Företagsfesten med stort F

I fredags hade vi företagsfest, den andra jag är på inom ett halvår.

Började med att jag och M, en jobbarkompis, kom hem till mig för att fixa iordning oss efter jobbet och att börja förfesta litegrann. För mig resulterar det i att jag lyckas häva i mig 3 stora groggglas, inom ungefär 1½ timme. Jag var redan halvt som halvt full då vi kom fram till samlingsplatsen - i våran byggnad där vi jobbar.
I bilen dit - mamma skjutsade oss - kände jag att jag inte kunde prata rent riktigt, började sluddra, och enligt mamma blev det bara värre och värre ju närmare jobbet vi kom. Hoppsan, tänkte jag, och skrattade.

Det bjöds på räkor, sallad, röror, baguett och vin alternativt öl. Jag valde det första, som jag tycker mest om av de två, men tillräckligt illa om för att inte lyckas dricka mer än några munnar.
Efter ett tag gav jag glaset till M, och fortsatte på mina drickor jag hade haft med mig. De bjöd även på BajaRosa till kaffet, och eftersom jag inte dricker kaffe tyckte jag att jag fick ta två sådana. Gott.
Efter att ha gjort bort sig lite på "dansgolvet" genom att försöka dansa bugg med en jobbarkompis och nästan ramlar in i saker - kommer bussen för att köra oss allihopa in till Trollhättan, där vi ska spela bowling.

På vägen dit har vi allsång, i bussen, med alla möjliga sånger snuskiga. Brittas Fitta, och sånt. Ja, jättemoget och fint.
Vi anländer och tar oss in på krogen/bowlingstället och försöker hitta ett passande par skor.
Sätter oss ner och får på oss dessa underbart snygga fotförklädnader och blickar uppåt där jag får syn på A. Den där killen jag har varit intresserad av på jobbet, han som alltid hejar då vi åker buss. Han som jag var hos på efterfest förra företagsfesten, vars säng jag testade. Ensam.
Men denna gång var intresset inte riktigt lika stort.

Som vanligt har jag svårt för att hitta saker tillräckligt fort, som ett passande blowlingklot, så det blev till att springa runt som en dåre - full - och tillslut finna, efter att alla andra redan hittat till sin bana. Jag fick med andra ord leta lite till, och där var den.. med A.
Jag lyckades slå tre strikar allt som allt, och jag ledde hela vägen medan A låg tvåa. Varje gång jag fick strike gjorde jag en high-five med honom och flinade rätt i fejset för att jag ledde. Fick ett flin tillbaka. Men så i sista omgången, sista slaget/kastet/rullningen/nedklubbningen/ja-du-fattar, tar han mig! (Nej, inte sexuellt.). Han går in i ledningen och slår mig! Jag skrek "FAN DÅ!" och fick ännu ett flin riktat mot mig.
Och full som jag var tog jag tillfället i akt att krama om honom, för första gången någonsin. Tar själva bowlingmatchen som en ursäkt och tackar med en omfamning. Perfekt! ..han var nykter.

Banan stängs av och vi går mot skoavdelningen igen för att göra oss av med dessa vackra ting, och funderar på vart vi nu ska gå. Försöker få med mig M, men hon envisas med att gå tillbaka och försöka få med A till ett annat ställe. Hon vågar dock inte, och jag pustar och beslutar mig för att gå fram och fråga själv. Har hon bestämt sig för att vara intresserad på fyllan IGEN så får hon väl tusan göra något åt saken också. Jag tycker det bara är roligt, och har även i bakskallen att jag säkert kan utnyttja det på ett eller annat sätt samtidigt. Mina snabba steg får dock fart på henne, som beslutar sig för att fråga själv. Och det går väl sådär..

Vi lyckas ta oss ut, efter lite tjat på toaletten, och vinglar en liten bit tills vi funderar på var nu J är någonstans. Ännu en manlig jobbarkompis som är på vift. Jag plockar fram mobilen och slår en signal, och svaret blir; ännu ett uteställe vid namn Butlers. Jag svarar att vi kommer dit. Efter några minuters vinglande inser vi att vi inte har någon som helst aning om var Butlers ligger, så jag ringer igen och frågar. Vi ska bli hämtade. Och precis då vi båda vinglar till och nästan ramlar (Som vi kanske gjorde på riktigt, jag minns inte riktigt) så ser jag honom komma där i sällskap med två andra kvinnliga jobbarkompisar. De säger hejdå och J försöker sig på att hålla mig och M sällskap. Jag tröttnade snabbt på att gå och tyckte plötsligt marken såg ljuvlig ut att sätta sig på, men strax var J där och drog upp mig på fötter igen.

Då vi äntligen kom fram till Butlers såg vi tre jobbarkompisar stå utanför, en av dem var oerhört full, och sa sluddigt "haha, jag är för full för att gå in". Hon är 40+ kanske 50+? Ingen aning. Det lät och såg roligt ut. Jag fick visa leg.
Vi kom in, gick ner och lämnade in jackan, och så stod plötsligt A bredvid mig. Jag sa "Där är ju A!", lyfte upp armarna och kramade om honom för andra gången. En besvarad sådan igen, sedan efter att ha gjort allt bakom M's rygg, knackar jag på hennes rygg och säger glatt "Där är A!", vilket får henne exalterad. Vi drar dock vidare in i partylokalen, hittar ännu mer jobbarkompisar, men blir snart meddragen mot baren av M som tycker att vi ska köpa någon drink. Strax står vi vid arbetskompisarna igen där M berättar att hon köpte en sur drink. "M är alltid lika sur som en citron" säger en av våra arbetsledare, kvinnlig, och då sträcker jag fram mitt glas och säger "Jag köpte en söt..". Responsen av det blir ett skratt och en puss på kinden. En lustig känsla att bli pussad av en "överordnare". Iofs är de inga översittare, så man är på rätt bra nivå med dem, förutom att de då bestämmer..

Ännu en gång smiter M iväg genom folkströmmarna, och jag försöker hänga efter, men då hon stöter på ett gäng med killar och börjar prata med en av dem så ger jag upp och går tillbaka. Där står jag en stund och tittar runt på folk tills blicken fastnat vid något, eller snarare; någon. Sneglar ditåt och inser att även han har fastnat med blicken. Kikar dit ett par gånger, och snart riktar han blicken mot en soffa en liten bit bort och sen tillbaka till mig igen. Jag tänker i huvudet "Jag känner för att hångla", men uppenbarligen sa jag det högt eftersom en hörde mig säga något liknande sådant innan jag drog iväg. (Sägs dock även att jag sa "Jag är pilsk!", men det där har jag svårt för att tro. Jag använder aldrig ordet pilsk, och jag kommer ihåg allt vad som hände. Faktiskt. Eller? Men nej.. påhittat. uhm..). Jag satte mig i soffan och fick honom bredvid mig. Han tittade på mig, båda var fulla, hantyckte jag hade mörka ögon, "är det bra eller dåligt?" frågar jag, "jag vet inte.." blir svaret. Snart lyckas vi hitta till varandras munnar och kysser dem en gång, sedan blir det lite prat igen och utforskande blickar. Ser att han har en tatuering uppför armen som jag pillar på. Kysser varandra igen. Lägger huvudet på sned och sneglar på.
M och J uppenbarar sig och försöker få med mig iväg någonstans, jag ignorerar och lutar mig mot honom igen och kysser ännu en gång.
Inget hångel, bara kyssar lite då och då. Sånt jag verkligen har längtat efter..
Jag bestämmer mig för att följa med M och J, men han vill inte riktigt släppa mig. Börjar hålla fast mig lite, och säger att han då kommer att gå hem - om jag går. Jag tror det är jag som frågar efter mobilnummer, eftersom jag snart sitter med min mobil i handen och försöker trycka in det han säger. Han ber mig att kalla honom för "Piraten". Jag lägger huvudet på sned igen, tittar in i hans ögon och frågar "Så.. hur känns det att jag kan kontakta dig, men du inte kan kontakta mig?". Han kan inte riktigt svara på det. Jag reser mig upp och ställer mig bredvid, och känner efter mobilen, som jag inte längre har på mig. Undrar var tusan den tagit vägen på så kort tid, men så ser jag den ligga på soffan. Han ger mig den, sen går jag iväg med M. Minns inte ens när J försvann, men han hade tydligen ringt efter skjuts och dragit hem.

M och jag tar oss, väldigt vingligt, till en annan plats i lokalen, först för att M undrade var A höll hus, så jag beslöt mig för att gå runt och leta överallt. Jag blir nämligen, även som full, så jäkla trött på fegisar som vill saker hela tiden men inte vågar utföra det. Så mitt uppdrag, jag själv gav mig, var att leta upp A och knuffa fram M. Vad är det hon vill? Jag hittar honom, men det resulterar inte i någonting. Men runt samma bord sitter några andra från jobbet, som vi börjar prata med. Tjejerna reser sig upp och försvinner iväg och då tar vi tillfället i akt att ta deras platser. Snart springer även A iväg, vilket får M att rusa efter honom som värsta fjortisen. Hon ville dansa.. Han skulle göra annat.

Snart har vi lyckats ta oss upp på dansgolvet, jag och M, och börjat sätta igång att åla oss på ett svingande vis. Ungefär "Se på mig, jag är så het". Tre manliga arbetskompisar satt och tittade på oss.. En av dem är delägare i företaget. Ja, jippi.
Efter att M lyckats ramla på dansgolvet ett antal gånger beger vi oss därifrån och försöker hitta utgången. Vi plockar åt oss våra jackor, och stöter på en kille jag känner igen. Det visar sig vara en gammal skolkamrat, han gick i sjuan när jag gick i nian - det var han som kom ihåg det. Så jag är tillräckligt lik den jag var då för att känna igen? Kanske syns vem man är oavsett hur mycket man förändras iofs..

Vi beger oss ut, vinglar iväg, försöker få på mig jackan, och då kommer en annan kille framrusande. Han är tydligen helt fascinerad av mitt utseende. "Du är så vacker!" utbrister han entusiastiskt och stirrar på mig. "Vad vacker du är!" säger han igen och försöker röra vid min kind. Jag går en liten bit åt sidan och han följer efter. M frågar "Är inte jag vacker då?" och till svar får hon "Jo, du är okey, men HON.. HON, hon är så vacker!" ..och tittar mot mig.
Jag skrattar och försöker gå därifrån, men han följer efter. Han fortsätter att titta på mig och upprepa "Du är så vacker" om och om igen. Han börjar hålla armen om mig, men jag stretar emot lite, tycker han är för påflugen. Jag frågade vad han är ute efter, men enligt honom vill han bara titta på mig...för jag är så vacker.. Han förstod att jag inte ville sätta på honom, eller bli påsatt. Sen la han sin hand på min rumpa, och då slog jag bort honom och sa något om att han skulle lämna mig ifred. Han följer efter en bit men nu lite bakom.
Sen ber M mig att jag ska ringa min mamma, eftersom hon skulle hämta oss, vilket jag gör. Och mitt i samtalet sätter sig killen igen bredvid mig och håller på att ta på mig i ansiktet och pussar mig på kinden. Jag påpekar för mamma att jag har en galen kille bredvid mig som försöker sig på mig, men att jag ringer och ber henne hämta mig istället. Det måste ha låtit konstigt.
Jag var vacker, sa jag också.

Vi går iväg igen och tillslut försvinner killen, han ger upp.
..söker oss till platsen vi ska bli upphämtade, men kommer inte så långt eftersom M har fått för sig att må dåligt. Vi stannar vid en stenstolpe där hon får ur sig lite otrevliga saker. Sedan sätter vi oss vid en bankomat och strax ser jag en polisbil kommer körandes. Jag petar till M och ber henne titta upp och låtsas vara nykter. Polisbilen stannar och frågar hur hon mår och var vi gör. De tittar enbart på M. Jag sitter där och kan knappt hålla huvudet rakt, men ändå ger jag ett nyktert intryck. M blir ombedd att resa sig upp (fyllecell nästa?) - hon lyckas och polisbilen åker iväg.

Så kommer äntligen mamma, och lillebrorsan har hängt med. M halvligger ner i bilen och sover hela vägen hem. Ute på min gård står vi ungefär 5 minuter och väntar på att M ska börja må bättre. Mamma och bror har då åkt hem till sitt igen. Vi går in i trappuppgången, och då börjar jag sätta igång och fnissa. Kan knappt hålla mig ifrån, trots att jag vet att det ekar som tusan in till grannarna. Vi kommer in och M stupar direkt i soffan.. Med jackan på, med huvudet på sidan av soffan och kroppen ligger nästan på golvet.
Plötsligt ropar hon efter en bunke att få ur sig lite mer otrevligheter.
Jag springer efter den och sätter mig åter igen vid datorn jag lyckats placera mig vid.

Jag är full som ett as, nära på, hur fulla nu as är. Hm.
Roar mig med att fylleprata på IRC.
Enormt pratglad, och stavade inte alls fel, nejdå..
Tur att jag åtminstone inte fick för mig att blogga..

Jag får aldrig bakfylla.
Men så vaknade jag med en dundrande huvudvärk.
Aj.
Och M började sätta igång att ställa mängder av frågor kl 9 på morgonen. Jag bad henne att hålla tyst, sen somnade jag om.


Det var en rolig fest och jag längtar redan till nästa!
Det hände en jäklans massa saker, och just nu får jag höra allting på jobbet av diverse retsamma människor. Så går det när man lyckas få sig ett ragg precis framför ögonen på arbetskompisarna.

Men vad säger man..?
Det är roligt att driva med sig själv.
Aldrig att jag skulle skämmas dagen efter.
Det är liksom inte min grej.
Är det bra eller dåligt tro? :-P