Nej

Fuck, fuck, fuck, fuck, FUCK!

Nu kom den.. den där frågan som jag har väntat på.
Väntat på att den ska komma, jag har varit övertygad om att den ska komma, men hoppats att få slippa.

Jag sa "Nej" för första gången.
och nu gråter jag.

Lööööördag

Snart 4 dagar kvar!
Och jag dör snart tror jag, nästan.

Jag har försökt förtränga den där saknaden man ofta känner när man.. tycker om någon. Också något jag försökt förtränga.
Men just nu går det inte så bra.
Och om sisådär 4 dagar har jag inflyttningsfest, och på den festen ska ju Dendär komma på.

Jag gör ju inget annat än att längta.
Men jag får inte längta för mycket.

Fyfan.
Varför gör man så här mot sig själv?
Varje liten del av sig själv skriker efter närhet.
Men inte vilken närhet som helst..

Lördag, lördag, kom hit!

Röda tårar

Igårkväll stod jag och E och pratade om sex, mens och graviditet.
Men mest det där med att sätta på kondomen lite försent, och att försatsen borde vara tillräckligt för att bli gravid på.

Jag blir sällan orolig över att jag går över tiden eller sådana saker, särskilt eftersom jag knappt ens har koll på datum.. fast lite bättre koll har jag nu.
Men så kom jag att tänka på.. att.. jag kan ju, teoretiskt, vara gravid, eftersom kondomen kom på lite försent och sån där försats befann sig där, och den glider in och hoppsanhejsan.
Man vet ju aldrig.

Idag gick jag på toaletten, och jag hade fått mensen.
Ett bevis på att jag inte är gravid alltså. Trots att jag inte har varit orolig över det.
Men.. varför är det alltid så att.. såfort man pratar om mensen, så kommer den?

Samma sak som för några dagar sedan.. jag låg i soffan och grät.
Mest över hur saker är och saknad och närhetsbehov.
Dessa tårar kommer på ett ungefär en gång i månaden, men jag fattar fan aldrig hur det hänger ihop.
Det måste ju bero på att mensen är påväg.
Många blir ju extra känsliga då.
Varför kan man aldrig få in det i sin skalle att det möjligtsvis beror på det?

Nejnej.. jag förstår det aldrig.

Nästa gång jag ligger och gråter, om sisådär en månad, så ska jag försöka få denna kloka insikt att.. helvetet är påväg.
Ett helvete av bevis.

En positiv sak är att jag slipper skiten på min inflyttningsfest!

Midsommar

Jag har hittat en väldigt bra vän.
En sån där vän som bjuder in och drar med en efter att man sagt "Hej, jag har ingenting att göra på midsommar, och inga vänner alls som har föreslagit något eller ingen är hemma trots att jag har fler vänner nu än jag någonsin haft.."
Jag hamnade på en fest med E och M och E's mamma och E's mamma's man.
Det lät invecklat.
Men så var det.

Och det var enormt roligt!
Vi drack och åt och drack och åt och spelade piano och drack och jag sjöng för dem! Herrejösses. Ja, jag kan sjunga, men det dröjer ofta ett tag innan jag vågar ta ton trots att tonen blir klar.
Och sen spelade E's mamma's man, närmare bestämt M nummer 2, piano och kompade mig när jag sjöng, vilket också var enormt roligt eftersom det var flera år sedan någon kompade min sång. Jag kompar alltid mig själv.
Så nu vet E och M hur jag låter.

Jag har fått pianot hem hit nu, och jag ska ställa fram trumpeten och gitarren snart, inför min inflyttningfest om en vecka.
Undrar hur det kommer låta då..

..Sen åt vi och drack lite till.
Och spelade spel och skrattade och åt och drack.

Sen somnade vi, och sov, och vaknade och åt och drack, men nu alkoholfria alternativ.
Och åt lite till.

Sen åkte jag hem.
Eller rättare sagt; fick skjuts hem.

Vi lyckades även planera en kräftskiva!
Jag sa att jag aldrig någonsin har varit på en kräftskiva, och därför ska de fixa en äkta sådan, med hattar och saker.
Hur roligt som helst!

Jag har fått en bra vän i en gammal bekants flickvän.
Men det tänker jag inte kalla henne för längre.
M's flickvän.
Nej, det blir så fel.
Jag känner båda.
Så nu är det E och M, alternativt M och E, och hoppsan, de är visst tillsammans och sambo!
Vän och vänner.
Det är nice.

Och man känner sig så välkommen i sällskapet hos dem vi var hos, mamman och mammans man M.
Min midsommar blev superduperbra!
Och som jag sa till E's mamma.
"Bara man har ett trevligt sällskap så spelar det ingen som helst roll vad det är för väder!"

Köra in i fel

Nu gjorde jag Det.
Det jag har undrat om det kommer ske, om det kommer råka hända.
Det som skulle kunna bli så enormt pinsamt, men ändå väldigt förklarigt.
Nu gjorde jag det.

Jag körde in min nyckel i grannens dörr.. och drog ut den fort igen, då jag kom på felet.
Min grannes dörr är min förra dörr.
Jag bor ju granne med min gamla lägenhet.

Jag öppnade fort min riktiga dörr och hoppade in och stängde dörren efter mig med en enorm fart.
Och hoppades på att hon inte var hemma..

Nu har jag blivit med 180säng!

...jag kan ju säga att det var rätt tungt att bära upp allting för alla trapporna. Till tredje våningen. Men jag och Emelie är så uthålliga så!

Jobb

När fan kommer man på vad man vill göra, vad man vill jobba med?
Jag vill bort, bort, BORT från mitt nuvarande skitjobb, men jag har ingen som helst aning om vad jag vill göra! Vart jag vill söka mig.
Hur vet man?
När kommer man på vad man ska bli när man blir stor?

En helt ny värld

Jag har upptäckt en ny värld som jag egentligen tidigare vetat om, men aldrig riktigt öppnat mig inför så där på riktigt och framfört mina ord i det och kunnat bolla tankarna fram och tillbaka med en till människa.

Jag fick en sak när jag fyllde 20 år, men den har mer varit min privata, den har blivit hålld av en någon gång, men aldrig använd direkt. Förutom en gång nyss, men det var inte lika roligt ändå.
Men nu har jag lyckats hitta någon jag kan bolla fram och tillbaka med, och prata om och skoja och bestämma vad man skulle kunna göra och liksom veta på ett ungefär att vi faktiskt kommer kunna uppleva det lite senare, att det inte är uteslutet, och att det inte krävs pengar på kontot och en tågbiljett i handen för att ta sig dit.

Personen i fråga valde t.o.m ut den själv, eftersom jag har så svårt för att välja.
Och det gjorde saken extra roligt eftersom det var någon sorts gemensam grej.
Och särskilt sen eftersom det var stor skillnad på den, och absolut stort pågrund av att jag blev förbjuden att öppna förpackningen innan personen i fråga var bredvid, eller snarare att personen i fråga var den som skulle öppna den, och hålla i den under första stunden.
Manövrera den, så att säga.

Och nu är det över, det är gjort. Packat och klart, om man säger så.
Dock utan batteri, men nu är de i.
Och det känns en hel del när man håller i handen.
Och du får fanimej hålla i den igen.. för jag vågar inte riktigt.. den är så stor.

En ny värld har öppnat sig för mig.
En värld som egentligen fortfarande är väldigt osäker och oviss och jagvetintevad, men den finns där, och det finns i samma stad och man vet att det kommer ske igen trots att man egentligen inte vet, men man kan prata om det och skoja och bolla fram och tillbaka och tankarna finns där och man vill saker och man får puss på exakt det stället man vill ha puss på och man får uppleva de där drömkyssarna man haft ända sen man var yngre och man får pilla på den där gosiga magen och man får känslan och det roliga, och man kan t.o.m känna sig trygg med att ta upp ämnen som.. är det dags att skaffa något mer preventivmedel nu igen eller?

För egentligen är det ju inte bara mitt val, på sätt och vis. Okey, det är min kropp, men jag har inte tänkt skaffa något mer förrän det liksom är säkert att man kommer ha lite då och då, lite mer regelbundet.
Och kanske är det dags igen? Det säkra före det osäkra.
Och jag kan föra det på tal.. Jag kan det.
Trots att inget är bestämt eller jag inte vet något eller vi inte har något namn på vad vi gör och är, så kan jag.
Och en ny värld har öppnat sig för mig trots att den kan krascha redan imorgon.

Men oavsett så finns det en värld där som har välkomnat, och i värsta fall sitter jag där med en stor leksak, men det får jag väl leva med då.
Men nu är nu, och just nu känns det rätt bra.
För det är en hel ny värld.
Som öppnat sig.
För dig.
Och mig.

Polkagrisfärgad och svimfärdig

Jag tog mitt första dopp igår, fast egentligen blev det ungefär 10 stycken dopp.

Blev skjutsad av Magnus till sjön här, jag och Emelie skulle bada, medans Magnus skulle komma tillbaka efter att han tränat.
Sjön är närmare bestämt sveriges största. Vänern. Jag bor ju granne med den.

Det var svinkallt i vattnet från början, och vi kom bara i med benen, sen gick vi upp och solade lite, men självklart blev det för varmt nästan direkt vilket resulterade i att vi, efter en lång väntan, dök i vattnet och huttrade som tusan.
Sen var det dags att sola sig igen..
Vi gjorde likadant en himlans massa gånger.
Och vi var helt topless båda två.
Det är något jag aldrig är annars. Aldrig haft styrkan att klara av att vara så naken framför någon.
Men nu har jag den, och det var ändå bara Emelie som såg det, och jag fick ju se hennes på köpet så det var ju himlans bra. ;-P

Men såfort Magnus var påväg tog jag på mig överdelen igen. Jag hade kunnat vara utan den egentligen, på ett sätt, men samtidigt känns det lite småkonstigt.
Han är ändå en kompis, en vän, och pojkvän till Emelie, så nej. På med överdelen.

Den första kommentaren han kom med var att jag var vitare än honom själv.
Tack för det televerket!

Vi solade och badade i sammanlagt 4 timmar, även magnus lyckades dyka i flera gånger om!
Men nu kan jag inte direkt kalla mig för kritvit längre..
Nu är jag snarare polkagrisfärgad..
Jag brände mig riktigt rejält, som vanligt ungefär..
Men nu var det lite mer illa.

Den gamla känsliga lilla Susann uppenbarade sig senare hemma hos mamma där jag skulle kyla ner brännan lite.
Jag var väldigt känslig som barn, haft solfrossa och svimmat och sånt.
Nu stod jag och lät mamma smörja in mig, och plötsligt svartnar det framför ögonen och det börjar dåna och susa i öronen, och jag känner mig fruktansvärt full, ungefär innan man måste spy. Var tvungen att sätta mig ner och dricka vatten, men det höll sig kvar en lång stund.
Jag var tydligen påväg att svimma.
Väldigt bra har jag hört..

Jag gick och la mig sen runt 19.00 igårkväll och klev upp kl 08.30 imorse.
Helt död, och såfort jag rör ryggen så stramar det och gör ont.
Och även magen och brösten har fått sin del av rödhet, och armarna är kräftlika och ansiktet ska jag inte ens tala om.
Haha, jag känner mig så suveränt duktig alltså.
Just nu pimplar jag vatten.

Men jag hade väldigt roligt igår!
Och hoppas att det kommer upprepas, dock ska jag vara liiiiiiiiiiiiite mer försiktig nästa gång.
Inte sola lika länge, och ta på massa mer solkräm och sitta lite mer i skuggan.
En kritvit hud, som tidigare knappt visat sig i solen pågrund av att det är alldeles för jobbigt och varmt, ja, den tål kanske inte riktigt 4 timmars stekhet sol, just under den period av dagen då den tar som starkast.
Eller har du hört något annat?

Bar överkropp

Har haft, och har fortfarande, en kompis här i helgen.
För några timmar sedan promenerade vi in till stan för att hyra film.
Vi tog hemvägen förbi Mr T, jag hade nämnt innan att vi skulle gå förbi honom, och därför skickade jag ett sms när vi var nära.
Han stod i fönstret då vi kom, vi ställde oss i gräset nedanför och fönstret öppnades helt.
Han stod i bar överkropp.
Pratade en stund, log och skojade lite. Pratade om det varma vädret och händelser idag.
Han stod i bar överkropp.
Sonen var där, men han sov sa han då jag frågade.
Efter en stund klagade han på myggor och började stänga fönstret, och just när han gjorde det hoppade jag upp lite för att lyckas se bättre, eftersom han stod i bar överkropp.
Han hade byxor på sig.
Satan, tänkte jag.

Sen sa vi hejdå, och vi gick iväg.
Och självklart svängde jag lite extra på höfterna, eftersom han säkerligen tittade lite efter oss.

Han hade bar överkropp.
Och herrejösses vad jag kände för att ta på den.
Överkroppen alltså.

Sovsällskap

Jag jobbade i 13 timmar igår, åkte på möte direkt efter jobbet och kom hem klockan 21, vilket var lagom till att äta och slappna av i en timme, sen var det läggdags.
Klockan 00-01 någon gång ringer mobilen och väcker mig.
Jag får knappt igång min tankeverksamhet, men efter en liten stund lyckades jag samla mig tillräckligt för att förstå.
Det var han som ringde.
Han hade varit på en gemensam bekant flickväns studentfest, i ett hus ungefär 4 minuter gångväg härifrån, på andra sidan vägen.
Han frågade om han fick komma och sova över.

Jag sa att jag ska upp och jobba imorgon, vilket han också skulle, men att han får sova hos mig.
Efter en timme var han här, en seg timme, eftersom jag är dålig på att somna om då jag väntar på något.

Men så ringde det på dörren, och jag gick sömndrucken upp för att öppna.

Sen sov vi.
Fusksov en stund, med prat och flin och pillpill och smek och puss och kram och godnatt.

Så kom den där stunden igen då man skulle kliva upp för att gå och jobba.. medan han ska sova kvar ett tag till. Han var halvvaken och tyckte att jag skulle komma och sova igen.
Men det gick ju inte..
Jag halvsatte mig i sängen och la kinden mot hans nakna rygg en stund, sen pillade jag på hans hand och sa hejdå, och sovgott och han svarade med att ha en trevlig dag.

Innan vi somnade varnade jag honom för att mamma skulle komma hit mellan 7 och 8 för att fixa lite saker.
Nyss talade jag med henne i telefon där hon berättade att han sov kvar då hon kom, och att han sett honom, och att han fortfarande sov då hon gick igen.

Det var skoj.

Jag hoppas att jag får fler tillfällen med sovsällskap.
Och som jag sa till honom.. snart måste vi sova när vi båda inte har någon tid att vakna på.. vilket vi aldrig har gjort.
Och att jag längtar efter att min 180-säng kommer...

Glada komplimanger

Jag var på jobbet igår och jobbade, självklart. Skulle gå in i en annan avdelning för att hämta ett stort såkallad badkar som vi lägger i, efter att ha rivit/hackat, ungefär 60kg blandad sallad.
Så stort badkar på hjul alltså.
Vi har förövrigt tre sådana som vi fyller varje dag. Räkna själv.

I den avdelningen där det tredje stod, jobbade idag två stycken, varav den ena alltid befinner sig där. Hon stoppade mig och pratade om saker.
Hon tyckte att mitt ansikte såg så fint ut, skinande, lent, och påpekade lite att det kanske berodde på nattens bravader, och hon log så där stort som hon alltid gör då vi pratar.

Så började komplimangerna hagla, och det kändes så fint.

"Susann, (mitt namn ja..) jag har tyckt om dig från första stund då du började utbildningen (för 1½ år sedan), du är alltid så glad! Och skrattar mycket. Aldrig någon sur min då jag ser dig. Och du är så duktig! Duktig och glad. Det finns många fler som är duktiga här, men de flesta är så sura. Men du är både duktig OCH glad! Det är alltid så roligt att träffa dig, att prata med dig. Jobbet blir roligare!"

Det är inte varje dag man får höra sådana saker, jag stod där och log jättestort och sa att jag tycker om henne också.
Och jag håller fullständigt med i det hon säger med att det finns många duktiga på jobbet, men att de flesta är så sura, vilket gör att det blir tråkigt att vara bredvid. Väldigt många såkallade surkärringar, och en av dem var påväg att få mig till en sådan också.
Jag hade enorma problem innan jul, jobbade nära en av dem, och hon klankade ner på allt jag gjorde, ingenting var bra nog, och pratade skit om alla andra runt omkring.
Men jag lyckades hålla mig ovanför ytan, mycket tack varje den andra jag också jobbade nära.
Jag är en väldigt glad människa.
Jag möter andra med ett glatt leende, och det hörs ofta då jag går igenom produktionen, eftersom jag skrattar väldigt lätt.

Därför var det extra roligt och värmande att få höra det från henne igår, ett slag bevis att jag faktiskt är sådan och att det syns utåt, och att jag lämnar spår.

Jag ger ofta " de sura" ett stort leende då jag kommer, och jag får oftast ett tillbaka. Det är en väldigt enkel sak att le när man går förbi någon, och ett leende kan skapa en hel dag, samtidigt som en sur min kan förstöra en hel dag.
Tänk på det nästa gång du möter någon.

Jag använder också alltid leendet till att släta över orden av en av dem jag jobbar närmast. Svarar ofta skarpt, och lite anklagande trots att det egentligen inte är meningen eller skulle behövas. Så jag ger ett leende till personen som får ta det, för att liksom få personen att inte bara minnas de jobbiga orden.
Jag gör mot andra så som jag själv skulle vilja bli bemött, och det funkar väldigt bra när det gäller just det här.

Lägenhetsinvigning

D kom hit igår, nummer 5, klockan halv3 på natten.
Jag skulle upp för att gå till jobbet kl 05.00, men det struntade jag i att jag skulle göra, jag skulle ändå vara väldigt trött på jobbet oavsett om han kom eller inte, och kom han skulle jag gå runt och le, vilket är mycket trevligare än att enbart vara trött.

Han kom, stod i mörkret i trappuppgången och skickade sms om att jag ska öppna dörren. Hans tänder syntes då han log. Visade runt i lägenheten, det är ju i en ny jag bor i nu.
Jag strosade runt efter honom i bara linne, hade öppnat dörren i två plagg.
Ställde oss strax i köket och han inspekterade mitt kylskåp och skafferi, medan jag stod bakom och höll om honom med händerna mot magen.
Magar är de bästa kroppsdelarna att pilla på. Så mjuka och fina. Favorit.
Sen lyckades jag vända honom mot mig och stod där en stund i famn; "vi kan sova så här.."

La oss strax i sängen, hud mot hud, händer som utforskade varandra, små retsamma ord om saker, leenden.
Vi invigde min lägenhet, eller närmare bestämt mitt sovrum.
Snart ska jag köpa en ny och större säng.. att inviga.
Jag mumlade "..halsen.." och fick kyssar där och neråt mot andra områden.

Efteråt ville jag ha massa mer pussar, så jag bad om det.. "jag vill ha puss" och så fick jag en.. "en till", vände sig mot mig igen och gav.. "en till", det fungerade tre gånger, sen fick jag ta en själv. Vände mig om och la ryggen mot honom och bad honom hålla om mig med båda armarna, vilket han självklart gjorde. Vi låg och skojade lite, så jag vände mig om igen trots att han sa flera gånger att vi nu ska sova.. Jag är väldigt dålig på att verkligen få mig till att somna när jag har en pojke strax intill mig. Jag tog ännu en puss, och la mig tillrätta.
Och la strax hans hand på mitt ena bröst, bara för att ha den där.
Jag gör alltid så.. det är mysigt.
Och ingen har haft något emot det än så länge.

Vill man ha något, så ska man be om det, eller bara nämna det. Det blir mycket enklare då, och roligare, om man vet vad man ska ge den andra, eller varandra.

Han fortsatte sova då jag klev upp strax efter kl 5, jag hade sagt att han fick sova kvar om han ville, och gå självmant sen.. dock utan att låsa dörren, eftersom mamma har den enda extranyckeln. Jag måste uppenbarligen skaffa mig några till, så att jag kan ha nattlig(a) gäster här, vilket jag förhoppningsvis kommer fortsätta med.

Jag gjorde iordning mig, sen var det två minuter kvar tills jag skulle gå, så jag la mig ner i sängen igen, strax intill, och blickade över honom. Han låg där med naken rygg, täcket hade glidit ner. Så len hud, ser mjuk ut, helt chokladfärgad. Tänk dig en slät marabouchokladkaka. Jag är helt fascinerad av hudfärgen.
Har alltid tyckt att det är extrasnyggt på mörka när det gäller muskler, för man ser dem mycket tydligare, särskilt när de är svettiga, då speglar sig allt så fint.
Jag la handen på ryggen och höll den där en stund, bara förundrades över det.
Sen böjde jag mig upp mot hans ansikte, strök honom över kinden och sa "nu går jag..".
Han mumlade något, men hörde inte vad.

Så gick jag ut genom dörren och förbannade jobbet över att jag skulle dit. Morgonen var väldigt vacker, varm och skön, solig, en underbar söndagsmorgon. Men inte så fullt underbar när jag hade vetskapen om att en pojk sov i min säng, och skulle göra i ytterliggare 5 timmar till.
Men vetskapen om det gjorde att det ändå var enklare att gå till jobbet, och vara där i 10 timmar.
Jag log.

Dock var det väldigt tomt när jag kom hem.

Jag ska få min röda splitter nya egenköpta soffa idag.. soffor ska också invigas va?