aprilsaga

Kort beskrivning av en förkylning

2012-01-23T18:47:00.003+01:00

När man är riktigt förkyld, det är då man känner sig halvdöv, knappt orkar lyfta huvudet ifrån kudden, knappt orkar ha kvar huvudet på kudden, snyter ut gula slembollar och hostar upp konstig geggamoja som också ser ut som slem.

Ljuvligt!

Rubriken varnade dig.

Kärlek

2012-01-16T22:01:00.002+01:00

Jag inser att ett välmående bara kan påverkas av ens egna tankar, utan påverkan av någon annan.
Om jag går in i min egen hjärna iaf.

Det har varit mycket ilska inom mig efter mitt ex, och mycket av det kommer aldrig få något utlopp - det vet jag om. Det kommer aldrig ske, för exet är inte kapabel till att ta emot det.
Men jag är kapabel till att hantera det!
Idag har jag känt en enorm kärlek inom mig, ännu en gång.
Gårdagen gjorde mig så lycklig att jag har varit i ett lyckorus sen dess.
Och samtidigt som jag känner denna kärlek inom mig, så kan jag läsa och se saker om exet som jag tidigare har fnyst åt.

Han verkar ha funnit en bit av sin väg i livet.
Antagligen har han samma problem som han hade när jag kände honom.
Men jag tror hans val gör honom gott.
Det passar honom.
Och jag känner bara; "good för him".
Ja. Det är bra, att han hittar ut ur sitt eget elände på något sätt.

Mindre bra att han aldrig kommer förstå hur stor del jag hade i det.
Tack var mig lyckades han finna sin egen styrka i slutändan.
Men det kastar han bort totalt.
I dagens läge bryr jag mig inte om det.
det kommer och går.
Men idag, då är jag bara glad för honom.
Men mest glad över att jag bara ser det från håll.

Fokusen ligger på mig, och bara mig.

Det är en stor grej för mig.

Tatuering

2012-01-12T20:01:00.003+01:00

Jag har bestämt mig för att tatuera mig!
Eller okey, jag funderar åtminstone över det. (Vilket i slutändan innebär att jag redan har bestämt mig..)
Jag fick idén i tankarna helt plötsligt och sen sökte jag och hittade den jag sen dess har fastnat för.

Då ska du veta också att jag alltid varit den som varit emot tatueringar när det gäller på mig själv. Det är snyggt, visst, och ser roligt ut. Jag gillar att titta på Miami Ink. Men jag såg ingen vits i att tatuera mig.
Och pågrund av att jag inte äger något stort tålamod när det gäller saker jag tänker (har bestämt mig för) på, att jag vill att saker sker NU NU NU (helst igår), plus att jag då har varit motståndare när det kommer till mig själv. Just därför måste jag ge mig betänketid, lång betänketid.

Denna tatuering är det som jag är inne på:

Sen kommer jag modifiera den litegrann. Det är särskilt en detalj som jag vill förändra, och det är nederdelen. Jag gillar det spetsiga i modellen, så nästa jag kommer visa tämmer inte riktigt överens med min smak då den är mer rundad. Men jag vill även ha färg på den nedre delen!

Denna:

Någon variation åtminstone, men färgen ska vara lila!

Kärlek kan ha många olika former

2011-12-22T22:22:00.004+01:00

Och lussekatter likaså!

Nu är dörren stängd

2011-12-22T19:20:00.003+01:00

Jag upplevde den värsta dagen på länge igår.
Fick alla mina farhågor bekräftade, hårda ord på svart och vitt.
Mitt hopp om att någon gång få lite förståelse och tacksamhet, jag trodde lite för mycket på det.
Nu vet jag bättre.
Finns ingen plats i mitt liv för någon som honom.
Jag har för länge sedan raderat honm ur mitt liv, men nu tog jag det sista steget.

Min filosofi är numera att jag får må dåligt om jag vill må dåligt.
Igår ville jag må dåligt, jag ville må åt helvete, jag var tvungen att må åt helvete.
En hel dag ägnade jag åt det, jag tillät mig.
Allt var gyttja och mörker och krampaktigt gråt.
Jag kunde inte ens äta utan att gråta.
Och morgondagen, alltså idag, skulle allt vara förbi och dörren skulle stängas.

Om jag lyckades?
Ja.
Jag mår bra idag.
För jag fick må dåligt igår.

Och jag vet att jag är en bättre människa än vad han någonsin kommer att bli.
Och nu är det ett avslutat kapitel.
Idag vände jag blad, och 2012 är mitt år.
Äntligen!

När man ser kort på gammalt ex

2011-12-17T12:15:00.002+01:00

Hur tusan kunde jag vara jättekär i honom?

Omplanerad kaffedejt

2011-12-16T13:36:00.006+01:00

Det här kommer att bli en historia för sig senare i framtiden då jag tänker tillbaka på hur det började från första början.

Hur allt startades är en annan historia som jag kanske tar upp senare, men hur just denna grej startade som jag ska presentera här.. ja, DET är en historia i sig.

Jag och H bestämde att vi skulle lära känna varandra som vänner, och H skulle alltså komma hit och dricka kaffe förra fredagen. Klockan 10 på förmiddagen.
När klockan är halv11 ringer han (efter att jag smsat för en stund sedan) helt yrvaken och säger att han hade helt försovit sig. Sen dess har jag retat honom för det. Vi sågs alltså inte på kaffe. Dock senare på kvällen under andra sammanhang.
Så vi bokade om detta kaffetillfälle till idag, fredag.
Vi bestämde att han skulle komma hit klockan 12.
Det är ju mindre risk att försova sig!

Sen får jag ett sms ifall vi kanske kan ändra tiden ändå? Jobbet hade ringt och bett om en annan tur, så kan vi ses halv5 istället?
Javisst, det går bara bra, sa jag! Och skrattade lite över att detta är ju komiskt.
Sen en stund senare får jag sms igen där det står "Det var visst halv4.." och där bröt jag ut i ett flabb.
Okey, halv4. Fint.
Då ses vi!

Idag, för en liten stund sedan, ringer han upp mig från jobbet.
Frågar vad jag gör?
Jo, jag sitter och sopar upp en hög med massa glas, svarar jag. (bild kommer nedanför)
Ingen aning om hur det gick till, men det bara brakade sönder.
Han säger sen att detta kommer att låta väldigt komiskt.. men.. Kan du stå utanför mig vid 10 i 4 istället?
Och jag börjar skratta rätt ut i telefonen.
Han ska tydligen åka bort över helgen, och hinner bättre om jag kommer dit istället.
Det blev mycket skratt från båda två i det samtalet.
Men ses, det ska vi!

Klockan 10 i 4 står jag utanför hans lägenhet.
Han fick också lova att han måste komma hit och se hur städat jag har!

Så ja, detta är en historia i sig.
Nu väntar jag bara på ännu ett samtal där H säger en ny tid ;)

Kaffedejt

2011-12-15T21:26:00.001+01:00

Imorgon ska jag ha kaffedejt med en bra kille!
Ja, det finns ju många bra killar också, bara att det har tagit tid att hitta dem för mig.
Vänner är bra att samla ihop och njuta av :)

Min kamp

2011-12-13T21:59:00.002+01:00

Jag kom till den punkt i våras där jag inte orkade leva i tillvaron längre.
Jag levde, men jag orkade ingenting.
Jag hade ångest.
Jag tog mig i kragen och ringde vården, jag bad om hjälp.

Efter att ha levt med en sambo som gjort mig olycklig till både kropp och själ skapades det tillslut en sån vanmakt hos mig.
Det blev som en post-traumatisk stress.

Min sista kontakt med honom var i Mars.
Sen var det som om stora tyngder släppte från mina axlar.
Men samtidigt var det också då, efter en tid, som allt jagade mig, allt som jag har fått trycka inne för att en annan människa försökte ta min energi och lyckades.

Jag tillbringade därefter fram till november att gå hos en kurator för att klura ut alla otäcka känslor. Få bukt på mig själv. Få bukt på honom. Få bukt på hela mitt liv.
Få bukt på idiotsakerna som hände under sommaren i min kompiskrets. Den krets som jag nu bara har valt ut godbitar ifrån och kastat undan resten.
Det är skönt när människor visar sitt fula tryne, det är då man inser vilka som är värd mödan.

I november bestämde jag mig för att vara färdig med kuratorn.
Jag mådde inte odelat bra, men jag kände mig färdig med just det som samtalen gick ut på.
Jag var också redo att möta Honom.

Komiskt nog körde han förbi mig i sin röda bil, som jag var chaufför i under ett halvår, då jag gick från kuratorn och hem.
Samma dag som jag avslutade, samma dag som jag sa att jag var redo att möta.
Han såg mig inte, men jag såg honom. Jag flinade.
Symboliskt.

Jag är lycklig i mig själv.
Och det är dit jag har kommit.
Lycklig.
Lycka.
Alrig sagt eller skrivit de orden när det gäller mig själv.

Och det är tydligen vanligt att få svackor då och då när man börjar må bra.
Men det jag är gladast över att jag har funnit lyckan själv.
Inte genom att ha träffat en ny kille.

Det är möjligt att jag kommer skriva sporadiskt här igen. Och jag vet inte ens vilka som läser detta.
Skriv gärna ett ord eller fler i kommentarsfältet du som läser, så kan jag få ett litet hum iaf.
Egentligen spelar det ingen roll, men är intressant att se.

Jag är en sådan som skriver utlämnande.. Men å andra sidan skriver jag utlämnande på Facebook också, vad är skillnaden? Hela världen kan läsa detta,.. Haha, det kanske är skillnaden.
Och fler ord används.

Lycklig

2011-12-13T21:54:00.002+01:00

Nu har jag hållt på att hoppa fram och tillbaka med blogginlägg, inga blogginlägg, blogginlägg, inga blogginlägg i 3 års tid!
Och jag är fortfarande på den nivån där jag inte riktigt vet vad jag ska skriva.
Jag är så förtjust i att skriva om ALLT och INGET, men gör jag det så skriver jag om alldeles för privata bitar. Och hur censurerar jag mig om jag inte ska skriva så privat?
En balansgång.
Kan jag lyckas?

Jag vet bara nu att jag mår mycket bättre i dagens läge än vad jag gjort i hela mitt liv.
Jag har till och med tagit mig till den punkt där jag suttit och sagt till min mamma "Jag kan numera kalla mig lycklig" och de orden har aldrig, ALDRIG lämnat mina läppar!

Och i skrivandets stund är jag deppig. Jag har en svacka.
Ändå kan jag skriva att jag mår bra?
Oj, jag har utvecklats!

Grattis till mig!

2011-10-22T12:43:00.001+02:00

Idag har jag bott i denna lägenhet i ett år.
Min egna lägenhet!

Seger :)

Att älska

2011-09-21T19:32:00.002+02:00

Jag var hos kuratorn igår och vi pratade om hur jag känner inför ett par av mina vänner.
Att jag har så mycket känslor i kroppen att jag inte vet hur jag ska hantera dem eller ens få ut dem eller hålla dem inne.
Det bara bubblar upp inom mig och jag känner mig KÄR!
I både en killkompis och en tjejkompis.
Jag är megakär i särskilt tjejkompisen.
Men det är inte den kärheten som gör att jag vill bli ett par med vännen.
Utan jag är kär i personen i sig och kär i vänskapen.
Det är så lätt att förklara hur mycket man tycker om en vän genom att säga att man är kär i henne/honom!
Jag är mig själv med just dessa två som jag just nu tänker på.
Jag vill vara mig själv, jag tillåter att vara mig själv och de låter mig vara mig själv.
Jag känner sån frihet och sån lycka och jag är INTE van!

Kuratorn frågade då ifall jag har upplevt sån känsla förut. Ifall jag har känt det jag känner med t.ex. killkompisen som med mitt ex. Om jag någonsin gjorde det och ifall jag kan jämföra känslorna.
Tillslut sa jag nej. Att det har jag inte gjort. Jag har aldrig känt dem tidigare. Och jag var inte lika fri i det avseendet i förhållandet, men samtidigt kan jag inte jämföra det för det är helt olika relationer.

Inatt kunde jag inte somna.
Jag började tänka efter och fick upp minnesbilder och lite "aha-upplevelse".
Och jag blev ledsen.
För att inte glömma av något skrev jag upp det i mobilen;

"Jag har känt så med mitt ex. Jag kände så mycket känslor att jag inte kunde hantera dem. Det hände att jag flera gånger stod och grät i hans trädgård för att jag tyckte så mycket om honom, och jag skulle åka därifrån. Men jag minns att jag sa att jag inte visste hur jag skulle hantera alla känslor.
Sen kände jag starkt för honom, men det överskuggades mer och mer av negativa saker som jag inte tänkte på då, men det var nog därför min känsla om att säga de där tre orden den första sommaren, försvann.
Blir ledsen när jag tänker på det och minns att jag faktiskt kände så. Jag hade kunnat älska honom på det där otroliga sättet, men han tog bort min chans att uppleva det genom att stampa ner det. Han ville bli älskad för den han var, har han sagt, men han tillät mig inte. Han förstörde det.
Han splittrade sönder min nakna känsla för honom. För jag var mig själv med honom trots allt, jag tillät mig vara mig själv länge, det är bara så synd att han inte förstod bättre.."

SKriva öppet

2011-09-21T10:47:00.002+02:00

Åter igen fightas jag med detta om hur mycket jag ska skriva här..
Och vilka är det som läser?
Vilka känner mig IRL?

Snart ett år

2011-07-29T12:01:00.003+02:00

Det har snart gått ett år och jag fajtas fortfarande med jobbigheter. Ett år sen jag tog steget ifrån.
Och gör fortfarande så ont. Så jävla ont.

Jag försöker föra ihop de två personerna jag har i minnet. Dr Jekyll and Mr Hyde. Det är så det känns. Två helt olika personer, i en enda kropp. Och det är mycket därför jag inte tar mig helt vidare. Alla känslor jag fick, alla handlingar känslomässiga och praktiska, allting från honom var dubbelt.
Jätteomtänksam, och jätteegoistisk. Jättesnäll och jättedum. Ena stunden en varm kram, i nästa kalla och hårda ord.
Alla bra minnen har en dålig baksida. Alla dåliga minnen har en bra framsida.

Jag försöker, och jag är mitt i det.
Och hjälpen har jag tagit och håller på med. Men det är svårt.

För stunden känns det som ett dödsfall.

Jag har gått vidare, men inte på alla plan, och den dagen jag gör det.. Fan vad fantastiskt!

Vänskap?

2011-07-06T13:25:00.002+02:00

Vad vänskaper kan förändras över en natt.
Helt plötsligt känns det bara jättedåligt.
Och det lär fortsätta kännas så, för jag får inga tecken tillbaka på något annat.
För det är synd, när vänskaper bara går åt ena hållet.
Jag är en tillräckligt vettig människa att jag suckar och blickar åt andra hållet istället, och ger upp.
Jag har tröttnat på att försöka och ge och ge..
Även när det gäller vänskaper.

No

2011-06-29T23:00:00.002+02:00

Det brast.
Och jag hann inte riktigt gå in i det förrän han avbröt det.
Med orden "vi ses bara som vänner, jag känner inget".

Mycket som störde mig med det, som jag sa till honom.
Mycket som jag nog kommer prata om vid tillfälle också.
Men det känns som om det är jag av oss två som har förändrats.

Helhjärtat

2011-06-20T18:40:00.002+02:00

Nu har vi hunnit ses två gånger, med lika många övernattningar.
Och vi började nästan där vi slutade känns det som.

och helt plötsligt är alla andra killar helt ointressanta.
Läskigt men spännande.
Jag får smyga in helhjärtat i detta känner jag, går ag halvt som halvt så kommer det skita sig.
Så får vi se om det bär eller brister.

Dejta en gammal dejt

2011-06-19T09:54:00.003+02:00

För 3½ år sedan träffade jag en kille vid namn N på TG. Vi började dejta vilket varade i cirka ett halvår. Vi blev aldrig tillsammans, men vi träffades ofta. Och det var han som avslutade det.
En del av orsakerna vet jag hängde mycket på mig själv.
Jag visste inte vad jag ville, vad jag inte ville, och tog inte för mig tillräckligt.
Fanns självklart mer grejer som spelade in.
Men i alla fall..

Vi träffades igen efter att jag kom hem från USA för 2½ år sen och mådde så väldigt dåligt. Jag hade honom lite som mitt andningshål. Jag kunde åka dit och bara vara.
Och det var också sist vi träffades.
För 2½ år sen.

Båda två har varit sambo på varsitt håll.
I torsdags träffades vi igen.
Då kände jag mig redo igen bara att träffas - inget annat. Bara att träffas.
Men en del gamla mönster återupplevdes.
Men mycket har förändrats.
Han verkar ha förändrats, jag har förändrats, min inställning till livet har förändrats och även min inställning till var jag skulle vilja bo och tillbringa mitt liv.
Väldigt konstigt men bra.

Jag har ingen aning om vad som kommer att ske nu.
Kanske ingenting.
Kanske en hel del.
Jag vet just nu vad jag vill åtminstone, och jag kommer säga det till honom på sätt och vis.
Och jag kan just nu inte sluta tänka på, vilket känns konstigt!

Ska jag börja dejta en gammal dejt?
Kanske behövde vi dessa 3 år på oss..
Men inte bra att spekulera för mycket, men mitt huvud är just nu fast.

Ilska och besvikelse

2011-06-16T10:56:00.003+02:00

Det är märkligt det där med känslor.
När känslorna blir till ilska.

Och det komiska i allt är att den inte är riktad mot honom, mitt ex, som jag har varit arg på så länge.
Nej, nu är den riktad mot en av de som har blivit en av mina närmaste vänner.

Det är jobbigt att känna sig sårad av den man minst trodde skulle såra.
Och det för att ord och handlingar inte stämmer överens.
Och en lögn.
Men det som sårar mest är att det var jag själv som var tvungen att konfrontera.

Ett framsteg att ilskan inte är på den gamla vanliga platsen?
Men sorg över att bli sviken på ett sånt sätt.

En förklaring väntas, men jag är rädd för att jag inte klarar av att ta till mig av den.
Livrädd faktiskt.
Det är så mycket som har hänt runt mig att jag försöker undvika mindre bra situationer och människor.
Därför gör det ont att den som jag släppte in på livet var den som sårade.
Jag hoppas att jag kommer kunna hantera.
Det återstår att se.

I do not care, or do I?

2011-05-27T18:22:00.002+02:00

Jag har mått ganska bra senaste dagarna.
Jag har varit en sval version av den jag faktiskt är.
Men hellre sval än tvärtemot!

Jag vet att jag kommer hamna krypandes igen, men just nu njuter jag av tiden som är bra.

Jag bryr mig inte ens över att min förra sambo numera har en ny flickvän.
Men de träffades väl på rätt plats..
Komiskt nog hade jag ett finger med i spelet när det gäller deras mötesplats.
Och äldre är hon, självklart.
Kunde inte bli så mycket annat.
Jo, jag bryr mig väl, men jag _bryr_ mig inte.
Ser du skillnaden?

Mormor och 180

2011-05-27T11:19:00.004+02:00

Jag drömde om min mormor inatt.
Den började lite märkligt.. Vi, jag och någon mer jag inte minns, gick i snö tror jag, och de tjatades som tusan.
Nästan så mycket att jag inte hörde min telefon ringa.
Men jag hann svara innan signalerna tystnade, och sen började jag springa fort som fan framåt och efter mig sprang någon också.
Det var mormor som skulle åka iväg, hon mådde inte bra, hon var på väg att dö.
Så jag bara sprang och kom fram och hon halvlåg på en bår och jag skulle krama om henne och la handen bak på hennes huvud och kände nästan bara hårbottnen, som om det satt skorpor där med tofsar lite här och var med hår.
Hon sa att hon var beredd på att dö nu, hon skulle lämna oss..
Jag svarade "Ja, du får dö mormor, du får.."
Och jag hör mamma bakom mig som säger "Nej!! Inte än!!"
Hon vill hinna säga farväl, och att hon älskar henne.
Jag vänder mig då till mormor igen och säger "Nej, vänta lite, du får vänta lite till.."
och så försöker jag säga något, jag tror jag försöker säga att jag älskar henne och att hon ska ha det bra och hejdå.
De orden jag inte sa till henne då hon fortfarande var i livet. För mig gjorde det inget att inte de orden sas, det räckte att jag satt där och höll henne i handen.
Men min dröm säger något annat.
Jag vet inte om jag fick fram orden, jag tänkte nog mest, sen vaknade jag och jag hade blöta ögon och en tår rann ner längst min högra kind.

Det var första drömmen mormor fanns med i sen hon dog.

Efter några timmar igen vaknar jag ännu en gång, och då ligger jag tvärsöver sängen, på "kortsidan". Fast det går ju bra när man har en 180säng.. Lite lustigt bara, att jag åter igen håller på att vända och vrida mig i sängen. Det var längesen sist.
Sist var när jag var sambo.
Och min sambo fick lyfta på min underkropp och lägga mig rätt igen för att jag tog upp både min och hans sida.

Konstig natt.

Nu räcker det!

2011-05-20T16:04:00.003+02:00

Nej, nu får det baskemej vara nog!

Ja, jag har levt i ett destruktivt förhållande under en längre tid.
Ja, mitt psyke skadades enormt.
Ja, det tog hårt på mig.
Ja, det påverkar mig än idag.
Nej, jag kan inte släppa de svikna känslorna inom mig.
Ja, jag inser att jag aldrig kommer få upprättelse, ett förlåt eller ens ett tack.
Nej, jag finner inte riktigt vägen ut ur gyttjan själv.
Ja, jag ha bett om hjälp för att klara mig ur härvan.

Det är den rena faktan.
Det är så det ligger till.
Punkt.

Så vad gör jag?
Jag ramlar ner på knäna då och då, men tar mig tillslut upp igen.
Jag ramlar igen, och tar mig upp.
Men så inser jag att jag inte kan hålla på att ramla hela tiden, därför har jag ordnat så hjälpen kommer inom snar framtid.

Jag kan inte fortsätta gå runt och vara arg, jag kan inte gå runt och slicka mina sår vareviga dag.
Jag kan inte fortsätta mitt liv med att vara ledsen.
Och jag kan heller inte bara "släppa och gå vidare" för det handlar inte längre om kärlek och känslor i just det avseendet. Det handlar inte om saknad efter shithead.
Det handlar inte om det.
Det handlar om att jag är skadad inuti av någon som inte borde ha skadat mig.
Det är åter igen den rena faktan.
Och det är lika bra att gå ut med den, för det märks väldigt tydligt på mig att något inte står rätt till.
Jag behöver bli hel igen, och den enda människa som kan hela mig är jag själv.
Men verktygen till det saknar jag just nu.

Men imorse när jag vaknade bestämde jag mig för att må bra idag.
Jag bestämde mig för att vara glad.
Jag bestämde mig för att det är bra att vakna kl 8 på morgonen trots att jag får sova, istället för att bli sur på att jag inte kan sova längre.
Jag betämde mig för att ta tag i skolarbetet och börja skriva på hemtentan, den måste ändå göras.
Jag bestämde mig för att ta vara på dagen.
Jag bestämde mig för att vara den jag egentligen är.
Det går!
Och jag kan.
Och jag gjorde det.

Jag kommer falla på knä igen, det vet jag.
Men istället för att vänta på att tillfället ska komma, vänder jag åter igen tankarna mot ljuset istället för mörkret.
Det är det enda jag kan göra.

Jag må vara förbannad över att hamna här, igen.
Jag må vara förbannad över att jag kämpade för länge i förhållandet.
Jag må vara förbannad över att jag bara gav, gav och gav.
Och jag må vara förbannad över att det är jag som är skadad efteråt, när det var jag som var stark innan.

Men det är ju ingen idé att vara förbannad idag!
Så nu får det baskemej vara nog.

Inga Hagberg

2011-05-14T11:30:00.003+02:00

Imorgon har min kära älskade mormor varit död i 10 veckor.
Hon är, sen söndagen den 6 mars klockan 22.45, hos min morfar.
Hon blev nästan 93 år gammal. Den 2 Maj var hennes födelsedag.

Jag saknar henne och än kan jag inte förstå att hon inte finns här längre. Än kommer jag på mig själv med att tänka "undrar när vi ska hälsa på mormor?"..
Och jag ser henne framför mig hur vi kommer sitta och skratta och ta kort på varandra och hon ska börja säga "jag är full!" efter att bara ha luktat på baileysen.
Jag har många fotografier på henne, på henne och mig tillsammans. Även flera filmer.

Fortfarande grumlas saknaden efter henne med tankarna om personen som gjorde mig illa.
Samtidigt som mormors sista kamp pågick fick jag höra otäckheter ifrån personen som jag numera håller mig borta ifrån.
Jag önskar att jag snart ska finna ut vägen till att få bort dessa tankar. Ilskan jag har inom mig. Besvikelsen som hägrar.

Jag körde som en galning ner till Alingsås och mormor för att hinna fram.
Jag kastade mig ner på stolen bredvid hennes säng och tog tag i hennes hand.
Jag såg in i hennes ögon och tyckte jag såg en igenkännande blick, trots att den var grumlig.
Jag följde med i hennes rörelser när hennes kamp blev för svår, jag masserade lätt hennes sida när hon tycktes få ont av att ligga i samma ställning en längre tid.
Jag känner fortfarande hennes arm runt min nacke när hon började vifta med armarna och fick tag i mig.
Och jag höll i hennes hand när hon drog sin sista suck.
Jag hann med allt detta på den timme jag fick med henne.

Kära älskade mormor, jag saknar dig!
Och jag älskar dig.

Han den där som var min första pojkvän och sambo.

2011-05-14T11:22:00.003+02:00

Mycket känslor gömmer sig i min kropp, mycket känslor sipprar ut.
Jag har mött personen som jag har varit rädd för att möta.
Personen som jag inte haft kontakt med på 10 veckor nu.
Personen som sist vi pratade bad mig göra något oförlåtligt.
Personen som inte fanns till när jag behövde, utan istället skrek ut om sina egna galenskaper.
Jag svarade inte på tilltal, jag bara fortsatte att gå.
Det var det enda jag kunde göra där och då.
Trots att vi delade 17 månader av våra liv ihop.
Så märkligt det kan bli.

Virrhöna

2010-12-10T14:00:00.003+01:00

Jag är den mest veliga virrhönan som finns på denna jord just nu.
Jag kan aldrig bestämma mig för vad jag ska ha denna blogg till.

Såg på datumet då jag skapade denna blogg att jag firar 5 år i Februari.. 5 år?
Var det så längesen?
Tiden går ju fanimej fortare än tåget. (Särskilt iom att det hela tiden blir spårfel och förseningar då förstås..)

Mycket som händer hos mig på kort tid.
De senaste 4 månaderna har varit innehållsrika.
Men jag började inte leva förrän för ett par veckor sedan.
Egentligen kanske för några dagar sedan då jag äntligen insåg sker och ting.

Att jag är värd mer än vad jag tyckte innan.
Att jag är bättre än vad jag fått lära mig senaste åren.

Herrejösses. All min kamp mot ett bättre liv, ett bättre mående, ett bättre psyke och självkänsla och allting.
Den kamp jag sysslat med under så många år.
Den nästan förstördes av saker jag inte borde ha påverkats av.
Men nu tar jag mig tillbaka igen - och det med råge!
Jag börjar bli mig själv, den riktiga S, och det känns förjävla bra!
Och vem är det som har dragit upp mig?
Jag själv!
Med hjälp av varm famn.

Jag insåg att jag var så mycket mer.
Tog mig bara lite längre tid.

Omelettpizza

2010-11-25T15:32:00.006+01:00

Idag vaknade jag väldigt sent och satt med en rapportskrivning innan jag ens började tänka på att jag kanske borde äta också. (?)
Men jag orkade inte ställa mig och laga något stort.
Tiden på dagen var mer väldigt sen lunch..
Därför följde jag uttrycket; "Man tager vad man haver".

3 ihopvispade ägg, och hällde i litelite vatten för att få det lite mer som ägg-röra-smet. (Har ingen mjölk hemma).
Tog sedan fram tre små stekta kycklingfiléer från igår. (väldigt små) och skar upp dem i tunna skivor.
Sedan kom jag ihåg att jag köpte lite pålägg igår, så jag tog en kokt skink-skiva och skar ner till småbitar, och även två kalkonskivor med chilikrydda på. (Jag älskar att handla ifrån chark-disken, blir så mycket bättre och billigare och fler olika sorter när man får välja volymen själv!)
Allt detta blandade jag ner i äggvispen.

Och i med rubbet ner i stekpannan!
Jag tänkte ifrån början göra någon sorts äggröra, men jag glömde av att vispa runt med stekpannan, så det blev visst en stor omelett istället!

Samtidigt tänkte jag att jag använder mig av allt jag ätit innan - som spenat till exempel! Ett vinnande koncept.
Och självklart lite grönsaker till, så jag hackade..
Och så var omeletten färdig!
La upp den på en tallrik, hälde över all spenat i mitten, och la minikeso runt om.. (Ja, jag älskar kesonumera, och det smakar gott ihop - jodå!) och så spred jag ut grönsakerna på.
Och till sist kryddade jag över hela med örtsalt!

En omelettpizza? :D

Försökte skära en bit för att visa hur det ser ut med spenaten.. vet inte om det syns så bra dock..
Det var i alla fall supergott - så länge du gillar spenat och keso så.. eller så kan du lära dig gilla det genom att äta detta. ;)

Jag blev proppmätt, och hade lite svårt att äta upp det sista.

Och ja, jag är en fena på att laga mat som inte riktigt tycks passa ihop!
Ingredienser som man aldrig har tänkt tanken på att sammanföra.
Men det är det som är det roliga i matlagning.
Att prova sig fram, experimentera!
Annars hade jag aldrig kommit på min supergoda potatis och broccoli-soppa innehållandes köttbullar och korv!
Eller min köttbullepizza.
Låter det äckligt?
Då har du inte provat mina!

:D

Fisksoppa på Sussilago's vis!

2010-11-21T14:57:00.003+01:00

Jag kände för fisksoppa idag, så jag gjorde den på mitt eget lilla vis - utan någon som helst aning om hur den skulle bli ifrån början..
God var den iaf!

Den innehåller någon liter vatten, på ett ungefär.
Två fiskbuljongtärningar.
2 fiskblock ala 100g vardera. Med andra ord 200gr! Dessa skar jag ner till mindre bitar.
4 stora frysta broccoli som jag skar ner och hällde i.

Så fick det koka lite!
Och sen drällde jag i några skvättar med fisksauce och likaså med hummerfond.
Och 10-15 stycken räkor fick också joina!
I slutet hällde jag i lite fryst dill och cayennepeppar.
Och koka lite till!

Så var det färdigt.
Snabbt och enkelt! Och ett lite smalare alternativ kan jag gissa - för det var ingen mjölk eller grädde eller nåt.

Smarrigt!

Det blev 2 portioner, detta är en!
Och till det hade jag en assiett med grönsaksblandning som jag fixade igår. Och klick keso.
Dock orkade jag knappt äta grönsakerna...

Matblogg? Ingen aning..

2010-11-19T15:29:00.003+01:00

Jag kanske ska börja matblogga?
Har just gått 10 veckor på bars (ersättning) och började äta igen igår!
Och jag som alltid varit fascinerad av mat och matlagning kanske helt enkelt ska göra något utav det?
Jag har många idéer hela tiden, men inte många införlivas här i bloggen!
Kan ju i alla fall börja!

Detta är stekt kyckling-innelår-filé kryddad med salt och peppar. Till det har jag värmt fryst spenat, saltat och pepprat även det. Och en sallad innehållandes tomat, gul praprika, sallad, majs och konserverade skivande champinjoner.
Och så en klick med keso!
Och detta är en liten tallrik, en assiett.

Inte så jättekomplicerat eller avancerat, men jag ska börja äta upp mig igen (och med det menar jag att få igång magen, får inte äta för mycket på en gång!).
Och smaskigt var det. :)

Får väl se om jag nu ens kommer fortsätta lägga ut bilder. Men skoj är det. :)

Förändring

2010-11-05T23:15:00.003+01:00

Jag har aldrig varit med i programmet biggest loser, dock deltagit i svenska versionens trailer.
Men jag har kört mitt eget race på hemmaplan, vilket har resulterat i en nedgång på 17,7kg under 8 veckor.
Och mer ska bort - åter igen.
För att stanna borta.

Det är roligt att förändra sig själv på flera plan. :) Inte bara fysiskt, utan psykiskt också. Allt på en gång!

Närhet

2010-10-16T12:21:00.001+02:00

Läste en grej jag fortfarande står för.. Trots att jag har förändrats i mina behov.. Några saker som var en del av mig har försvunnit. Men jag gillar fortfarande denna text som jag skrev för många år sen.

Börjar om...

2010-10-16T12:10:00.002+02:00

Jag är inte lika mycket "skriv om allt som händer i ditt liv"-bloggaren längre.
Jag har till och med börjat radera inlägg som jag har skrivit, för att det kändes för öppet.
Mognadsgrej?
Eller bara rent "jag orkar inte visa fram allt längre".
Jag vet inte.

Jag flyttar snart.
Till en tvåa - ensam. Fast med mina två katter förstås.
Det känns dubbelt.
Just nu längtar jag tills jag får nyckeln, men jag misstänker att jag kommer grina en hel del innan jag för sista gången stänger dörren in till denna lägenhet.
Sambolägenheten.

Jag är påväg mot något helt annat - vad vet jag inte riktigt.
Jag gör allt på en gång.. som vanligt..
Avslutar förhållande, flyttar, går ner i vikt (-13,5kg än så länge!) pluggar och försöker samtidigt vara något så där balanserad så att båda fötterna står på marken.
Går inte alltid så bra.

Men vad är det alla 40-50åringar säger?
- Jag är ju bara barnet, 26 år, jag har hela liiiiivet framför mig!

Häromdagen satt jag och fantiserade om att jag födde en unge och gick med min barnvagn och allt till kompis L och lät henne pyssla om min älskade bebis.
Okey?
Det var ju en passande fantasi så att säga..
Ingen aning vart den kom ifrån.

Jag är trött på att hela tiden börja om..
Men nu börjar jag om igen.

En utmaning

2010-10-14T18:23:00.003+02:00

Jaha, jag blev Utmanad av Emelie, och jag är inte den som brukar banga! :P

4 tv program:

Biggest Loser (USA)
Greys Anatomy
Cougar Town
NCIS

4 saker jag gjort idag:
*Gått på promenad till och från affären med musik i öronen!
*Rivit ut allt ur frysen för att strukturera mer och insett att jag inte har någon aning om ifall jag kommer få plats med all mat i nästa lägenhet. :P
*Surfat runt och försökt hitta vetenskapliga artiklar inför skolarbete.
*Ätit två bars!

4 saker som jag längtar efter:
*Min nya lägenhet
*Min nya kropp som jag är på väg att forma!
*Julmat! Har börjat känna sug efter julskinka, köttbullar, ägg med räkor på och rödkål!
*Till söndag, då jag ska bli spådd.

4 saker på önskelistan:
*Ett förhållande som gör mig enbart gott!
*Finna det rätta yrket för mig, efter att ha gått färdigt utbildningen.
*Trivas med mig själv till 100%
*Att jag om 20 år fortfarande ska ha min bästa vän som just bästa vän!

4 saker som jag avskyr:
*Sorg
*Alla orättvisor överallt i världen
*Gråa dagar
*Att vilja men inte kunna

4 saker jag tycker om att göra:
*Älskar att läsa!
*Att hjälpa folk med olika saker
*Pussa och krama på mina katter
*Skratta :)

4 saker jag ätit idag:
*3 fjärdedelars bar
*En halv bar
*En halv bar till
*1 liter vatten (haha.. diet liksom..)

4 utmanade:
Ingen
Nada
None
Keine

Grop

2010-09-28T21:47:00.003+02:00

Mitt liv känns helt upp-och-nedvänt just nu, och ibland har jag svårt för att få rätsida på åt vilket håll jag ska gå. Eller borde gå.

...

En grop i marken är faktiskt just bara en grop i marken.

TV4kändis

2010-09-18T22:33:00.000+02:00

Svenska biggest loser

2010-08-29T13:22:00.002+02:00

Ja, det är jag som är med i reklamtrailern inför Svenska Biggest loser, Tv4.
Hon som kommer upp från vattnet till bassängkanten i slutet av trailern.

Coolt va?

En helt ny värld.

2010-08-23T14:44:00.005+02:00

Det har blivit en omstrukturering som heter duga!

Jag har härmed förändrat i stort sett allting.. Både på gott och ont.
Avslutat mitt nästan ett och ett halvt åriga förhållande, samboskap och allting.

För att sammanfatta anledning och allting i några korta ord;
Jag orkade inte mer.

Men det är inte roligt, jag mår kasst och jag vill inte egentligen, men jag känner samtidigt att det är det bästa för mig. Och så är det, jag måste tänka på mig nu.
Har tänkt alldeles för mycket på någon helt annan än mig själv.

1 november är datumet då våran gemensamma lägenhet går till historien.. Och det känns inte alls roligt, för jag älskar lägenheten.. Men det är ingen idé att bo kvar, skulle kännas fel. Jobbigt.
Nu har jag en tvåa som står och väntar på mig, och samtidigt känner jag en sorts glädje över att få pyssla lite och planera över hur jag ska möblera och fixa nytt.

Det är väl så.. Man får försöka glädja sig över något iaf, det som finns, och koncentrera sitt huvud på sånt som är skoj.

Jag börjar mitt andra år snart på högskolan, närmare bestämt om en vecka. Men redan nu måste jag börja plugga till en av två omtentor.. Jag sparar den värsta till senare.
Jag måste verkligen satsa mer på skolan, jag orkade inte riktigt sista halvåret..

Men nu ska det gå i lite gladare tankar.
Och jag har redan lyckats köpa ett nytt köksbord med stolar!
Är så trött på det jag har, och killen som bor i lägenheten som jag ska flytta in i skulle göra av med sitt - vilket var supersnyggt och passade extremt bra in i köket där!

så.. 1-0 till mig i rolighetsgrad iaf.

Omstrukturering

2010-05-28T21:30:00.002+02:00

...och 1½ år senare efter krisen befinner hon sig i slutet av sitt första år på högskolan.
Framför sig har hon en omtenta, en b-uppsatspresentation och ännu en tenta.
Sedan är det sommarlov med arbete, träning, sol och bad samt grillning som gäller!

Vad jag vill med denna blogg?

Fråga mig något annat.

Hjärta

2010-02-12T20:46:00.003+01:00

Var inne hos Heja Abbe och skickade in ett sms för att bidra till hjärt och lungfonden.

Extra roligt när man får se sitt namn i hjärtat! Gör det du med!

Jaha, vad hände nu?

2010-01-29T17:13:00.003+01:00

I go down to the river.. *sjunger*

Nej, kanske inte till the river, men ner går det.
Jag har hamnat i en neråtperiod har jag förstått, och det är ju mer djävulens påhitt än något som jag har kommit på själv.

Jag vill ha egentid och ensamhet, men när jag får egentid och ensamhet så blir jag helt modställd och jaha-vad-fan-gör-jag-nu-då? och det är en pärs att ens komma utanför dörren. (Vilket jag dock gjort idag!)
Men jag har börjat träna, en dag hittils - igår! Jag och Lotta har satt igång, vi började med att åka till gymmet kl 9 (!!!) på morgonen och styrketränade och konditionerade, och avslutade med 10 minuters vattenmassage.

Och kl 18 på kvällen drog vi dit igen och körde en timmes pass Afro Power Dance!
Och vi har bokat upp fyra dagar nästa vecka. Tisdag - gym på morgon, Bodybalance på kvällen. Onsdag - gym på morgonen. Torsdag - Bodybalance på kvällen. Fredag - gym på morgonen.

Vi går hårt ut, men skoj är det! Resulterar dock i onda kroppsdelar och svårigheter att ta sig framåt ståendes.

Och imorgon drar jag in till Göteborg och träffar 8 stycken klasskompisar från nuvarande klass på högskolan för att partaja och dra ut i Göteborgs nattliv.

Och hur känner jag idag? Urkburk, orkar inte, blähä!
Men ändå försöker jag rycka upp mig genom att faktiskt dra ut på såna där grejen! I need it.
Och träning gör mig glad och det är roligt att träna med en kompis.

Och plugget då? Ojoj vad bra det går.. tappat gnistan helt sen jul.
Och nu ska jag ju balansera mitt fina humör med mitt nyfunna intresse för träning OCH pluggning.
Shit tjena.

I go up from the riiiiver...*sjunga*

En glödlampa innebär inte alltid en Aha-upplevelse

2009-12-08T21:18:00.004+01:00

På torsdag har vi den sista Salstentan innan "jullovet" (självstudier) börjar. Och på lördag kör vi över hela stora flyttlasset till nya lägenheten, och veckan som sen följer ska jag befinna mig på föreläsningar i skolan från kl 09.15 till 16.00 varje dag - förutom onsdag.. då lägenheten också ska slutbesiktigas.
Jag ska alltså städa den också..
Ja, allt detta inom en vecka.

Och efter det ska jag hinna med julbak och jobba två dagar innan julafton kommer!

Och vet ni vad jag passade på att göra idag?
En glödlampa krossades i min hand så glasbiten skar in och upp två ställen på handen. En stor bit slets upp, och det vägrade sluta blöda. Mitt handfat bytte färg.
Nu har jag två hårt fasttejpade plåster runt långfingret och nedanför tummen.

Jag upprepar.
På torsdag ska jag sitta och skriva en tenta i flera timmar.. sen ska jag packa och flytta, och sen skriva massa mer på föreläsningar och städa och baka.
Med en söndrig hand.

Åh vad roligt!

Samboskap

2009-11-27T23:43:00.003+01:00

Jag ska försöka ta mig tillbaka till skrivandet.
Jag lovar dock ingenting!

Jag läste nyss en tjej som skrev om sina inredningsfunderingar och förvirringar angående och inför sin lägenhet hon gemensamt ska flytta in i med sin pojkvän.
Hon ska bli sambo.
Det där känner jag igen!
Jag ska också bli sambo, om sisådär en vecka plus ett par dagar.

Inredning ja, och möblering och tankar om att jag vill flytta NU och GE-MIG-NYCKEL-NU-tankar och så fort den kommer så ska jag dra dit direkt bara för att känna av atmosfären och andas in mitt nya boende - vårat nya boende. Våran Sambolägenhet!
Jag drömmer om hur vi ska ha det, jag drömmer om att jag går in i lägenheten för första gången.

Jag kan ringa min pojkvän direkt då jag kommer på "..får jag börja packa in lite lådor om inte du hunnit komma dit än?" eller "får jag välja garderob utan att fråga först?" eller "Hade vi ett hel-kylskåp eller hur var det?" "Vilka tapeter var det, minns du det?" "Ska vi ha rött och svart i badrummet?", och detta kan vara närsomhelst på dygnet (eller ja, inte på nätterna, då brukar jag inte vakna).
Och min pojkvän?
Han förstår inte vad jag håller på med..
Han har inte samma entusiasm - det är så jag ser det iaf!

Och samma gällde denna bloggare, hennes kille kände inte heller samma entusiasm.
Och då känns det som om det inte finns något intresse.
Men så är det ju inte! Han eller de är bara inte lika galna som oss.. ursäkta, men.. tjejer!

Ibland blir jag liksom lite ledsen av det, jag är så entusiastisk och jag hoppar upp och ner och bara längtar tills jag kan börja bära in alla ihoppackade lådor jag har här.
Medan han får den känslan då han väl flyttat in.
Så jag får väl hålla mig.

Dock inte stänga in min känsla, men bara acceptera att jag får ha känslan för två nu - och det gör mig ju inget - den är i överflöd!

Och som en parentes - första samboskapet för mig!

Gratis biobiljetter

2009-11-26T23:40:00.001+01:00

Jag vill ha Gratis Biobiljetter!
Bli medlem gratis och samla poäng du med!

:D

Klicka här!

Vad är det som gör att jag slutar skriva?

2009-11-24T15:14:00.003+01:00

Jag funderar ibland på varför jag helt tappat intresset i att skriva här.
Inte helt iofs, iom att jag faktiskt skriver nu..
Men ja, det försvann samtidigt som då jag åkte till USA och började skriva i resedagboken, sen har jag inte fått igång det igen.
Helt plötsligt blev min privata värld alldeles för privat för att berätta om för folk.

Personerna runt omkring blev plötsligt för känsliga för att skriva detaljerade saker om.
Jag har dock alltid sagt att jag inte skriver för detaljerat på grund av människors integritet, vilket jag hoppas att jag har hållt till åtminstone en viss grad.

Men vad är det som stoppar mig nu?

Allt som hände i USA, mitt mående och allting? Hur jag kraschade då jag anlände till svensk mark igen och stapplade mig fram på marken som om jag inte visste hur jag skulle sätta ena foten framför den andra i en jämn rytm?

Alla kvällar då jag inte kunde somna pga. att jag bara grät och grät och grät, då jag gick ut till köket och satte mig vid köksbordet och frågade min mamma vad det är som är fel med mig? I två veckor pågick detta och B spådde att det skulle ta en tid innan det försvann.
Var det därför jag inte fortsatte skriva då jag kom hem?

Tappade jag mitt stora intresse till att printa ner varje litet ord som formades i mitt huvud, som färdades ut i mina fingertoppar i samma fart som om jag sa dem högt?

Varför var jag inte detaljerad i skrivandet då jag träffade killen som blev min första riktiga pojkvän och som fortfarande finns i mitt liv sen snart 8 månader tillbaka?
Som snart blir min Sambo.
Som gör mig livrädd men ändå förväntansfull.
Var det helt plötsligt alldeles för privat att skriva om?

Jag har skrivit om sexuella möten med killar, jag har skrivit om händelser med vänner som fått andra att tycka att jag är en bra målande skribent.
Jag har höjt folk till skyarna här och skrivit episoder ifrån mig själv och mitt eget liv från förr.
Jag har varit öppen, min syster har ogillat öppenheten för att jag klär mig alldeles för naken framför publiken och att det då är lättare att skada mig.
Medan jag själv anser att det är mer skadligt att visa sig naken rent kroppsligt, än att skriva sig naken.
Men ändå har jag slutat?

Jag drömde ett tag om att jag inte hade sagt vad jag hette i denna blogg, att jag inte hade lagt ut mitt fotografi och att jag inte hade berättat om denna blogg för mina vänner som vet vem jag är i "verkliga livet".
Jag hade isåfall kunnat skriva helt fritt om vad fan jag ville, som många andra gör.
De säger sig vara öppna och vågade, iom att de printar ner varje liten sak av deras liv.
Men väldigt fega samtidigt iom att de inte visar sitt riktiga jag, de står inte för vad de skriver.
Det kanske var därför jag inte fortsatte på att skriva på den hemliga bloggen jag faktiskt startade?
Jag skrev ett inlägg tror jag, sen gav jag upp.
Det kändes inte rätt.

Jag får igång mitt skrivande nu, och mina funderingar, men det kommer nog inte ändra det faktum att detta ännu en gång bara är ett inlägg som senare kommer att leva i det förflutna utan fortsatta ord efter några dagar. Jag brukar vänta i några månader innan det är dags, förr tänkte jag direkt på "hur ska jag formulera detta på bloggen?" då jag gjorde något.
Nu glömmer jag av den.

Så.. vad är det som gör att man slutar skriva?

Ett halvår

2009-09-22T13:04:00.002+02:00

Imorgon firar jag och F ett halvår tillsammans - 6 månader. Det är inte illa pinkat!
En fin present från mig, och färska räkor med tillbehör kommer skådas här imorgon.

Lycka

2009-07-16T13:10:00.003+02:00

Jag börjar sakta men säkert (för det är väl så man säger..?) smälta in i all förändring och livet som har blivit efter jag återvände hem igen.
Mycket saker har hänt och mycket saker har också inte hänt.
Sjukhusvistelser, pojkvän, vänner och bilköp.
För att korta ner alla historier.

Längst vägen har jag tappat ett par vänner, trots att någon av dem fortfarande finns kvar. Men när förändringar sker, kriser uppenbarar sig - ibland för bägge två på samma gång - så kan det bli så ibland.
Men de som är betydelsefulla kommer alltid att förr eller senare dyka upp igen.
Jag vet åtminstone vad som är viktigt, och folk som gör en besviken är kanske ingen framtid?

Jag blev så lycklig igår. Ja, lycklig.. Jag har kommit underfund med att mina många tårar hela tiden, så fort jag pratar med Fredrik, så fort jag träffar honom, så fort jag ska säga hejdå, så gråter jag som tusan.. Jag har inte kunnat hantera känslorna, för jag har aldrig upplevt dem innan.
Igår överraskade han mig med en röd ros, och jag fällde lyckliga tårar.
Lite mysko att jag skriver det där, för jag har aldrig kallat mig själv för lycklig. Men då var jag det.
Och det är påväg.

Har träffat hans syster nu, och imorgon kommer jag träffa hans pappa.

Sen kommer vi ta en vecka eller så upp till Stockholm i augusti då jag är ledig. Jag föreslog det igår. Semestra lite. Han ska få visa mig där han växt upp. Det ska bli skojigt!

Nu är vädret enormt mulet och jag ska dra till jobbet alldeles strax.
Jag tar bilen dit.

Jag tycker megamassor om min pojkvän

2009-07-15T21:51:00.002+02:00

Stolt bilägare

2009-07-11T11:17:00.001+02:00

Mycket händer och sker.. Idag köper jag en bil!

Ännu en sådan där långrandig uppdatering

2009-06-10T22:01:00.002+02:00

Jag skriver fan bara här en gång i månaden, och det är ju helt katastrofalt egentligen!
Men jag får tusan inte fram det där behovet av att skriva.
Det kanske är för att jag inte riktigt kan sortera ut bitar som jag kan skriva om, jag vill inte längre skriva om allt som händer, alla detaljer och beskriva allting så jäkla iklädande..
Det gjorde jag alltid förut.

Så istället blir det uppdateringsinlägg - tills vidare.

Vad har hänt sen sist då?

Min favorittant försämras alltmer och snart känner hon förmodligen inte igen mig.

B har åkt in akut till sjukhuset igen.. andra gången på några månader som man tror det allra värsta. Det får fanimej vara nog nu!

Jag har opererat mig. ja.. det blev av. Jag har inte längre någon gallblåsa. Titthålsoperation, för en vecka sedan.. Jag har rätt ont i naveln fortfarande, särskilt när jag reser mig upp efter att ha suttit. Väldigt svårt att sova.. måste sova på rygg och ibland lite sida. Och jag som alltid sover på mage!
Vänjer mig inför graviditet?

På lördag åker jag och F till Alingsås för att gå på potatisfestivalen, syrran ska som vanligt uppträda, och hennes S kommer också vara med på scenen!
Jag och F fick inte plats i bilen från början, och får nog inte nu heller - Vi bestämde därför för att hyra en bil! Jag hittade en för 299kr dygnet! Så vi hämtar den på lördag och lämnar på söndag.
Hur skoj som helst, första hyrbilen!
Bara för att jag kan!

Sen var jag på högskolan idag för det särskilda urvalet.
Ja, det har jag ju inte skrivit om heller..
Förra året sökte jag in dit också, det är en extra chans utöver betygen och högskoleprovet att komma in på det Socialpedagogiska Programmet, och då gick jag inte vidare i det särskilda urvalet. Dock kom jag in på utbildningen tillslut ändå - resten vet du..

Men iaf, detta år kom jag med!! Så idag var jag där en heldag och gjorde ett skriftligt prov - en uppsats, min grej! Man skulle skriva någon aktuell samhällsfråga som engagerar mig och argumentera och förklara och så.
Stort ämne, men tillslut kom jag på "Nedskärningar" och drog paralleller mellan vården och skolan och denna stora Arena som vänersborg bygger och dragit över budget med mängder av miljoner.. Och jaddajadda.
Sen blev jag interjvuad två gånger, först av en föredetta elev, en äldre sådan, gick ur för ett år sedan, och av en lärare.
Gick bra på första, andra kändes sådär, men i det stora hela gick det nog bra.
63 stycken var antagna i detta.. och jag tror det var 23 som skulle gå vidare, nåt liknande.
Får hoppas jag är en av dem!
Annars får jag hoppas på betygen igen. Det var typ 100 fler sökande iår än förra..

Ja.. var det allt?

Nej!
Jag ska få en till katt! Pyret ska få en kompis. En liten flicka, hon ska hela Truls.
Och så ska köket snart renoveras.

Och Emelie och Magnus är föräldrar närsomhelst!!

Tiden bara rinner iväg

2009-05-04T22:29:00.003+02:00

Nu har det gått över en månad sedan som jag skrev här senast..
Tiden har bara rusat iväg trots att jag tycker den har gått förjävla långsamt på samma gång..

Den 23 April firade jag och F 1 månad tillsammans.
Om några veckor är det 2 månader.

Just nu sitter jag här och känner mig tom, och varje gång jag byter rum i lägenheten så förväntar jag mig se honom sittandes, liggandes eller något vadsomhelst, men han är ingenstans! Snart kommer det knacka på dörren, eller så hör jag ljudet av nyckeln som vrids om, och rösten som ropar "Tjena!".
Men nej, inte det heller..

Vi sa hejdå för 2 timmar sedan, och jag känner mig helt gråtmild.

Ena stunden vill man bara dra iväg och bli ensam ett tag.. men i andra stunden vill man inte släppa taget och blir megaledsen när man skiljs åt.
Skumt.

Imorgon ska jag gå och hälsa på min favorittant på jobbet.. hon har blivit sjukare och klarar inte av att bo hemma längre, befinner sig på ett tillfälligt boende just nu. Den tant som varit friskast nästan, som klarat allt själv, som bara har haft tillsyn. Tanten som tycker om mig mest, som jag har haft kontakt med även då jag var i USA, utan att vi pratat ed varandra. Tanten som jag skickade ett långt brevt till då hennes man dog - medan jag var i USA. Hon som alltid blir megaglad såfort hon förstår att det är JAG som kommer, och bjuder alltid på coca cola och särskilda kakor och vi kan ligga i sängen ihop och läsa skvallertidning eller ta långa promenader ihop eller bara kika på tv.

Min absoluta favorittant håller på att försvinna.

Usch.

Men imorgon ska hon få träffa mig igen - jag hoppas bara att hon fortfarande känner igen mig.

..Jag ser väldigt många anledningar till varför det sket sig i USA..

Vetenskapens värld

2009-04-02T11:35:00.002+02:00

Det är ett helt nytt liv som uppenbarat sig framför mig i samband med flickvänskapet.
En värld jag alltid har suktat efter, jag alltid har velat befinna mig i - men aldrig fått möjlighet.
Nu är den här. Möjligheten alltså. Eller snarare, livet är här.
Och jag har mycket att lära.

Hela tankesättet ska förändras totalt.

Jag har ändå levt som singel i hela livet nästan. Jag har träffat killar, jag har varit kär i dem, men jag har aldrig fått sätta en stämpel på relationen och därmed har killen inte heller satt en stämpel och därmed har allt varit fritt fram.
Varför hålla sig till en enda när man inte har någon förpliktelse?
Ungefär..

De senaste åren har jag börjat tänka i samma banor.. Varför ska jag hålla mig till en enda, när den en enda inte vill hålla sig enbart till mig? Så jag har börjat leva som singel, bokstavligt talat. Jag har träffat flera, hit och dit. Inget fel i det, iom att de gör likadant, eller helt enkelt vägrar ta hela mig utan bara en liten bit.

Men det är också nu som det blir så kaotiskt i mitt huvud.
Nu har jag en enda, som faktiskt vill ha hela mig med alla tillbehör och bitar.
Inte enbart en enda sak. Vi lever i tvåsamhet, och mitt tänk finns ju självklart kvar.
Det försvinner inte direkt.
Därför blir det en stor omställning som jag dock börjar få bra pejl på nu.

Från att alltid ha fått vara singel till att plötsligt vara flickvän.
Så fort man är kåt.. vad tänker man på då? Sex såklart.
Och folk man skulle kunna ha sex med.
Och så blickar man lite åt vänster och så ser man en ryggtavla ligga där och man kommer på att.. ja just ja, jag har ju en jag kan ha sex med här. Och det är bara han jag ska ha sex med.
Fan vad bra!

Och för att liksom i början få med tänkandet i handling så börjar man argumentera med sig själv i huvudet.. Sex, visst, det är trevligt.. men de där killarna jag har träffat, de vill ju faktiskt bara ha sex - eller hur? och vad vill du ha? Det du har framför dig - bredvid dig!
Just fan, det har du rätt i!

Det är bara tänket som får förändras som fan i en flick och pojkvänrelation har jag märkt nu.

Jag har aldrig haft någon som vill ta hela mig, så det känns väldigt stort. Och det är flera gånger som jag har sagt till honom "Hej pojkvän!" och "..du är min pojkvän. Shit!". Och påpekat för honom att han kommer få höra det ofta. För det är inte bara något som man tar med en klackspark och en självklarhet, särskilt inte när man aldrig någonsin tidigare har varit en flickvän.

Jag har gråtit många tårar framför honom. Vi har tjafsat och blivit irriterade på varandra och jag har sagt "..men gå då!". Och sen efteråt då vi närmar oss varandra igen så börjar jag gråta, för jag är inte van vid det här. Jag är inte van vid att vara tätt inpå och sen vara irriterade och sen komma tillbaka till varandra igen.
Jag är van att bara umgås vid vissa stunder och sen adjöss och så var det inte mer med det.
Och sist det tillfället kom sa jag till honom, gråtandes medan jag tittade upp på honom under lugg "du är så jobbig!" och i nästa andetag krama om honom hårt som fan och säga "men jag tycker om dig..."
och känna mig helt förvirrad av det.

Det är en stor jävla vetenskap det här!
..som jag sakta men säkert börjar lära mig.

Nu ska jag gå ut på promenad innan jobbet, han tyckte jag skulle göra det. Vi tog en långpromenad igår och jag lärde mig fiska med kastspö.. På kvällen när vi skulle sova låg jag och sjöng på varje jävla låt jag kom att tänka på, och skrattade om vartannat och var hur pigg som helst. Han verkar tro att jag blir pigg av att gå ut och gå. Konstigt!

Men jag får roa mig med något - han har just åkt härifrån efter att vi har spenderat tid tillsammans sedan i söndagskväll. Nära på 4 dygn.

Ingen separationsångest alls, nejdå.

23 Mars 2009

2009-03-28T07:32:00.003+01:00

Det var datumet då jag fick en pojkvän, då jag blev en flickvän.

Och vi har en lära-känna-period som jag tycker känns jättekonstig.
För vi bråkar, eller tjafsar, eller.. vi gör inte det säger han, men jag vet inte riktigt skillnaden.. Vi argumenterar?
Vi reagerar.. Vi pikar, vi blir upprörda - eller åtminstone jag.
Vi säger vad vi tycker och tänker och det är inte bara positiva saker.

Vad han har sagt om det?
Han tycker det är jätteskönt, för det bevisar att vi känner oss bekväma i varandras sällskap.
Jag känner mest "ojojoj.. jag kan säga si och så och vara sån och ändå finns han kvar!".

Han säger att många gör det där misstaget, att hålla tyst om alla saker de tänker och tycker - tills helvetet brakar lös flera månader senare. Vi tar allt i början, under lära-känna-perioden.

Jag är polare med hans mamma, med hans mamma´s sambo, och nu har jag sagt några ord med hans pappa i telefon, och tydligen tyckte han jag verkade hur go som helst.
Upp till Stockholm och hälsa på?
Hujedamej.

Vad har hänt egentligen?
Jo, jag drog till USA där allt sket sig och jag åkte hem med ångest och skit. Jag var nergrävd och tog mig sakta neråt i gyttjan för att hitta och gräva upp mig själv igen. Vad hittade jag? En pojkvän.

Det är fan inte illa pinkat!

Nu ska jag skriva högskoleprovet - igen!

Fjärilar

2009-03-12T10:12:00.002+01:00

Två saker som jag tänker mest på just nu..

..dejten har sett en av mina värsta sidor, och han står kvar. Jag ifrågasätter varför han finns kvar - han svarar att alla har dåliga sidor.

..jag får fjärilar, pirr i magen, såfort jag är i närheten av honom. Jag hämtade upp honom igår i bilen, och då jag såg honm och han satte sig bredvid så började det pirra. Och såfort jag är i närheten, står bredvid eller liknande, så pirrar det.
Hela jävla kvällen.
Jag har aldrig upplevt det.

Så det är det jag tänker på nu.

Effektiv viktnedgång

2009-03-10T16:24:00.002+01:00

Glömde skriva..

Mitt levervärde var tydligen lite för högt, samt att något från njurarna läckte, protein.. äggvitesak? Något sådant sa de.
Och på söndagen då jag låg inne så blev jag nerkörd i rullstol med droppet till ultraljudet.. Så jag fick sån där ISKALL gel insmetad på magen.. Fan vad kallt!
och gjorde ultraljud. Kunde ju nästan tro att jag var gravid..

Och sen upp igen..
Sen på kvällen tog jag Fido med mig och gick till tvrummet. Fido är förövrigt min droppställning.
"Kom Fido så går vi!" sa jag då jag klev ur sängen.
Där satt jag framför tvn och kikade på ngt tävlingsprogram med sofia wistam som programledare, massa hinderbanor, och strax kom hela mitt rum. Nr 3! Två lite äldre kvinnor samt en snart 20 årig tjej. Rum nummer 3 var bäst! Vi hade roligt.
och vi satt där och kollade på Beck ihop.
Sedan kom en läkare och frågade ifall det är Nummer 3 som sitter här?
jajamän! Och hälsade på mig och hade massa papper i handen.
Det var mina provsvar från ultraljudet.
De hade hittat några stenar i gallan, bekräftat alltså.

Sen efter Beck gick vi alla och la oss, och vi låg alla fyra och skrattade och snacka massa sjukhusskämt. Det hördes tydligen ut.. hehe, rum nummer 3 var helt enkelt bäst.

Sen blev jag väckt två gånger på morgonen av att en kille skulle ta tempen på mig i örat och lite tester, senare efter ett par timmar väcktes jag igen av att en sjuksköterska skulle ta tre provrör med blod från armen.
Mycket trevligt!

Det är förövrigt lite knivit att kissa i potta samtidigt som man gärna vill skita också.. Det gäller att knipa lite halvt och sen ta bort pottan och släppa loss.

Jag fastade i 38 timmar. Hade dropp hela tiden på sjukhuset, fram till runt kl 11 på måndagförmiddag då jag fick veta att jag skulle få åka hem.. Och fick saker att dricka och fick äta lunch kl 12.
Och vad hände då?
Såfort jag fått i mig allt fick jag kuta till toaletten och så forsade allt ur mig, från bakhåll..

Nu var inte urinet gul-oranget längre.. nu var det något annat om var det.

jag gick ner 3 kg av vinterkräksjukan för 1½ vecka sen.. undrar vad jag gick ner av fastnade under 38 timmar.. det är frågan.

Jävligt effektivt!

Mitt harmoniska liv

2009-03-10T13:37:00.004+01:00

Fan vilket rörigt liv jag har när det enda jag söker är lugn och ro och harmoni!

Dejtat har jag gjort, träffats i stort sett varje dag hela veckan. på både gott och ont.
Flyttat har jag hunnit göra också, med hjälp av enbart dejten till Alingsås. Kunde inte somna natten före, natten till lördag, jag vaknade av megavärk i magen och hade svårt för att sova.. värken fortsatte hela dagen och det slutade med att dejten bar och ordnade nästan hela jävla flytten.. Förutom tillfällen då jag tvingade mig att gå runt böjd för att bära något, men fort så blev jag förvisad till en stol igen.

Väl i Vänersborg igen kom M och hjälpte till och bar också. Två stycken hjälpte mig, av.. 10 pers? Jäääävligt bra vänner man har!
Jag bar allting upp i lägenhet, då hade magvärken tillfälligt lagt sig.
Sedan bjöd jag på pizza till grabbarna.

Och lagom till kvällen kom värken tillbaka, vi la oss i min 180 säng, jag och dejten. Eller snarare.. han la sig, jag satt och krampade. Vid kl 23 ringde jag sjukvårdsupplysningen, då jag hade så jävla ont att jag inte orkade stå emot längre. det var dock lång kö, så jag la på och ringde mamma och grät. Hon sa att jag skulle hålla ut mer, var stark, och ring igen! tillslut kom jag fram.
jag berättade att det gjorde så jävla ont, att det satt strax under revbenen på höger sida och det har rört sig fram och tillbaka, upp och ner och att jag har svårt för att djupandas. Och i telefonen fick jag en attack så jag knappt kunde prata.
Vad jag fick för svar?
Åk in akut!
Hon tyckte jag skulle ringa 112 och få en ambulans, men jag valde att mamma skulle köra in mig.
Det blev Uddevalla.
Kom dit vid midnatt natten till söndag, där fick jag berätta var jag hade ont. De tog tempen och puls, sen fick jag göra ett urinprov.
En läkare som knappt pratade förståelig svenska och som var kall och hård kom in för att fråga om jag är gravid?
Sen tryckte han mig som fan på magen. överallt.
Hårt!
Han frågade om det gjorde ont? jag sa nej.
Vafdfan, det gjorde ont ÖVERALLT! Men det var pågrund av att han tryckte på som fan, och jag letade ju efter en särskild smärta, men det gjorde ju ont överallt av trycket!
Så inte fan kunde jag svara på om det gjorde ont på ett särskilt sätt.
Han frågade också om jag brukar skratta när jag har ont?
öh.. nej. Svarade jag.
Tydligen såg jag glad ut?

Sen kom provsvar in och jag fick höra att jag hade urinvägsinfektion, en STOR sådan! jaha.. det kanske var därför kisset var helt gult-orange..
Jag fick antibiotika utskrivet och några vanliga värktabletter, sen hemskickad, trots att jag frågade ifall man brukar ha ont så högt upp i magen när urinblåsan liksom sitter en jävla bit längre ner?
Inget bra svar på det.

jag åkte hem, med megavärk, kunde knappt gå ur bilen.
Jag var inställd på att.. nej, detta var mer än urinvägsinfektion, så här kan det inte vara.
Jag satte mig i sängen igen, medan dejten somnade med orden "väck mig om det blir för jobbigt". Jag försökte sova, men det gick inte, tillslut tog jag en till värktablett, och vid kl 3 på natten ringde jag sjukvårdsupplysningen ännu en gång. De sa då att jag skulle ta fler värktabletter och avvakta en halvtimme eller så, och blir det inte bättre så ring igen.
Vilket jag gjorde, jag satte mig mot väggen i sängen och blundade, försökte somna, men gick inte.
jag höll visst ut lite längre tid för att liksom.. få smärtan att försvinna. Strax innan kl 6 på morgonen så ringer jag ännu en gång, och berättar att jag varit inne på akuten redan, att jag ringt två gånger och att det försvinner inte. smärtan sitter högt upp och jag kan inte andas och värken bara fortsätter.
Vad jag fick för svar?
Åk in till akuten igen!

Så.. jag ringde mamma och hon kom och hämtade. Denna gång följde inte dejten med, jag bad honom stanna hemma, sov vidare eller nåt.
Och väl i uddevalla.. cirka halvtimme bilkörning, får vi svar om att de ingenting kan göra där, att vi får åka in till Näl i Trollhättan.. hehe.. lite mer än en halvtimme körning igen.
och väl där, akuten på Näl, kirurgen, satt jag en timme i väntrummet och höll på att ramla av stolen, satt på en liten bit lutad mot golvet.
Men in kom jag.. för att sitta i ett rum och vänta i en timme på provsvar.
Fick ingen smärtlindring förrän provsvaren kom!

Tillslut kom en läkare in, och han säger "Du har inte urinvägsinfektion, så fortsätt inte med antibiotikakuren! Du har gallsten, och vi tror att en sten har fastnat i en gång, och du kommer behövas opereras akut, du kommer inte åka hem nu, vi skriver in dig och du läggs in på en avdelning direkt. Det är akut!"

Shittjena.. Och jag tänker bara.. Vilka jävla inkompetenta uddevallabor! De tar den enklaste utvägen, urinprov och sen är ngt fel där så är det infektion bara! Och lyssnar inte på att smärtan sitter högt i magen. Sjukvårdupplysningens kommentar var "ja.. då måste ju blåsan vara jävligt stor om det skulle vara den".

Och in kom en sjuksköterska som gav mig en morfinspruta i magen.

Sen blev jag körd i rullstol upp till avdelning 63, där jag blev inlagd i rum nummer 3. Fick dropp i armen direkt och de tog några rör med blod till prover. Och fick byta upp till sjukhuskläder och blev ombedd att kissa i en potta varje gång jag gick på toa, för att de skulle kontrollera mitt urin.

och där låg jag..

Men nu är jag hemskickad, med svaren att jag kommer bli inkallad senare om ett tag i framtiden. Ett par månader kanske?
Mina värden såg bättre ut samt att det verkar vara kö för operation.. var en till tant som låg i mitt rum som blev förberedd att opereras igår, men fick åka hem samtidigt som mig.

Så ja..
Mitt harmoniska liv..
Vad har hänt?

Dejtat lite för fort så jag behöver lite andrum, flyttat allting till lägenhet med bara lite hjälp, åkt in akut till sjukhuset två gånger om för att sen läggas in för gallsten.

Och nu sitter jag här i min lägenhet som är fullproppad med grejer, jag har fixat sängen, min soffa, tv och dator.. och jag är lite skraj för att få ont, igårkväll stoppade jag upp ett stolpiller där bak för att jag kände lite svag smärta, och jag är ledsen för att jag inte vet hur jag ska göra med möjligen framtida pojkvän..
Harmoniskt liv ja.

Hallelujah.

Första dejten avklarad

2009-03-02T19:10:00.000+01:00

Fjärilar i magen och överröst av komplimanger.

Fortsättning följer...

För bra för att vara sant

2009-03-01T12:30:00.003+01:00

Igår var en konstig dag, fast egentligen var den inte så konstigt.

Men märkliga saker hände, en vilja att få ett till svar snabbt.. och tillhettande i magen flera gånger och beslut om att mötas.. Efter några timmars prat?
En konstig dag.

För bra för att vara sant?

Lägenhet

2009-02-27T13:27:00.000+01:00

Förövrigt har jag min lägenhet nu.
Hyresvärden ringde igår, men jag sa ifrån toaletten att mamma får prata med dem - för jag orkade inte.

Jag satt fanimej där inne med en hink i handen.. och forsandes från två håll. Prata i telefon med hyresvärd då? JAAA!!!

Mamma gick dit imorse kl 9 för att gå igenom allting, om något behöver renoveras eller något, sen fick hon nycklar.
Jag ska höra av mig då jag mår bättre - blir väl på måndag, för att fixa lite saker.
Men nu har jag lägenhet iaf!

Jippi att jag orkar börja dra igång med lite flytt nu då.
Och jippi för att jag ens vågar ta ett steg utanför dörren av risk för att skita på mig.

Vinterkräksjukan

2009-02-27T13:23:00.002+01:00

Nackdelen med att jobba inom vården är då tanterna råkar ut för vinterkräksjukan.
Särskilt då man blir utvald att jobba direkt med dem.
Första kvällen gick bra, jag klarade mig!
Nästa dag? Den verkade gå bra..
Jag var ju ändå noga som fan, förkläde, typ halv flaska handsprit, tvättade händerna..

vad hände kvällen till torsdag? Då blev det akut både i käften och röven - kan jag ju säga..

Hela natten bodde jag halvt som halvt på toaletten.
Så nu har jag fått uppleva det också - vinterkräksjukan.

Det positiva är väl att jag säkert gått ner lite i vikt nu - plus att jag blir ledig hela jävla helgen.

Just nu kan jag inte skilja på ifall min magvärk säger att jag vill spy igen, att jag bara är hungrig eller att den bara säger att den vill göra ont en stund..

8 är fan två timmar efter sex

2009-02-24T23:09:00.002+01:00

Jag vaknade kl 8 imorse.
Jag är fan inte riktigt klok.
sen tvingade jag mig att somna om, flera gånger. Svårare än vad jag förväntade mig, fyfan.
Lyckades i omgångar.

Men kan man sova så ska man tusan göra det.

Trötthet och sex

2009-02-21T16:50:00.002+01:00

I förrgår då jag satt med en tant, jag jobbade, klockan vr cirka 21 och hon frågade mig ifall ajg var trött?
jag satt och lutade huvudet mot min hand då vi kollade på tv.
jag svarade slentrialt "ja.." men då började mitt huvud samtidigt börja tänka efter lite.. och jag kom underfund med att jag faktiskt inte var så trött!
Jovisst, normalt trött som alla andra blir, men inte slutkörd!
Och jag kände bara en stor seger.
WOW!
Det var första gången jag kände så sedan jag kom hem, och då har jag ändå varit hemma i snart 2 månader.
2 månader!!

Och idag började dagen rätt bra kan jag ju lugnt säga. Jag drog iväg och träffade en kille och hade sex. :P
trevligt, trevligt.
Vi har haft en gång innan, för längesedan.

Fast nu är jag sömnig.. så kan det gå!

Good bye, Mom

2009-02-12T12:15:00.003+01:00

Det känns ofta som om jag bara har drömt att jag befunnit mig där borta i fjärran öster (..ifall man vrider på jordklotet en jädrans massa och blickar neråt..)
Det är det som alltid känns så märkligt när jag tänker tillbaka..

Mina nästan tre månader har mest förvandlats till ett dunkel minne som jag möjligtsvis bara har drömt.

Men det är kanske lite overkligt också att ha vandrat runt på manhattan. :)

Ibland tänker jag tanken om att skriva ett handskrivet brev till sista familjen, till mamman främst.
Jag har inte skrivit om hur det var då vi sa hejdå..
Men hon grät och stod alldeles framför mig, höll i mina händer och sa att hon är så glad att ha fått ha mig här och jag ska tacka mamma att hon lät mig komma till dem och att hon verkligen tror på mig och att jag kommer lyckas med det jag tar mig för. Bara du satsar så kommer du klara av det!
Och att hon kommer vara väldigt misstänksam mot alla andra framtida au pairer efter att ha haft mig där..
Innan vi träffades, innan vi valde varandra då jag skulle byta familj, satt vi i telefon i 1½ timme och bara pratade.
Hon hade aldrig någonsin tidigare gjort det med någon au pair innan.
Och hon kände att denna tjejen måste hon ha!
Och jag kändes som en väninna till henne, och hädanefter kommer alla telefonsamtal med au pairer kännas konstiga, för de är inte likadana som ditt och mitt samtal.

Sen gav hon mig en chokladask som jag skulle ge till min mamma som tack.
Sen kramades vi och sa hejdå.

Jag stod också där och grät.. och hon sa, då jag försökte torka bort mitt "No, its my turn to cry now!"..

Sen grät jag i bilen då manja, min tyska kompis, skjutsade mig till tågstationen.. jag grät över att lämna den mamman. Det kändes som om jag lämnade min egen.

Så jag funderar ibland på att skriva brev, men samtidigt känns det jobbigt.. Det har tagit för lite tid sedan jag åkte.
Men någon gång kommer jag att göra det.

Don't get it.

2009-02-10T19:25:00.003+01:00

Förövrigt så förstår jag inte varför jag fortsätter att läsa Blondinbella's blogg..
Jag ogillar henne som fan, men jag läser ändå?
Kanske därför hon har så många besökare.. flera som gör som jag.

Trötthet

2009-02-10T19:15:00.002+01:00

Depressioner kan visa sig som trötthet. Det är vanligt att man känner sig trött om man går igenom en känslomässigt hård period i sitt liv.

Jag har varit ständigt trött sen jag kom hem från USA. De första två veckorna kunde jag inte ens sova på nätterna och ändå jobbade jag ungefär varje dag. Det tog mig så lång tid att få iordning på dygnsrytmen och känna mig som en människa igen.
Sen tog det mig ytterliggare några veckor att känna mig som om jag vore JAG.

Och i söndagskväll fick jag litet sammanbrott. Varit ledig hela helgen, ändå var jag sjukligt trött på söndagen och blev yr.
Då bestämde jag mig för att avsluta det jag höll på mig, jag hade gjort det i 4 veckor, men kroppen klarar inte av det just nu.
Jag är helt totalt slutkörd och för att komma igång igen, att sluta vara så jävla trött hela tiden så behöver jag nog normal kost och allt vad det är.

Jag vet inte ens hur jag ska förklara tröttheten.. Bara trött, hela tiden, när jag jobbar, när jag är ledig.. oavsett hur mycket jag sover, eller hur lite, eller vad jag än gör, så är jag sjukligt trött.
Och idag har jag sån huvudvärk så jag blir knäpp, och ändå har jag sovit litegrann då jag kom hem från jobbet.

idag blev jag tillfrågad ifall jag vill jobba en dag extra.
Jag säger bara "JAG ORKAR INTE MER!"

Ja, jag har gått och går igenom en tuff känslomässig period.
Och det är som Lotta säger.. inte konstigt att du har fått påsar under ögonen och är ständigt trött.. se bara bakom dig vad du nyss har gått igenom.

Jag vill bara sova!

Sportlife

2009-02-05T13:33:00.002+01:00

Jag har tappat behovet av att skriva om allting som händer här regelbundet. Förr tänkte jag bara på bloggen, nu har jag massa annat att tänka på och jag har inte riktigt samma behov av att berätta om allt.
Åtminstone inte här.

Då blir det mer så att jag tar allt i en klumptext.
Om ens det.

Det har hänt en hel del grejer igen, både positivt och negativt. Men ska man se på det totala så är det väl mestadels positivt egentligen.
Jag fick två månader till jobb, dock på 75%.. men det ger ju pengar. Fram till sista mars, vad jag vet än så länge.

Vi har haft den där festen som vi sett fram emot så länge, jag och Lotta.
Jag träffade den där killen igen som jag dejtade innan jag drog till USA och jag hade kontakt med. Vi satt och pratade en stund.
Och det är väl där den "enda" negativa biten är.
Men det får väl vara som det är..
Inte mig han dejtar nu iaf.

Men har fortfarande bra kontakt med N. Drog dit senast i söndags, dagen efter festen. Känns bra. Fast lite skrämmande samtidigt nu.

Och jag är inne på fjärde veckan med en grej, men jag känner mig inte peppad för fem öre och jag vettefan om nåt hänt eller händer. Nåt händer iofs, men ah, jag vet inte.

Lågkonjuktur, känns det som just nu, på många sätt.
Men ändå går det mot högkonjuktur, eller åtminstone i lagom höjd.

Och är man kär i personen eller kär i närheten? Det är den stora frågan.

Nu ska jag följa med Jess och träna på sportlife. Hon har några sådana där "ta-med-en-kompis"-kort. Så det ska vi utnyttja.
Träningskläderna på och I LOVE NY-tshirt på.
Finnemang.

Senaste nytt

2009-01-19T16:12:00.002+01:00

Jag har fått en lägenhet. Jag valde mellan två stycken, och hade väldiga problem med att bestämma mig.
En befann sig under den lägenhet jag bodde i innan - tvåan.
Jag valde dock en annan, en 4,5kvm miindre, 300kr billigare. Annat hus.
Med inställning, tillslut, att börja om på nytt.

De ringde mig för ett par timmar sedan och meddelade mig att de hade kollat upp min inkomst och allt.. och jag tjänar ju inte så mycket då va.. (Inte varit hemma på 3 månader så), och min borgenär, som skulle vara min syster, tjänar inte heller så mycket då va.. (numera har hon stor inkomst, men det står inte än i några papper). Och så fortsatte de säga att.. "Du kommer få lägenheten, för du vill ha den va?.. och vi har bestämt här, eftersom du har bott här förut och allt har gått bra, vi vet vem du är och så litar vi på dig, så du behöver inte ha en borgenär."

Ojoj.
Så nu står jag på egna ben, igen!
Känns ju helt fantastiskt att få det förtroendet.
Inget förändrar mitt läge, bara att det på papper står att jag står för mitt eget.

Nu känns allt så jävla skrämmande igen bara.
haha..
Jag hoppas att jag ska få fortsatt jobb i februari.
Jag har ingen aning om det just nu, så känns ju jättesäkert detta. :P
Och ingen akassa.

Jaja.. jag kommer ha 2 eller kanske 3 hyror sparat, iom att jag jobbat en del sen jag kom hem. Men hu, ah, det får lösa sig.

Men jag har en lägenhet, fattas bara att skriva på kontrakt!

En tvåa på 56 kvm.
Jag flyttar in 1 Mars!

Schizo

2009-01-18T17:48:00.001+01:00

Lite ändrade planer.
Promenaddejten som blev kompis visade sig vara ett mongo med personlighetsklyvning.

inbjudan är indragen.

Och jag har aldrig tidigare pratat med någon som visar sig vara så mycket schizo i ett enda samtal.

Det gäller att leta vidare. :P

Nu ligger det till så här

2009-01-13T22:31:00.002+01:00

Jag är pågång att skapa saker, att fixa iordning.
Det är väldigt oroligt och osäkert, men jag kanske får göra som mamma säger och bara se framåt och se att saker och ting kommer att ordna sig - och gör det inte det så får det lösas då.

Lätt att säga en sådan sak dock.. svårt att befinna sig där i oron.

Men just nu ser mitt läge ut så här; Jag har en underbar vän i Lotta som finns där hela tiden vad som än händer, och låter mig finnas där även för henne i alla lägen. Jobbarkompis och kompis privat.

Jag har kommit underfund med - i de bra stunderna - att jag inte riktigt var kär i själva personen i fråga som jag dejtade innan jag drog och fortsatte ha kontakt och planerade saker att göra då jag kom hem igen. Det är ju rätt dött där nu och jag fick inte det jag så väldigt gärna ville och behövde ha. Vi ska vara kompisar, och jag har bokat att vi ska ses så jag får den där övergången. Blir så klurigt att ses ute bland folk för mig annars.
Ja, jag var inte riktigt kär i honom som person.. jag var mer kär i honom som mysig att krama och så väldigt fin i hela sig, kropp och ansikte, och trevlig och megamysig röst och väldigt bra i sängen.
Hela det konceptet räcker iofs för att man ska kalla att man är kär i honom.
Men det jag är sur över? Att jag inte får den närheten jag så gärna ville ha.
Och vill säga till honom att han kunde väl ha väntat efter jag fått den?
Det om något borde väl säga att känslorna inte gick så väldans djupt.

Men visst hade det gärna fått forsätta och det kunde bli något riktigt med honom. Men han är helt enkelt inte i det läget att han vill ha det, och då går det inte.
Men jag tror att det kommer att gå bra ändå. Idag pratade vi på den nivån vi gjorde från början, mer hårt, grövre ord, mer skämtsamt.
Vi ska nog kunna vara vänner.
Och sen vet man aldrig vad som döljer sig.

Jag har lyckats få ihop en bra vänskapsrelation med N sen jag kom hem. Vi har setts två gånger, jag har varit hemma hos honom - numera i Uddevalla - två lördagar irad. Vi pratar som aldrig förr, avslappnat, vi skrattar, vi puzzlar, vi har roligt, vi pratar om allt mellan killar, porr, fiskar i hans akvarium, vad vi ska göra nästa dag och boende. Vi fungerar som vänner! Och vi lagar mat ihop och skämtar med, flirtar på en skämtsam nivå och knuffar varandra och kallar varandra för mindre fina ord.
Och så sover jag över.
Och vi knullar inte.
Jag tror våran relation är påväg att bli en sådan som jag vill ha.
Jag ringde honom även igår efter att ha varit på en dejt.

Och ja, jag har börjat dejta. Jag kände att det var lika bra att kasta sig ut i det. Inget blir bättre av att sitta och deppa över killen i fråga, särskilt inte när man har gemensam kompis i Lotta, samt massa andra folk vi umgås med. Så lika bra att se sig om.
ch jag har redan varit på min första dejt. Igårkväll, i regnet och blåsten. En vänersborgare. Vi tog en promenad.
Han tyckte jag var skitgo, söt och trevlig, och vill gärna lära känna mig med. Dock klickade det inte och han är bara intresserad av vänskap.
Jag pustade lite och sa att jag kände likadant.
Det kändes inte som rätt grej. Och jag är bara glad att han vill ha vänskap.
Jag kände mig väldigt vuxen i det beslutet.
Och sen bjöd jag honom på fest, och han ska ta med två singelkompisar, och han hoppas att jag ska hitta några singeltjejer att ta med också. Ihopmakarna efter en dejt!

Och festen ja.. Jag och Lotta planerar en Suss-har-kommit-hem-fest. Den ska hållas 31 Januari, förmodligen hemma hos henne. Vi bjuder massor, får hoppas många kommer. Killen ska vara med - därmed extra bra grej att försona sig med tanken på enbart vänskap.
Och jag har bjudit dit N.
Och dit också då dejten blev bjuden till.

Och så har jag ju lyckats få mer jobb.
Jag hoppade på ett kort vikariat 23 december, någon dag efter jag kom hem. Och det tog slut i fredags. Men så - tack gode gud - fortsatte min arbetskollega, och typ kompis privat, förut iaf , att vara sjuk. Jävligt illa att hoppas på det, för jag hoppas samtidigt att hon ska må bra och börja jobba igen - men då blir jag utan jobb!
Jag fick förlängt till 1 februari, och sen ska vi se hur det blir vidare.
Fortsätter hon vara sjuk - varför skulle jag inte få mer?
Det typiska är bara att de inget kan säga.. dumbon.

Och till det största orosmolnet.
Lägenhet.
Jag har kikat på en likadan som jag bodde i innan jag åkte iväg. En tvåa, denna ligger i våningen under.. precis under min gamla.
Den är bra, jag kan få den om jag säöger till, men med en borgenär. Iom att min ekonomi inte är säker och jag inte kan bevisa att jag jobbat sen oktober.
Iom att jag varit utomlands.
Och så kikade jag på en annan tvåa i samma område, 4 kvm mindre, utan klädkammare som man kan gå in i.
300kr billigare.
Jag har svårt för att välja.
Men de lär väl bli den, för att tjäna ihop pengar.
Men det är oavsett väldigt svårt att välja överhuvudtaget, för ekonomin är så osäker.
Men det är där jag får följa mammas råd som jag skrev i början..

Har även kikat på några i mammas område, men de var dyrare samt att jag inte vill ha en etta, och området känns skit.
Plus att jag vet ju hur det är att bo i mitt gamla.

Ja..
det var väl det.

Nej, en till sak.
Jag har just avklarat andra dagen i en förändring jag har börjat med igen.
Vad det är?
Jadu..
Det återstår att se när du träffar mig - det kommer att synas.

Over and out.

Sånt är livet

2009-01-08T11:31:00.003+01:00

Det där med att ha rätt så dåliga vänner egentligen har flugit på mig med enorm stor fart sen jag kom hem.

Men jag har hittat tre guldkorn ur skaran, kanske fyra.
Resten?
Jag är inte förvånad, bara besviken.

Menmen..
detta året handlar åter igen om mig själv.
Som om det aldrig gjort det tidigare..

Och ja, det har varit tufft den här tiden och jag mår inte så väldans bra och jag måste börja om och starta på nytt och det är väldigt kämpigt och jag vet i vissa stunder inte vad jag ska ta mig till.
Och jag vill bra vara ledig och ta det lugnt men då blir jag ledsen för jag gillar inte att spendera tid ensam och jag vet inte hur jag ska lära mig göra det och shit vad mycket saker jag måste ta itu med.
Hos mig själv.

Och killar.. eller kille.. jadu. det gick ju som det gick. Jag kom väl hem vid en dålig tid..

Jag vet inte hur mycket jag kommer skriva här. Jag har ingen lust att pränta ner allt här. Jag behöver fokusera på något jag inte riktigt vet vad jag ska fokusera på och saker känns bara jobbigt till och från. Så att skriva om saker här.. uppdatera varje dag, är nog något jag inte kommer att göra på ett tag.

Var en vän som reagerade över att jag inget skrev, och när jag skrev så var det inget positivt, och att det var evigheter sedan som jag skrev något positivt, och undrade vart jag tagit vägen och hur jag mådde egentligen, för jag har inte skrivit ett skit på senaste tiden.
Och det var EN vän som reagerade över det.
En.

Jaja..
fokusera på det positiva då va.

Jag ska på en lägenhetsvisning kanske idag hos min gamla hyresvärd, men jag har ngen aning om jag har möjlighet att flytta till en lägenhet för jag har ingen ekonomsik grund överhuvudtaget, så det känns jobbigt.
Och jag vaknade med halsont och segt huvud och ont i ryggen och ett öra jag knappt kunde höra på.. och denna helg är första långa helgen jag är ledig sen jag kom hem.
Ja tjena.

Jag återkommer nog, sen någon gång.

I Love NY

2008-12-29T13:23:00.002+01:00

Jag får se det här som en nystart. Men det är bara i vissa stunder som jag kan tänka den tanken.
Men jag vet inte annars hur jag ska hantera allt?

Jag är hemma igen, på ruta ett. jag har ingen lägenhet - inget eget med andra ord. Jag har dock fixat internet och jag äger numera en laptop, så det har jag ordnat. Och jag jobbar, åtminstone fram till 9 januari, sen vet jag inte hur det blir. Man kan väl hoppas att... öh.. min jobbarkompis fortsätter vara sjukskriven?
Det låter ju jättebra att hoppas på det..

Sen saknas fortfarande det som jag har velat ha i alla år.
Kärlek.
Värme.

Det finns någon där, men jag har en tendens att välja helt åt helvete fel, och även denna gång. Å andra sidan har allt ändrats nu iom att jag kom hem 9 månader tidigare än planerat, och jag kan liksom inte förvänta mig så mycket.
Men har man börjat vilja ha mer så går det liksom inte att få bort..

Jag måste starta om ett liv igen som jag trivs med.
Jag försöker fundera på vad jag gjorde innan jag åkte?
Jag tog körkort för att åka till USA, jag jobbade för att få ihop pengar till USA.. jag träffade folk så mycket som möjligt för att säga hejdå innan USA.
Jag försökte kramas som fan för att jag inte skulle få göra det då jag var i USA.
Allt var liksom inriktat mot USA.
Nu finns inte det längre.

Inte konstigt att jag känner mig borttappad.
Jag måste få mig ett nytt mål.
Mitt kära 25årsmål?
Haha ja.. jag fyller om 4 månader.
Grattis.

Just nu hägrar bara en tanke.. och det är att få känna närhet, få kramas, så sova med, vara nära. Iom att jag inte fått något sådant då jag var borta, och det var över 3 månader sedan nu det blev senast.. så, ja, jag har ju liksom längtat efter det och då jag bestämde att åka hem så blev längtan ännu större.
Och jag ville liksom ha det direkt.
Och visst har jag väl fått litegrann, men inte det där allt med hudnärhet.
och ensamtid och så.
Och jag valde ju en högtidstid att komma hem.. så inte så konstigt att inte mycket tid finns.
Men jag blir galen och jag blir galen igen och jag vet inte hur jag ska göra och jag bara vill för mycket och jag försöker hålla mig tillbaka men efter en timme försöker jag igen och det går liksom inte.
Det blir för mycket.

Men jag vill inte spela ett spel heller.
För jag är en dålig förlorare.
Eller snarare så bryr jag mig inte ifall jag förlorar eller inte, det går mig förbi.. och jag fortsätter ändå spela spelet trots att jag redan har förlorat.
Och det går ju inte, men så smart är inte jag.

Haha..
inlägget började positivt och slutade negativt. Det brukar vara tvärtom.

Jaja.. jag har bara varit hemma en vecka, så snabbt går det inte.

Nu sitter jag i min I love NY tshirt. tjofräs.

Tillbaka

2008-12-27T21:34:00.002+01:00

Jag är hemma igen, med i ett mycket förvirrad skick.

Det har varit väldigt kämpigt och jag vet då och då varken ut eller in..
Jag anlände hit söndagkväll och redan på tisdagmorgon började jag jobba. Och gjorde över både julafton, juldan och annandan.
Jag har inte riktigt hunnit landa än.
Och fått iordning på dygnsrytm.
Eller sovit ut.
Eller kramats så mycket som jag vill.

Jag har fått en del kramar, jag har träffat honom två gånger, varav första gången var under 10 minuter. Andra gången var under 5 timmar, men med fler i sällskap.
Inte fått bra tillfälle än med andra ord.

Men just nu känns allt förvirrad och jag känner mig totalt kluven..
Samtidigt som jag går runt och mår allmänt dåligt och får inte bort känslan som jag hade innan jag åkte hem igen.

Jag har gråtit och gråtit och inte förstått varför.
Sen har jag inte kunnat sova.

Men det blir nog bättre längre fram, jag måste bara hitta mig själv igen.

Bygga på blogg igen

2008-12-17T02:06:00.003+01:00

Det där beslutet med att inte skriva här i bloggen känns dumt nu, för jag har nästan tappat allt här!

Måste få igång den igen, och den kommer iofs komma igång då jag kommer hem och avslutar resedagboken.

Jag är hemma i min stad runt kl 20 på söndagkväll. Jag åker härifrån 9.35pm new york tid på lördagkväll.
Snart med andra ord.

Och har just fått veta att mamma och B bestämt att inte flytta nu ändå, pga lågkonjukturen och brorsan inte kommer kunna betala egen lägenhet och jag kommer hem utan att ha någonting.
Tråkigt för dem, men bra för mig.

Nu vill jag hem och krama på Pyret.

Orolighet

2008-12-11T16:38:00.003+01:00

Haha, ibland vill jag bara skratta åt mig själv.

Min mamma har ringt mig idag och gett mig olika mailadresser för att kunna kontakta mitt senaste jobb och få lite jobb då jag kommer hem för att få inkomst för att sen hitta lägenhet - en tvåa - så jag får plats med allt och liksom börja om på nytt och kunna betala lägenhet och akassa har jag inte längre, men jag kan fortsätta i ungdomsgarantin på arbetsförmedlingen och jag oroar mig för hur allt ska gå och shit vad ont i magen jag hade då vi la på.

Sen grät jag lite.
Sen skickade jag sms till mamma.
Sen skickade jag ett till där jag skrev att, det kommer ju ordna sig!

Jag rabblade upp fakta i huvudet - då jag kommer hem kommer jag inte bli utslängd, jag kommer inte behöva hosta upp pengar det första jag gör, betala lägenhet det första jag gör. Jag får börja jobba nästa direkt iom att man får lön i efterhand, men jag måste inte känna oroa över att inte kunna betala en lägenhet NU.
Det är bara onödigt.
och jag måste inte känna oro för att komma hem bara för att allt detta väntar på mig.

Så jag insåg faktan och tänkte, varför ska jag oroa mig? Jag kommer hem snart, det kommer bli enklare när jag kommer hem. Jag har bestämmt mobilt bredband så jag kommer ha internet till min laptop då jag kommer hem, och jag kommer träffa vänner och kramas och ha roligt och ha megatråkigt också men så kommer jag säkert få något timjobb någonstans, så värdelös är jag liksom inte, för jag har ju fötter inne på ställen redan!
och jag vet att jag måste börja om från början igen, för jag har varit lägenhet, jobb eller något ekonomiskt skyddsnät, och det var så jag började för 4½ år sedan, då jag flyttade hemifrån, och jag vill inte gå via soc igen, det vägrar jag, därför måst ejag liksom kämpa på.

Och jag har gjort det en gång förut, och jag visste detta då jag åkte till USA; jag visste bara inte att jag skulle komma hem redan samma år.
Haha.

Så, jag är orolig men jag släpper på den nu.

Och jag vet att jag är orolig av naturen, och mina försök att bygga bort det, att växa, att utveckla mig själv, det funkar då och då, men jag kommer nog alltid att vara orolig av mig i alla olika situationer, och det är nog bara något, nej.. det ÄR bara något att acceptera, att jag är sådan, och sen lära sig att hantera det och liksom koppla bort det som en sak som jag faktiskt alltid bara är, för snart kommer det bli bättre.

Ibland blir man smart.

Men så sitter jag i USA utan vänner och familj, de riktiga iaf, men jag kommer hem snart! Så nu ska jag sluta oroa mig.

Haha.. jag undrar när denna blogg kommer genomskinas med harmoni och glädje!

Den där välbekanta känslan

2008-12-11T01:16:00.004+01:00

Den där välbekanta känslan är tillbaka.
Den man får då man inte riktigt vet än, då man inte vet hur man ska tolka orden, om man ens SKA tolka orden, och magen blir orolig och gör ont och du blir lite sorgsen i det glada och det känns lite märkligt och du längtar bara dit men är samtidigt rädd för att komma dit för att du är rädd för det som komma skall och vad det för med sig och vad det kommer göra dig och att du faktiskt vet nu att du liksom känner saker som har varit där ett tag egentligen, men jag struntade i dem förut eftersom jag ändå skulle lämna landet.

Men nu kommer jag hem igen.

Och känslan är tillbaka.
Den jag inte haft sen.. ja, sen då jag hoppade runt med N.

Jag ska träffa killen jag mötte cirka 5 veckor innan jag åkte till USA - då jag kommer hem. Vi har haft kontakt sen jag åkte, pratat i telefon, smsade, internet och så.. och pratat om vad som händer när jag kommer hem.
Nu blir dock inte min hemgång i oktober 2009, den blir sen december 2008.
Så saker och ting blir lite tidigarelagt.
Och jag har ont i magen för att jag är rädd för vad som händer nu, eller kanske snarare för vad som inte händer nu.

Jag bad honom att inte ha en flickvän när jag återvänder i oktober 2009.
Han sa då att det är nog ingen risk, för han vill inte ha någon än.
Jag tänkte då, det är ju bara trevligt och efter ett år kanske han tänkt om.

Men nu är det inte efter ett år.
Nu är det nu.
Och jag kommer hem.
Och jag troligtsvis känner något, självklart känner jag något.
Och han vänder mig inte ryggen alls, och han säger inte nej eller avbryter mig.
Jag bara är rädd för att det ska ske.
Och jag har redan sagt att jag kommer komma och hälsa på honom, och det vet han redan säger han, och jag ska krama honom, och det kommer jag göra.
Och allt det vi pratade i telefon om.. det kommer säkerligen ske, jag är bara väldigt orolig INNAN det sker.
Om det kommer ske.
Hur det kommer ske.
När det kommer ske.

Så, den välbekanta känslan är tillbaka..
den där då man har känslor för någon som man inte vet om man borde ha känslor för.

Men kanske man för en gångs skull kan vara vuxna i det, han ska ju föreställa att vara vuxen. Ha kommunikation, vara rak. Och efter ett tag kanske berätta? eller låta det växa fram?
Jag vet inte.

jag ska inte tänka för mycket.
Jag vet bara att min mage känns lite obehaglig.

Funderingar en söndagskväll

2008-12-02T06:27:00.002+01:00

Sitter här i rummet med min nya laptop, rätt skönt att ha något att skriva på, bara ta med sig överallt. Lite som en skrivbok men ändå inte.

Just nu saknar jag åter igen D. P., men jag kan ju inte ägna ett helt år till att sakna honom eller fantisera om vad vi ska göra då jag anländer hem igen.
Ungefär som jag gör då jag förväntar mig saker.. Hoppas hela kvällen och oroar mig och är rädd och ledsen i förväg utifall det inte kommer hända, som att sova över hos honom. Men så lyckades jag tillslut ändå, varför inte istället njuta av hela kvällen? Och sen hoppas på det bästa men inte förvänta sig saker.

Ställa in sig på att ha roligt istället för att gå runt och hålla tummarna på att något ska inträffa! Ta för sig istället för att vänta på att det ska ske.

Jag ska inte försöka göra det här, jag SKA göra det. Jag är trött på att jag alltid skriver "försöka" eller "väl" eller "kanske".
Då ställer jag ju redan in mig på att det inte kommer att ske, jag ger mig en liten back-up ifall ifall jag inte klarade det.
Men då FÖRSÖKTE jag inte tillräckligt.
Därför ska jag göra saker istället.
Göra.
Inte försöka att göra.
Göra.

Här tar alla killar för sig på dansgolvet.
Ser jag en snygg kille så får jag väl gå fram istället själv, istället för att vänta på honom.
Iofs är de flesta slemmiga här och dansar som om man har sex, men just själva inställningen. Varför vänta när man kan ta?

Värst vad smart man blir när man tänker efter lite.
Hur många dagar har jag varit här nu? 57 såg jag nu, har en community där jag räknar dagarna automatiskt!
Jag åkte 5 oktober, nu är det 30 november. Ja, det är söndag här, klockan är 21.59 just precis nu, och sverige är 6 timmar före!
Men iaf.. det är 7 dagar i en vecka, därför tar man alltså.. 57 delat på 7. Förövrigt kom jag hit på en söndag, faktiskt kom jag fram till au pair skolan vid denna tid, men jag anlände väl till New York runt 8-tiden.
Men iaf.. 57 delat på 7, vad blir det? Det blir lite mer än 8 veckor. Ja, iofs räknar den där communityn som om jag vore i sverige, så egentligen är det 56 dagar om man räknar med USA-tid. Men iaf.. 8 veckor har jag varit här nu, det är ju ingenting! Haha.
Men 8 veckor blir.. nästan 2 månader. den 5 December har jag varit här i 2 månader.
Snart är det alltså.. 10 månader kvar. Jag åker hem någonstans i Oktober, jag kommer resa runt lite tror jag, men förmodligen inte hela månaden.
Men någon gång i Oktober.
Det är 52 veckor på ett år, minus 8.. det blir 44 veckor kvar.

Ja, jag är i det läget där jag räknar ner för att klara av tiden här!
Det blir lättare så. Snart blir det nog lättare om jag helt slutar att tänka på tiden överhuvudtaget, men just nu känns det lite enklare att räkna neråt.
Och jag tror det kommer gå snabbare då det blir nytt år, för då ljusnar allt igen och dagarna känns enklare när det är ljust!
Och då jag slipper oroa mig över helgdagarna och sånt. Jul och nyår och så.. vad ska jag göra dååååå? Men det löser sig.
Jag har planer att åka till Linda den 24 december och fira svensk jul. Min familj här firar inte så mycket jul, så det missar jag, men det vore skoj om jag kunde komma iväg den 24e.. Dock kanske jag jobbar, men jag ska fråga hur det ligger till!
Sen planerar jag även att fira nyår på Time Square, med alla andra amerikanare.. Lär vara fullsmockat totalt, men en upplevelse som inte är bra att missa!
Måste se till att jag är ledig där också då förstås..
Bäst att skynda mig med det, så jag slipper gå runt och oroa mig över något som kanske inte behövs oroa sig över!

Ja, var var jag?

I april kommer syrran, får se vad vi gör då, hur mycket pengar hon lyckats spara ihop! Jag ska försöka spara så mycket som möjligt nu, lägga undan viss antal pengar i veckan, iom att vi får veckolön! jag brukar få 180 dollar. Egentligen ligger det på typ 77 dollar eller nåt, eller 76,78 eller nåt.. men pappan här som alltid betalar mig tycker inte om växerl, så, hehe, han ger mig 180. Vilket passar mig utmärkt!
Det blir också en sorts nedräkning! Då hon varit här så är det ett halvår kvar av min tid! Och hon kommer hit om typ 5 månader, så, woho! Men ja, snart slutar jag förhoppningsvis att rökna ner, snart hoppas jag väl att tiden ska stanna!

Där har jag en lustig sak också apropå lönen.
Jag fick alltid 180 dollar i förra familjen också, men så min fjärde paycheck, min fjärde lön, min sista lön i den familjen, den fick jag i bilen till tågstationen då jag skulle åka till min nuvarande.
Då gav pappan mig 77 dollar i näven.
Var det en sorts.. vad kallar man det? "HAHA, du ska bara få 77 kronor så inte fan ger vi dig mer nu!!!!!" Kändes så.. haha.. jaja, okey. Det blir nog bra!

Ibland saknar jag att vara där, inte just i själva familjen dock, men staden! Jag kunde vandra in till town och bara gå runt där, sätta mig på pizzerian eller nåt. Och gå runt i området på promenad. Här går det inte riktigt lika bra. Jag bor liksom utanför allt, 3 minuter bilväg till mall, men bostadsområden finns liksom inte och jag kan inte gå in till stan, jag har förövrigt knappt varit inne där. Och allting är liksom utspritt, det finns inget sammansatt. Så det saknar jag, och skulle vilja bo på bättre tillräckligt ställe. Och närmare New York. Nu måste jag först ta ett tåg som inte går så sent på kvällarna, tar cirka 20min in till Trenton, och från Trenton finns det ett direkttåg in till New York. Men ska jag någon annanstans, typ där jag var i helgen så blir det att åka upp till Newark, strax innan New York, och byta en andra gång.. Och vissa tåg går inte så ofta, så det blir lite väntetid.
Jag har kommit på att New York är min stad, jag trivs så satans bra där!
Och det är så synd att jag har flyttat längre ifrån.
Förut gick det direkttåg och tog cirka 40min, ibland kortare om man hade tur.
Nu måste jag byta en gång, och kan inte komma hem så sent iom att det sista tåget jag måste byta till inte går så sent.
Men jag får lära mig att hitta lösningar.

Men det vore hur coolt som helst att BO i New York. Kanske jag flyttar hit och jobbar senare? Vem vet. Inte med barn dock, haha, nejnej. Men restaurang kanske eller nåt annat trevligt? vem vet.
Jag ska åtminstone försöka komma dit oftare.
Nästa helg blir det nog igen, åka skridskor förhoppningsvis med en annan svensk jag aldrig träffat!

Jaha, shit vad jag skriver.
Och jag vet inte ens om jag ska lägga in det här i min blogg.
Men förmodligen hamnar den där.
Nu skriver jag ju direkt i laptopen, i ett skrivprogram.
Och internet vägrar funka nu, kan inte ens hitta någon trådlöst nätverk.. krånglar som fan, så jag får.. hm, jag vet faktiskt inte hur jag ska göra. För jag kan ju inte skicka över det här någonstans.
Tänkte spara det genom den stationära datorn som fungerar, men hur gör man det när man inte kan skicka över då man inte har internet?
Hehe, bra tänkt sherlock!

Jag får fixa det en annan gång då internet fungerar här igen! Sålänge får det ligga så fint i laptopen.

Nu ska jag lägga mig och läsa tror jag. En engelsk bok! Jag har kommit in i den nu, vilket är bra, jag kan bara läsa utan att tänka så mycket, lite som svenska böcker. Och det är jääävligt bra!
Ah, smidigt att skriva på detta tangentbord förresten. Allting blir bra bara man hinner vänja sig lite!

Puss och hej!

38 timmar

2008-11-30T04:29:00.002+01:00

Sitter i sängen nu med min alldeles nya laptop.
det känns som en sådan stor frihet att kunna sitta var fan jag vill. Ändå har jag tillbringat dagen med att sitta på datastolen med laptopen i knät och stationära datorn framför mig, men nuså.. nu gäller det.
:)

Jag ska försöka skriva mer här igen! Det går i perioder gissar jag på. och förmodligen kopierar jag också över inlägg. Får se hur det blir datummässigt.

Men ja, det blir bra!
Nu ska jag ta och sova.
Jag har nu varit vaken i 38 timmar! Bortsett ifrån 40 minuters sömn imorse.
Så går det när man drar in till Manhattan!
..som förövrigt nu blivit en alldaglig sak, att kunna åka in till New York då och då och vandra runt på Manhattan, det är inget fancy längre, det är bara något jag gör då och då.
Helt fantastiskt fortfarans de för jag trivs verkligen där! Men jadu, snart 2 månader och det känns som en helt naturlig grej att göra.

Göteborg blir ingenting emot detta då jag kommer hem. :P Eller ens Stockholm!

Godnatt

Hem

2008-11-22T19:06:00.002+01:00

48 dagar i usa, och jag började dagen med att gråta, direkt då jag vaknade. Megahemlängtan och saknad.
Heja mig!
Ett år känns för långt just nu.

Och ni som säger "I efterhand kommer det verka som en skitsak".
Gå och dränk er. :P

Jag säger själv så, men just nu är det inte i efterhand, det är NU.

Usch. Jag vill heeeem!

Dålig med uppdatering

2008-11-14T03:38:00.003+01:00

Jag är jävligt dålig på att uppdatera den här bloggen!
Är inriktad på min resedagbok där alla vänner och diverse familjemedlemmar kan läsa.

Kanske jag kopierar in allting här en dag. Förmodligen gör jag det och lägger det under en länksak.

Men ja.. det där med att skriva på två ställen blir väl inte riktigt så bra. Än så länge iaf.

Jag har bytt familj iaf! Om någon har missat det.

A house on fire

2008-10-23T19:45:00.002+02:00

Jag kopierar och klistrar in det här rätt av!
Skrev just i resedagboken om en händelse igårkväll..

...
Då jag hade sagt godnatt, runt 9 på kvällen kanske.. hörde jag något tuta, någon siren.
Det brukar dock låta en del här i USA.. så jag reagerade inte mer.
Sen efter ett tag hörde jag en stor jävla bil utanför, lastbil eller vad tusan det var, sen kom ännu mer tjutande saker, så jag gick till fönstret och tittade ut. Där stod två brandbilar.
Ojsan, tänkte jag..Jag kunde dock inte se något i fönstret, så jag tog på mig och gick ner för trapporna och mötte pappan i hallen.. Han sa att det brinner i ett hus på våran väg.. Så jag gick ut, jag sa att jag var nyfiken.

Och shit.. där stod det 8 brandbilar.. tog upp hela vägen, och ett par ambulanser, och några polisbilar. Och kanske 5-6 hus uppåt vägen, mitt emot våran länga, brann ett hus. Det kom stora flammor ur det, och just då jag klev över vägen och till andra sidan kom det 4 folk som sprang med en sån där ambulanssäng med en kvinna inbunden i den. De sprang fort ner för backen och körde till sjukhuset.
Sen gick jag längre upp, och såg fler och fler brandbilar och massa brandmän och det kom stora moln av rök från huset, som snart blev svarta, och vatten forsade ner bredvid mig ifrån brandslangen. Sen kom flammorna.. Kom uppifrån huset, sen drog de ut en stege mot taket och klev upp där och krossade glas och allt, fönstret, så de kunde gå in..
och jag såg lampor lysa upp inuti huset. De letade nog efter fler människor.

Sen sa Laurie till mig, som också stod utomhus.. att mannen som just kom i hatt.. att han bor i huset. En äldre man. Han kom just hem från jobbet och mötte sitt hus i eldflammor med massa brandbilar på hela gatan och hela gatans invånare stod och tittade på, och hans fru hade åkt till sjukhuset.
Vilken jävla syn då man just kommer hem..
Någon granne gick iväg med honom och förmodligen skjutsade till sjukhuset.Jag stod kanske där i en halvtimme timme. Fler brandbilar kom, var nog tillslut 10 stycken här, från flera olika byar runt omkring.. Livingston, där jag hade varit på Mall tidigare på kvällen.. Millburn, south orange och fler ställen.

Jag tog några kort på allting, brandmän som rusade runt, brandbilar, huset som stod i lågor.. röken.
Tillslut gick jag in, för det var så kallt, och som Laurie sa.. vi missar nog inget ändå.Jag tittade ut genom fönstret några gånger, och alla brandbilar stod kvar, motorn igång och ljusen fortfarande rödsnurrande.. 2 timmar efteråt.. och de var fortfarande där då jag somnade, så det tog nog ett jäkla tag för dem att släcka allting.

Idag påväg hem från soccerpractise tog jag en omväg för att komma förbi huset uppifrån, istället för att gå nerifrån och upp och sen ner igen.. jag mötte en polis eller vad det var, och jag frågade honom hur det går med allt, och han svarade att de försöker få iordning allt nu. Och jag sa att jag hade stått och kikat igår kväll, att jag bor bara några hus längre ner, och att jag hade sett stora flammor och rök välla ur från huset.Sen gick jag vidare, och kom fram till huset.

Jag såg två män gå runt och sopa upp glas och allt, sen kikade jag närmare.. och shit, uppifrån och ner, allting såg svart ut inuti, och det var bränt lite på utsidan på taket och alla fönster var krossade.. hela huset var förstört verkligen.

Usch säger jag bara..Nu har jag sett det på riktigt, en stor brand i ett hus där folk bor. Att det skulle vara på min gata här i USA var inte direkt något jag trott.
Då Laurie såg att jag tog några kort (mest med mobilkameran, för batterina i digitalkameran vägrade.. fick väl 3 kort med den) sa hon till mig "Skicka inte de korten till din mamma! Hon kommer bli helt galen!!"Men lugnt mamma, det var inte i mitt hus det brann, dock samma gata och 30 sekunders promenad.. men ja.. Usch.
Hemskt.
Jag kände med mannen som kom hem.. känslan, jag blev helt tårögd.

Fick även reda på att de har äldre barn, varav en är autistisk.. men de bor som tur var inte hemma längre.
Tydligen var bara kvinnan hemma.
Och än så länge vet jag inte hur branden uppstod, men det står nog snart någonstans.Jag hittade en artikel om det!
Samma kväll, då jag la mig.. så satte jag på tvn och så var det lite nyheter.. där de berättade om två polismän som varit med om skottlossning i tunnelbanan i Queens, New York.
Jaha.. tänkte jag. Vart fan har jag hamnat?
Men lugnt där också! Jag har inget i Queens att göra, än så länge iaf.. Det är ett område i New York. Jag har bara varit i Bronx, som är ett annat område lite i utkanten.

Menmen. Saker händer här!

Irriterande just nu att jag inte har möjlighet att få in bilder i datorn och på internet! Jag har ju massor att visa, och en jävla husbrand med brandbilar också! gaaah!

Snart 2 veckor i familjen, 3 veckor i USA

2008-10-23T18:38:00.002+02:00

Nehej, nu har jag bestämt mig för att skriva lite mer blogg, jag vill ju inte mista hela läsarskaran och min kära älskade skrivarplats!
Jag får helt enkelt skriva på bägge ställena eller alternativt klistra in samma sak här som i resedagboken.
Vi får se!

Jag är ju som sagt Au Pair i USA nu i ett år, för er som inte riktigt har koll på läget!

Det kommer bli lättare för mig att skriva om allt då jag har skaffat mig en laptop.
Nu får jag ju sitta i deras "allrum", och jag får bara använda datorn då ungarna sover, är borta eller.. vad de nu gör.
Vilket innebär att jag inte kan använda den då jag slutar på eftermiddagarna, jag måste vänta tills de lägger sig, vilket är runt halv8!
Det enda jag kan göra alltså är att gå upp i mitt rum och kika på TV, om jag vill befinna mig i huset fortfarande.
Det är en av de negativa sakerna jag känner.
Därför måste jag snaaarast skaffa mig en laptop och koppla in mig i det trådlösa internet och sitta på rummet och skriva vad fan jag vill, när fan jag vill!

Tycker inte riktigt om att sitta här på kvällarna heller då mamman och pappan befinner sig i närheten. De förstår inte vad jag skriver, men jag känner mig inte direkt ostörd, och det känns inte riktigt som att jag kan kika på allt jag vill kika på etc..

Ska bara få in min sverigelön på kontot, sen blir det att leta efter dator..

Just nu är den äldsta ungen på preeschool och den yngsta sover förhoppningsvis. Han ville inte, men jag hämtade en av katterna och la på sängen som sällskap, för han sa att han var rädd för att somna ensam.

Jag hade tur idag. En av mammorna till en annan unge sa att hon kunde ta med sig äldsta ungen, Hugh, på en playdate, direkt efter soccer practise, så jag gick hem med bara en unge, Owen. Han som är enklast, den yngsta.
Puh, tänkte jag bara. Tack som fan, verkligen!

Därför sitter jag alltså här nu, eftersom ungen sover.
Och så hostar jag som fan..
Jippi ho.

USA och resedagboken

2008-10-19T17:42:00.003+02:00

Nu var det två veckor sedan jag skrev här senast, och jag satt i Sverige..
Nu är jag i USA, i Maplewood, New Jersey.

Det har inte blivit att jag har skrivit mycket här, kanske kommer bli bättre på det senare, eller så blir det lite sisådär med bloggen tills vidare.

Jag skriver mest i resedagboken. Gå gärna dit och kika! Du finner mig under nicket Sussilago_, ja, med understreck.

Klicka här!

Hejdå, eller.. på återseende!

2008-10-05T00:33:00.003+02:00

Hejdå Sverige!
Vi syns hösten 2009!

Nästa gång jag skriver här befinner jag mig i USA.

Shiet.

Jag fick mig en träff med killen, fick en tur i hans splitternya bil, sedan lite tv och soffmys ihopkrupen i hans famn och en lång kram innan han skjutsade hem, och en lång kram utanför bilen med 3 kyssar på det.
Mums filibaba.

Vad jag kommer sakna folk. :)
Men jag tror folket saknar mig mer. ;)

2 dygn och minutrarna nedräknas

2008-10-03T10:14:00.003+02:00

Om 2 dygn och 25 minuter (räknat från då jag börjar skriva åtminstone..) går mitt flyg mot New York.
Och jag är väldans dålig på att skriva här i bloggen!

Jag som brukar vara så detaljerad har utelämnat besöket på ambassaden, alla detaljer. Jag har å andra sidan väldigt bra minne också, så jag skulle kunna dra igenom allt nu - eller om en månad. Jag minns allt ändå.
Och jag har utelämnat besöket och övernattningen hos D.
Och jag har utelämnat detaljer om den nya killen.
Och jag har utelämnat att jag sov hos N igårnatt.

Men det kommer kanske?

Fast det sista kan jag nämna.
Jag mådde så dåligt i förr-förrgår och i förrgår. Grät om vartannat, det var ett helvete!
Och eftersom D dragit till England, nya killen är megasjuk.. så skickade jag sms till N och frågade honom om han hade något emot att jag kom över lite.
Jag fick svar tillbaka om att han är hos en kompis och "du kan väl kika på tv vetja!"..
Blev jag arg? Blev jag sur? Blev jag förbannad?
Haha.. ja.
TV?!
Det hade jag säkerligen redan gjort om det hade hjälp.
svarade jag på ett ungefär.

Sen var det inget mer sms där.

Men mobilen ringde runt 2 timmar efteråt.
Han var hemma nu. Hur jag mår? Jo tjena, inte så mycket bättre än sist vi pratade.
Och ja, jag blev sur förut.
jaha, du förstår det.
Jasså, jag kan komma över nu?
Ja, jag är disträ.
Okey, jomen jag kommer då.
Men det är försent för att åka hem.
Jaha, får jag sova över nu.
Det var värst.

Och jag drog dit och tog mig en lång kram, sen sov vi.
Och vi sov faktiskt.
Nothing more.
I sexväg.

När vi sa hejdå på morgonen? Jag tog en snabb kram och vände mig om och gick.. och svarade "..hejdå.." när han sa det högt bakifrån och påpekade att det ju finns mail så vi kommer ha kontakt!
Jag fixade inte riktigt att stå kvar där.
Ögonen tåras liksom.

Men det var bra, att dra iväg, dra dit.

Och nu sitter jag här ja.. med en väldans massa information som är utelämnat.

Idag har jag massvis av saker att göra.
Jag ska dekorera klart min alldeles egen smörgåstårta, sedan eller efter, vet jag inte, ska jag in till stan med mamma och köpa lite grejer för pengar jag knappt har. Presenter till barnen och föräldrarna, och lite annat till mig.
(Jag har med mig två påsar med saltlakrits, Gott och blandat salt, samt djungelvrål! Jag har det självklart till mig, men kanske jag blir tvungen att bjuda de där barnen och föräldrarna också? Hua!!!)
Sedan ska jag packa ännu mer, förbereda saker.. och få hem familjemedlemmar hit.
Sen direkt efter någon gång ska jag börja med tacos-sakerna.. steka och hacka och jag vet inte vad.. När fan jag ska hinna det, och så kommer massa vänfolk hit ikväll!

Men du kära läsare.
Det jag egentligen ville komma till i detta inlägg var att jag faktiskt också skriver på en annan sida! Du får gärna kika dit lite, och du kan gärna få lägga till din mail i ett epostutskick om du känner för det. Det finns att göra på min sida där om du bara hittar mig.
Du går in på resedagboken (ja, klicka på ordet jag just skrev..) och sök på Sussilago_ (ja, med understreck, någon jävel har snott mitt nick.) och där hittar du mig!
Vill du ha utskick så lämna mail ja, eller skriv till mig direkt så lägger jag dit dig, eller alternativt dyk in dit då och då om du vill läsa något nytt!

Jag skriver på två ställen, får se hur mycket det blir här bara.

Och så var det med det ja.

Fan. nu är det 2 dygn och 16 minuter kvar! AAAAAH!

English, please

2008-09-29T11:45:00.003+02:00

Maybe I gonna begin to speak english now, and also write of couse.. So I have it in my system when I take the small step for mankind, but the big step for me, out of the plain and on JFK-airport!.
Or what do you think about that?

The hard thing to write and speak english is that fact that I'm a bit bad to know what word that comes first and last in the wording. The grammar, and everything around..!

Yeah..
And also that I'm speaking school-english, and not american..

Of course I have learn to speak after all the episodes in many, many series I have looked at, Gilmore Girls is one of them!
But OK, I don't think I gonna speak as fast as they speak in that show..

But who knows.. In about one year I maybe have stopped to speak swedish.

äsch. orka.
Jag håller mig nog till svenskan ett tag till..

Den där lilla stressade ångesten

2008-09-28T21:28:00.003+02:00

Jag känner en sån jävla ångest då och då.
Just nu är den i full gång.

Jag är just hemkommen ifrån Linköping efter att ha tillbringat helgen där. Kramade hejdå till J och P på stationen. "Vi syns om ett år!" (vilket vi i och för sig hade haft mellan oss från nu och då vi träffades senast, men vi var åtminstone i samma land under tiden!).

Nu känner jag mig fullständigt stressad över allt och shit ska jag verkligen göra det här? Varför i helvete gör jag det här?
Haha, jag ställer samma fråga gång på gång, ändå vet jag ju redan svaret.
Jag gör det för att jag inte förstår varför jag gör det!
Svårare än så är det inte..

Jag är den där tjejen som folk som kände mig förr aldrig skulle kunna tänka sig att se mig göra en sån här sak. Som en av mina barnreferenser sa, min favoritförskolelärare på förskolan jag praktiserade på 04-05. Då jag mötte henne igen i våras, efter att inte ha setts på flera år.
Jag var klädd i färger, jag hade linser, jag var helt förändrat, och 30kg mindre.
Hon tittade på mig och sa "Jag blev helt förvånad när du ringde mig, jag trodde aldrig att du skulle kunna åka iväg så här. Men när jag ser dig nu, dina ögon ser så glada ut.. Stor skillnad från förr."

Jag vet själv att jag inte skulle göra en sån här sak egentligen.
Men jag är en utmanare av mig själv, därför måste jag!
Och shit vad skoj jag kommer att ha.
Det är bara INNAN jag är där som är den jobbigaste biten..
Fyfan, säger jag bara.

Jag ska göra, det och det och det..
Packa allt jag ska ha med mig, packa ihop allt jag INTE ska ha med mig och frakta till mormors förråd i Alingsås.. Och bara allt det kommer ta hela veckan.. Fast det är redan på tisdag som jag åker till mormor..
Och träffa alla folk jag kommer åka iväg ifrån.
Särskilt denna kille jag börjat krama på sen några veckor tillbaka.
Vi ska lyckas ses i veckan, och jag har även bokat in en träff på lördagen.. dagen innan jag åker.
Och jag känner sånt sablans stort tryck i magen.
Så mycket, men ändå så lite.

Och så ska jag jobba torsdagkväll! Jag funderar starkt på att ringa och säga att jag inte kan, för det blir alltför stressigt. Har tänkt på det i flera dagar..
En hel kväll försvinner.
Vi får se hur jag gör.

Men detta är i alla fall inbokat.

*Åka till Mormor och Tisdag.

*Träffa killen förhoppningsvis på onsdag om jag får som jag vill! alternativt torsdag om det inte går dårå.. hur det nu blir med jobb.

*Ha en liten familjeträff här hemma på fredageftermiddag.

* Ha en sorts fest-träff-hejdå-sak med massa vänner på fredagkväll, kommer kanske en hel del.. Bjuda på lite mat tror jag, inget superi! (Det är en stor skillnad på superi och att dricka!)

*Och lördag ska jag tydligen tvätta kläder..

*och även träffa M och äta på kinarestaurang. Våran lilla hejdåsak. Trevligt att ha intimt så med en vän!

*Och sist men absolut inte minst, så ska jag krama killen som om jag vore en sugpropp.

10.40 sitter jag på flyget till New York, med mellanlandning i Frankfurt.

Bagage

2008-09-25T15:28:00.004+02:00

Jag har börjat skriva en lista på allt jag ska ha med.
Både i klädesväg och såkallad hårdvara och hygienartiklar etc, etc.

Sedan kom jag på att det vore bra att veta hur mycket bagage man får ha med sig!
...så jag ringde Cultural Care för att fråga detta, vilka skickade mig vidare med ett telefonnummer till Lufthansa, det flygbolag jag ska flyga med. Hon som svarade ansåg att det vore bäst att ringa och fråga själv så att jag får den senaste uppdaterade informationen.

Och ringde gjorde jag, väntade i någon minut, sedan svarade en kvinna. Jag förklarade vad jag ville veta, och hon frågade vart jag skulle åka.
Usa.
Ekonomiklass.
De har strikta regler där, sa hon.

Men nu har jag skrivit ner allt!

Jag får ha med 23 kg i bagage att checka in. 2 väskor, 23 kg sammanlagt.
Sedan får jag ha med 8kg i handbagage.
Då passade jag på att även fråga om reglerna för hur stora väskorna ska vara!
Incheckningsväskorna ska vara på högst 158cm hela.
jag fick frågade vad det innebar.. Då skulle man addera alla sidors cm, och det skulle bli 158cm sammanlagt.
Jag gick och mätte den största väskan vi har här hemma, med en linjal. Den blev sammanlagt några cm under måttet!

Handbagaget skulle vara på 54*40*20 cm.

Jag får med andra ord ha med mig 31kg bagage!
Kommer det att räcka? haha.. Ingen aning.

FEL; FEL; FEL!!!
Jag blev så fundersam, så jag ringde upp dem igen och frågade om detta med incheckningen och 23kg..
Det var 23 kg i VARDERA väska! med andra ord får jag ha med mig 46kg sammanlagt i incheckningen.
Jesus!
Dock får jag inte ha en väska på 30kg och en på 16.. högst 23kg styck.

Ojoj, okey.. 54kg here I come!

Pengar

2008-09-25T15:01:00.002+02:00

Idag var det den första dagen som jag på riktigt kände att jag nära på längtade, att det ska bli så roligt!

Men nu.. nu sitter jag och har ont i magen över pengar!
Halva min lön kommer gå åt att enbart betala försäkringar och flygavgift inför au pair..
Och sen ska jag betala det och det och det och lite räkningar.
och vad har jag kvar sen då?
Mycket mindre än vad jag planerar att ha med mig.
Å andra sidan kommer jag få en halv lön om en månad, men det är om en månad och det är en halv lön!

Shit, varför oroar jag mig över pengar?
Vad fan har jag för utgifter i usa? Jag får gratis mat och boende.
Och veckolön.
Iofs ingen megastor sådan..

Men självklart vill man ha en resekassa! och jag ska köpa en laptop och digitalkamera och..och.och..

Äh, sluta oroa dig!

10 dagar kvar.

Avhållssamhet

2008-09-22T15:18:00.002+02:00

Jag skriver inte så mycket här just nu, trots att det händer massor runt omkring mig med allt man kan tänka sig nästan. Kanske därför det inte blir något skrivande?

En sak jag formulerade i huvudet i morse för ett inlägg var något jag gjorde förra veckan.

Gick till ungdomsmottagningen.

Bra att ordna lite saker, att ta med sig och lite test som alltid är bra att ha gjort någon gång.
Och en annan liten sak för att stabilisera.. och det var där hon sa något särskilt..
För att göra det hela rätt, sa hon "..och jag rekommenderar några veckors avhållssamhet"
Jag tittade upp mot henne, grimarserade och sa "hm.. men det är ju tills jag åker!"
Hon tycktes se ut att fundera lite, sedan svarade hon "ja.. hm.. men ta några dagar, så blir det nog bra."

Haha, hon förstod mitt dilemma.

Jag lyckades väl hålla mig en dag.. sen höll jag mig några fler dagar, tills det blev igen.
Avhållssamhet är inget vidare överhuvudtaget när man har 2 veckor kvar tills man lämnar landet!
Det är inte direkt då man vill hålla sig ifrån allt och alla.
Det är snarare då man vill ta så mycket som möjligt.

Och det har jag fått.
Och allt verkar fungera som det ska.

Visum

2008-09-14T13:11:00.004+02:00

Idag ska jag fylla i visum-papprerna, och det är skitmycket och skitkrångligt och jag måste nog ringa och be om råd.. vilket jag inte kan göra förrän imorgonbitti.. Och imorgonbitti ska jag till ungdomsmottagningen och fixa saker, sedan hinna ta mig till synoptik och få ut papper de inte skickade till mig sist -> inför hälsoundersökningen jag också ska till imorgon.. och mellan där någon gång ska jag hinna till Banken för att föra över pengar till ambassaden för visum och skaffa kvitto och allt var det är.
och sedan köpa mig ett kuvert och frankera detta och skriva mitt namn och adress på, och gå till expert och fotografera mig!
SEN ska jag ta tåget upp till Stockholm.
Jag vet inte hur jag ska hinna nåt just nu. Shit säger jag bara.

När jag väl är i Stockholm ska jag ta mig mot området där jag höll till då jag var liten, och åker jag längre hamnar jag där mitt ex bodde.. hua, säger jag bara.
Jag ska få övernatta hos en bloggare!
Det har jag aldrig gjort förut.
Jag har åkt runt land och rike sedan jag var 16 år och träffat internetfolk jag pratat med på irc.
Mängder av ställen och människor.
Men aldrig någon bloggare! Så det ska bli intressant.
Och på tisdagmorgon kl 09.00 befinner jag mig på amerikanska ambassaden.

Jag ska även träffa en tjej ifrån Eskilstuna, vi åker till USA samtidigt, jag en dag före henne, och vi är på Au pair-skolan samtidigt, och vi har pratat ett tag nu på msn.
Hon skrev faktiskt här på bloggen till att börja med!
Så får hitta varandra innan vi ska vara på ambassaden, leta ihop kanske?

Och sen ska jag hinna hem.. hinna till ett bra tåg. Och då jag kommer hem ska jag till killen på en megamyskväll!
Mycket att se fram emot, men jag blir knäpp av väntan!
Och stressad av allt innan.
Men.. ah.

:-D

Myskväll

2008-09-14T12:53:00.002+02:00

Jag har en jävla massa att skriva om här egentligen..
Men det blir aldrig av, jag är t.o.m dålig och har för mycket i huvudet för att svara på mail ifrån familjen jag ska bo hos.

Men.. liten uppdatering.
Jag har lagat mat med N, det blev jättegott och vi kikade på film och hade det trevligt.
han fyllde 27år i måndags, så jag haft med mig två presenter. Ett 1liters ölglas som det stod "En Stor Stark" på, och ett miniölglas, får plats ngr cl, där det står "En Liten Stark" på.. Skojigt och liten pik! Öldrickande människa.

Det blev ingen övernattning där, det är tydligen stor skillnad på att sova över/med då man inte är full! Vilket jag påpekade, hur dåligt det låter. Men det fick väl vara så, så jag drog hem.
Det var helt okey att jag inte sov över, det enda som kändes jobbigt var att åter igen säga byebye. Jag fick tillbaka den där jävla resfebern och tankarna över det så det gjorde det lite sorgset i mig.

Skickade sms till denna andra kille, han som grundlurade mig och han som har retat mig hela tiden då jag har varit sjuk! Ja.. han som jag har velat bli frisk för.
Och nu var jag frisk.
Vi skulle egentligen ha haft träffen på onsdagkväll, men jag flyttade fram det till tisdag (om två dagar) för att matlagningsdagen blev framflyttad.
Men så skickade jag som sagt sms då jag kom hem, fick svar 2 timmar senare och vi skrev lite om den där sorgsenheten jag hade och att jag behövde gömma mig lite.
Han var inte sen att skriva att han ju fanns där.
Vilket slutade med att jag cyklade dit mitt i natten.
Skitnervöst.

Vi satt bredvid varandra och pratade om allt och inget och att jag faktiskt vågade mig dit. Under vissa stunder vågade jag knappt titta på honom, men det blev bättre och bättre.
Sen gick vi och la oss.
Och om jag skrivit något om mys förut så..
Shit. Mysigaste killen jag varit i närheten av.
Han hade å andra sidan lovat massa mysighet, vilket han påpekade, och gav mig det i rågor.

Efter en halvtimme-timme med enbart mys så.. hm.. planen att hålla det till mys gick inte riktigt längre. Vi gav upp.

Min jobbarkompis, som är kompis med honom, flinar fint varje gång vi pratar om honom.
Och då hon och jag skulle åka och hälsa på en annan jobbarkompis tyckte hon att vi skulle åka förbi honom. Han visste bara att hon skulle komma, och så dök jag också upp.
Trevligt att träffa igen. Jag tog mig en kram då vi gick sen.
Och sen fortsatte vi att smsa igen, han jobbade natt, jag hade tagit jobb på lördagdag..
Efter att han gått av sitt pass, och före jag började jobba, åkte jag dit och tog mig en lång morgonkram.

Och nu försöker jag hålla mig ifrån att bli galen här, för jag är extremt dålig på att vänta och det är två dagar tills jag ska dit på våran riktiga träff-myskväll!

Falska minnen

2008-09-06T17:20:00.007+02:00

Det är lördag idag, en vecka sedan ikväll som jag stötte ihop med denna kille som möjligtvis bara är en kopia. (Läs inlägg längre ner så hänger du med, jag är för seg för att länka)

Idag är det också 1 månad kvar tills jag åker härifrån.

Jag fick, för ungefär en timme sedan, ett sms ifrån denna kille, skriver lite grann och frågar till sist hur jag mår idag.
Jag svarar lite på skämt som vanligt och fortsätter med att - jag mår bättre, men inte bra.
Och ber han att dricka lite för mig också, trots att jag inte tycker om öl.
Och så avslutas det med en kram, från båda håll.

Då frågar jag mig.
Hur smart är det att börja träffa en ny, en månad innan jag åker härifrån?
Det beror kanske på vilken nivå vi ses på.
Jag vet det inte riktigt, trots att vi är rätt duktiga på att lägga in riktningen på allt.
Men under ytan?
..finns stora och små, under ytan, finns det skratt och gråt.. det finns mycket där som händer, som vi inte kan förstå.. men vi hittar alltid svaret, där i botten av oss själva, under ytan *nynnar*

Alla behöver närhet och hjärtevärme, på flera olika sätt.

Jag hade väldigt svårt att somna inatt, vi hade smsat fram och tillbaka under några timmar, sedan sa jag godnatt.
och försökte somna.
Men icke.

Jag blev sorgsen, ledsen, började tänka på N. Känslor finns ju där än, där i djupet någonstans. och saknaden. Men mycket också saknaden som jag känner redan innan jag utplånas från Sveriges yta under 12-13 månader.
Det kändes för jobbigt att tänka för mycket på honom, så jag vände tankarna istället mot D.

Det kändes mycket enklare.
Jag är lite sorgsen i hågen där också, särskilt just nu då han beter sig knäppt igen, eller snarare.. tystlåtet.
Men det var enklare att tänka ditåt, och att spela upp minnen framför mig, att ihärdigt hålla sig fast i dem och liksom låta fantasin skapa nya falska minnen. Som då vi kommer ses nästa gång, och sista gången vi ses innan jag åker, hur han står där, tittar på mig med ögonen. De brukar skina så där tokigt, vitan i ögonen syns så kraftigt i och med att han är brun i hyn.
Och så det där spelande leendet, och jag lägger händerna runt hans ansikte och viskar tyst "det var så.. längesen.." och ordet "längesen" hörs knappt, för jag säger det i ett lätt andetag, med läpparna mot hans, och så kysser jag honom, för att känna på det där igen som jag inte har känt på över ett års tid. Fantasin fortsätter att formas där min tunga sakta och trevande fångar in hans och lär honom åter igen, som den gången vi sågs första gången på detta sätt, hur man kysser. Jag ställer mig tätare emot honom och han lägger sina händer mot min rygg och omfamnar mig i hans armar så att jag står så tätt jag bara kan komma. jag lutar huvudet lite bakåt, med ögonen fortfarande slutna, men öppnar dem sakta med ett leende och snuddar med fingertopparna i hans ansikte, följer alla hans linjer och drag med både blicken och fingertopparna, sedan fastnar blicken på hans mun där ett leende i mungipan syns, och jag trycker mig åter igen emot honom och fångas in i denna kyssyra. Vi trevar långsamt med händerna in under varderas tröja medan vi vinglandes tar oss bakåt mot närmaste säng eller soffa.

Jag förbjöd ju honom att pussa på mig då vi började träffas igen, jag vågade inte riskera känslor.

Och dessa fantasiminnen spelade jag upp i huvudet, om och om igen, för att slippa tänka för mycket på N. Jag hade aldrig kunnat bygga upp sådana här fantasier om N, det hade känts alldeles för jobbigt, alldeles för ledsamt och längtandes. Men det gör inte så mycket när det kommer till D.
Varför?
Jag har inte såna känslor kvar längre för D.
Okey att det känns lite sorgset att "lämna" honom också, men jag känner inte samma såkallade smärta gentemot honom som jag gör med N.
Därför framkallade jag saker kring D istället för att lättare kunna somna, för att slippa ligga där i tankar om sorgsenhet.

Intressanta tankebanor.

Och så vaknar jag tidigare idag.
Känner att jag kommer att få försöka använda tankarna annorlunda igen.
Att klara av att vara nära någon ny igen, och att liksom tvinga mig att ta in det nya istället för att springa åt andra hållet - oavsett på vilken nivå det än kommer att hålla sig.

I början med N så var han inte D..
Där var felet.
Han var inte D.
Och samtidigt var han ny, och i och med att jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att det ofta dröjer ett tag innan jag vänjer mig, att jag behöver tid - tvingade jag mig att fortsätta träffa N för att senare inte ha mist all världens chans. För jag visste att jag, om en stund, skulle ha ångrat mig totalt om jag inte hade gett mig fan på det innan.
Konstigt, men sant.

Nu får jag upp samma känsla, samma sorgsenhet.
Denna kille är inte N.
Där är felet.
Han är inte N.

Jag antar och hoppas att jag snart kommer att ha lärt mig att släppa inpå folk utan att behöva tvinga mig till det, att jag inte behöver så mycket tid innan.
Men tills dess får jag göra så.
I det tysta.
Det är bara i mig själv jag kämpar.
inte utåt.

Det är trevliga att få nya bekantskaper, och trevligt att ha någon att smsa med.
Och det är trevligt att ha någon att krama på.
Och att bara få närheten räcker just nu, det vore för eländigt annars.

Sjukan sabbar det för mig

2008-09-05T23:24:00.003+02:00

Jaha, jaha, jaha!
Jag fick nyss ett sms, en av många på raken.. men i detta stod det "Du hade gärna fått komma över ikväll annars.. På en film, lite mys o en härlig fortsättning *ler*"

Jaha.. jaha?!

Och vad svarar jag?
Nej, igen, jag kommer att hosta ihjäl mig!

Hur länge ska den här sjukan sabba det för mig?

Nu fick jag svaret "hehe.. Men jag menade om du varit frisk asså.. Bara berättar vad du går miste om.."

TACK!

1 månad och 1 dag

2008-09-05T19:17:00.002+02:00

Idag är det 1 månad och 1 dag kvar tills jag flyger iväg ifrån Göteborg, Landvetter - över havet och till Staterna.
Det känns lite overkligt samtidigt som det känns.. jag vet inte riktigt.

Jag ska hinna med lite saker innan jag åker.
Först jobbar jag fortfarande, och jag har fått lite mer strötider under september, och även en den 2 oktober, 4 dagar innan jag åker! De på jobbet vill ge mig så mycket resekassa som möjligt nämligen! Segt bara att jag var tvungen att sjukskriva mig hela helgen nu.. OB och allt vad det är. Men, men.
Men de är så rara så som tänker på mig!

Sedan på tisdag ska jag laga mat med N. Vi fick ju skjuta fram det på grund av min jobbiga sjuka.
Fredagen den 12 september är det förmodligen inflyttningsfest hos E och M, sisådär ett år försenat.
Och helgen den 19-21 september tar jag bilen och kör till H, där jag tillbringar helgen hos i hennes och sambons hus. Där jag aldrig har varit!
Och helgen därpå.. 26-28, drar jag ner till Linköping i tåg och hälsar på J, lite festligheter och kramhejdå och sådant.

Och mitt i allt ska jag dra upp till Stockholm för att gå till Amerikanska Ambassaden och ordna med Visum. Jag vet inte än när jag kommer att få tiden, och jag har talat med huvudkontoret i Stockholm där jag påpekade att jag gärna vill veta i förväg så att jag kan få tag i en billig sj-biljett.. Men det var tydligen svårt, men de noterade det.
Jag vet alltså inte om det blir snart, sen eller alldeles i slutet.
Och internationellt körkort ska fixas samtidigt.

Och den 15e har jag hälsoundersökningen inför Au pair.
Och så har jag två datum hos ungdomsmottagningen.
Fixar, donar och kollar saker innan jag drar, samt innan jag fyller 25 år!
Då jag återvänder får jag ju inte komma dit mer.. bu..hu..hu..

Så det är en del att göra innan jag åker!
Men ändock.. alldeles för mycket strötid och dagarna, veckorna går så snabbt att jag snart kommer säga "Imorgon åker jag!"

Ett par string och några moves

2008-09-04T21:57:00.004+02:00

Jag kom just underfund med att jag inte har berättat om en liten sak som hände i helgen, och som sen fortsatte!

Jag festade med ett par arbetskompisar och strax innan vi åkte in till krogen för att skaka om oss lite, tog vi en sväng förbi ett hus på en gata i närheten av jobbet.
Jag fick bara reda på att personen i fråga hette "*censur*" och det var tydligen samma kille som en av jobbarkompisarna hade försökt få ihop mig med under en arbetsdag.
Hon skickade sms i bilen där det stod att hon hade en här bredvid sig som behöver sig ett hugg!
Han bjöd oss dit på lite kaffe, vilket självklart aldrig blev av.

Och så träffades vi! Inget konstigt med det. Hej och hej och trevligt att träffas och jaha, är det du!

..Tills ett par kompisar till honom nämnde ett klipp på youtube som har cirkulerat i internetkretsar i åratal, och som jag totalt fastnade för för en himlans massa år sedan. Jag orkar inte lägga in själva filmen här nu, så du får snällt klicka här för att se vad det är jag syftar på!
Denna film heter alltså "fredrik och jag" och jag blev småkär i denna pojke mycket pågrund av att han sjunger rätt fint. Jag och pojkar som kan sjunga! Det är givet.
Dock mimar han, men ändock en röst!
Och att han dansar som han gör gör saken kanske inte så mycket bättre.

Men så till saken.
Kompisarna till denna kille började prata om ovannämnda filmen, och jag hojtade till och sa att jag vet exakt vad ni pratar om, den äääälskar jag!
Då gör de det.. de pekar på denna kille vi är hos och påstår att det är han som gjort filmen!
Vae?! Skojar du? frågar jag 10 gånger på raken.
Du ljuger?
Nej, det var han!
Ojoj, jag blev värsta galen och satte mig nära honom och tog idolkort på enbart honom och på oss ihop, sedan var jag tvungen att ta en kram också!
Självklart spred jag det vidare också till en vän.
På något sätt fick jag tag i hans mobilnummer av arbetskollegan, och smsade en hälsning ifrån min vän!

Dagen efter..
då alkoholyran hade lagt sig och jag talade åter igen med min vän - påstod han att jag måste ha blivit grundlurad. Denna kille kände han till sen tidigare, och inte fan var det han i filmen!
Jag jämförde som fan med filmen och korten jag hade i mobilen.
Då jag stod bredvid honom fokuserade jag även in blicken i hans ansikte och stirrande grundligt för att se någon likhet.
Visst fan fanns den!
Tillräckligt för att tänka "okey, han har blivit lite äldre.."
Vissa drag var lika.
och då mina arbetskollegor utbrister "men det är ju *censur*!" då filmen spelas på youtube, gör inte min övertygelse så mycket mindre.

Men denna nästa dag, då vännen påstod att jag blivit grundlurad, skickar jag iväg ett sms till denna omtalade kille och frågade om det verkligen var sant, eller ifall jag hade varit för full för att förstå sanningen.
Han vägrar svara.
Jag frågar igen, är du kopian eller originalet?
Inget övertygande svar.

Då ber jag honom att möta mig en kväll, dra på sig sina string och dansa runt lite framför mig. En liveshow, för att bevisa för mig ifall han är kopian eller originalet.
Vi fortsätter att sms, tre kvällar irad.
Vi fortsätter prata om samma sak.
Liveshow och en hel massa annat smaskigt som kanske inte är det allra bästa att börja snacka om direkt.
Men jag lyckdes tydligen flirta så mycket att jag charmade honom.
Nyfiken på mig blev han.
"inte trodde jag att du var en sådan "syndig" brud".. Haha..haha.. ha..
Ja, megasyndig. Vid vissa tillfällen.

Vi ska iaf ses, någon gång. Han har försökt få dit mig ett par gånger redan, men jag har antingen jobbat eller varit sjuk.
Nu är jag megasjuk, och ännu mer sur över att missa ännu en invit!

Dock gör det nog inget med denna nya, lite väntan gör nog bara gott.

Men visst låter det spännande?
Är han kopian eller originalet?
Ett par string och några moves - så vet jag!

Sjukliga sexinviter

2008-09-04T21:12:00.002+02:00

Det mest irriterande är när man blir "bjuden" till personen man tidigare duschat med, för att göra lite mer saker, och man inte orkar pågrund av att man är sjuk!

Viljan är ju långt ifrån bortsprungen.
Men huvudet? ha! never ever.
usch, säger man då.
Inte ens när personen säger "det är bara för dig att ligga där".. haha, jo tjena. Det låter ju trevligt, men jag orkar inte ens tänka tanken.. hur ska det gå till? jag kan knappt stå upprätt, och att då gå biten dit bort, och sen kanske stå upp i en dusch, och samtidigt klara av att hålla mig klartänkt?
Jomentjenare.
Och då blir man sur!

Och när personen i fråga pratar om att komma hit!
Jomenvisst. Kom du till rummet här där det är lyhört och på andra sidan dörren sitter mamma och B. Jovisst.
Nej.

Vafaaeeen!
Mycket får man stå ut med då man är sjuk!
Särskilt när man inte ens vet ifall denna invit kommer att upprepa sig.
Bah.

Och shit vilket intelligent inlägg detta blev!

Sjuk

2008-09-04T12:23:00.003+02:00

Jag är sjuk!
Jag är så sjuk att jag varken kan sova eller vara vaken.. Så vad sjutton jag pysslar med är ju en annan fråga. Jag vet inte ens själv.
Och jag läcker ifrån onämnda öppningar i ansiktet, och det är ju långt ifrån supermysigt..

Och igår ställde jag in matlagningen med N. det kändes inte så skoj! Men han vill inte bli sjuk och jag hade inte ens orkat försöka (göra honom sjuk? hm). Vi tar det på tisdag istället!
Och imorgon kl 16 börjar jag jobba igen och jobbar heeela helgen.
Jag vette sjutton hur jag ska fixa det.
"Mår du jättedåligt på torsdag så kan du ringa på eftermiddagen och säga att du inte kan fredag kväll, för då borde du ju veta!" sa arbetskollega då jag frågade.
Hur mår jag idag?
...
Funderar dock på att vänta till imorgonförmiddag, då kunde jag också ringa sa hon.
Jag behöver ju pengarna!
Och de 3 sista timmarna på fredagkväll får jag helgob! Och sen hela helgen! Baaah!
Jaja, jag har väl ngn sjukpenning i och med att jag jobbat så länge där nu, men kommer fattas en hel del ändå.

Får hoppas jag blir frisk.
host, host..

Men nu har jag åtminstone bokat in mig på en hälsoundersökning, och sedan litegrann på ungdomsmottagningen. Måste ha med mig piller för hela året, annars blir kroppen i obalans och jag måste börja om med allt igen! Och lite annat smått och gott ska göras och tas med..
Nu måste jag bara få tag i mina vaccinationspapper, papper från optikern på mina ögon samt.. hm.. vad var det mer?
Jag skulle ha på min glasögonen då jag går till undersökningen. För att kunna ta av mig smidigt och snabbt. jag som aldrig har på mig glasögonen, det är linser som gäller! Menmen.

Och vet du vad?
Jag är sjuk!
Usch så synd det är om mig..

Feberuppdatering

2008-09-02T14:55:00.001+02:00

Jag hade tänkt skriva om allting nu, lite mer genomgående och så..
Men jag känner mig inte direkt på topp!

Igår började jag få ont i halsen, vilket blev värre och värre och imorse var det värst, och nu tungt och segt huvud.. och tempen står på 38 grader. Början på feber!

Vad roligt.

Och jag ska cykla och jobba snart, för jag måste ju ha pengar!
Imorgon kan ajg sova, om man bortser ifrån att jag tänkte dra till arbetsförmedlingen, och även ringa läkare för hälsoundersökning, inför au pair!
Jaha..
Upp tidigt, ut tidigt.
Sen sova?

Imorgonkväll ska jag laga mat med N.
Jag skickade nyss sms där jag frågade hur mycket han har emot att jag är lite sjuk.. Jag behöver ju liksom inte slicka på honom!... synd nog.

78-åring åkte vilse på bagageband

2008-08-28T13:08:00.002+02:00

Uppsala
En 78-årig kvinna som skulle resa från Arlanda till Tyskland på tisdagen hamnade riktigt fel på flygplatsen. Kvinnan missuppfattade nämligen instruktionerna efter incheckningen och lade - istället för sin väska - sig själv på det obemannade bagagebandet, skriver Upsala Nya tidning på nätet.
med hast färdades hon in i bagagehanteringen där flygplatsens personal tog emot.
Den vilsna kvinnan klarade sig utan allvarliga skador och hann dessutom med sitt flygplan, enligt Arlanda polisen

Mamma kom in nyss med tidningen TTELA och läste upp detta. Det står väl i alla andra tidningar också kan jag gissa.
Jag kände mig tvungen att snabbt skriva av allt.
Haha.
Så förvirrad hoppas jag inte att jag är då jag ska flyga iväg.

snart, så snart

2008-08-28T00:11:00.001+02:00

Jag ska rycka upp mig lite alldeles strax, jag lovar!
Jag är redan påväg.
Min magvärk har släppt en del, jag har lite nervositet och oro kvar, men den lär komma och gå!

Men kan du fatta?
Om 2 månader har jag varit bosatt i USA (nära New York) i några veckor!
Inte riktigt klokt.

USA

2008-08-27T23:57:00.001+02:00

Maplewood, New Jersey, 20 miles ifrån New York.
6 oktober 2008 - 4 November 2009 (ifall jag väljer att resa runt den sista månaden)

Sanna deras ord

2008-08-27T20:44:00.002+02:00

Jag har fått två personer som sagt saker till mig, som varit bra.

Ena är J, den där tjejiga Linköpingbon.

Hon: Klart som fan du är orolig och nervös, du ska flyga över halva jordklotet till en familj du inte känner för tillfället och där ska du bo i ett år! Jag är övertygad om att det kommer bli superbra där, men om du inte skulle vara nervös nu tror jag det skulle vara fel på dig ;) Jag skulle vara skitnervös, det är ju långt bort! Men ändå glad, det är ju världens erfarenhet och upplevelse. Och skulle det verkligen mot förmodan absolut inte funka med familjen finns det väl någon där borta att höra av sig till från dom som anordnar allt? Och angående bilproblemet tror jag inte du ska tänka på så mycket faktiskt.. jag tror inte det kommer ta tre månader att låna ut bilen, när dom väl lär känna dig kommer det inte vara några problem!!

herregud, jag var dönervös när jag skulle flytta till linköping.. och det ligger liksom i sverige :P
så din nervositet borde vara 1000 gånger större!

Jag: mm.. och tänk att det är jag som är vrålnervös såfort jag ska åka iväg i tåg, trots att jag är en tågmänniska sen förr :P

Hon: Precis, då är det väl inte ett dugg konstigt att du är skitnervös nu!

Och den andar personen som sa bra och träffande saker var min egen bror, den äldre av dem.
Från att först retas lite med "sluta larva dig och kör så det ryker!" slutade han med att säga detta. efter att jag sagt "jag hoppas på att min oro enbart handlar om att jag ska åka";

klart det gör, det är ju ett stort steg liksom.. och första veckorna blir nog lite ångest där när du vaknar "borta" liksom.. tror det har mkt att göra med känslan av att vara så otroligt långt bort.. inte i mil, för när du varit i spanien eller som på wacken och så är det ju ändå nära hem, där kan du liksom inte bara dra direkt osv. Men efter ett tag blir det som hemma och bara du får upp en dator osv så du får msn och mail och sånt så kontakten kommer, så blire ingen skillnad och ångesten försvinner, skulle jag tro.
känslan av att klippa banden är otäck, men banden klipps ju inte, de förlängs bara.

Efter att vara van att ha mamma att rådfråga så känns det med ens mycket klarare i mitt lilla huvud. Dock fortfarande oro i magen, men det luckras upp lite i taget.