Lägenhet

Förövrigt har jag min lägenhet nu.
Hyresvärden ringde igår, men jag sa ifrån toaletten att mamma får prata med dem - för jag orkade inte.

Jag satt fanimej där inne med en hink i handen.. och forsandes från två håll. Prata i telefon med hyresvärd då? JAAA!!!

Mamma gick dit imorse kl 9 för att gå igenom allting, om något behöver renoveras eller något, sen fick hon nycklar.
Jag ska höra av mig då jag mår bättre - blir väl på måndag, för att fixa lite saker.
Men nu har jag lägenhet iaf!

Jippi att jag orkar börja dra igång med lite flytt nu då.
Och jippi för att jag ens vågar ta ett steg utanför dörren av risk för att skita på mig.

Vinterkräksjukan

Nackdelen med att jobba inom vården är då tanterna råkar ut för vinterkräksjukan.
Särskilt då man blir utvald att jobba direkt med dem.
Första kvällen gick bra, jag klarade mig!
Nästa dag? Den verkade gå bra..
Jag var ju ändå noga som fan, förkläde, typ halv flaska handsprit, tvättade händerna..

vad hände kvällen till torsdag? Då blev det akut både i käften och röven - kan jag ju säga..

Hela natten bodde jag halvt som halvt på toaletten.
Så nu har jag fått uppleva det också - vinterkräksjukan.

Det positiva är väl att jag säkert gått ner lite i vikt nu - plus att jag blir ledig hela jävla helgen.

Just nu kan jag inte skilja på ifall min magvärk säger att jag vill spy igen, att jag bara är hungrig eller att den bara säger att den vill göra ont en stund..

8 är fan två timmar efter sex

Jag vaknade kl 8 imorse.
Jag är fan inte riktigt klok.
sen tvingade jag mig att somna om, flera gånger. Svårare än vad jag förväntade mig, fyfan.
Lyckades i omgångar.

Men kan man sova så ska man tusan göra det.

Trötthet och sex

I förrgår då jag satt med en tant, jag jobbade, klockan vr cirka 21 och hon frågade mig ifall ajg var trött?
jag satt och lutade huvudet mot min hand då vi kollade på tv.
jag svarade slentrialt "ja.." men då började mitt huvud samtidigt börja tänka efter lite.. och jag kom underfund med att jag faktiskt inte var så trött!
Jovisst, normalt trött som alla andra blir, men inte slutkörd!
Och jag kände bara en stor seger.
WOW!
Det var första gången jag kände så sedan jag kom hem, och då har jag ändå varit hemma i snart 2 månader.
2 månader!!

Och idag började dagen rätt bra kan jag ju lugnt säga. Jag drog iväg och träffade en kille och hade sex. :P
trevligt, trevligt.
Vi har haft en gång innan, för längesedan.

Fast nu är jag sömnig.. så kan det gå!

Good bye, Mom

Det känns ofta som om jag bara har drömt att jag befunnit mig där borta i fjärran öster (..ifall man vrider på jordklotet en jädrans massa och blickar neråt..)
Det är det som alltid känns så märkligt när jag tänker tillbaka..

Mina nästan tre månader har mest förvandlats till ett dunkel minne som jag möjligtsvis bara har drömt.

Men det är kanske lite overkligt också att ha vandrat runt på manhattan. :)

Ibland tänker jag tanken om att skriva ett handskrivet brev till sista familjen, till mamman främst.
Jag har inte skrivit om hur det var då vi sa hejdå..
Men hon grät och stod alldeles framför mig, höll i mina händer och sa att hon är så glad att ha fått ha mig här och jag ska tacka mamma att hon lät mig komma till dem och att hon verkligen tror på mig och att jag kommer lyckas med det jag tar mig för. Bara du satsar så kommer du klara av det!
Och att hon kommer vara väldigt misstänksam mot alla andra framtida au pairer efter att ha haft mig där..
Innan vi träffades, innan vi valde varandra då jag skulle byta familj, satt vi i telefon i 1½ timme och bara pratade.
Hon hade aldrig någonsin tidigare gjort det med någon au pair innan.
Och hon kände att denna tjejen måste hon ha!
Och jag kändes som en väninna till henne, och hädanefter kommer alla telefonsamtal med au pairer kännas konstiga, för de är inte likadana som ditt och mitt samtal.

Sen gav hon mig en chokladask som jag skulle ge till min mamma som tack.
Sen kramades vi och sa hejdå.

Jag stod också där och grät.. och hon sa, då jag försökte torka bort mitt "No, its my turn to cry now!"..

Sen grät jag i bilen då manja, min tyska kompis, skjutsade mig till tågstationen.. jag grät över att lämna den mamman. Det kändes som om jag lämnade min egen.

Så jag funderar ibland på att skriva brev, men samtidigt känns det jobbigt.. Det har tagit för lite tid sedan jag åkte.
Men någon gång kommer jag att göra det.

Don't get it.

Förövrigt så förstår jag inte varför jag fortsätter att läsa Blondinbella's blogg..
Jag ogillar henne som fan, men jag läser ändå?
Kanske därför hon har så många besökare.. flera som gör som jag.

Trötthet

Depressioner kan visa sig som trötthet. Det är vanligt att man känner sig trött om man går igenom en känslomässigt hård period i sitt liv.


Jag har varit ständigt trött sen jag kom hem från USA. De första två veckorna kunde jag inte ens sova på nätterna och ändå jobbade jag ungefär varje dag. Det tog mig så lång tid att få iordning på dygnsrytmen och känna mig som en människa igen.
Sen tog det mig ytterliggare några veckor att känna mig som om jag vore JAG.

Och i söndagskväll fick jag litet sammanbrott. Varit ledig hela helgen, ändå var jag sjukligt trött på söndagen och blev yr.
Då bestämde jag mig för att avsluta det jag höll på mig, jag hade gjort det i 4 veckor, men kroppen klarar inte av det just nu.
Jag är helt totalt slutkörd och för att komma igång igen, att sluta vara så jävla trött hela tiden så behöver jag nog normal kost och allt vad det är.

Jag vet inte ens hur jag ska förklara tröttheten.. Bara trött, hela tiden, när jag jobbar, när jag är ledig.. oavsett hur mycket jag sover, eller hur lite, eller vad jag än gör, så är jag sjukligt trött.
Och idag har jag sån huvudvärk så jag blir knäpp, och ändå har jag sovit litegrann då jag kom hem från jobbet.

idag blev jag tillfrågad ifall jag vill jobba en dag extra.
Jag säger bara "JAG ORKAR INTE MER!"

Ja, jag har gått och går igenom en tuff känslomässig period.
Och det är som Lotta säger.. inte konstigt att du har fått påsar under ögonen och är ständigt trött.. se bara bakom dig vad du nyss har gått igenom.

Jag vill bara sova!

Sportlife

Jag har tappat behovet av att skriva om allting som händer här regelbundet. Förr tänkte jag bara på bloggen, nu har jag massa annat att tänka på och jag har inte riktigt samma behov av att berätta om allt.
Åtminstone inte här.

Då blir det mer så att jag tar allt i en klumptext.
Om ens det.

Det har hänt en hel del grejer igen, både positivt och negativt. Men ska man se på det totala så är det väl mestadels positivt egentligen.
Jag fick två månader till jobb, dock på 75%.. men det ger ju pengar. Fram till sista mars, vad jag vet än så länge.

Vi har haft den där festen som vi sett fram emot så länge, jag och Lotta.
Jag träffade den där killen igen som jag dejtade innan jag drog till USA och jag hade kontakt med. Vi satt och pratade en stund.
Och det är väl där den "enda" negativa biten är.
Men det får väl vara som det är..
Inte mig han dejtar nu iaf.

Men har fortfarande bra kontakt med N. Drog dit senast i söndags, dagen efter festen. Känns bra. Fast lite skrämmande samtidigt nu.

Och jag är inne på fjärde veckan med en grej, men jag känner mig inte peppad för fem öre och jag vettefan om nåt hänt eller händer. Nåt händer iofs, men ah, jag vet inte.

Lågkonjuktur, känns det som just nu, på många sätt.
Men ändå går det mot högkonjuktur, eller åtminstone i lagom höjd.

Och är man kär i personen eller kär i närheten? Det är den stora frågan.

Nu ska jag följa med Jess och träna på sportlife. Hon har några sådana där "ta-med-en-kompis"-kort. Så det ska vi utnyttja.
Träningskläderna på och I LOVE NY-tshirt på.
Finnemang.