Sista natten

Jag fick sovsällskap inatt.
Det kändes bra.
Sista natten hemma innan jag åker iväg på min långa resa.
Det innebar kramar och retsamma ord och gegga.

Han fick lust för att hålla andan några gånger, varpå jag försökte ge munmotmunmetoden genom att försökta öppna hans mun med tungan.
Geggigt.

Han åkte just och jag sitter och äter lite frukost. Bestämde mig för att inte somna om, eftersom jag ändå kommer behöva, förmodligen, lägga mig tidigt ikväll, för att gå upp tidigt inatt. (om jag ens sover alls.. men det blir nog bäst att sova lite).

Nöjd över närheten!
Jobbigt bara att ha mens när man ligger på en kille.
Men men, då finns det andra saker att göra.

Nu ska jag få mig till att packa mer, och städa!

Packad

Jag packar! Hej och hå vad jag packar.
Förr i tiden, såsom ungefär 2 år sedan, ägde jag på ett ungefär.. 3 plagg? jag gick alltid runt i 3 plagg åtminstne.. Ibland blev det kanske 5 om jag räknade ihop allt.
Allt gick i svart förövrigt.
Jag hade fyra likadana svarta tshirts tror jag, så det blir egentligen fler antal plagg, men likadana!
Och så en munktröja, den i svart självklart, och svarta byxor!
Det var min klädsel.

Idag? Idag är det turkos, det är rosa, grönt, rött, gult, vitt, lila.. och lite svart. Men inga tshirts eller munktröjor!
Och en massvis av korta kjolar.
Och en jävla massa skor.

Man kan väl säga så här att jag packar en hel del.
Jag ska ju tusan till Mallorca!

Men för att återgå till ursprungsämnet.
Jag packar!
Man får ha 15 kg som bagage, samt 10 kg som handbagage.
Jag fick lite panik i början, det räcker ju inte långa vägar!!
Men nu har jag packat, som sagt, och vätskor får man ju inte ha med sig som handbagage, därav la jag det i det stooora bagaget, men den väskan vägde ju inte ens 10 kg!
Därför tog jag ännu en, men nu fick jag ihop nästan 16 kg!
Nu har jag med andra ord kommit på att jag kommer få ha med mig 3 väskor!
Lugnt så sätt, jag får ju ihop kg.
Men, hur fan ska jag bära dessa?

Jag har skapat mig ett I-landsproblem.
Hur ska jag bära alla väskor med alla kläder jag köpt för alla dyra pengarna, som jag ska ha med mig till en resa till Mallorca, för att gotta mig lite i solen och spendera ännu mer pengar och bara slappa?
Jaaahadu.


Nu är det 36 timmar kvar tills flyget går!

Stadstidningen

Jag var just på stadstidningen och bad dem skriva en artikel om ett arbete jag skrev på komvux, om någon närstående som har en sorts sjukdom som just nu är ett väldigt hett ämne, ett väldigt aktuellt ämne.

Det är ett väldigt beskrivande arbete som drar igenom hela personens liv för att ge en bild på varför och hur saker och ting kan ha blivit som det har blivit.
Jag skrev det då jag gick Psykologi B.
Jag fick högsta betyg för det.
Jag hoppas nu på att stadstidningen tar det som det är och gör någonting utav det.
De har världens chans nu att dra fram något äkta, något som faktiskt finns rätt framför näsan och inte alla små fall som knappt är några fall överhuvudtaget.

Sa till dem att det inte behöver skriva hela arbetet, välj ut de viktigaste delarna och gör det till en fråga. Ska det verkligen vara så här?

De fick mina kontaktuppgifter, och information om att jag drar till mallorca på söndag, därför fick de även familjemedlemmars uppgifter också.
Det kommer väl börjar rulla lagom tills nästa vecka.
Det här ska bli intressant.

Det finns en stor möjlighet - ifall de nu verkligen fattar vad det är för ord de får präntade framför sig - att något JAG skrivit hamnar i tidningen som en ARTIKEL!
Som startar debatt.
Med inte bara folket.
Utan liksom ännu mer.

Det vore hur coolt som helst.

Förövrigt så frågade D mig ifall jag hade varit där och sökt jobb, då jag informerade om att jag just kom därifrån.
Det fick mig att komma på..
Varför inte gå dit då jag kommer hem igen och fråga dem om de har något?
Skadar ju aldrig att prova.
(Särskilt inte ifall nu mina ord kommer räcka för dem att förstå att det är ett hett ämne och en bra chans för dem och sätter in det i tidningen!).

Yrke: Stressigt och tungt.

Jag är så våldsamt lättad över att jag nu inte ska jobba på åtminstone minst 2 veckor framåt.
Jag har befunnit mig i ett yrke - efter att ha gått 40 veckors utbildning på företaget jag fortsatte på, med teori som flätades ihop med praktik, som sedan avslutades med 10 veckors (hela förra sommaren) praktik med allt vad det innebar. Jobba som ordinarie personal, heltid, med bara ett aktivitetsstöd. Ingen lön med andra ord. Gratis när man ser från företagets syn.
Sen fick jag slutligen anställning, för ett år sedan, och har jobbat där sen dess..
Med undantag av uppsägningen innan jul, som dock inte innebar att jag slutade jobba, det med minst 75% hela våren ändå, samt heltid ännu en gång, hela långa sommaren, fast denna gång med lön.

För att inte redan nu avsluta inlägget måste jag tillägga vad det är för yrke egentligen.
Kanske jag redan nämnt det, att det handlar om mat.
Det är dock inte på en restaurang, trots att vi faktiskt också har en, men där jobbar bara en till två stycken. Och inget hotell har vi, men fackligt ingår vi i Hotell och Restaurang. (Det blir billigare så.. ja, inte för oss arbetare då..)
Det skulle egentligen vara någon sorts Handel tror jag.

Men för att återgå..
Jag blev placerad, eftersom jag verkade vara gladast där, på en avdelning där enbart två stycken jobbade, jag blev med andra ord den tredje personen.
Där har jag varit sen maj 2006.
Det är den allra stressigaste avdelningen på hela företaget.
Från tiden man stämplar in, 06.15 till tiden man stämplar ut, 16.15, är det full rulle hela tiden. Främst på morgonen till runt lunch.
Det finns en stor avdelning på företaget, och tre små, om man bortser från den jag befinner mig i.
I den stora avdelningen finns det tre småavdelningar som kallas för Sallads, Baguett(och sandwich) och Tårtavdelningen. I dessa avdelningar finns det mängder av personal, alla börjar inte 06.15, många kommer även 07.15, men såfort de stämplar in kommer de vilja påbörja sina uppgifter, med andra ord starta igång produktionen med alla tillbehör som behövs för att bygga matprodukter.
Min avdelning rensar och hackar frukt och grönsaker. Från grunden.
Då vi stiger in med våra fötter påbörjar rushen, om någon minut kommer det komma in flera stycken som frågar "är det färdigt? är det färdigt? är det färdigt?".
Många av dem kan aldrig få in i sina huvuden att vi började samma tid som dem, det är med andra ord lite svårt att vara färdig med allting i tid till att alla andra ska få allting samtidigt.
Vi har även 3 olika maskiner, samt en tomatklyftgrej.
Och vi är oftast 2 stycken som jobbar.
Räkna ut det matematiskt hur det ska gå ihop.
Alla maskiner behöver vara igång samtidigt, alla fyra olika sysselsättningar, ibland behövs även förberedning ifall vi inte har hunnit göra det dagen innan. Med andra ord skulle det behövas 5 personer direkt på morgonen för att lyckas hinna göra allting som alla andra avdelningar direkt vill ha.
Och till råga på allt har vi två av de små avdelningarna som också ofta vill ha saker ifrån oss.

Vi har lärt oss ungefär vilka tider allt börjar starta. Vi har lärt oss vad som är bäst att börja med, och vi har lärt oss att vi alltid måste tillbringa flera timmar varje dag åt att förbereda till nästa dag.
Ofta är vi två dagar framåt, vi kan inte enbart tänka på hur det går med dagens produktion eftersom allting går back om två dagar ifall vi inte lyckas idag.
Vi är förmodligen den avdelning som alltid blickar in i framtiden, istället för att stå i nuet.

Det är ofta som jag har fått vara själv i avdelningen, med hjälp av antingen extrajobbare eller sommarjobbare, vilket innebär att hjälpen stjälper en hel del.
Det krävs nämligen av mig att förklara allting varje gång jag ger en ny arbetsuppgift, att visa och sen svara på frågor var tionde sekund.
Då jag var ny var detta något som fick mig så uppstressad att jag fick panik och hade ont i magen, klarade knappt av att sitta på rast, för jag visste att det och det och det måste vara färdigt för 10 minuter sedan.
Nu går det bättre, eftersom jag har större koll och vet allt som behöver göras och när och hur. Men det förändrar dock inte denna stress med att allting ska vara färdigt på samma gång.

Det här är ett yrke som är så uppstressat, och enormt tungt, eftersom vi får lyfta väldigt tunga byttor, kantiner och lådor varje dag.
In i våran kyl körs det, varje dag, in nya färska grönsaksvaror. Det innebär bland annat runt 150kg salladskål, 100kg isbergssallad, 150kg gurka, 100 kg körsbärstomater, ännu mer vanliga tomater, och över 100kg vitkål - i 15kgsäckar.
Och varje dag ska vi lyfta av allting och ställa tillrätta och förbereda och hinna med allt annat uppepå det.
När vi kommer hem är vi både kroppsligt och mentalt trötta.
Ofta orkar jag ingenting göra när jag väl kommer hem, jag går mest runt och är jävligt trött.
Vi står även upp under hela arbetstiden, 9 timmar per dag (+ en timmes rast sammanlagt, fördelat på tre raster (10timmar på jobbet)), det finns inga stolar att sätta sig på, och om det nu hade funnits skulle det oftast påverka produktionens takt eftersom många arbetsuppgifter inte kan hanteras på en stol.
Jag brukar dock sätta mig på en vagn då det är dags att skala 40kg lök.
Jag gråter förövrigt inte när det gäller löken, jag är van.

Då all produktion ut till de andra avdelningarna är färdiga är det dags för oss att plocka fram många olika frukter såsom meloner, ananas, passionsfrukt, kiwi med mera, för att förbereda. Vi förbereder även fläskfilé som vi skär upp i skivor (många kg, beroende på hur många beställningar vi har fått), samt 1-kg brieost, delar varje i fyra bitar och paketerar in i plast.
Samt sköljer krispsallad.
När allt detta är färdigt är vi redo att lägga festfat med kött och frukt på.
Köttet har vi tidigare beställt ifrån någon som står vid en skärmaskin ute i en annan avdelning (vi beställer genom att gå igenom alla beställningar och räkna ut allt mängd kött som ska vara på varje fat), sen sätter vi igång.
Ofta står vi och lägger fat i kanske 6 timmar per dag. (Vi måste därför skynda oss extra mycket varje dag med hela produktionen för att sen hinna göra våra egna arbetsuppgifter som då är fat.) När detta är färdigt ska lappar sättas på backarna som faten läggs i, dessa skriver vi för hand. Det är en lapp per kund. Vi har väldigt många kunder.

Sen när allt detta är färdigt är det dags att städa iordning allting.
Det tar ofta 30-45minuter, beroende på om vi redan städat de två största maskinerna.

Sen går vi ner till omklädningsrummet och byter om och går hem.

Det känns väldigt skönt idag att få sova lite, och sitta och inte göra någonting alls.
Men det jag främst är glad över att få slippa är vissa personer som jobbar där, vissa nya.
Igår ville en av dem förändra lite saker, och pratade med mig och min medarbetare om detta.
Vi sa emot lite, jag försökte vara vänlig, men det gick inte så bra..
Jag påpekade att vi redan har det väldigt stressigt i våran avdelning, och att det är väldigt kämpigt, varpå jag får ett hånskratt rätt upp i ansiktet av denne.
Som om mitt arbete, enligt personen i fråga, är en ren dans på rosor.
Jag ifrågasatte vad den menade med det, men fick inget svar.

Denna mentalitet har befunnit sig där hela tiden, men jag har aldrig fått det skrattat upp i ansiktet tidigare.


Jag tror nu att jag har förklarat rätt beskrivande hur mitt jobb är, och vad det går ut på och vad sliten man blir av det.
Det dumma är att det finns så många människor som har samma sorts jobb, med lika låg lön.
Å andra sidan är jag van att leva på mindre pengar, därmed känns lönen mycket mer än okey för mig, men om man ska börja jämföra..

Min första semesterdag, som egentligen inte börjar förrän på Måndag, men jag har ordnat semestern själv utan att prata med mina arbetsledare. Mitt schema tog slut och jag har några dagar kvar att ta ut och min syster befinner sig på Mallorca och tyckte jag skulle komma dit.
Visst sjutton tar jag tillfället.

Det ösregnar utanför fönstret.
Men jag är åtminstone hemma.

Tomorrow is the day

Imorgon går jag på semester.
Jag har jobbat sen maj 2006 i streck, därmed hela förra sommaren samt hela denna sommaren.
Det är fan ett helvete. Aldrig få någon semester, aldrig får andas ut - som alla andra på samma arbetsplats..
Men nu äntligen, jag har tagit mig minst 2 veckor.
Jag drar till Mallorca om 4 dagar.

Fy fan vad skönt!

Ljuvliga måndag

Gårdagen var en sådan där konstig dag som får mig att le ända upp till öronen såfort jag kommer att tänka på veckodagen "Måndag".
Den dagen som har varit en av de värsta dagarna på veckan. Första dagen på en ny skolvecka alternativt arbetsvecka.
(Fast söndag är förstås värst, sista dagen på ledigheten.. om man då inte har ett jobb som jag har, då man ofta jobbar på söndagar - därmed en ännu jobbigare och tråkigare dag.)

Jag vaknade, som jag brukar göra varje morgon, men denna gång slapp jag höra mobilens tjutande alarm, utan jag vaknade med solen i ögonvrårna och småfåglars sång någnstans i fjärran.
Strax möttes jag av något mjukt mot min arm och del av mitt ansikte, vilket visade sig vara min älskade lillstora katt. Jag la armen om honom och gosade in mitt ansikte i hans mjuka päls och pussade honom på huvudet.

Strax ringer telefonen, det är en mansröst som frågar om jag vill hitta på något.
Glad av det tar jag mig en lagomt lång dusch, känner verkligen att detta kommer bli en bra dag. Stiger ur duschen, ren och skinande som en nyponros, och börjar klä på mig de finaste och bekvämaste kläderna jag äger, fäster i mina favoritörhängen och sätter upp håret bak i en stor krusidull med min stora hårnypa.

Jag kliver ut i solskenet, ut på gården och mot parkeringen och möter honom jag ska umgås med hela dagen, han som ringde strax innan jag klev in i duschen.
Han kramar om mig och tar snart tag om min hand och leder mig bortåt mot något jag inte vet var det är, än.

Det visar sig vara en klippa, en öde klippa. Dit har han även tagit med sig en korg med en stor filt och dryck samt frukt av olika slag. Vi ska ha picknick!
Han vill ha mitt huvud i sitt knä, vilket han genast får, och han börjar mata mig med vindruvor som Julius Ceasar förmodligen ofta fick uppleva.. Han stryker mig lätt över håret och möter min blick med ett leende.
Vi börjar prata om allt och inget, och under samtalets gång flätar vi samman våra fingrar i en symbolik som säger "det är vi nu".
Jag sätter mig upp och sneglar på honom en stund, smeker hans kind med ena fingret och nuddar hans läppar med min mun. Jag tycker så mycket om dig, och jag är så lycklig. Jag har aldrig känt mig lycklig tidigare.

Jag sätter mig placerad med ryggen mot hans mage, med hans armar runtomkring mig, med mitt huvud mot hans nyckelben, och känner tyngden av hans huvud mot mitt.
Vi flätar åter samman våra fingrar och blickar ut mot solnedgången.
Timmarna har flugit iväg.

Vi återvänder hem, han kramar om mig en lång stund utanför min dörr och släpper sen iväg mig, trots att han fortfarande håller tag om min hand. Jag vänder mig om och ler och möter hans läppar.
Vi säger hejdå och jag går in till mig.

Efter några minuter ringer telefonen, det är han igen. Han undrar vad jag gör och hur jag mår, han säger att han saknar mig, att det känns som en evighet sedan vi sågs senast. Han frågar om jag vill hitta på något imorgon igen. Jag ler och känner det bubbla inom mig.

Senare på kvällen öppnar jag min mail där jag ser att jag fått ett nytt.
Det står att jobbet jag har sökt gärna vill träffa mig och menar med säkerhet att det är mitt bara jag vill ha det. Det är ett drömjobb trots att jag innan inte visste att det var just det jag ville ha.
Jag svarar direkt att jag kan träffas närsomhelst och att jag tackar något enormt mycket över möjligheten!
Jag ringer upp till honom igen.
Han blir så glad åt mina vägnars att han bjuder in sig själv till mig, för att få krama om mig och säga grattis.

Och nu sitter jag här, dagen efter.. Min, ja.. Min underbara, omtänksamma, enormt gulliga pojke ligger i sängen bakom mig och läser en tidning, med min hand i sin lite då och då. Han kan inte låta bli att röra mig, mitt skrivande blir därför lite hoppigt, eftersom jag ibland bara kan skriva med en hand.
Jobbet är mitt om jag vill ha det, och jag börjar lagomt tills jag kommer hem från Mallorca.
Det är helt fantastiskt!

Och så var det dags att sova.
Han bestämde sig för att stanna kvar, så jag ska linda in mig i hans varma famn hela natten, och älska tills gudarna slutar att andas.

Måndagar är kanske inte så dåliga ändå..

Ännu mer lista

Ta fram mobilen och skriv namnet på den som står vid respektive nummer

2 - AnnaKarn
8 - Daniel
20 - Hugo
16 - Helene
1 - Anna-syster
11 - Dotanuki
4 - Gun bageri
19 - Hubbe
13 - Emelie
10 - Djurkliniken
6 - Carola

F: Har du pussat nummer 13?
S: Näe, det har jag ju inte gjort.

F: Vilket är ditt bästa minne tillsammans med nummer 16?
S: Haha jadu. någon av gångerna då vi skrattade som mest. :)

F: När ska du träffa nummer 1?
S: På söndag! Mallorca!

F: Är nummer 11 söt?
S: Ja, det är han.

F: Vad var ditt första intryck av nummer 10?
S: Öh.. ja.. något bra som kan knipsa av min katt's manliga kulor?

F: Hur träffade du nummer 2?
S: På jobbet.

F: Gillar du nummer 8?
S: Ja, och det är väl kanske inte det allra bästa.

F: Har du träffat nummer 8 den senaste månaden?
S: Det var nog exakt en månad sedan vi sågs.

F: När såg du nummer 13 sist?
S: I onsdags!

F: Har du varit i nummer 19 hus?
S: nope.

F: När är nästa gång du ska träffa nummer 4?
S: Jadu, förmodligen aldrig? min chefliknande på bageri jag var på.

F: Är du nära vän med nummer 20?
S: Njae, det kan jag väl inte direkt påstå. Dock är det en av mina närmaste vänner's pojkvän och sambo!

F: Har du gått på bio med nummer 8?
S: Nope, dock nämnt det någon gång.

F: Skulle du kunna gå ut med nummer 13?
S: Haha javisst, som kompisar!

F: Vad pratar du och nummer 10 oftast om?
S: Om min katt förmodligen.

F: Känner du nummer 1?
S: Jo, hon är ju ändå min syster.

F: Skulle du kunna ge nummer 6 en kram?
S: Nja, är väl inte riktigt något jag känner för.

F: Hur är vänskapen mellan nummer 16 och 10?
S: Jadu.. den funkar säkert. Dock är det väl inte direkt någon kontakt som man så väldigt gärna vill ha.

F: Hur länge har du känt nummer 11?
S: Känt och känt.. pratat några år, längesen nu. Träffat en gång.

F: Har nummer 2 ett förhållande?
S: Ja, hon är gift och har barn.

F: Har du velat slå 8 i ansiktet?
S: Slå och slå.. men jo, något ditåt.

F: Hur träffade du nummer 11?
S: På internet.

Listor

Jag har tråkigt.. och sammanträffande nog hittade jag en hel drös med listor!

--
Fem SKULLE

Skulle du vilja vara längre?
Nej, jag är nöjd som det är.
Skulle du vilja väga mer?
Haha nej, snarare mindre.
Skulle du bli arg om din pojkvän gjorde slut om du har/hade någon?
Enormt ledsen och sen arg. Brukar gå den vägen.. Om jag nu har någon.
Skulle du vilja ha sex med en kändis?
Är han het så visst.
Skulle du vilja dricka dig full nu?
Möjligt faktiskt, vore rätt nice. Jobbigt imorgon då bara, att jobba.

Tio KAN

Kan du röra på öronen?

Nepp

Kan du slicka dig på näsan?

inte det heller.

Kan du kolla i kors med ögonen?

vill inte prova, blir yr i huvudet.

Kan dina föräldrar lita på dig?

Hm, jo, jag är ärlig av mig.

Kan du låta bli att prata på 4 timmar?

haha jadå, fast möjligt att jag får anstränga mig.

Kan du vara på fest utan att dricka?

jJupp, men rätt tråkigt om alla andra dricker.

Kan dina vänner lita på dig?

Ja, självklart.

Kan du tänka dig att pierca naveln?

Det vore fräckt, men knappast i nuläget.

Kan du suga?

Haha ja, jag kan det ja..

Kan du låta bli att spendera pengar i en affär om du har pengar?
Kan kan jag.

Femton HAR

Har du någonsin ljugit för dina föräldrar?

Jo, det har jag nog gjort.. "...jag är ärlig av mig.."

Har dina föräldrar sagt att dom älskar dig?

Min mamma iaf.

Har du ett syskon?

Storebror 79, storasyster 81 och lillebror 86.

Har du varit full den här månaden?

Ja, senast i fredags!

Har du någonsin haft sex med någon?

Jo :)

Har dina föräldrar ljugit för dig?

Förmodligen

Har du redan tröttnat på dom här frågorna?

Jag tröttnar aldrig på frågor!

Har du borstat tänderna den senaste timmen?

Nej, inte sen imorse.

Har du pussat någon som är fyra år äldre?

Ja, senast i fredags.

Har du haft sex med någon som är fyra år äldre?

yesyes, men inte i fredags :P

Har du haft ett förhållande med någon som är fyra år äldre?

Något ditåt iaf..

Har du funderat på hur det skulle vara att testa droger?

Jo, men jag vill inte.

Har du blivit påkommen när du har haft sex, om du har haft det?

Hm.. nästan? någon förälder kom in en gång, fast möjligt att man hann gömma sig i tid..

Har du haft sex med mer än tre personer?

Ja, det har jag. Men inte samtidigt.

Har du ljugit på någon fråga än då?

Nej!

Tjugo VEM

Vem är din bäste vän?

Jag har rätt så delade platser där. Varierar mellan Helene, Janna och Emelie. Beroende vilken dag. :)

Vem älskar du?

Fler än vad jag vågar erkänna.

Vem hade du senast sex med?

Mr T.

Vem vill du bli full med?

trebor, han är rolig!

Vem är den bästa artisten?
Ingen aning..

Vem pratade du senast i telefon med?

Anneli, min favoritarbetskompis!

Vem har du en liten crush i?

liten? Känns som om jag har det i alla..

Vem är snyggast i världen?

vet inte.

Vem skulle du ge en miljon till om du var tvungen att ge bort det?

Delar av min familj.

Vem är snällast i världen?

Bamse?

Vem är din bästa kompis?

Ja, det har inte ändrats sedan sist.
Vem vill du prata med?

Någon rolig.

Vem sov du med senast?

S.

Vem såg du full senast?

Det måste vara S ja..

Vem vet allt om dig?

Jag tror inte att någon vet allt.. men Helene och Janna är väl de som vet mest. Emelie knappar in också.

Vem kysste du senast?

Det var S.

Vem kramade du senast?

Och S igen.

Vem kan berätta allt för dig?

De jag kan berätta allt för, kan berätta allt för mig.

Vem kan du berätta allt för?

.. läs ovan.
Vem hatar du?
Dumt att hata.

--

Vad blir ditt namn baklänges?
Nnasus

Har du gjort en snöängel i år?
Nej, inte än!

Hur lång tid är det längsta du legat på sjukhus?
Hum.. aldrig, förutom när jag kanske föddes?

Har en dröm gått i uppfyllelse?
Ja, några stycken. Inte bara bra drömmar.

Tycker du att sengångare är söta?
sengångare? De ser mest lustiga ut.

Har du någon gång testat karate?
Nej, men tae kwon do!

Första sporten du gick på?
Det var någon gymnastik när jag var en plutt.

Minimorötter eller pommes frites?
Pommes frites

Vad längtar du mest till just nu?
Till söndag då jag åker till Mallorca!

Hur gammal har du tänkt bli?
Tills jag med gott samvete kan blunda.

Har du haft vattkoppor?
Ja, fyfan.

Vad drömde du inatt?
Ingen aning..

Vilken tv-serie är bäst?
Gilmore girls. Slutat. :(

Vad åt du senast?
Stekt falukorv med idealmakaroner.

Höga eller låga strumpor?
Helst låga, så de inte syns i skorna knappt. vore dock fräckt att ha knästrumpor.

Vad är du mest rädd för i hela världen?
Livrädd för ekonomisk kris.

Läser du på baksidan av mjölkpaketen?
Ja, ibland.

Vad har du för färg på ditt påslakan?
Ett gult och ett grönvitt.

Bikini eller baddräkt?
Bikini!

Snyggaste läraren?
Min gamla pianolärare (och hobbypsykolog) nikos!

Är du mörkrädd?
Bara när jag går ensam ute på kvällen. Och kanske efter någon älskade skräckfilm.

Har du någon gång haft på dig ett par trosor?
Haha ja, som typ nu.

Riktig gran eller plastgran?
Riktig, luktar godast.

Tänt eller släckt när du ska sova?
Det ska vara mörkt!

Godaste drickan till frukosten?
Mjölk

Vill du bli president?
Nej. Alldeles för mycket ansvar och folk som hatar.

Har du spelat tjej i en teater?
Yes, en nunna!

Duscha eller bada?
Duscha om man vill bli ren, bada om man vill slappna av och värma sig.

Har du gråtit i skolan nån gång?
Ja, det har jag.

Hur tar du dig till jobbet?
Jag cyklar.

Har du någonsin sminkat dig som punkare?
Haha ja, om det räknas som punkare att måla sig svart runt ögonen..

Sjunger du på toa?
Hm nej, det tror jag inte.

Vilken färg har din jacka?
Jag har många.. en vit, en röd, en jeanssvart.. och fler svarta.

Använder du långkallingar?
Nej, knappt använt någon gång tror jag.

Är du höjdrädd?
ibland kanske

Vilket land vill du åka till?
Spanien! Mitt favoritland då jag var liten, nu åker jag äntligen dit.

Vad var det senaste som fick dig att skratta?
Tror det var när jag spelade xbox mot trebor och jag dödade hans gubbe hela tiden!

Vad ska du göra NU?
Jag ska nog fortsätta svara på frågor..

--
Pratar du fortfarande med personen du kysste senast?
Hm njae, försöker dock komma i kontakt med, men inte lyckats än.

Har du sett din bästa vän gråta?
En av dem.

Vilka vitaminer åt du när du va liten?
Bio-strath. Mamma har köpt dem till mig igen.. hhm.

Vad åt du senast?
Mat.

Har du fått någon komplimang idag?
Nej, jag lever fortfarande på det jag fick i fredags. "Jag förstår inte.. du som är så snäll och söt och snygg..!"

Har du varit med i en rättegång?
Näe.

Är du polare med grannarna?
Inte direkt. Säger "hej" ibland.

Vilka språk talar din mamma?
Mest svenska.

Vilka länder har du bott i?
Sverige.

Senaste piercingen?
Öronen?

När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
Trollhättan kanske, för någon vecka sen.

Gay?
Njae, mer åt bi isåfall, but i don't know.

Har du däckat/spytt för att du druckit?
Ja, för massa år sen. Det sistnämnda.

Har du äggat ngn?
Haha nä.. snarare eggat.

Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Nej

Suger det här?
nejdå..

Har du varit på stranden?
Nope, inte iår, bara på klippa. Ligger dock på stranden på Mallorca om exakt en vecka!

Har du haft en stalker?
Ja.

Minns du din/dina musiklärares namn?
Ja, typ allihopa.

Hur bra är din syn?
Jävligt bra med linser och/eller glasögon.

Har du varit på ett party?
yes

Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
vore coolt, men vågar nog inte.

Vad skulle du säga om jag sa att jag va kär i din bror?
Jahaja, så trevligt.

Har du varit utomlands?
Ja, kreta, österrike, tyskland och danmark.

Har du sett din bästa vän naken?
Näe. En av dem bara halvnaken.

Vilket är de bästa bröllopet du vart på?
Hm.. vet inte. Det jag serverade på kanske? fast det var rätt så irriterande folk i efterhand.
Var dock aldrig på själva bröllopet.

Var är dina syskon just nu?
Storebror är väl i Gbg och härjar i sin lägenhet, storasyster jobbar på Mallorca och lillebrorsan försöker ta körkort i nässjö.

Vad var den senaste drömmen du minns?
Minns bara litegrann, om någon pojke.

Vilken tid gick du upp i morse?
05:30

Vad ska du göra i helgen?
Packa inför Mallorca, och sen åka!

Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
"HEMMA? :)"

När va du riktigt sjuk senast?
Mars någon gång kanske.

Vem är den senaste kändisen du tog på?
Ingen aning.

Vad finns i din bakficka?
Ingenting.

Har du färglinser?
nope.

Vad gjorde du kl 2 inatt?
sov.

Vad är det första du gör på morgonen?
stänger av mobil-tjutet.

Vad ska du göra efter det här?
det vill du inte veta.

Mysteriet i min trappuppgång - Del 2

Fick en kommentar idag av någon Fredrik, som frågade efter en fortsättning på mysteriet, eftersom jag aldrig har kommit med någon trots att jag skrev att det skulle komma.

Jag vet faktiskt inte vad det var eller är.
Det har gått två veckor nu tror jag, och jag åkte bort helgen efter att jag ringde.
Sen när jag kom hem fanns fortfarande lukten kvar i hela trappuppgången, därför antog jag att ingen varit där, alternativt ingen har fått för sig att gå in i någon lägenhet med huvudnyckel.. så jag väntade.
Lukten avtog lite grann under veckan, men den fanns ändå.

Jag har väntat mig värsta kalabaliken, om jag nu hade rätt i min aning!
Tänk om jag missat?

Jag har funderat på att ringa till hyresvärd igen bara för att fråga vad tusan det var, av ren nyfikenhet. Anar dock att de inte tänker säga sanningen om det nu är ett lik.
Vilket då, i min fantasi, gjorde att jag sa vad jag hade gissat på. När de hör att jag tar det med godan ro (jomenvisst), så kanske de vågar berätta sanningen?
Men då hör det till saken att jag inte ringt dit, jag har inte kommit till skott.. jag har inte tagit mod till mig.

Men efter att kommentaren ploppat upp i min mail så bestämde jag mig för att slå numret och fråga.
Dock hade jag inte lika mycket tur nu som sist, telefonsvararen gick igång.
Och inte tänker jag ställa frågan på en telefonsvarare...

Jag ska komma med ännu en fortsättning!
Förhoppningsvis innan jag åker iväg på semester.

Jag får fortfarande för mig att lukten är kvar.. men är inte riktigt säker längre.

Innehållslöst

Jag försöker komma på något djupt att skriva om.
Det går ganska trögt.
Får mig inte ens att skriva om det senaste som är pågång och igång.
Försynta blickar och smittande leenden.
Men det kommer någon annan gång, gissar jag på.

Hoppsan

En konversation som kom igång då jag just hade vaknat och klivit upp.
Och för att förklara lite..
Igår fick jag något som verkade vara månadsperioden, mens alltså. Men det var konstigt eftersom det då var 2 veckor för tidigt, så jag undrade vad fan som nu hänt med kroppen..

[10:30:36] <Sussilago> nejmen hej spacewoman
[10:30:48] <spacewoman> tjatja :)
[10:30:53] <Sussilago> :)
[10:31:06] <Sussilago> jag vette fan om det var mensen som kom igår.. typ nada
[10:32:56] <spacewoman> ojoj, du kanske är gravid :P
[10:33:12] <Sussilago> haha
[10:33:30] <Sussilago> fy, vore jobbigt. T som är pappan isåfall:P
[10:33:41] <spacewoman> hehe
[10:33:48] <Sussilago> får hoppas att kondomen höll:P
[10:34:04] <Sussilago> eller vänta här
[10:34:08] <Sussilago> det går ju inte förresten
[10:34:10] <Sussilago> han kom i fel
[10:34:11] <Sussilago> haha
[10:34:11] <Sussilago> :P
[10:34:15] * Sussilago skrattar
[10:35:30] <spacewoman> hahaha


Nu har du åtminstone lite mer ledtrådar till det jag skrev om i tidigare inlägg. "Det blev förövrigt en andra gång för en sak den där natten nyss. Gissa vad?"

Annars såå.. Puh!

Shopping

Jag har just köpt kläder för 2000kr.
7 stycken korta kjolar, 4 toppar/linnen och en bh.
Jag fick även en bh av mamma, som hon betalade.

jatjena vad rik jag kände mig, men tjena vad fattigt det blev nu.

Jag har en jävla massa kjolar nu iaf. Två gula, en lila, tre svarta, en laxrosa, en svart/vit, en svartröd-och-andra-färger-randig och en röd.

Jag har ju inte brist på det nu iaf.

Förövrigt har jag ändå pengar på sparkontot för att ha med till mallorca, och så kommer jag hinna få nästa lön medans jag är där. Så ekonomin löser sig!
Sålänge lönen är högre än tidigare så ;D

Så här är det

Och ja, det var Mr.T. förrförra inlägget handlade om.

Och påtal om det så känns det som en lättnad nu efter att ha pratat med D i några minuter. Saker och ting blev ju korkat igen, och vi pratade inte på 1½ vecka. Förut fick jag tag i honom, och ifrågasatte det han gjorde och det han inte gjorde etc.
Framhävde även att vi måste ses på tumanhand först för att jag ska lyckas omställa mig inför bara vänskap. Det kommer dock inte göra det så mycket enklare, men det är bättre att ses själva före man råkar stöta på varandra någonstans, alternativt umgås med andra vänner samtidigt.
Då har man inte riktigt hunnit med i svängarna..

Han verkade fatta. Wow.
Dock drar han till England imorgon, kommer förmodligen hem om någon vecka.

Får hoppas det löser sig i slutändan. Jag kan inte gå runt och ha det som jag har det. Och jag tycker det är förjävla jobbigt att se andra vänner prata med honom som om ingenting har hänt, eller hur hjärtligt som helst, så sitter jag här och är hur sårad som helst, och ledsen och saknar etc. Det är svårt att få folk att förstå.
Och att jag hamnade hos T iförrgår innebär inte att jag kommit över D.
Och inte heller att jag är igång att inleda något igen med T. Mycket möjligt att man ses fler gånger, det har jag ingen aning om, uppenbarligen är det aktuellt lite då och då, med mellanrum. Inget jag säger nej till.

Det finns inga skyldigheter i detta,
Jag försöker bara ta mig vidare.
Och så är det med det.

Det blev förövrigt en andra gång för en sak den där natten nyss. Gissa vad?

Jag

Singelliv

Nu lever jag det där singellivet igen.
Det jag minst av allt vill vara, singel, och det jag helst av allt vill ha, ett förhållande, det både finns och inte finns.
Så jag får göra det bästa utav det helt enkelt.

Helt oplanerat cyklade jag iväg igårkväll. Efter att ha jobbat, och tränat, och var allmänt trött.
En kvarts prat blev en kväll med liveprat och lite saker i en säng. Och efteråt blev det mer prat och flin och musiklyssning, och sen blev det sömn.
Cyklade till jobbet därifrån, vi skulle upp samtidigt.

Grejen är väl mest att jag för bara några dagar sedan kom underfund med att tiden är förbi, att jag inte har lust att engagera mig där igen, att inte göra något igen.
Men det ändrades visst huxflux.
Det skulle dock inte ha skett ifall saker och ting var annorlunda.

Men tydligen ska jag fortsätta vara singel..
Och då får jag väl leva som det också.

Det var förjävla trevligt igår!

Mysteriet i min trappuppgång

Igår morse då jag skulle hämta posten ifrån min postkorg som hänger på ytterdörren så kände jag en väldigt konstig lukt.. Trodde självklart att det kom ifrån min egen hall, men då jag öppnade ytterdörren blev lukten enorm, det verkligen stank!

Sen kl 17.00 hade jag tvättid, så det var att gå ner för alla trapporna, och stanken höll i sig, både på min våning och våningen under. Första våningen var helt fri.
Det luktar som en blandning av stark fotsvett och en jävlans massa äckliga sura handdukar.
Först tänkte jag att någon städerska har skurat trappuppgången med en sur svabb eller något liknande, men teorin stämmer inte i praktiken då bara två våningar av tre har lukten ingrott.

Jag fastställde därför att det måste vara ett lik i någon av lägenheterna!
Vad annars liksom? :-P


Imorse när jag gick till jobbet var lukten fortfarande kvar.. och när jag kom hem likaså.
Så jag bestämde mig för att ringa ett telefonsamtal till hyresvärden för att påpeka och informera om detta, samt se ifall de vet vad det är.
Och jag var inte den första som ringt!
Det var en tjej som svarade och hon frågade vilken våning jag bor på, vilket lägenhetsnummer, och var det luktar mest.
Jag kunde bara svara på att det börjar lukta lite sött på andra våningen, men jag inte riktigt vet om det luktar mest på andra eller tredje.
De uteslöt alltså min lägenhet, att det är inifrån den som allt kommer ifrån. Får se vem som är boven i dramat, och om den är levande eller död.

Det lät som om det skulle undersökas imorgon.


Mysteriet tätnar!
Och fortsättning följer..

Jeansrumpa

Jag har alltid undrat hur min rumpa ser ut i ett par jeans.
Nu vet jag!
Fickan ser lite missbildad ut bara.
Blir ännu tightare när de är tvättade!

Skojigheter på högnivå

Imorgonkväll ska jag träffa D, här hemma vad jag vet, och prata igenom allt vad vi ska ha nu och allt vad vi inte ska ha nu.

Jag tror jag behöver ett "Lycka till!!!!!"

164 cm lång!

Idag mötte jag en gammal klasskompis jag gick fyran-femman-sexan med, och även alla tre åren i estet-musik-klassen.
Vi har inte sett varandra på flera år, vi tog studenten för fyra år sedan, men kan kanske tippa på att iaf tre år har gått.
Han berättade att han just flyttat till samma område där jag har bott i tre år.
Han bor i gården bredvid.

Vi åkte buss ihop, båda skulle in till Trollhättan, så vi fortsatte prata där.
Sen när vi slutligen kom fram till platsen båda skulle gå av på sa vi att vi säkert kommer ses, och vi får höra på något sätt, vi bor ju ändå nästan grannar.

Jag blev glad av att möta honom! Han log mycket, jag är ju rätt så förändrad, och jag är mer pratig också.
(Självklart hoppas man ju på att han är singel. Man är ju inte mer än en... närhets-och-kärlekstörstande människa. bah.)
(Men det sa jag inte högt.)

Vi sa hejdå och gick åt varsitt håll, han till sitt ena jobb, biografen, och jag till farbror blå, polisen!
Jag skulle fixa pass, vilket gick väldigt fort.
Och tydligen är jag 164cm lång.
Jag fick mäta mig, då var jag 165½, sen tippade vi på att mina skor var 1½ cm höga.
Jag har undrat hur lång jag är i många, många år.
Nu vet jag.

På måndag kan jag komma och hämta passet.
Dock är jag inte hemma då, kommer inte kunna hämta det förrän torsdag, om det inte går att någon annan hämtar åt mig, men förmodligen inte.

Sen tänkte jag gå runt lite i odenhuset, ett shoppingcenter, men jag bestämde mig för att spara 30kr på bussen och ta den direkt hem till Vänersborg igen, och gå runt i affärer där istället.
Jag skulle ju köpa födelsedagspresent till E!
Och jag hittade värsta grejerna.
Du skulle bara veeeta!

Sen kom jag hem, och posten hade anlänt, två gånger om. I posten fanns det en postlapp!
Det betydde att min mobil hade kommit, så jag tog cykeln direkt och cyklade iväg och hämtade hem det.
Mycket farande fram och tillbaka.

Sen dess har jag lekt med mobilen, och installerat skojiga program i datorn, och kopplat i mobilen med en usb-sladd, och sen förstått mig på hur saker och ting går till.
Jag satt och sms'ade på datorn, det var rätt fräckt.
Eller jävligt fräckt.
Hade usb-sladden ikopplad i mobilen, sen klickade jag upp ett program som kunde se allting som fanns i mobilen, klickade fram inkorgen på meddelande, tog fram ett jag hade fått, klickade att jag skulle svara, och där kunde jag skriva allt i ett fönster, på datorn, sen sände jag iväg.. fortfarande i datorn, och strax kom det en leveransrapport - till mobilen!
Hur makalöst som helst!

Jag blev helt frälst i tekniken.

Och kameran är hur frän som helst!
Jag är laddad inför Mallorca nu!

Men först ska det bli en Linköpingresa igen, och där ska jag också ta många fina bilder!

Bloggkartan

Jag måste göra som Tina, och visa min plats på bloggkartan.
Finns dock bara 6 bloggar i min stad, men ser du vem som ligger först?

N73

Jag har fått en ny mobil!

Bättre andningsmöjligheter

Jag har kommit in i en rätt skön anda.
Den där splittringen, det där avslutet med D, den gjorde ont och den fick mig att gråta så att jag inte klarade av att ligga ner i sängen utan var tvungen att sätta mig upp. Saknaden var något så enorm att jag inte visste hur jag skulle bete mig, vad jag skulle göra härnäst.
Vetskapen att inte få ha honom bredvid mig i sängen mer vad helt overklig.
Det var min reaktion.

Nu har det gått en vecka. Och de närmaste dagarna har varit så mycket lättare. Jag kan andas fritt.
Det känns som om en stor börda har lyfts bort ifrån mina axlar, jag kan nu gå rak i ryggen, och röra mig fritt utan att behöva vara rädd för att tyngas ner lite extra eller tappa greppet.

Det är som den där liknelsen jag skrev för några inlägg sedan, den där om att andas då man är tvungen utan att veta, och då man får ta luft om man vill, men man ska fortfarande hålla andan så länge man kan.
Nu har jag vetskapen.
Visst, tillfällen kommer då jag fortfarande har svårt för att få mig att hålla andan tillräckligt länge för att det ska räknas som en vinst, men jag vet om att jag kan ta en paus.

Jag har varit så osäker på vad det är vi har haft, jag och D.
Eftersom vi inte har setts varje dag som jag har velat, utan jag har fått vänta, eller fått tjata, så har jag heller inte vetat hur det där med att träffa andra samtidigt har funkat.
Tänk om jag träffar någon annan, och han får reda på det, och allting är kraschat, eftersom han har känt saker för mig och har varit beredd på att ta mig helt och hållet?
Det är så mina tankar har cirkulerat.
Jag har varit rädd för att äventyra allting.
Jag har känt mig instängd, eftersom jag ingenting har vetat.

Men nu är jag fri.
Nu vet jag.
Saknaden kommer nog komma tillbaka, men nu finns det ingenting som hindrar mig.
Inte ens jag själv.
Vill jag så kan jag, jag äventyrar ingenting längre.


Det var en som frågade mig igår eller förrgår ifall jag har för starka känslor för honom kvar för att lyckas se mig om efter andra.
Mitt svar blev att, nej, det har jag inte. Jag har varit beredd på det här länge, och jag hade redan börjat se mig om efter lite annat. Och att han inte fångade mig helt igen denna andra gång, det gick inte. Han sårade mig för mycket sist att jag inte lyckades skrapa ihop allt igen.
Ingenting blev likadant, kyssarna fick mig inte att smälta likadant som sist, jag var inte helt betagen som sist.
Allt det där fanns, men inte lika starkt längre.

Vi behåller kontakten, vi är vänner, vi kommer ses, kommer umgås, vi har gemensamma vänner och vi pratade sist igår.
Och jag lär säkert vilja krama på honom igen, men saker och ting ska inte ske efter någon annans villkor eller viljan.
Nu kan jag äntligen bestämma själv.
Och jag är singel när jag ska till mallorca.

En kärleksfull husse

Jag sitter i samtal på irc och berättar om Mallorca-resan..

[11:59:59] Sussilago: jag lyckades glömma av pyret :P mamma sa då hon ringde från mallorca nyss "då blir vi kattvakter då!" och jag "oj jävlar.. jag glömde av honom"
[12:00:01] Sussilago: <-- snäll
[12:01:05] Sussilago: (jag ska nog vänta med att skaffa barn)

Jag låter väldigt ansvarsfull och har en stor förmåga att tänka innan jag handlar ja..

Mallorca!!

Nu har jag bokat och betalat min flygstol till och från Mallorca.
Jag åker 19 augusti, och hade tänkt komma tillbaka 26 augusti, men då jag lyckades få tag i min syster på hennes spanska nummer, så sa jag något om att jag skulle kunna stanna till 2 september, och det blir 200-300kr billigare, och då tjöt hon.
Så jag kommer inte hem förrän den 2 september.
Jag är alltså borta i närapå 2 veckor.


Och nu hittade jag mitt pass, det gick ut 30 juni 2005.
Jippi.
Köpa nytt pass också.

Wohoooo!
Jag ska till Mallorca!!!!

Flottig kladdkaka

Igår bestämde sig två på mitt jobb att vara lite elaka.

En jobbarkompis stekte en jäklans massa kött vid stort stekbord, och efteråt då allt var färdigt skrapade personen ifråga ihop allt som alltid ligger på stekbordets bottnen, det där äckliga, svarta, stekfett och annat "smått och gott".
Personen plattade ihop och formade till en fyrkantig hög.
Det var då, sammanlagt två personer, fick snilleblixten att lura deras jobbarkompisar..

De formade äckeldegen ännu mer och skar den i smådelar, så att det påminde om kladdkaka.
Sedan hämtade de stärkelse, sådant som man har i mat, och pudrade det över de såkallade kakorna, som om det vore florsocker.
Jag och ***, som jag jobbar med, fick reda på allt detta då en av dem kom in i våran avdelning för att hämta några jordgubbar att skära och lägga på, så att det ser ännu godare ut!

Så var stunden inne, vid lunch då jag öppnade kylskåpet stod där ett litet fat med de såkallade kladdkakorna på, inplastade, och på plastet stod det "Varsågoda!"

Det är bara jag och tre till, förutom de två som tillverkade det, som vet om att det är liiiite fejk.
Och jag blir illamående såfort jag kommer att tänka på det.
Tänk den som tar en tugga..
För det ser faktiskt riktigt gott ut, sålänge man inte kommer ihåg vad det faktiskt är tillverkat av..

Idag när jag kom på sista kvartrasten så var en av bitarna borta.
Någon ätit upp?
Han eller hon måste ha spytt, eller spottat som fan.
Men ingen har sagt något! Ingen har hört något.
Så det är bara att fortsätta vänta och se vad som händer.. vem som är åpen(?), glupsk.
Imorgon är en stor dag, vilket innebär att allihopa är på jobbet.
med andra ord minst 30 stycken.

Sedan inatt.. då kommer plockarna, de som tar hand om alla tillverkade varor på kvällen och natten för att sen skicka iväg allt till olika butiker, de kommer öppna kylskåpet inatt.
Vi får se imorgon hur många som finns kvar, och vilka som tar sig en smakbit.

Det här är som sagt megaelakt, men hur roligt som helst.. eftersom jag vet om det.

Det är även rätt komiskt att se vem som är snäll och avslöjar och vem som inte gör det.
Vet en av de jag alltid pratar med.. hon vet om det, jag har fått veta att hon vet, men jag vet inte om hon vet att jag vet. Hon har inget sagt till mig om det.
inte heller den andra, killen.
Jag hade dock inte tänkt säga något heller, för att vara jävlig, men det är rätt skoj att se vilka som håller tyst utan att veta att jag har vetskapen.

Så här roligt har vi på mitt jobb iaf!




Jag censurerar lite namn utifall att någon som vet vilka personerna är läser detta. :-P
Det får komma fram vilka de är på andra sätt!

Positivt?

Det här förde åtminstone med sig något positivt.
Jag lyckades för första gången öppna mig själv tillräckligt mycket för att våga och klara av att visa känslor öppet.
Åtminstone för en person.

Hörde av mig till Emelie direkt då jag fick ord på allting, och hon satt i sin bil och väntade på parkeringen på att jag skulle komma ner. Jag satte mig i bilen och det började rinna tårar.

Efter ett par timmar stod vi i deras kök, och allt forsade på mig igen, ur mig.. Hon kramade om mig och jag började gråta.
Slet mig dock undan då Magnus var påväg in, vill inte visa för alla.. känns jobbigt.

Men jag lyckades öppna mig tillräckligt mycket för att visa mig ledsen, något jag aldrig gör, aldrig gjort, aldrig kan. Alltid varit ensam när jag gråtit, varit ledsen.

Så.. det finns väl alltid någon positiv sak i allt.

Smärta

Tidigare idag, för några timmar sedan, rann det svett nerför min panna och nacke.
Konditionsträning i en timme.. tre olika maskiner, 3*20min.

Nu rinner det nerför mina kinder och ner på halsen.
Men det är inte svett, det är tårar.

Det är meningen att det är över nu.
Vi ska prata igenom det på riktigt, och jag ska lyckas få helt klart för mig att det är helt över, att det inte finns en liten liten chans till.
Båda vill ha vänskapen, han vill ha vänskapen.
Det gör bara så förbannat ont.

Jag har anat hela tiden att det någon gång kommer ske.
Jag har varit rädd för att dra upp ämnet pågrund av att jag egentligen visste att det skulle sluta negativt.
Nu tog han tag i det själv, och denna gång på ett moget sätt.

Och han vill gärna umgås med mig.
Jag vet bara inte hur jag ska lyckas att ha honom bredvid utan att få röra.
Så jag har ont nu.
Enormt ont.

Jag var försiktig i början, eftersom vi hade det konstigt innan, men sen släppte jag på allt, och släppte in honom igen, och saker och ting kändes bättre.
Lyckades t.o.m umgås med varandra bland massa andra folk.
Men sen tog det stopp.
Stopp.

Och det var lite mer än en vecka sen jag hade honom i min famn, i min säng, sovandes.
Lite mer än en vecka sen som jag höll i hans hand, inflätade fingrar.
Lite mer än en vecka sen som vi kysstes.
Lite mer än en vecka sen som jag pillade på hans mage.
Aldrig mer?

Vi får se när jag kommer lyckas umgås med honom som enbart vän utan att längta ihjäl mig efter mer.

Jag hatar att det gör så förbannat ont.

Mallorca

Någon som har något tips på billig flygresa, enbart flyg tur och retur, till och från Mallorca - alcudia?
Det vore himlans bra!
I mitten av augusti förövrigt.

..från Göteborg.

Just nu

Jag vet vad man ska göra, men jag vet inte hur jag ska göra det.

Det gör ont när saker blir krasade under en fotsula.
Såfort jag tänker på det känns det som om något fyller upp hela mitt bröst och trycker på utav bara helvete. Men bröstet öppnar sig inte, istället kommer det ut i form av tårar rinnandes ner för mina kinder.

Det värsta är vetskapen om hur saker inte kommer bli nu.
Vad som kommer fattas.
Det jag suktar efter mest kommer fattas.
Och just nu vet jag inte hur jag ska lyckas hantera det.

Jag vet att det kommer bli bra tillslut, men just nu är inte tillslut.
Just nu är.. just nu.

Förbannade idioter!

Jag kan aldrig förstå våldtäkter som sker gång på gång på gång..
Förstår de inte att de förstör liven för ungdomarna, för barnen?
Hela barndomen krasas under deras fötter.

En får njutning för en stund, medan en annan får men för livet.

En våldtäkt, ett sexuellt utnyttjande - det är inget man kommer över efter några dagar.
Det är något som stannar kvar i minnet, i kroppen, i själen, hela livet.
Många lära sig att leva med den hemska upplevelsen, lär sig att hantera minnet och lära sig gå vidare, att leva sitt liv trots det som hände.
Men varför ska man behöva lära sig att leva med en sådan ond sak?
Det förstör synen på saker och ting, ingenting blir som förut, och man måste kämpa för att ta sig upp och vidare.

Varför i helvete ska människor förstöra så för sina medmänniskor?
Straffet blir ofta skadestånd, ibland knappt ens det, eftersom det inte alltid faller på att det är förövarens fel.
Jag kan inte förstå hur pengar kan plåstra om de öppna såren hos ett såkallat offer.

Det finns dock ingenting som kan plåstra om såren.
Ingenting.
Mer än sin egen viljestyrka.
Det ligger i slutändan bara på sig själv.
Och det är det jag blir så djävulskt förbannad på.

En människas såkallade misstag blir en annan människas ärr för livet.
Kan ni inte förstå det?

Helan och halvan

Jag är värdelös på att vara utan sällskap.
Trots att jag har levt flera år av mitt liv med att vara ensam, så har jag ändå inte lyckats lära mig att vara det.
De senaste åren har jag fått känna på hur det är att umgås med folk, att ha någon nära, att ha någon att ringa, någon att träffa när man möjligtsvis får lust och någon att krama till tidernas ände. Nästan åtminstone.
Jag borde ha lärt mig leva med ensamhet lite då och då efter de år jag varit mer eller mindre, mest mindre, tvungen till det. Man är dock aldrig tvungen till något, inte när det är en själv som bestämmer.
Finns alltid val att ta. Vägar att välja och vraka på.

Igår och idag har och är jag dålig på ensamheten.
Det är inte direkt någon stor ensamhet, det är mer att.. jag är hemma och inte har något sällskap.
Jag känner mig på något sätt halv.
Och jag vet vad det är som får mig att känna mig hel.

Den vetskapen är rätt så.. distraherande och krånglig.
Jag har en sådan saknad inom mig att det ibland gör ont i bröstet, att det känns som om jag snart ska sprängas inifrån. Mina ögon tåras och jag vet inte hur jag ska ta mig till, hur jag ska lyckas att inte försöka få tag i personen i fråga som jag så gärna vill ha nära. Varje dag.
Men man kan inte få det varje dag, inte just nu åtminstone.
Och jag borde kunna leva mitt liv för mig själv också, och inte bara leva på saknad.

Det är något jag måste lära mig helt enkelt.
Trots att det inte är helt enkelt att lära sig det.

Tycker man om något så vill man ha det något så nära sig som möjligt mest hela tiden.
Får man inte det så blir saknaden något så enormt att man inte riktigt kan hantera det.
Trots att det bara gäller några dagar..
Men värst är det när dagarna aldrig riktigt tar slut, när man inte vet när nästa gång sker.

Det är som när två olika personer får komma och göra ett test.
Den ena blir instängd i ett rum där luften tar slut och han måste hålla andan för att överleva en viss tid. Han vet inte hur länge rummet han sitter i kommer vara slutet, han vet bara att testet går ut på att hålla andan så länge som möjligt. Men eftersom ovetskapen finns där, han vet inte sin tidsgräns, det enda han vet är att.. om han inte lyckas hålla andan och försöker kippa efter luft så finns det ingen luft att kippa efter, och paniken börjar snabbt krypa in på skinnet.

Den andra blir också instängd i ett rum, fast i detta rum finns det fri tillgång till syre.
Men han ska ändå hålla andan så länge som möjligt, för att se hur länge han lyckas.
Han vet om att, blir det jobbigt, så kan han bara släppa på allting och börja andas in.
Han vet om det.
Vetskapen finns.
Vem tror du lyckas hålla andan längst?

Det är ungefär där jag står.
Jag har ingen vetskap om när nästa sällskapliga tid uppenbarar sig. Jag vet bara att jag kan stå och hålla andan en viss tid, jag vet inte när jag kommer kunna ta luft nästa gång.
Därför blir saknaden ännu större, brist på sällskap känns ännu starkare och jag blir tokig såfort det har gått någon dag.
Hade jag nu haft denna kunskap, att jag kommer få sällskapet som jag så saknar om några dagar, säg 4 dagar, då skulle det vara enklare att vänta, enklare att hålla andan, enklare att inte sprängas inifrån.
För då vet jag, jag vet då vilken tidsgräns som finns.
Det är alltid bättre att veta än att inte veta.

Men samtidigt behövs kunskapen att kunna andas och leva sitt liv utan någon nära ändå.
Det blir annars ett beroende, och ingen vill väl sitta fast i ett beroende?

Trots att jag igår, under en promenad, kom underfund med att jag känner mig halv just nu, och att den andra halvan faktiskt finns där någonstans, så måste jag ändå lyckas leva som halv.
Jag kan inte vricka foten såfort jag går själv.
Det gör allting bara värre.
Mycket svårare att gå med en vrickad fot.
Och det tar längre tid att ta sig fram till målet.

Träning

Jag var på gymmet idag igen, var där även i onsdags.
Det blev styrke för andra gången. 7 olika maskiner med olika träningssaker och vikter.
Får träningsvärk av det.
Och det är så roligt!

Imorgon funderar jag på att dra dit igen, men denna gång köra konditionspasset.
Tre olika maskiner denna gång. Blir första gången.

Nu ska man komma igång med träning regelbundet!

Sådan matte, sådan katt.

Han är likadan som sin Matte.. lika på, närgången.

Det sa jag till D angående Pyret, min katt.. han stod på honom och försökte gosa och nosa.
Medan jag satt bredvid och fick hålla mig ifrån att inte göra samma sak.

Fick ett stort igenkännande leende som svar.

Ickekroppslig närhet

Han är så fin.
Särskilt när han ler.
Hans ögon är så söta.

Han gick just härifrån.

Skickade sms och sa att han skulle bli sen, tillräckligt sen för att pizzerian inte skulle ta emot folk som satt och åt där, om man inte åt snabbt. Så vi gick upp till mig ändå - han som valde.
Jag sa "jag får ju ändå inte bestämma".

Satte oss i soffan, kikade på tv, pratade och skojade. Jag frågade ifall jag fick sätta mig nära honom, som vi brukar göra, men nej, inte idag. Han vill nog prova att hålla mig på halster.
Jag bad honom hålla i min hand så jag fick pilla lite, men inte det heller.
Han var så nära, bara att sträcka ut handen, men vi rörde inte varandra någonting.

Och nu när han åkte kramades vi hejdå, jag bad om en lång kram, men han nekade, "man får inte alltid vad man vill ha" med leende i ögonen.
Och jag påpekade att det var första gången han åkte hem, han inte sov över, det kändes konstigt.
Men det är väl bra? Jodå, det är bra, men konstigt.

Jag la handen lite mot hans rygg när han gick ut genom dörren, för att känna närheten.
Ha det så bra på jobbet imorgon!
Vi kan väl ses snart igen?
Jadå, jag hör av mig.
Bra, ha det så bra, hejdå.
Hejdå, och med en liten vink med ena handen.

Han är så fin.
Och jag känner mig så.. längtansfull.
Jag vill ju ha honom nära, och nu fick jag ha honom nära, men inte kroppslig närkontakt.
Men det är något jag måste lära mig också, att inte bara sitta ihop i varandra, utan kunna umgås utan att kramas massor.
Han vet lika väl som jag att det slutar med sex, om man börjar kramas.
Det har det alltid gjort innan.

Nu var det första gången som vi inte hade sex.
Och det är otroligt.

Men fy så jag saknar.

Händerna på täcket

Imorgon ska jag på träningsrådgivningsmöte för att lära mig lite om gymgrejer och sen vet jag inte riktigt vad som mer händer.. jo, personligt träningsprogram, eller så blir det senare.
Klockan 17.00 ska jag vara där, och efteråt ska jag fortsätta träna själv.
Jag gör som E, byter om innan och drar dit, och stannar kvar.

Hela dagen imorgon är faktiskt fullbokad..

Det kom nämligen ett förslag, eller någon bestämde något.
Jag frågade D om han kunde komma hit idag.. men han var upptagen, istället sa han att han tyckte vi ska ses imorgon efter att jag har tränat.
Redan där blev jag paff.
Klockan 20.00 ska vi ses.
Och inte ska han sova över..
Så jag frågade om vi ska äta något, då sa han på pizzerian.
Och nej till att gå upp till mig sen.

Vi ska med andra ord äta ute ihop, och umgås som riktigt folk, och prata, och.. herrejösses.
Det är det jag har velat hela tiden, tillbringa tid med honom, lära känna honom.. Umgås med honom.
Och nu föreslog han det helt själv.

Men jag blev skitnervös över det.

Ska bli intressant, och läskigt.

Nu blir det verkligen händerna på täcket.

Inflyttningsfest

Jag hade inflyttningsfest i lördags, och de roligaste kom!
Inte alla jag bjudit, men det blev en liten internetträff på ett sätt. Alla som var där pratade på internet i samma irckanal för 8 år sen, och några år till.

Två av dem hade aldrig ens träffats, rätt skoj.

Och D kom, min chokladtomte.

Men mer orkar jag inte skriva om det nu.
tji fick du!

Nej

Fuck, fuck, fuck, fuck, FUCK!

Nu kom den.. den där frågan som jag har väntat på.
Väntat på att den ska komma, jag har varit övertygad om att den ska komma, men hoppats att få slippa.

Jag sa "Nej" för första gången.
och nu gråter jag.

Lööööördag

Snart 4 dagar kvar!
Och jag dör snart tror jag, nästan.

Jag har försökt förtränga den där saknaden man ofta känner när man.. tycker om någon. Också något jag försökt förtränga.
Men just nu går det inte så bra.
Och om sisådär 4 dagar har jag inflyttningsfest, och på den festen ska ju Dendär komma på.

Jag gör ju inget annat än att längta.
Men jag får inte längta för mycket.

Fyfan.
Varför gör man så här mot sig själv?
Varje liten del av sig själv skriker efter närhet.
Men inte vilken närhet som helst..

Lördag, lördag, kom hit!

Röda tårar

Igårkväll stod jag och E och pratade om sex, mens och graviditet.
Men mest det där med att sätta på kondomen lite försent, och att försatsen borde vara tillräckligt för att bli gravid på.

Jag blir sällan orolig över att jag går över tiden eller sådana saker, särskilt eftersom jag knappt ens har koll på datum.. fast lite bättre koll har jag nu.
Men så kom jag att tänka på.. att.. jag kan ju, teoretiskt, vara gravid, eftersom kondomen kom på lite försent och sån där försats befann sig där, och den glider in och hoppsanhejsan.
Man vet ju aldrig.

Idag gick jag på toaletten, och jag hade fått mensen.
Ett bevis på att jag inte är gravid alltså. Trots att jag inte har varit orolig över det.
Men.. varför är det alltid så att.. såfort man pratar om mensen, så kommer den?

Samma sak som för några dagar sedan.. jag låg i soffan och grät.
Mest över hur saker är och saknad och närhetsbehov.
Dessa tårar kommer på ett ungefär en gång i månaden, men jag fattar fan aldrig hur det hänger ihop.
Det måste ju bero på att mensen är påväg.
Många blir ju extra känsliga då.
Varför kan man aldrig få in det i sin skalle att det möjligtsvis beror på det?

Nejnej.. jag förstår det aldrig.

Nästa gång jag ligger och gråter, om sisådär en månad, så ska jag försöka få denna kloka insikt att.. helvetet är påväg.
Ett helvete av bevis.

En positiv sak är att jag slipper skiten på min inflyttningsfest!

Midsommar

Jag har hittat en väldigt bra vän.
En sån där vän som bjuder in och drar med en efter att man sagt "Hej, jag har ingenting att göra på midsommar, och inga vänner alls som har föreslagit något eller ingen är hemma trots att jag har fler vänner nu än jag någonsin haft.."
Jag hamnade på en fest med E och M och E's mamma och E's mamma's man.
Det lät invecklat.
Men så var det.

Och det var enormt roligt!
Vi drack och åt och drack och åt och spelade piano och drack och jag sjöng för dem! Herrejösses. Ja, jag kan sjunga, men det dröjer ofta ett tag innan jag vågar ta ton trots att tonen blir klar.
Och sen spelade E's mamma's man, närmare bestämt M nummer 2, piano och kompade mig när jag sjöng, vilket också var enormt roligt eftersom det var flera år sedan någon kompade min sång. Jag kompar alltid mig själv.
Så nu vet E och M hur jag låter.

Jag har fått pianot hem hit nu, och jag ska ställa fram trumpeten och gitarren snart, inför min inflyttningfest om en vecka.
Undrar hur det kommer låta då..

..Sen åt vi och drack lite till.
Och spelade spel och skrattade och åt och drack.

Sen somnade vi, och sov, och vaknade och åt och drack, men nu alkoholfria alternativ.
Och åt lite till.

Sen åkte jag hem.
Eller rättare sagt; fick skjuts hem.

Vi lyckades även planera en kräftskiva!
Jag sa att jag aldrig någonsin har varit på en kräftskiva, och därför ska de fixa en äkta sådan, med hattar och saker.
Hur roligt som helst!

Jag har fått en bra vän i en gammal bekants flickvän.
Men det tänker jag inte kalla henne för längre.
M's flickvän.
Nej, det blir så fel.
Jag känner båda.
Så nu är det E och M, alternativt M och E, och hoppsan, de är visst tillsammans och sambo!
Vän och vänner.
Det är nice.

Och man känner sig så välkommen i sällskapet hos dem vi var hos, mamman och mammans man M.
Min midsommar blev superduperbra!
Och som jag sa till E's mamma.
"Bara man har ett trevligt sällskap så spelar det ingen som helst roll vad det är för väder!"

Köra in i fel

Nu gjorde jag Det.
Det jag har undrat om det kommer ske, om det kommer råka hända.
Det som skulle kunna bli så enormt pinsamt, men ändå väldigt förklarigt.
Nu gjorde jag det.

Jag körde in min nyckel i grannens dörr.. och drog ut den fort igen, då jag kom på felet.
Min grannes dörr är min förra dörr.
Jag bor ju granne med min gamla lägenhet.

Jag öppnade fort min riktiga dörr och hoppade in och stängde dörren efter mig med en enorm fart.
Och hoppades på att hon inte var hemma..

Nu har jag blivit med 180säng!

...jag kan ju säga att det var rätt tungt att bära upp allting för alla trapporna. Till tredje våningen. Men jag och Emelie är så uthålliga så!

Jobb

När fan kommer man på vad man vill göra, vad man vill jobba med?
Jag vill bort, bort, BORT från mitt nuvarande skitjobb, men jag har ingen som helst aning om vad jag vill göra! Vart jag vill söka mig.
Hur vet man?
När kommer man på vad man ska bli när man blir stor?

En helt ny värld

Jag har upptäckt en ny värld som jag egentligen tidigare vetat om, men aldrig riktigt öppnat mig inför så där på riktigt och framfört mina ord i det och kunnat bolla tankarna fram och tillbaka med en till människa.

Jag fick en sak när jag fyllde 20 år, men den har mer varit min privata, den har blivit hålld av en någon gång, men aldrig använd direkt. Förutom en gång nyss, men det var inte lika roligt ändå.
Men nu har jag lyckats hitta någon jag kan bolla fram och tillbaka med, och prata om och skoja och bestämma vad man skulle kunna göra och liksom veta på ett ungefär att vi faktiskt kommer kunna uppleva det lite senare, att det inte är uteslutet, och att det inte krävs pengar på kontot och en tågbiljett i handen för att ta sig dit.

Personen i fråga valde t.o.m ut den själv, eftersom jag har så svårt för att välja.
Och det gjorde saken extra roligt eftersom det var någon sorts gemensam grej.
Och särskilt sen eftersom det var stor skillnad på den, och absolut stort pågrund av att jag blev förbjuden att öppna förpackningen innan personen i fråga var bredvid, eller snarare att personen i fråga var den som skulle öppna den, och hålla i den under första stunden.
Manövrera den, så att säga.

Och nu är det över, det är gjort. Packat och klart, om man säger så.
Dock utan batteri, men nu är de i.
Och det känns en hel del när man håller i handen.
Och du får fanimej hålla i den igen.. för jag vågar inte riktigt.. den är så stor.

En ny värld har öppnat sig för mig.
En värld som egentligen fortfarande är väldigt osäker och oviss och jagvetintevad, men den finns där, och det finns i samma stad och man vet att det kommer ske igen trots att man egentligen inte vet, men man kan prata om det och skoja och bolla fram och tillbaka och tankarna finns där och man vill saker och man får puss på exakt det stället man vill ha puss på och man får uppleva de där drömkyssarna man haft ända sen man var yngre och man får pilla på den där gosiga magen och man får känslan och det roliga, och man kan t.o.m känna sig trygg med att ta upp ämnen som.. är det dags att skaffa något mer preventivmedel nu igen eller?

För egentligen är det ju inte bara mitt val, på sätt och vis. Okey, det är min kropp, men jag har inte tänkt skaffa något mer förrän det liksom är säkert att man kommer ha lite då och då, lite mer regelbundet.
Och kanske är det dags igen? Det säkra före det osäkra.
Och jag kan föra det på tal.. Jag kan det.
Trots att inget är bestämt eller jag inte vet något eller vi inte har något namn på vad vi gör och är, så kan jag.
Och en ny värld har öppnat sig för mig trots att den kan krascha redan imorgon.

Men oavsett så finns det en värld där som har välkomnat, och i värsta fall sitter jag där med en stor leksak, men det får jag väl leva med då.
Men nu är nu, och just nu känns det rätt bra.
För det är en hel ny värld.
Som öppnat sig.
För dig.
Och mig.

Polkagrisfärgad och svimfärdig

Jag tog mitt första dopp igår, fast egentligen blev det ungefär 10 stycken dopp.

Blev skjutsad av Magnus till sjön här, jag och Emelie skulle bada, medans Magnus skulle komma tillbaka efter att han tränat.
Sjön är närmare bestämt sveriges största. Vänern. Jag bor ju granne med den.

Det var svinkallt i vattnet från början, och vi kom bara i med benen, sen gick vi upp och solade lite, men självklart blev det för varmt nästan direkt vilket resulterade i att vi, efter en lång väntan, dök i vattnet och huttrade som tusan.
Sen var det dags att sola sig igen..
Vi gjorde likadant en himlans massa gånger.
Och vi var helt topless båda två.
Det är något jag aldrig är annars. Aldrig haft styrkan att klara av att vara så naken framför någon.
Men nu har jag den, och det var ändå bara Emelie som såg det, och jag fick ju se hennes på köpet så det var ju himlans bra. ;-P

Men såfort Magnus var påväg tog jag på mig överdelen igen. Jag hade kunnat vara utan den egentligen, på ett sätt, men samtidigt känns det lite småkonstigt.
Han är ändå en kompis, en vän, och pojkvän till Emelie, så nej. På med överdelen.

Den första kommentaren han kom med var att jag var vitare än honom själv.
Tack för det televerket!

Vi solade och badade i sammanlagt 4 timmar, även magnus lyckades dyka i flera gånger om!
Men nu kan jag inte direkt kalla mig för kritvit längre..
Nu är jag snarare polkagrisfärgad..
Jag brände mig riktigt rejält, som vanligt ungefär..
Men nu var det lite mer illa.

Den gamla känsliga lilla Susann uppenbarade sig senare hemma hos mamma där jag skulle kyla ner brännan lite.
Jag var väldigt känslig som barn, haft solfrossa och svimmat och sånt.
Nu stod jag och lät mamma smörja in mig, och plötsligt svartnar det framför ögonen och det börjar dåna och susa i öronen, och jag känner mig fruktansvärt full, ungefär innan man måste spy. Var tvungen att sätta mig ner och dricka vatten, men det höll sig kvar en lång stund.
Jag var tydligen påväg att svimma.
Väldigt bra har jag hört..

Jag gick och la mig sen runt 19.00 igårkväll och klev upp kl 08.30 imorse.
Helt död, och såfort jag rör ryggen så stramar det och gör ont.
Och även magen och brösten har fått sin del av rödhet, och armarna är kräftlika och ansiktet ska jag inte ens tala om.
Haha, jag känner mig så suveränt duktig alltså.
Just nu pimplar jag vatten.

Men jag hade väldigt roligt igår!
Och hoppas att det kommer upprepas, dock ska jag vara liiiiiiiiiiiiite mer försiktig nästa gång.
Inte sola lika länge, och ta på massa mer solkräm och sitta lite mer i skuggan.
En kritvit hud, som tidigare knappt visat sig i solen pågrund av att det är alldeles för jobbigt och varmt, ja, den tål kanske inte riktigt 4 timmars stekhet sol, just under den period av dagen då den tar som starkast.
Eller har du hört något annat?

Bar överkropp

Har haft, och har fortfarande, en kompis här i helgen.
För några timmar sedan promenerade vi in till stan för att hyra film.
Vi tog hemvägen förbi Mr T, jag hade nämnt innan att vi skulle gå förbi honom, och därför skickade jag ett sms när vi var nära.
Han stod i fönstret då vi kom, vi ställde oss i gräset nedanför och fönstret öppnades helt.
Han stod i bar överkropp.
Pratade en stund, log och skojade lite. Pratade om det varma vädret och händelser idag.
Han stod i bar överkropp.
Sonen var där, men han sov sa han då jag frågade.
Efter en stund klagade han på myggor och började stänga fönstret, och just när han gjorde det hoppade jag upp lite för att lyckas se bättre, eftersom han stod i bar överkropp.
Han hade byxor på sig.
Satan, tänkte jag.

Sen sa vi hejdå, och vi gick iväg.
Och självklart svängde jag lite extra på höfterna, eftersom han säkerligen tittade lite efter oss.

Han hade bar överkropp.
Och herrejösses vad jag kände för att ta på den.
Överkroppen alltså.

Sovsällskap

Jag jobbade i 13 timmar igår, åkte på möte direkt efter jobbet och kom hem klockan 21, vilket var lagom till att äta och slappna av i en timme, sen var det läggdags.
Klockan 00-01 någon gång ringer mobilen och väcker mig.
Jag får knappt igång min tankeverksamhet, men efter en liten stund lyckades jag samla mig tillräckligt för att förstå.
Det var han som ringde.
Han hade varit på en gemensam bekant flickväns studentfest, i ett hus ungefär 4 minuter gångväg härifrån, på andra sidan vägen.
Han frågade om han fick komma och sova över.

Jag sa att jag ska upp och jobba imorgon, vilket han också skulle, men att han får sova hos mig.
Efter en timme var han här, en seg timme, eftersom jag är dålig på att somna om då jag väntar på något.

Men så ringde det på dörren, och jag gick sömndrucken upp för att öppna.

Sen sov vi.
Fusksov en stund, med prat och flin och pillpill och smek och puss och kram och godnatt.

Så kom den där stunden igen då man skulle kliva upp för att gå och jobba.. medan han ska sova kvar ett tag till. Han var halvvaken och tyckte att jag skulle komma och sova igen.
Men det gick ju inte..
Jag halvsatte mig i sängen och la kinden mot hans nakna rygg en stund, sen pillade jag på hans hand och sa hejdå, och sovgott och han svarade med att ha en trevlig dag.

Innan vi somnade varnade jag honom för att mamma skulle komma hit mellan 7 och 8 för att fixa lite saker.
Nyss talade jag med henne i telefon där hon berättade att han sov kvar då hon kom, och att han sett honom, och att han fortfarande sov då hon gick igen.

Det var skoj.

Jag hoppas att jag får fler tillfällen med sovsällskap.
Och som jag sa till honom.. snart måste vi sova när vi båda inte har någon tid att vakna på.. vilket vi aldrig har gjort.
Och att jag längtar efter att min 180-säng kommer...

Glada komplimanger

Jag var på jobbet igår och jobbade, självklart. Skulle gå in i en annan avdelning för att hämta ett stort såkallad badkar som vi lägger i, efter att ha rivit/hackat, ungefär 60kg blandad sallad.
Så stort badkar på hjul alltså.
Vi har förövrigt tre sådana som vi fyller varje dag. Räkna själv.

I den avdelningen där det tredje stod, jobbade idag två stycken, varav den ena alltid befinner sig där. Hon stoppade mig och pratade om saker.
Hon tyckte att mitt ansikte såg så fint ut, skinande, lent, och påpekade lite att det kanske berodde på nattens bravader, och hon log så där stort som hon alltid gör då vi pratar.

Så började komplimangerna hagla, och det kändes så fint.

"Susann, (mitt namn ja..) jag har tyckt om dig från första stund då du började utbildningen (för 1½ år sedan), du är alltid så glad! Och skrattar mycket. Aldrig någon sur min då jag ser dig. Och du är så duktig! Duktig och glad. Det finns många fler som är duktiga här, men de flesta är så sura. Men du är både duktig OCH glad! Det är alltid så roligt att träffa dig, att prata med dig. Jobbet blir roligare!"

Det är inte varje dag man får höra sådana saker, jag stod där och log jättestort och sa att jag tycker om henne också.
Och jag håller fullständigt med i det hon säger med att det finns många duktiga på jobbet, men att de flesta är så sura, vilket gör att det blir tråkigt att vara bredvid. Väldigt många såkallade surkärringar, och en av dem var påväg att få mig till en sådan också.
Jag hade enorma problem innan jul, jobbade nära en av dem, och hon klankade ner på allt jag gjorde, ingenting var bra nog, och pratade skit om alla andra runt omkring.
Men jag lyckades hålla mig ovanför ytan, mycket tack varje den andra jag också jobbade nära.
Jag är en väldigt glad människa.
Jag möter andra med ett glatt leende, och det hörs ofta då jag går igenom produktionen, eftersom jag skrattar väldigt lätt.

Därför var det extra roligt och värmande att få höra det från henne igår, ett slag bevis att jag faktiskt är sådan och att det syns utåt, och att jag lämnar spår.

Jag ger ofta " de sura" ett stort leende då jag kommer, och jag får oftast ett tillbaka. Det är en väldigt enkel sak att le när man går förbi någon, och ett leende kan skapa en hel dag, samtidigt som en sur min kan förstöra en hel dag.
Tänk på det nästa gång du möter någon.

Jag använder också alltid leendet till att släta över orden av en av dem jag jobbar närmast. Svarar ofta skarpt, och lite anklagande trots att det egentligen inte är meningen eller skulle behövas. Så jag ger ett leende till personen som får ta det, för att liksom få personen att inte bara minnas de jobbiga orden.
Jag gör mot andra så som jag själv skulle vilja bli bemött, och det funkar väldigt bra när det gäller just det här.

Lägenhetsinvigning

D kom hit igår, nummer 5, klockan halv3 på natten.
Jag skulle upp för att gå till jobbet kl 05.00, men det struntade jag i att jag skulle göra, jag skulle ändå vara väldigt trött på jobbet oavsett om han kom eller inte, och kom han skulle jag gå runt och le, vilket är mycket trevligare än att enbart vara trött.

Han kom, stod i mörkret i trappuppgången och skickade sms om att jag ska öppna dörren. Hans tänder syntes då han log. Visade runt i lägenheten, det är ju i en ny jag bor i nu.
Jag strosade runt efter honom i bara linne, hade öppnat dörren i två plagg.
Ställde oss strax i köket och han inspekterade mitt kylskåp och skafferi, medan jag stod bakom och höll om honom med händerna mot magen.
Magar är de bästa kroppsdelarna att pilla på. Så mjuka och fina. Favorit.
Sen lyckades jag vända honom mot mig och stod där en stund i famn; "vi kan sova så här.."

La oss strax i sängen, hud mot hud, händer som utforskade varandra, små retsamma ord om saker, leenden.
Vi invigde min lägenhet, eller närmare bestämt mitt sovrum.
Snart ska jag köpa en ny och större säng.. att inviga.
Jag mumlade "..halsen.." och fick kyssar där och neråt mot andra områden.

Efteråt ville jag ha massa mer pussar, så jag bad om det.. "jag vill ha puss" och så fick jag en.. "en till", vände sig mot mig igen och gav.. "en till", det fungerade tre gånger, sen fick jag ta en själv. Vände mig om och la ryggen mot honom och bad honom hålla om mig med båda armarna, vilket han självklart gjorde. Vi låg och skojade lite, så jag vände mig om igen trots att han sa flera gånger att vi nu ska sova.. Jag är väldigt dålig på att verkligen få mig till att somna när jag har en pojke strax intill mig. Jag tog ännu en puss, och la mig tillrätta.
Och la strax hans hand på mitt ena bröst, bara för att ha den där.
Jag gör alltid så.. det är mysigt.
Och ingen har haft något emot det än så länge.

Vill man ha något, så ska man be om det, eller bara nämna det. Det blir mycket enklare då, och roligare, om man vet vad man ska ge den andra, eller varandra.

Han fortsatte sova då jag klev upp strax efter kl 5, jag hade sagt att han fick sova kvar om han ville, och gå självmant sen.. dock utan att låsa dörren, eftersom mamma har den enda extranyckeln. Jag måste uppenbarligen skaffa mig några till, så att jag kan ha nattlig(a) gäster här, vilket jag förhoppningsvis kommer fortsätta med.

Jag gjorde iordning mig, sen var det två minuter kvar tills jag skulle gå, så jag la mig ner i sängen igen, strax intill, och blickade över honom. Han låg där med naken rygg, täcket hade glidit ner. Så len hud, ser mjuk ut, helt chokladfärgad. Tänk dig en slät marabouchokladkaka. Jag är helt fascinerad av hudfärgen.
Har alltid tyckt att det är extrasnyggt på mörka när det gäller muskler, för man ser dem mycket tydligare, särskilt när de är svettiga, då speglar sig allt så fint.
Jag la handen på ryggen och höll den där en stund, bara förundrades över det.
Sen böjde jag mig upp mot hans ansikte, strök honom över kinden och sa "nu går jag..".
Han mumlade något, men hörde inte vad.

Så gick jag ut genom dörren och förbannade jobbet över att jag skulle dit. Morgonen var väldigt vacker, varm och skön, solig, en underbar söndagsmorgon. Men inte så fullt underbar när jag hade vetskapen om att en pojk sov i min säng, och skulle göra i ytterliggare 5 timmar till.
Men vetskapen om det gjorde att det ändå var enklare att gå till jobbet, och vara där i 10 timmar.
Jag log.

Dock var det väldigt tomt när jag kom hem.

Jag ska få min röda splitter nya egenköpta soffa idag.. soffor ska också invigas va?