Tjohoooo!!!

Tänkte försöka återberätta helgens vistelse i Linköping..

Dag 1, torsdag.
Jag anländer efter 4 timmar i tåg, halvblundandes. Hade jobbat hela dagen, klivit upp kl 04.50, och satte ner mina fötter på Linköpings station lite före kl 22. Jag var med andra ord en aningens trött. Men så såg jag dem, det söta paret, stå en bit ifrån där jag klev av. Space viftar med armarna som jag bad henne om, och så blir det kramkalas!
Det blev mest att lägga sig och sova efter att man fått i sig lite mat. Någon viss person skulle ju upp nästa dag och jobba, medan jag och Mr P (Paran) skulle få sova. Ljuvligt!

Dag 2, fredag. Jag och P lyckas komma iväg till S (eller J, men det blir så rörigt med alla initialer jag använder, så det får bli S) där hon befinner sig på jobbet - ett dagis! Vi får snabbt i uppdrag att bygga ihop en flygplats barnen har fått som leksak. En rätt så utymplig grej när det kommer till 3-4-5åringar. Men förmodligen sablans skoj! Det var klurigare än vad vi anade dock, så vi gav upp. (Men de ska få äran att bygga ihop den hemma någon gång kanske, utan mig! snyft, snyft.)
Vi åker in till stan, där jag aldrig vistats, lyckas köpa en flaska sprit som jag och S tänkt dela på under kvällens fest.
Hann med, mellan allting, att träffa Noy och hans nya flickvän. Åt mycket gott på ett hamburgerhak.
Vi kom hem, gjorde iordning oss, drack en grogg, gick iväg till fest och satt placerade i soffan i några timmar med okända folk. Trevliga, men det sas inte så mycket. Jag pratade mest med S. En lugn fest var det. Då vi slutligen bestämde oss för att gå hade klockan hunnit bli runt 23.30-00.00 och vi var nära på de sista. Och det var inte förrän då jag lyckades visa tendenser på att jag hade blivit redigt packad.
Jag skulle ta på mig skorna, stod på ett ben, och ramlade in i väggen.
Nästa tecken var mitt fnittrande, eller gapflabb. Kunde inte stå rakt samtidigt, var nära på att sätta mig på marken flera gånger pågrund av skrattandet. Sedan höll en busskur många meter bort på att blända mig totalt. Busskuren lyste, helt enkelt.. Och rakt kunde jag knappast gå. Tillslut höll jag S i armen, i armkrok, och lite då och då stötte Mr P upp mig från andra sidan.
Så kom vi slutligen "hem". Och väl där satte vi oss vid datorn, där jag såg att en viss J just hade skrivit.
Den J jag träffade i februari senast. Den J som jag för första gången någonsin - på riktigt - och inte bara vinkning - träffade i februari. Alltså han jag pratat med i snart 5 år. Shit vad jag upprepar mig.
Det slutade med att man gav ett förslag på antingen säga hej precis just då eller ta en söndagskaffe, och det ena ledde till det andra, vilket resulterade i att en vinglande jag gick i sällskap med två "föräldrar" ;-) och mötte denna J. S och Mr P lämnade mig i J's våld och vi promenerade iväg. Fick se ny lägenhet. Det var roligt att träffa igen!
Senare, efter massa timmar, när jag väl lyckades ta mig ut och försökte hitta "hem" igen gäspade jag och log åt att jag åter igen hade rätt - ingen bakfylla för fem öre. Det första jag gjorde då jag klampade in var att ramla ihop på madrassen och somna.

Dag 3, lördag.
Jag vaknar, efter någon extra timme sömn och stapplar upp trots att jag skulle kunna sova mycket mer. Därmed sabbade jag allt vad sömn heter fram till idag- måndag. Men det visste jag inte då. Vi försökte komma på något att göra, och tillslut kom P över, en annan P, Peter närmare bestämt, med inlines och cykel. Och snart hade båda P'na - pojkarna - Mr P och P-eter - ett par inlines på sig medan vi två tjejer satt på varsin cykel, och så bar det iväg! Jag älskar verkligen att cykla, en av de sakerna jag trivs bäst med att göra när det gäller all sorts träning överhuvudtaget. Och en riktigt bra bit blev det, runt hela området och tvärsöver och omvägar som tusan, men hur skoj som helst! Tillslut hamnade vi på ett gulligt litet café, det var placerat i en trädgård som man fick sitta i på trädgårdsmöbler, och inne i en liten stuga fanns saker man kunde mumsa i sig. Våfflor och morotskaka blev det, det sistnämnda valde jag, blev dock djävulskt sugen när jag såg killarna äta det första..

Snart var vi påväg in till stan igen, gåendes, för att möta upp Mr P's familj och äta med dem. De var också riktigt trevliga! En väldigt söt mamma om inte annat. Blev kinamat, vilket jag älskar. Testade något nytt - stekta nudlar med räkor och kyckling och paprika! Hur smaskigt som helst, förutom paprikan då.. Varm sådan går totalt bort, urkburk. Men mums!
Sedan blev det att cykla och åka inlines hem igen, och nu i en räserfart, alla snabbade på varandra. Killarna tog tag i våra cyklar och tog fart åt sig själv, eller gav oss fart lite då och då.
Skulle kunna ha fortsatt hela kvällen.

Kom hem i lagom tid till att få besök av Noy och tjejen igen. Vi hade beslutat oss för att kika film eller umgås på något vis, eftersom jag nu var i stan och jag så sällan träffar Noy. Så bäst att passa på! Det första de fick se var en barbröstad svettig Peter - genom balkongen - vilket utlöste ett skrattanfall, men så kom Mr P ingående i bara kallingar med värsta manliga machogångstilen - jag vet inte hur länge jag skrattade. En uppenbar rolig öppning på sällskapet och en inblick av vad det är man sysslar med i detta hushåll. ;-). Snart kom det två till grabbar som hemskt gärna ville dela kvällen med oss - vilket slutade med att man halvsov i soffan framför film. Jag var fruktansvärt trött, och uppenbarligen inte den enda då jag sneglade mot Space. Runt 23.30 bröt vi upp och alla gick för att låta oss sova eller vad vi nu ville göra.
Vilket det blev, sömn för hela slanten, med vetskapen om att man kommer bli tvungen till att ta sig upp "tidigt" nästa morgon, då Mr P's familj skulle hälsa på runt 11-tiden. Extremt tidigt helt enkelt..

Dag 4, Söndag.
Vi vaknar, jag lyckas precis ta mig upp och springa på toa innan jag hör dörren öppnas och bär med sig en familj in i hallen. Blev att fika med dem, åt en väldigt god plommonpaj som Mr P's mamma bakat. Duktigt! Sedan frågade hon lite om mitt jobb, vilket jag glädjeligen svarade på. Trots att jag ofta avskyr jobbet så är det himmelskt roligt att berätta om det, för jag tycker ju ändå om arbetsuppgifterna jag sysslar med. Det är tiderna och personalen och hela jäkla skiten som är uppstoppat i ett jävla dynghål. Men ja, inte svära mer nu nej. Plommonpajen var som sagt god. :-P
Strax åkte de iväg igen för att ta sig hemåt, och de tog mig i hand allihopa och sa något om att vi kanske ses igen. Väldigt öppna och trevliga mot nya ansikten! Föll för dem direkt, även systern var söt.

När de väl hade åkt iväg försökte vi komma på vad vi nu kunde göra innan det var dags att bege sig till stationen för att få iväg mig från staden. Vi beslutade oss för att åka till blomsteraffären, jag och S, och köpa fina växter. Och fint blev det!
Och för att snabbspola lite..
Plötsligt satt vi på tågstationen alla tre och spanade in folk som gick, alternativt sprang, förbi. Tyckte jag kände igen en tjej på bänken bredvid, vilket jag talade om, och jag kunde även hennes namn.

Vi sa hejdå med kramar och prat om att ses igen i någon av våra städer.
En 4 timmars tågresa framför mig igen.
Och så i Nässjö stöter jag in i tjejen jag kände igen på stationen, vilken haffar tag i mig och säger "Hej! Jag såg dig i linköping! Sa till min kille att "hon känner jag!". vilket sammanträffande.
Sen skiljdes vi åt och nästa gång jag såg en skymt av henne klev vi av tåget i Vänersborg. Där jag bor.

Väl hemma kommer jag aldrig i säng och när jag väl lyckas är klockan alldeles för mycket, vilket resulterar i en vacklande zombie på jobbet då jag klivit upp 05.00. Alla reagerade och kommenterade min trötthet. Men tja, så kan det gå.
Sover man inte tillräckligt en natt så skiter sig resten också tydligen.

Men detta var den roligaste helgen jag har varit med om på enormt länge!
Även roligare än sist jag var där. Jag hade inte samma fängslande behov av att kontakta någon hela tiden, och inte ens sablans massa förväntningar som bara höll mig ifrån att spricka ut i ett leende.
Och det var så väldans längesen jag verkligen var megafull och skrattade som en tok!

Och till råga på allt; jag utropade ett ord som fick några att skratta då jag mötte J.
Tjohooooo!! ropade jag helt full och vinglig. och som svar från honom fick jag, något som iofs inte riktades mot mig utan Space och mr P, ropandes "Så ni lämnar henne till mig?" eller något liknande.
Mitt minne är stort, men sååå stort har jag inte!

Tjohoooo!