English, please

Maybe I gonna begin to speak english now, and also write of couse.. So I have it in my system when I take the small step for mankind, but the big step for me, out of the plain and on JFK-airport!.
Or what do you think about that?

The hard thing to write and speak english is that fact that I'm a bit bad to know what word that comes first and last in the wording. The grammar, and everything around..!

Yeah..
And also that I'm speaking school-english, and not american..

Of course I have learn to speak after all the episodes in many, many series I have looked at, Gilmore Girls is one of them!
But OK, I don't think I gonna speak as fast as they speak in that show..

But who knows.. In about one year I maybe have stopped to speak swedish.

äsch. orka.
Jag håller mig nog till svenskan ett tag till..

Den där lilla stressade ångesten

Jag känner en sån jävla ångest då och då.
Just nu är den i full gång.

Jag är just hemkommen ifrån Linköping efter att ha tillbringat helgen där. Kramade hejdå till J och P på stationen. "Vi syns om ett år!" (vilket vi i och för sig hade haft mellan oss från nu och då vi träffades senast, men vi var åtminstone i samma land under tiden!).

Nu känner jag mig fullständigt stressad över allt och shit ska jag verkligen göra det här? Varför i helvete gör jag det här?
Haha, jag ställer samma fråga gång på gång, ändå vet jag ju redan svaret.
Jag gör det för att jag inte förstår varför jag gör det!
Svårare än så är det inte..

Jag är den där tjejen som folk som kände mig förr aldrig skulle kunna tänka sig att se mig göra en sån här sak. Som en av mina barnreferenser sa, min favoritförskolelärare på förskolan jag praktiserade på 04-05. Då jag mötte henne igen i våras, efter att inte ha setts på flera år.
Jag var klädd i färger, jag hade linser, jag var helt förändrat, och 30kg mindre.
Hon tittade på mig och sa "Jag blev helt förvånad när du ringde mig, jag trodde aldrig att du skulle kunna åka iväg så här. Men när jag ser dig nu, dina ögon ser så glada ut.. Stor skillnad från förr."

Jag vet själv att jag inte skulle göra en sån här sak egentligen.
Men jag är en utmanare av mig själv, därför måste jag!
Och shit vad skoj jag kommer att ha.
Det är bara INNAN jag är där som är den jobbigaste biten..
Fyfan, säger jag bara.

Jag ska göra, det och det och det..
Packa allt jag ska ha med mig, packa ihop allt jag INTE ska ha med mig och frakta till mormors förråd i Alingsås.. Och bara allt det kommer ta hela veckan.. Fast det är redan på tisdag som jag åker till mormor..
Och träffa alla folk jag kommer åka iväg ifrån.
Särskilt denna kille jag börjat krama på sen några veckor tillbaka.
Vi ska lyckas ses i veckan, och jag har även bokat in en träff på lördagen.. dagen innan jag åker.
Och jag känner sånt sablans stort tryck i magen.
Så mycket, men ändå så lite.

Och så ska jag jobba torsdagkväll! Jag funderar starkt på att ringa och säga att jag inte kan, för det blir alltför stressigt. Har tänkt på det i flera dagar..
En hel kväll försvinner.
Vi får se hur jag gör.

Men detta är i alla fall inbokat.

*Åka till Mormor och Tisdag.

*Träffa killen förhoppningsvis på onsdag om jag får som jag vill! alternativt torsdag om det inte går dårå.. hur det nu blir med jobb.

*Ha en liten familjeträff här hemma på fredageftermiddag.

* Ha en sorts fest-träff-hejdå-sak med massa vänner på fredagkväll, kommer kanske en hel del.. Bjuda på lite mat tror jag, inget superi! (Det är en stor skillnad på superi och att dricka!)

*Och lördag ska jag tydligen tvätta kläder..

*och även träffa M och äta på kinarestaurang. Våran lilla hejdåsak. Trevligt att ha intimt så med en vän!

*Och sist men absolut inte minst, så ska jag krama killen som om jag vore en sugpropp.


10.40 sitter jag på flyget till New York, med mellanlandning i Frankfurt.

Bagage

Jag har börjat skriva en lista på allt jag ska ha med.
Både i klädesväg och såkallad hårdvara och hygienartiklar etc, etc.

Sedan kom jag på att det vore bra att veta hur mycket bagage man får ha med sig!
...så jag ringde Cultural Care för att fråga detta, vilka skickade mig vidare med ett telefonnummer till Lufthansa, det flygbolag jag ska flyga med. Hon som svarade ansåg att det vore bäst att ringa och fråga själv så att jag får den senaste uppdaterade informationen.

Och ringde gjorde jag, väntade i någon minut, sedan svarade en kvinna. Jag förklarade vad jag ville veta, och hon frågade vart jag skulle åka.
Usa.
Ekonomiklass.
De har strikta regler där, sa hon.

Men nu har jag skrivit ner allt!

Jag får ha med 23 kg i bagage att checka in. 2 väskor, 23 kg sammanlagt.
Sedan får jag ha med 8kg i handbagage.
Då passade jag på att även fråga om reglerna för hur stora väskorna ska vara!
Incheckningsväskorna ska vara på högst 158cm hela.
jag fick frågade vad det innebar.. Då skulle man addera alla sidors cm, och det skulle bli 158cm sammanlagt.
Jag gick och mätte den största väskan vi har här hemma, med en linjal. Den blev sammanlagt några cm under måttet!

Handbagaget skulle vara på 54*40*20 cm.

Jag får med andra ord ha med mig 31kg bagage!
Kommer det att räcka? haha.. Ingen aning.

FEL; FEL; FEL!!!
Jag blev så fundersam, så jag ringde upp dem igen och frågade om detta med incheckningen och 23kg..
Det var 23 kg i VARDERA väska! med andra ord får jag ha med mig 46kg sammanlagt i incheckningen.
Jesus!
Dock får jag inte ha en väska på 30kg och en på 16.. högst 23kg styck.

Ojoj, okey.. 54kg here I come!

Pengar

Idag var det den första dagen som jag på riktigt kände att jag nära på längtade, att det ska bli så roligt!

Men nu.. nu sitter jag och har ont i magen över pengar!
Halva min lön kommer gå åt att enbart betala försäkringar och flygavgift inför au pair..
Och sen ska jag betala det och det och det och lite räkningar.
och vad har jag kvar sen då?
Mycket mindre än vad jag planerar att ha med mig.
Å andra sidan kommer jag få en halv lön om en månad, men det är om en månad och det är en halv lön!

Shit, varför oroar jag mig över pengar?
Vad fan har jag för utgifter i usa? Jag får gratis mat och boende.
Och veckolön.
Iofs ingen megastor sådan..

Men självklart vill man ha en resekassa! och jag ska köpa en laptop och digitalkamera och..och.och..

Äh, sluta oroa dig!

10 dagar kvar.

Avhållssamhet

Jag skriver inte så mycket här just nu, trots att det händer massor runt omkring mig med allt man kan tänka sig nästan. Kanske därför det inte blir något skrivande?

En sak jag formulerade i huvudet i morse för ett inlägg var något jag gjorde förra veckan.

Gick till ungdomsmottagningen.

Bra att ordna lite saker, att ta med sig och lite test som alltid är bra att ha gjort någon gång.
Och en annan liten sak för att stabilisera.. och det var där hon sa något särskilt..
För att göra det hela rätt, sa hon "..och jag rekommenderar några veckors avhållssamhet"
Jag tittade upp mot henne, grimarserade och sa "hm.. men det är ju tills jag åker!"
Hon tycktes se ut att fundera lite, sedan svarade hon "ja.. hm.. men ta några dagar, så blir det nog bra."

Haha, hon förstod mitt dilemma.

Jag lyckades väl hålla mig en dag.. sen höll jag mig några fler dagar, tills det blev igen.
Avhållssamhet är inget vidare överhuvudtaget när man har 2 veckor kvar tills man lämnar landet!
Det är inte direkt då man vill hålla sig ifrån allt och alla.
Det är snarare då man vill ta så mycket som möjligt.

Och det har jag fått.
Och allt verkar fungera som det ska.

Visum

Idag ska jag fylla i visum-papprerna, och det är skitmycket och skitkrångligt och jag måste nog ringa och be om råd.. vilket jag inte kan göra förrän imorgonbitti.. Och imorgonbitti ska jag till ungdomsmottagningen och fixa saker, sedan hinna ta mig till synoptik och få ut papper de inte skickade till mig sist -> inför hälsoundersökningen jag också ska till imorgon.. och mellan där någon gång ska jag hinna till Banken för att föra över pengar till ambassaden för visum och skaffa kvitto och allt var det är.
och sedan köpa mig ett kuvert och frankera detta och skriva mitt namn och adress på, och gå till expert och fotografera mig!
SEN ska jag ta tåget upp till Stockholm.
Jag vet inte hur jag ska hinna nåt just nu. Shit säger jag bara.

När jag väl är i Stockholm ska jag ta mig mot området där jag höll till då jag var liten, och åker jag längre hamnar jag där mitt ex bodde.. hua, säger jag bara.
Jag ska få övernatta hos en bloggare!
Det har jag aldrig gjort förut.
Jag har åkt runt land och rike sedan jag var 16 år och träffat internetfolk jag pratat med på irc.
Mängder av ställen och människor.
Men aldrig någon bloggare! Så det ska bli intressant.
Och på tisdagmorgon kl 09.00 befinner jag mig på amerikanska ambassaden.

Jag ska även träffa en tjej ifrån Eskilstuna, vi åker till USA samtidigt, jag en dag före henne, och vi är på Au pair-skolan samtidigt, och vi har pratat ett tag nu på msn.
Hon skrev faktiskt här på bloggen till att börja med!
Så får hitta varandra innan vi ska vara på ambassaden, leta ihop kanske?

Och sen ska jag hinna hem.. hinna till ett bra tåg. Och då jag kommer hem ska jag till killen på en megamyskväll!
Mycket att se fram emot, men jag blir knäpp av väntan!
Och stressad av allt innan.
Men.. ah.

:-D

Myskväll

Jag har en jävla massa att skriva om här egentligen..
Men det blir aldrig av, jag är t.o.m dålig och har för mycket i huvudet för att svara på mail ifrån familjen jag ska bo hos.

Men.. liten uppdatering.
Jag har lagat mat med N, det blev jättegott och vi kikade på film och hade det trevligt.
han fyllde 27år i måndags, så jag haft med mig två presenter. Ett 1liters ölglas som det stod "En Stor Stark" på, och ett miniölglas, får plats ngr cl, där det står "En Liten Stark" på.. Skojigt och liten pik! Öldrickande människa.

Det blev ingen övernattning där, det är tydligen stor skillnad på att sova över/med då man inte är full! Vilket jag påpekade, hur dåligt det låter. Men det fick väl vara så, så jag drog hem.
Det var helt okey att jag inte sov över, det enda som kändes jobbigt var att åter igen säga byebye. Jag fick tillbaka den där jävla resfebern och tankarna över det så det gjorde det lite sorgset i mig.

Skickade sms till denna andra kille, han som grundlurade mig och han som har retat mig hela tiden då jag har varit sjuk! Ja.. han som jag har velat bli frisk för.
Och nu var jag frisk.
Vi skulle egentligen ha haft träffen på onsdagkväll, men jag flyttade fram det till tisdag (om två dagar) för att matlagningsdagen blev framflyttad.
Men så skickade jag som sagt sms då jag kom hem, fick svar 2 timmar senare och vi skrev lite om den där sorgsenheten jag hade och att jag behövde gömma mig lite.
Han var inte sen att skriva att han ju fanns där.
Vilket slutade med att jag cyklade dit mitt i natten.
Skitnervöst.

Vi satt bredvid varandra och pratade om allt och inget och att jag faktiskt vågade mig dit. Under vissa stunder vågade jag knappt titta på honom, men det blev bättre och bättre.
Sen gick vi och la oss.
Och om jag skrivit något om mys förut så..
Shit. Mysigaste killen jag varit i närheten av.
Han hade å andra sidan lovat massa mysighet, vilket han påpekade, och gav mig det i rågor.

Efter en halvtimme-timme med enbart mys så.. hm.. planen att hålla det till mys gick inte riktigt längre. Vi gav upp.

Min jobbarkompis, som är kompis med honom, flinar fint varje gång vi pratar om honom.
Och då hon och jag skulle åka och hälsa på en annan jobbarkompis tyckte hon att vi skulle åka förbi honom. Han visste bara att hon skulle komma, och så dök jag också upp.
Trevligt att träffa igen. Jag tog mig en kram då vi gick sen.
Och sen fortsatte vi att smsa igen, han jobbade natt, jag hade tagit jobb på lördagdag..
Efter att han gått av sitt pass, och före jag började jobba, åkte jag dit och tog mig en lång morgonkram.

Och nu försöker jag hålla mig ifrån att bli galen här, för jag är extremt dålig på att vänta och det är två dagar tills jag ska dit på våran riktiga träff-myskväll!

Falska minnen

Det är lördag idag, en vecka sedan ikväll som jag stötte ihop med denna kille som möjligtvis bara är en kopia. (Läs inlägg längre ner så hänger du med, jag är för seg för att länka)

Idag är det också 1 månad kvar tills jag åker härifrån.

Jag fick, för ungefär en timme sedan, ett sms ifrån denna kille, skriver lite grann och frågar till sist hur jag mår idag.
Jag svarar lite på skämt som vanligt och fortsätter med att - jag mår bättre, men inte bra.
Och ber han att dricka lite för mig också, trots att jag inte tycker om öl.
Och så avslutas det med en kram, från båda håll.

Då frågar jag mig.
Hur smart är det att börja träffa en ny, en månad innan jag åker härifrån?
Det beror kanske på vilken nivå vi ses på.
Jag vet det inte riktigt, trots att vi är rätt duktiga på att lägga in riktningen på allt.
Men under ytan?
..finns stora och små, under ytan, finns det skratt och gråt.. det finns mycket där som händer, som vi inte kan förstå.. men vi hittar alltid svaret, där i botten av oss själva, under ytan *nynnar*

Alla behöver närhet och hjärtevärme, på flera olika sätt.

Jag hade väldigt svårt att somna inatt, vi hade smsat fram och tillbaka under några timmar, sedan sa jag godnatt.
och försökte somna.
Men icke.

Jag blev sorgsen, ledsen, började tänka på N. Känslor finns ju där än, där i djupet någonstans. och saknaden. Men mycket också saknaden som jag känner redan innan jag utplånas från Sveriges yta under 12-13 månader.
Det kändes för jobbigt att tänka för mycket på honom, så jag vände tankarna istället mot D.

Det kändes mycket enklare.
Jag är lite sorgsen i hågen där också, särskilt just nu då han beter sig knäppt igen, eller snarare.. tystlåtet.
Men det var enklare att tänka ditåt, och att spela upp minnen framför mig, att ihärdigt hålla sig fast i dem och liksom låta fantasin skapa nya falska minnen. Som då vi kommer ses nästa gång, och sista gången vi ses innan jag åker, hur han står där, tittar på mig med ögonen. De brukar skina så där tokigt, vitan i ögonen syns så kraftigt i och med att han är brun i hyn.
Och så det där spelande leendet, och jag lägger händerna runt hans ansikte och viskar tyst "det var så.. längesen.." och ordet "längesen" hörs knappt, för jag säger det i ett lätt andetag, med läpparna mot hans, och så kysser jag honom, för att känna på det där igen som jag inte har känt på över ett års tid. Fantasin fortsätter att formas där min tunga sakta och trevande fångar in hans och lär honom åter igen, som den gången vi sågs första gången på detta sätt, hur man kysser. Jag ställer mig tätare emot honom och han lägger sina händer mot min rygg och omfamnar mig i hans armar så att jag står så tätt jag bara kan komma. jag lutar huvudet lite bakåt, med ögonen fortfarande slutna, men öppnar dem sakta med ett leende och snuddar med fingertopparna i hans ansikte, följer alla hans linjer och drag med både blicken och fingertopparna, sedan fastnar blicken på hans mun där ett leende i mungipan syns, och jag trycker mig åter igen emot honom och fångas in i denna kyssyra. Vi trevar långsamt med händerna in under varderas tröja medan vi vinglandes tar oss bakåt mot närmaste säng eller soffa.


Jag förbjöd ju honom att pussa på mig då vi började träffas igen, jag vågade inte riskera känslor.

Och dessa fantasiminnen spelade jag upp i huvudet, om och om igen, för att slippa tänka för mycket på N. Jag hade aldrig kunnat bygga upp sådana här fantasier om N, det hade känts alldeles för jobbigt, alldeles för ledsamt och längtandes. Men det gör inte så mycket när det kommer till D.
Varför?
Jag har inte såna känslor kvar längre för D.
Okey att det känns lite sorgset att "lämna" honom också, men jag känner inte samma såkallade smärta gentemot honom som jag gör med N.
Därför framkallade jag saker kring D istället för att lättare kunna somna, för att slippa ligga där i tankar om sorgsenhet.

Intressanta tankebanor.

Och så vaknar jag tidigare idag.
Känner att jag kommer att få försöka använda tankarna annorlunda igen.
Att klara av att vara nära någon ny igen, och att liksom tvinga mig att ta in det nya istället för att springa åt andra hållet - oavsett på vilken nivå det än kommer att hålla sig.

I början med N så var han inte D..
Där var felet.
Han var inte D.
Och samtidigt var han ny, och i och med att jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att det ofta dröjer ett tag innan jag vänjer mig, att jag behöver tid - tvingade jag mig att fortsätta träffa N för att senare inte ha mist all världens chans. För jag visste att jag, om en stund, skulle ha ångrat mig totalt om jag inte hade gett mig fan på det innan.
Konstigt, men sant.

Nu får jag upp samma känsla, samma sorgsenhet.
Denna kille är inte N.
Där är felet.
Han är inte N.

Jag antar och hoppas att jag snart kommer att ha lärt mig att släppa inpå folk utan att behöva tvinga mig till det, att jag inte behöver så mycket tid innan.
Men tills dess får jag göra så.
I det tysta.
Det är bara i mig själv jag kämpar.
inte utåt.

Det är trevliga att få nya bekantskaper, och trevligt att ha någon att smsa med.
Och det är trevligt att ha någon att krama på.
Och att bara få närheten räcker just nu, det vore för eländigt annars.

Sjukan sabbar det för mig

Jaha, jaha, jaha!
Jag fick nyss ett sms, en av många på raken.. men i detta stod det "Du hade gärna fått komma över ikväll annars.. På en film, lite mys o en härlig fortsättning *ler*"

Jaha.. jaha?!

Och vad svarar jag?
Nej, igen, jag kommer att hosta ihjäl mig!

Hur länge ska den här sjukan sabba det för mig?

Nu fick jag svaret "hehe.. Men jag menade om du varit frisk asså.. Bara berättar vad du går miste om.."

TACK!

1 månad och 1 dag

Idag är det 1 månad och 1 dag kvar tills jag flyger iväg ifrån Göteborg, Landvetter - över havet och till Staterna.
Det känns lite overkligt samtidigt som det känns.. jag vet inte riktigt.

Jag ska hinna med lite saker innan jag åker.
Först jobbar jag fortfarande, och jag har fått lite mer strötider under september, och även en den 2 oktober, 4 dagar innan jag åker! De på jobbet vill ge mig så mycket resekassa som möjligt nämligen! Segt bara att jag var tvungen att sjukskriva mig hela helgen nu.. OB och allt vad det är. Men, men.
Men de är så rara så som tänker på mig!

Sedan på tisdag ska jag laga mat med N. Vi fick ju skjuta fram det på grund av min jobbiga sjuka.
Fredagen den 12 september är det förmodligen inflyttningsfest hos E och M, sisådär ett år försenat.
Och helgen den 19-21 september tar jag bilen och kör till H, där jag tillbringar helgen hos i hennes och sambons hus. Där jag aldrig har varit!
Och helgen därpå.. 26-28, drar jag ner till Linköping i tåg och hälsar på J, lite festligheter och kramhejdå och sådant.

Och mitt i allt ska jag dra upp till Stockholm för att gå till Amerikanska Ambassaden och ordna med Visum. Jag vet inte än när jag kommer att få tiden, och jag har talat med huvudkontoret i Stockholm där jag påpekade att jag gärna vill veta i förväg så att jag kan få tag i en billig sj-biljett.. Men det var tydligen svårt, men de noterade det.
Jag vet alltså inte om det blir snart, sen eller alldeles i slutet.
Och internationellt körkort ska fixas samtidigt.

Och den 15e har jag hälsoundersökningen inför Au pair.
Och så har jag två datum hos ungdomsmottagningen.
Fixar, donar och kollar saker innan jag drar, samt innan jag fyller 25 år!
Då jag återvänder får jag ju inte komma dit mer.. bu..hu..hu..

Så det är en del att göra innan jag åker!
Men ändock.. alldeles för mycket strötid och dagarna, veckorna går så snabbt att jag snart kommer säga "Imorgon åker jag!"

Ett par string och några moves

Jag kom just underfund med att jag inte har berättat om en liten sak som hände i helgen, och som sen fortsatte!

Jag festade med ett par arbetskompisar och strax innan vi åkte in till krogen för att skaka om oss lite, tog vi en sväng förbi ett hus på en gata i närheten av jobbet.
Jag fick bara reda på att personen i fråga hette "*censur*" och det var tydligen samma kille som en av jobbarkompisarna hade försökt få ihop mig med under en arbetsdag.
Hon skickade sms i bilen där det stod att hon hade en här bredvid sig som behöver sig ett hugg!
Han bjöd oss dit på lite kaffe, vilket självklart aldrig blev av.

Och så träffades vi! Inget konstigt med det. Hej och hej och trevligt att träffas och jaha, är det du!

..Tills ett par kompisar till honom nämnde ett klipp på youtube som har cirkulerat i internetkretsar i åratal, och som jag totalt fastnade för för en himlans massa år sedan. Jag orkar inte lägga in själva filmen här nu, så du får snällt klicka här för att se vad det är jag syftar på!
Denna film heter alltså "fredrik och jag" och jag blev småkär i denna pojke mycket pågrund av att han sjunger rätt fint. Jag och pojkar som kan sjunga! Det är givet.
Dock mimar han, men ändock en röst!
Och att han dansar som han gör gör saken kanske inte så mycket bättre.

Men så till saken.
Kompisarna till denna kille började prata om ovannämnda filmen, och jag hojtade till och sa att jag vet exakt vad ni pratar om, den äääälskar jag!
Då gör de det.. de pekar på denna kille vi är hos och påstår att det är han som gjort filmen!
Vae?! Skojar du? frågar jag 10 gånger på raken.
Du ljuger?
Nej, det var han!
Ojoj, jag blev värsta galen och satte mig nära honom och tog idolkort på enbart honom och på oss ihop, sedan var jag tvungen att ta en kram också!
Självklart spred jag det vidare också till en vän.
På något sätt fick jag tag i hans mobilnummer av arbetskollegan, och smsade en hälsning ifrån min vän!

Dagen efter..
då alkoholyran hade lagt sig och jag talade åter igen med min vän - påstod han att jag måste ha blivit grundlurad. Denna kille kände han till sen tidigare, och inte fan var det han i filmen!
Jag jämförde som fan med filmen och korten jag hade i mobilen.
Då jag stod bredvid honom fokuserade jag även in blicken i hans ansikte och stirrande grundligt för att se någon likhet.
Visst fan fanns den!
Tillräckligt för att tänka "okey, han har blivit lite äldre.."
Vissa drag var lika.
och då mina arbetskollegor utbrister "men det är ju *censur*!" då filmen spelas på youtube, gör inte min övertygelse så mycket mindre.

Men denna nästa dag, då vännen påstod att jag blivit grundlurad, skickar jag iväg ett sms till denna omtalade kille och frågade om det verkligen var sant, eller ifall jag hade varit för full för att förstå sanningen.
Han vägrar svara.
Jag frågar igen, är du kopian eller originalet?
Inget övertygande svar.

Då ber jag honom att möta mig en kväll, dra på sig sina string och dansa runt lite framför mig. En liveshow, för att bevisa för mig ifall han är kopian eller originalet.
Vi fortsätter att sms, tre kvällar irad.
Vi fortsätter prata om samma sak.
Liveshow och en hel massa annat smaskigt som kanske inte är det allra bästa att börja snacka om direkt.
Men jag lyckdes tydligen flirta så mycket att jag charmade honom.
Nyfiken på mig blev han.
"inte trodde jag att du var en sådan "syndig" brud".. Haha..haha.. ha..
Ja, megasyndig. Vid vissa tillfällen.

Vi ska iaf ses, någon gång. Han har försökt få dit mig ett par gånger redan, men jag har antingen jobbat eller varit sjuk.
Nu är jag megasjuk, och ännu mer sur över att missa ännu en invit!

Dock gör det nog inget med denna nya, lite väntan gör nog bara gott.

Men visst låter det spännande?
Är han kopian eller originalet?
Ett par string och några moves - så vet jag!

Sjukliga sexinviter

Det mest irriterande är när man blir "bjuden" till personen man tidigare duschat med, för att göra lite mer saker, och man inte orkar pågrund av att man är sjuk!

Viljan är ju långt ifrån bortsprungen.
Men huvudet? ha! never ever.
usch, säger man då.
Inte ens när personen säger "det är bara för dig att ligga där".. haha, jo tjena. Det låter ju trevligt, men jag orkar inte ens tänka tanken.. hur ska det gå till? jag kan knappt stå upprätt, och att då gå biten dit bort, och sen kanske stå upp i en dusch, och samtidigt klara av att hålla mig klartänkt?
Jomentjenare.
Och då blir man sur!

Och när personen i fråga pratar om att komma hit!
Jomenvisst. Kom du till rummet här där det är lyhört och på andra sidan dörren sitter mamma och B. Jovisst.
Nej.

Vafaaeeen!
Mycket får man stå ut med då man är sjuk!
Särskilt när man inte ens vet ifall denna invit kommer att upprepa sig.
Bah.

Och shit vilket intelligent inlägg detta blev!

Sjuk

Jag är sjuk!
Jag är så sjuk att jag varken kan sova eller vara vaken.. Så vad sjutton jag pysslar med är ju en annan fråga. Jag vet inte ens själv.
Och jag läcker ifrån onämnda öppningar i ansiktet, och det är ju långt ifrån supermysigt..

Och igår ställde jag in matlagningen med N. det kändes inte så skoj! Men han vill inte bli sjuk och jag hade inte ens orkat försöka (göra honom sjuk? hm). Vi tar det på tisdag istället!
Och imorgon kl 16 börjar jag jobba igen och jobbar heeela helgen.
Jag vette sjutton hur jag ska fixa det.
"Mår du jättedåligt på torsdag så kan du ringa på eftermiddagen och säga att du inte kan fredag kväll, för då borde du ju veta!" sa arbetskollega då jag frågade.
Hur mår jag idag?
...
Funderar dock på att vänta till imorgonförmiddag, då kunde jag också ringa sa hon.
Jag behöver ju pengarna!
Och de 3 sista timmarna på fredagkväll får jag helgob! Och sen hela helgen! Baaah!
Jaja, jag har väl ngn sjukpenning i och med att jag jobbat så länge där nu, men kommer fattas en hel del ändå.

Får hoppas jag blir frisk.
host, host..

Men nu har jag åtminstone bokat in mig på en hälsoundersökning, och sedan litegrann på ungdomsmottagningen. Måste ha med mig piller för hela året, annars blir kroppen i obalans och jag måste börja om med allt igen! Och lite annat smått och gott ska göras och tas med..
Nu måste jag bara få tag i mina vaccinationspapper, papper från optikern på mina ögon samt.. hm.. vad var det mer?
Jag skulle ha på min glasögonen då jag går till undersökningen. För att kunna ta av mig smidigt och snabbt. jag som aldrig har på mig glasögonen, det är linser som gäller! Menmen.

Och vet du vad?
Jag är sjuk!
Usch så synd det är om mig..

Feberuppdatering

Jag hade tänkt skriva om allting nu, lite mer genomgående och så..
Men jag känner mig inte direkt på topp!

Igår började jag få ont i halsen, vilket blev värre och värre och imorse var det värst, och nu tungt och segt huvud.. och tempen står på 38 grader. Början på feber!

Vad roligt.

Och jag ska cykla och jobba snart, för jag måste ju ha pengar!
Imorgon kan ajg sova, om man bortser ifrån att jag tänkte dra till arbetsförmedlingen, och även ringa läkare för hälsoundersökning, inför au pair!
Jaha..
Upp tidigt, ut tidigt.
Sen sova?

Imorgonkväll ska jag laga mat med N.
Jag skickade nyss sms där jag frågade hur mycket han har emot att jag är lite sjuk.. Jag behöver ju liksom inte slicka på honom!... synd nog.