stycken. Men det var ett okey tal, jag skrev att mängden inte har betydelse.
Men nu kan jag räkna till fem stycken. Talet har fortfarande ingen stor betydelse, det är mest roligt att det har växt.
Men det jag kan säga är att.. 2006, det var ett jävligt produktivt år.


Kom att tänka på det nu, mitt i natten, strax innan jag ska lägga mig för att sova.
Jag hade gärna haft nummer 5 här just nu, alternativt en mysig nummer 4, men ja, helst nummer 5.
Just snyggt, nu har de fått nummer som namn.
Menmen, de är ju mina nummer.

Vad är det jag vill ha?

Snorboll

Jag var i Linköping förra helgen och hade hur roligt som helst.
Det dumma är att jag kom dit med halsont, och åkte hem med värsta snorförkylningen.
Inget i Linköping som smittade mig, var jag själv gissar jag på ja.

Sen blev allt värre.
Jag snyter ut min hjärna lite då och då, jag hostar upp mina lungor, bränner upp min panna och har någon sorts gelé i skallen som inte vill sluta sega.

Och nu sitter jag här, en vecka efter allt började, och är fortfarande helt väck!

Självklart så orkar man inte blogga då heller..
Men så här såg jag ut då jag fortfarande kunde hålla mig ifrån sjukan litegrann och försökte förhindra den med sprit.
Lyckat?
Jooomenvisst! roligt hade jag åtminstone.

Minnen av något som var

Jag sätter igång en låt med tillhörande musikvideo och förstorar upp fönstret så det täcker hela skärmen, och så börjar jag minnas.

Vi sitter bredvid varandra. Trevande fingrar snuddar, du börjar massera varje finger var för sig, sakta, sakta, tills du kommer till handflatan. Jag ber dig sätta dig längre upp, vilket du gör, och jag lägger mitt huvud emot din axel, och låter dig massera min hand.
Tillslut så finns det inget som hindrar, och jag hamnar åter igen i din famn, med handen på din mage, innanför tröjan. Jag vill att du håller om mig, och jag lägger din hand där jag vill ha den. På bröstet. Jag vill alltid ha en hand på bröstet. Du börjar röra handen, smeka, massera och jag sitter lite konstigt med armen lite upp i luften, så att det blir enklare för dig.
Din hand på samma ställe igen.
Men det blir för mycket, jag vill bara kramas, så jag säger det, och du drar upp mig ståendes och håller om mig. Rör med händerna upp och ner över ryggen medan jag har mina händer uppe vid din nacke och bara trycker dig emot mig och letar mig in med mitt ansikte mot din hals.
Vi lägger oss, efter en stund, i sängen, eftersom du ska sova över.
Vi ligger näranära åter igen och jag snuddar med läpparna mot din hals och pussar dig på kinden och viskar saker som att jag inte vet om jag vågar.. du möter upp mig och jag känner dina läppar mot mina, stilla. Jag pussar försiktigt och får gensvar, jag känner din tunga långt bort, och då jag sakta trevar med min så möter du den och vi får åter igen känna av kyssarna.

Efter några timmar står vi i hallen. Du ska gå, du pratar om att vi ses ikväll igen. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag svarar med, okey, vi ses ikväll. Och du ska gå, men jag säger att du ska vänta, att jag bara ska hålla om dig igen. Du låter mig göra det, och vi står där tysta och bara kramas. Men det räcker inte, jag måste få känna dig. Jag lägger läpparna mot din hals och strax även näsan och andas in dig. Andas in din hals inom mig. Sen släpper jag dig. Och ser dig gå ner för trappan. Du tittar upp på mig, och jag tittar ner, sen säger vi hejdå, och att vi ses ikväll.


Låten tar slut och jag kommer på mig själv med att jag sitter och blundar med tårar rinnandes ner för mina kinder.
Det är bara så det är.
Jag vet inte vad det är jag vill ha. Jag vet inte vem jag vill ha. Men ändå vill jag ha.
Och att bara släppa saker och ting fungerar inte i min värld.

Vi sågs inte på kvällen sen.
Vi sågs dock 5-6 veckor efteråt i en bil som vi färdades i under över en timme tillsammans.
Det sista jag minns är din hud mot mina läppar, din hals. Och ditt "hejdå, vi ses ikväll".
Jag försöker få bort minnena, få bort tankarna, få bort saknaden, få bort längtan.
Jag har försökt knulla bort allt.
Med någon annan.
Men i slutändan fungerar det inte.
I slutändan finns det bara en sak kvar.
Och det är minnet av det som en gång fanns.

Det är inte så enkelt då.


Jag har inte velat låta det sluta som det har slutat eller kommer att sluta. Jag vill inte att allt ska vara på hans villkor, jag ville ha ett finger med i spelet. Få ett snack, träffas, ses, och prata. Säga allting, hur vi ska ha det, hur vi inte ska ha det. Något, helt enkelt. Men jag är påväg att ge upp, eftersom det är så jävla veligt hela tiden. Inget händer, det är bara jag som försöker. Inte han.
Ändå kämpar jag fortfarande, för att jag vill att jag ska ha ett finger med i spelet.
Vi bor i samma stad numera, han bor inte längre i england.
Vi har ett par gemensamma bekanta, vänner.
Det var pågrund av en av dem som jag hamnade i samma bil ihop med honom.
Därför är allting så svårt.

I'm so tired of being here

Enligt D idag så var det omöjligt för mig att ha sett honom igår utanför den där pizzerian. Delvis så förstod han inte varför han ens skulle ha suttit där, och delvis åkte han till kusten runt kl 17.
Jag såg honom runt 18.

Förmodligen var det ett fantasimonster, eller någon som var väldigt lik honom.


Men saken är väl den nu att.. jag litar alldeles för lite på honom att jag inte kan utesluta möjligheten att det faktiskt var han som satt där. Det kan tydligen inte ha varit han, men jag tror ändå att det var det.
Trots att han inte befann sig i stan då.

I'm so tired of being here.

The man of my dreams

Jag tog bussen in till stan eftersom jag inte orkade gå in, och efter en stund åker jag förbi en liten pizzeria där det finns bord utanför att sitta på.
Där sitter han.
The man of my dreams.
Den där D.

Men jag började undra lite om han verkligen är mycket till man egentligen?
Jag har iofs mina minnen med honom kvar, men det känns lite malplacerat samtidigt då jag får syn på honom.
Knasigt.

Men kanske bra?

..Jag var pågång att gå hem, och skippa att åka buss, och därmed gå förbi honom och hans polare.
Men, jag vände sen och gick tillbaka till bussen, för jag kom på att jag inte alls ville gå förbi honom, möta honom.

Flirt

Igår, måndag, gick jag till jobbet kl 5 på morgonen och kände mig lite låg.
Väl på plats jobbar jag själv i min lilla avdelning och kan bara hälsa på folk ifall de går förbi, eller ifall jag går en bit där folk står.
Jag har radion som sällskap - lugna favoriter - som varje dag.

Men denna dag är det förberedelsedag, och då är vi väldigt få på jobbet. Och jag alltså ensam.
Enormt mycket tid att tänka, använda minnet och drömma.

Jag stod och började sakna något förskräckligt mycket, och kände en enormt stor smärta inför brist på närhet. Så stark att mina ögon fylldes med tårar.
Väldigt trevligt att vara tårögd på jobbet, och att inte kunna skylla på rödlök, den här gången..

Jag var beredd på att skicka ett sms, ringa till eller skriva något på internet nästa gång jag fick tag i en telefon eller dator. Jag visste att jag inte skulle eller borde, men ändå kände jag den där starka dragningskraften mot det jag inte riktigt når.
Jag saknade det så enormt mycket att jag knappt klarade av att stå kvar på platsen jag stod på.

Bestämde mig därför för att gå ut lite ur lokalen och knalla iväg till de andra som fanns på jobbet.
Det slutade med att jag fastnade hos en enda människa, stod och pratade med, skojade och flirtade. Vi har inte pratat så mycket sen han började innan jul, bara litegrann på sistone, men nu blev det helt och hållet. Och samtalet fortsatte.
Sen mådde jag rätt bra.
Eftersom jag flirtade som fan.


Han heter förövrigt också D, och har även han utländskt påbrå.
Det är fan inte riktigt klokt.

Men jag blir glad av att flirta.
Jag är ju sån..
flirtig.

Valborgsfirande

Igår var det valborg.
Ja.
Jag firade det genom att vara supertrött efter att ha jobbat, och sen somnade kl 21 (det är enoooormt ovanligt att det sker så tidigt!) för att sen dra mig upp halv5-kvarti5 och knalla till jobbet och tillbringa 10 timmar där på förstamaj.

It's a wonderful world!

...but as tough as wanting something can be, the people who suffer the most are those who don't know what they want...

Pucko

Inatt hamnade jag i en bil med D, han som har funnits i min skalle sen november, han som var så underbar fram till mitten av februari, han som kastade om allting och slet av en bit av mitt känsliga hjärta och fick för sig att det var lika hårt som sten när det istället var skört som en snöflinga på en varm tunga. Han som sårade mig tills jag inte längre visste vad jag helst av allt ville ha eller inte ville ha.
Han, vars famn var så mjuk att jag skulle behöva anställa en hel armé av spjutbeklädda monster för att hindra mig ifrån att omslutas av den i min fantasi.
Han som jag aldrig mer ska tillåta mig komma nära, ändå är det hans läppar med trevande tunga som klistrat sig fast i mitt huvud.

Vi satt i samma bil i 1½ timme.
Jag såg hans vita tänder lite då och då när han log.

Idag sa jag ord som att det var intressant att träffa honom igen, men väldigt skumt. Och att det inte var det roligaste jag någonsin upplevt eftersom han sårat mig en hel del. Och att han var jättebra förut, men sen blev han jättedålig. Och att jag tycker det är onödigt att slösa bort ett liv på att vara obekväm och ovänner och att det inte fungerar att bara försöka komma överens på något plan enbart ifrån ett håll. Så jag sa att han måste fundera vad tusan han vill. Någon relation, eller ingen relation alls.
Jag sa det.
Och jag är beredd på att få höra att det inte ska bli någon relation alls, och att jag då kommer få känna en bit av mitt hjärta slitas av igen och användas som en sten emot ett bollplank, när det egentligen är lika skört som en snöflinga mot en varm tunga.
Men det jag är mest rädd för egentligen är att han kommer säga att han vill ha en relation.
Kanske en kompisrelation.
Jag är mest rädd för det eftersom jag då kommer träffa honom, och jag vet att det inte existerar några armeér med spjutbeklädda monster som kan hindra mig ifrån att glida in i den där mjuka famnen igen, så jag måste själv vara ett fantasimonster i verkligheten och stoppa mig själv ifrån att jag ska bli som gelé i hans närvaro och att min blick enbart kommer sjunka till munnivå och jag kommer sitta och fundera över hur det skulle kännas ifall han närmade mig och la sina läppar mjukt mot mina och åter igen treva med sin varma tunga och göra mig het, och därmed låta hela samtalet försvinna iväg.


Jag såg just en romantisk komedi, the holiday, och det har en väldigt stark bidragande faktor till dessa tankar. Men tankarna finns.
Det är svårt att skilja på tid och tid, när den ena var bra och den andra dålig, särskilt när man inte hänger med i svängarna. Det goda segrar ju alltid till sist sägs det. Hur ska man då kunna övertyga sig om att det dumma då väger tyngst?

Men det ska inte bli något möte hemma hos mig, inte i min soffa.
Jag vet inte ens om det kommer ske något möte överhuvudtaget.
Men lite vett i skallen måste jag då ha.

Jag satt i samma bil som D inatt, i 1½ timme. Han var sig lik, men han hade skägg.
Och vi fick ögonkontakt, och han vinkade till mig, och jag visste och tänkte då att han är ett pucko.
Och det är rätt dumt, för Pucko-drickan är ganska god.
Och jag är ju rätt logisk har jag hört.

JAG VILL SNURRA!

Jag har extremt svårt för att låta bli att snurra på de sablans örhängena!
Men man skulle vänta i en hel vecka, EN VECKA!

Jag åkte för att köpa en hårfön, men kom hem med hål i öronen.

Igår bestämde jag mig för att åka till ett köpcenter för att köpa en hårtork/fön för att lyckas fixa mitt hår på ett nästan likadant sätt som frisören gjorde. (Alla vet dock att det aldrig går att göra likadant, men försöka duger..)
Jag fick med mig mamma dit, som chaufför.
Dock fanns inte hårfönen, den hade tagit slut, så vi gick vidare till lite andra affärer.
Medan mamma gick in i en tvålluktande affär, som gav mg huvudvärk, gick jag istället in i Guldfynd. Det är numera skoj att kika på smycken nämligen.
Sagt och gjort, jag fann ett par roliga örhängen, tre ringar som sitter i varandra.
Jag berättade till mamma efteråt att sådana; SÅDANA ska jag ha den dagen jag tar hål i öronen!

..precis när jag sa det där så gick vi förbi en hårsalong, så mamma tyckte vi skulle gå och fråga om de tar hål i öronen på ett sånt ställe; vilket de gjorde; sen frågade jag vad de tar för pris.
Jag tänkte att det kan vara bra att veta vid något framtida tillfälle.
Medan mamma fortsatte att fråga om de har tid att ta hål NU.

Jaha, tänkte jag. Jag tror jag dör.
Vi fick en tid då vi skulle tillbaka igen, och jag gick runt och funderade samtidigt som jag blev rädd.
Jag har pratat om att jag funderar på att ta hål i öronen, för jag upptäckte för ett tag sedan att örhängen såg rätt roliga ut. Men jag har aldrig varit den där tjejen som har velat ha hål i öronen, jag har aldrig känt mig manad och det har bara känts.. nej, inte min grej helt enkelt.

Så gick jag där och berättade för mamma att jag sköt fram att skaffa linser i 1½ år eftersom jag tyckte det var läskigt att sätta i dem i ögonen.
Funderar man på det kan man lika väl göra det direkt! Sa mamma då.
Och ja, hon har ju rätt.

Jag tog ut pengar och efter många minuter gick vi tillbaka.
Blev ledd till en stol framför en spegel, fick välja ett par örhängen och sen lyssna på pistolsljudet som ofta får folk att rycka till. Men det får man inte göra, rycka till alltså.
Sen var det dags.
Hon frågar ifall jag vill att hon ska räkna ner, och under tiden jag funderar på om jag vill eller inte så PANG! Försent, nu har jag redan ett hål.
Sen andra örat, där var jag mest rädd för just själva ljudet av pistolen, inte av smärtan, för så ont gjorde det egentligen inte.

Vi betalar, vi går ut och jag går runt och flinar.
Nu sitter jag här, och har hål i öronen.
Och jag har fortfarande inte förstått att jag har gjort det.
Jag vet att jag har gjort det, men inte att JAG har gjort det.

Det är väldigt fascinerade om jag får säga det själv.

Födelsedag och hål

Jag har fyllt år, haft födelsedagsfest och idag tog jag hål i öronen!
Ja, mycket händer och sker.
Men jag är för seg för att skriva om allt, förhoppningsvis blir det av snart.

Skulle bara berätta!

Hål i öronen?

Hm, jag funderade just, då jag har ett par örhängen jag fått i en premie på posten framför mig.. Om jag inte ska ta hål i öronen?

Det är något jag liksom aldrig ha känt mig manad till att göra. Aldrig haft en vilja.
Men.. jag är på förändringens stig, och idag kändes det som en jädrans rolig grej att göra.

När vi var små förbjöd mamma oss det tills vi fyllde 18 år och fick bestämma själva. Och det var pågrund av nickelallergirisken. Det har jag inte tyckt varit något problem, att vara förbjuden.

Men visst vore det coolt att kunna ha häftiga örhängen som kan framhäva min nya coola stil?
Bara en tanke.

Det gör ont va? Att ta hål.

Drömmar

Jag bestämde mig för att baka lite idag, inför min födelsedag samt födelsedagskalas/fest.
Och det första målet blev; Drömmar!
Jag lärde mig dem på bageriet för 1½ år sedan.
Självklart tog jag före och efterbilder!

Före

Efter

Nedräkning

Hittade denna lista hos Silverfisken.

Tio första

Första bästa kompis: Åsa Persson, min barndomskompis ifrån Alingsås.
Första bil: Inte ägt någon, men den jag minns i familj är en blå herrgårdsvagn. Tror det hette så.
Första kärlek: Anders Lundstedt, aka Putte. Storebrorsans kompis. Jag var väl.. 6-7-8-9-10 år..
Första husdjur: Affe, våran undulat. Han kunde prata, och var med oss överallt nästan.
Första semester: Någon bilsemester gissar jag på. Vi åkte runt i sverige och sov i våran bilbuss. Och lite vandrarhem ibland, eller hotell, för att få oss att känna på hur det kändes. Annars var det Legoland i Danmark. Där gjordes förövrigt jag i deras hotell..
Första jobb: Aftonbladetutdelare i Vargön. Varje lördagmorgon, och söndag? eller tvärtom. Tjänade storkovan när jag fick 10kronor i dricks.
Första köpta skiva: Michael Jackson - You are not alone, singeln. I Stockholm, vid hotell Najaden, Haninge.
Första riktiga kärlek: Hm. Första riktiga Kär-het var nog Rickard. Men jag har än sålänge inte haft någon riktig kärlek. Den var nästan påväg nyss tror jag.
Första piercing: Har ingen!
Första konsert: Hm. räknas festival? Augustibuller, punk-funk-festival. Annars så är det Nightwish.

Nio senaste

Senaste alkoholdrycken: Någon drink jag fick smaka flera gånger av en på krogen, jag kallade den för "Godis!".
Senaste bilfärd: Till pizzerian samt hem till Magnus och Emelie, med Emelie som chaufför.
Senaste filmen du såg: Bilar. Den tecknade filmen. Såg den med han som nu sårat mig något så förbaskat.
Senaste ringda telefonsamtal: Till mamma igårkväll. Fick panikartad ångest över pengar och flytt och hela fadderullan.
Senaste bubbelbadet: Oj, bubbel. Det måste vara för en jädrans massa år sedan i gbg hos naemi och bertil. Den förstnämnde finns tyvärr inte längre.
Senaste spelade cd: Jag spelar inte sånt längre! Men.. hm, ja, gospelskivan som jag fick bränd inför en gospelfestival jag deltog i för 1½ år sen. Hittade den häromveckan.
Senaste kyss: Med Mr T. Den första med honom också. Några dagar sedan.
Senaste gången du grät: Natten till igår. Jag kunde inte somna, låg ihopkrupen och bara grät. Förvandlades till en snorboll. Det gick så långt att jag ringde till en vän för att lyckas somna. Jag är sådan som aldrig ringer någon när jag är ledsen, fixar inte sånt egentligen.
Senaste måltiden: Nyss, jag kom på att jag inte ätit frukost, så jag tinade två grova bröd och la på köttbullar. Mums.

Åtta har du nånsin

Dejtat en av dina bästa kompisar: Nope, tyvärr. haha.
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: Njae.. bara lite oskyldigt flirt.
Blivit kär vid första ögonkastet: Blivit intresserad åtminstone.
Fastnat med blicken i någons urringning: Haha ja, självklart!
Fått ditt hjärta krossat: Ja, jag har oturen att få det gång på gång. Senast nyss.
Haft ett one night stand: Ja, eller nästan iaf. Träffades två gånger, den andra gången blev det sex.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Hm, nej. Men jag har heller aldrig sagt det, bara skrivit en gång, och det kändes rejält skumt.
Busringt till någon: Ja, väldigt många gånger när jag var yngre.

Sju saker du har på dig just nu
1. Svarta åtsittande byxor.
2. En väldigt lila urringad topp.
3. Vita stumpor som slutar precis över foten.
4. Linser.
5. En vit bh.
6. Svarta spetstrosor.
7. Och hade jag varit utomhus nu skulle jag ha burit min fräcka röda jacka!


Sex saker du gjort idag

1. Satt på skärmen som varje dag.
2. Pratat med lite folk.
3. Funderat över vad jag ska göra och hinna inför min födelsedagsfest.
4. Ätit frukost.
5. Tänkt på D och försökt vända tankarna mot T istället.
6. Klätt på mig kläder eftersom jag insåg att det är väldigt dumt att börja med denna lista då jag enbart satt i två plagg och listan innebar 7.

Fem favoritsaker utan rangordning

1. Datorn.
2. Tvn.
3. Min nya jacka.
4. Min alldeles egna nyinköpta tavla!
5. Webkameran.

Fyra personer du kan berätta allt för

För stunden så berättar jag allt-allt för en enda person.

1. Spacewoman, Janna.
Dock får även en till veta saker.
2. isecore.
Den som stod som nummer ett förut har kommit lite i skymundan, men hon finns kvar och ska bli starkare snart igen.
3. Helene.
Och två som får en sorts delad plats just nu..
4. Emelie och Magnus. Magnus och Emelie. Ja, utan inbördesordning. :-P

Tre val

Blått eller rött? Alltid rött, alltid rätt!
Sommar eller vinter? Sommar, tror jag, kanske.
Choklad eller chips? Chips. Alternativt choklad med puffar eller liknande i.

Två saker att göra innan du dör

1. Finna kärleken.
2. Göra allt jag på något sätt hindrar mig ifrån att göra.

En sak du ångrar

Jag ångrar aldrig något. Det enda man skulle kunna ångra är saker man aldrig gjort, eller gjorde. Vågade göra. Men allting har sin orsak.