23 Mars 2009

Det var datumet då jag fick en pojkvän, då jag blev en flickvän.

Och vi har en lära-känna-period som jag tycker känns jättekonstig.
För vi bråkar, eller tjafsar, eller.. vi gör inte det säger han, men jag vet inte riktigt skillnaden.. Vi argumenterar?
Vi reagerar.. Vi pikar, vi blir upprörda - eller åtminstone jag.
Vi säger vad vi tycker och tänker och det är inte bara positiva saker.

Vad han har sagt om det?
Han tycker det är jätteskönt, för det bevisar att vi känner oss bekväma i varandras sällskap.
Jag känner mest "ojojoj.. jag kan säga si och så och vara sån och ändå finns han kvar!".

Han säger att många gör det där misstaget, att hålla tyst om alla saker de tänker och tycker - tills helvetet brakar lös flera månader senare. Vi tar allt i början, under lära-känna-perioden.

Jag är polare med hans mamma, med hans mamma´s sambo, och nu har jag sagt några ord med hans pappa i telefon, och tydligen tyckte han jag verkade hur go som helst.
Upp till Stockholm och hälsa på?
Hujedamej.


Vad har hänt egentligen?
Jo, jag drog till USA där allt sket sig och jag åkte hem med ångest och skit. Jag var nergrävd och tog mig sakta neråt i gyttjan för att hitta och gräva upp mig själv igen. Vad hittade jag? En pojkvän.

Det är fan inte illa pinkat!

Nu ska jag skriva högskoleprovet - igen!

Fjärilar

Två saker som jag tänker mest på just nu..

..dejten har sett en av mina värsta sidor, och han står kvar. Jag ifrågasätter varför han finns kvar - han svarar att alla har dåliga sidor.

..jag får fjärilar, pirr i magen, såfort jag är i närheten av honom. Jag hämtade upp honom igår i bilen, och då jag såg honm och han satte sig bredvid så började det pirra. Och såfort jag är i närheten, står bredvid eller liknande, så pirrar det.
Hela jävla kvällen.
Jag har aldrig upplevt det.

Så det är det jag tänker på nu.

Effektiv viktnedgång

Glömde skriva..

Mitt levervärde var tydligen lite för högt, samt att något från njurarna läckte, protein.. äggvitesak? Något sådant sa de.
Och på söndagen då jag låg inne så blev jag nerkörd i rullstol med droppet till ultraljudet.. Så jag fick sån där ISKALL gel insmetad på magen.. Fan vad kallt!
och gjorde ultraljud. Kunde ju nästan tro att jag var gravid..

Och sen upp igen..
Sen på kvällen tog jag Fido med mig och gick till tvrummet. Fido är förövrigt min droppställning.
"Kom Fido så går vi!" sa jag då jag klev ur sängen.
Där satt jag framför tvn och kikade på ngt tävlingsprogram med sofia wistam som programledare, massa hinderbanor, och strax kom hela mitt rum. Nr 3! Två lite äldre kvinnor samt en snart 20 årig tjej. Rum nummer 3 var bäst! Vi hade roligt.
och vi satt där och kollade på Beck ihop.
Sedan kom en läkare och frågade ifall det är Nummer 3 som sitter här?
jajamän! Och hälsade på mig och hade massa papper i handen.
Det var mina provsvar från ultraljudet.
De hade hittat några stenar i gallan, bekräftat alltså.

Sen efter Beck gick vi alla och la oss, och vi låg alla fyra och skrattade och snacka massa sjukhusskämt. Det hördes tydligen ut.. hehe, rum nummer 3 var helt enkelt bäst.

Sen blev jag väckt två gånger på morgonen av att en kille skulle ta tempen på mig i örat och lite tester, senare efter ett par timmar väcktes jag igen av att en sjuksköterska skulle ta tre provrör med blod från armen.
Mycket trevligt!

Det är förövrigt lite knivit att kissa i potta samtidigt som man gärna vill skita också.. Det gäller att knipa lite halvt och sen ta bort pottan och släppa loss.

Jag fastade i 38 timmar. Hade dropp hela tiden på sjukhuset, fram till runt kl 11 på måndagförmiddag då jag fick veta att jag skulle få åka hem.. Och fick saker att dricka och fick äta lunch kl 12.
Och vad hände då?
Såfort jag fått i mig allt fick jag kuta till toaletten och så forsade allt ur mig, från bakhåll..

Nu var inte urinet gul-oranget längre.. nu var det något annat om var det.

jag gick ner 3 kg av vinterkräksjukan för 1½ vecka sen.. undrar vad jag gick ner av fastnade under 38 timmar.. det är frågan.

Jävligt effektivt!

Mitt harmoniska liv

Fan vilket rörigt liv jag har när det enda jag söker är lugn och ro och harmoni!

Dejtat har jag gjort, träffats i stort sett varje dag hela veckan. på både gott och ont.
Flyttat har jag hunnit göra också, med hjälp av enbart dejten till Alingsås. Kunde inte somna natten före, natten till lördag, jag vaknade av megavärk i magen och hade svårt för att sova.. värken fortsatte hela dagen och det slutade med att dejten bar och ordnade nästan hela jävla flytten.. Förutom tillfällen då jag tvingade mig att gå runt böjd för att bära något, men fort så blev jag förvisad till en stol igen.

Väl i Vänersborg igen kom M och hjälpte till och bar också. Två stycken hjälpte mig, av.. 10 pers? Jäääävligt bra vänner man har!
Jag bar allting upp i lägenhet, då hade magvärken tillfälligt lagt sig.
Sedan bjöd jag på pizza till grabbarna.

Och lagom till kvällen kom värken tillbaka, vi la oss i min 180 säng, jag och dejten. Eller snarare.. han la sig, jag satt och krampade. Vid kl 23 ringde jag sjukvårdsupplysningen, då jag hade så jävla ont att jag inte orkade stå emot längre. det var dock lång kö, så jag la på och ringde mamma och grät. Hon sa att jag skulle hålla ut mer, var stark, och ring igen! tillslut kom jag fram.
jag berättade att det gjorde så jävla ont, att det satt strax under revbenen på höger sida och det har rört sig fram och tillbaka, upp och ner och att jag har svårt för att djupandas. Och i telefonen fick jag en attack så jag knappt kunde prata.
Vad jag fick för svar?
Åk in akut!
Hon tyckte jag skulle ringa 112 och få en ambulans, men jag valde att mamma skulle köra in mig.
Det blev Uddevalla.
Kom dit vid midnatt natten till söndag, där fick jag berätta var jag hade ont. De tog tempen och puls, sen fick jag göra ett urinprov.
En läkare som knappt pratade förståelig svenska och som var kall och hård kom in för att fråga om jag är gravid?
Sen tryckte han mig som fan på magen. överallt.
Hårt!
Han frågade om det gjorde ont? jag sa nej.
Vafdfan, det gjorde ont ÖVERALLT! Men det var pågrund av att han tryckte på som fan, och jag letade ju efter en särskild smärta, men det gjorde ju ont överallt av trycket!
Så inte fan kunde jag svara på om det gjorde ont på ett särskilt sätt.
Han frågade också om jag brukar skratta när jag har ont?
öh.. nej. Svarade jag.
Tydligen såg jag glad ut?

Sen kom provsvar in och jag fick höra att jag hade urinvägsinfektion, en STOR sådan! jaha.. det kanske var därför kisset var helt gult-orange..
Jag fick antibiotika utskrivet och några vanliga värktabletter, sen hemskickad, trots att jag frågade ifall man brukar ha ont så högt upp i magen när urinblåsan liksom sitter en jävla bit längre ner?
Inget bra svar på det.

jag åkte hem, med megavärk, kunde knappt gå ur bilen.
Jag var inställd på att.. nej, detta var mer än urinvägsinfektion, så här kan det inte vara.
Jag satte mig i sängen igen, medan dejten somnade med orden "väck mig om det blir för jobbigt". Jag försökte sova, men det gick inte, tillslut tog jag en till värktablett, och vid kl 3 på natten ringde jag sjukvårdsupplysningen ännu en gång. De sa då att jag skulle ta fler värktabletter och avvakta en halvtimme eller så, och blir det inte bättre så ring igen.
Vilket jag gjorde, jag satte mig mot väggen i sängen och blundade, försökte somna, men gick inte.
jag höll visst ut lite längre tid för att liksom.. få smärtan att försvinna. Strax innan kl 6 på morgonen så ringer jag ännu en gång, och berättar att jag varit inne på akuten redan, att jag ringt två gånger och att det försvinner inte. smärtan sitter högt upp och jag kan inte andas och värken bara fortsätter.
Vad jag fick för svar?
Åk in till akuten igen!

Så.. jag ringde mamma och hon kom och hämtade. Denna gång följde inte dejten med, jag bad honom stanna hemma, sov vidare eller nåt.
Och väl i uddevalla.. cirka halvtimme bilkörning, får vi svar om att de ingenting kan göra där, att vi får åka in till Näl i Trollhättan.. hehe.. lite mer än en halvtimme körning igen.
och väl där, akuten på Näl, kirurgen, satt jag en timme i väntrummet och höll på att ramla av stolen, satt på en liten bit lutad mot golvet.
Men in kom jag.. för att sitta i ett rum och vänta i en timme på provsvar.
Fick ingen smärtlindring förrän provsvaren kom!

Tillslut kom en läkare in, och han säger "Du har inte urinvägsinfektion, så fortsätt inte med antibiotikakuren! Du har gallsten, och vi tror att en sten har fastnat i en gång, och du kommer behövas opereras akut, du kommer inte åka hem nu, vi skriver in dig och du läggs in på en avdelning direkt. Det är akut!"

Shittjena.. Och jag tänker bara.. Vilka jävla inkompetenta uddevallabor! De tar den enklaste utvägen, urinprov och sen är ngt fel där så är det infektion bara! Och lyssnar inte på att smärtan sitter högt i magen. Sjukvårdupplysningens kommentar var "ja.. då måste ju blåsan vara jävligt stor om det skulle vara den".

Och in kom en sjuksköterska som gav mig en morfinspruta i magen.

Sen blev jag körd i rullstol upp till avdelning 63, där jag blev inlagd i rum nummer 3. Fick dropp i armen direkt och de tog några rör med blod till prover. Och fick byta upp till sjukhuskläder och blev ombedd att kissa i en potta varje gång jag gick på toa, för att de skulle kontrollera mitt urin.

och där låg jag..

Men nu är jag hemskickad, med svaren att jag kommer bli inkallad senare om ett tag i framtiden. Ett par månader kanske?
Mina värden såg bättre ut samt att det verkar vara kö för operation.. var en till tant som låg i mitt rum som blev förberedd att opereras igår, men fick åka hem samtidigt som mig.

Så ja..
Mitt harmoniska liv..
Vad har hänt?

Dejtat lite för fort så jag behöver lite andrum, flyttat allting till lägenhet med bara lite hjälp, åkt in akut till sjukhuset två gånger om för att sen läggas in för gallsten.

Och nu sitter jag här i min lägenhet som är fullproppad med grejer, jag har fixat sängen, min soffa, tv och dator.. och jag är lite skraj för att få ont, igårkväll stoppade jag upp ett stolpiller där bak för att jag kände lite svag smärta, och jag är ledsen för att jag inte vet hur jag ska göra med möjligen framtida pojkvän..
Harmoniskt liv ja.

Hallelujah.

Första dejten avklarad

Fjärilar i magen och överröst av komplimanger.

Fortsättning följer...

För bra för att vara sant

Igår var en konstig dag, fast egentligen var den inte så konstigt.

Men märkliga saker hände, en vilja att få ett till svar snabbt.. och tillhettande i magen flera gånger och beslut om att mötas.. Efter några timmars prat?
En konstig dag.

För bra för att vara sant?